#0: sällan, hon brukar lösa problemen själv oftast. Men kan hon inte lösa det, så skriker hon högan sky 😂

Den blinda katten jag hade hand om i höstas bad ofta om hjälp, men han var ju som sagt blind.
Ibland hoppade han upp i möbler eller i fönstret, men hittade inte ner. Då ropade han, och min sprang till honom. Då visste jag att Sara behövde hjälp, så då gick jag dit. Han var duktig på att be om hjälp 😊

Min äldsta förra kisse gjorde det när han ville jag skulle sätta på vattenkranen till badkaret, för det var där han drack mest. Då jamade han ibland men för det mesta satta han sig eller lade sig utanför badrummet och stirrade på mig.
När jag frågade "vatten", jamade han till svar.

Ja, det händer i en mängd situationer. Vanligast är väl att hon vill att jag öppnar dörren ut. Det får även andra familjemedlemmar göra. Men hon ber även om hjälp när hon försöker jaga en insekt (eller spindel) men inte når. Sen ropar jag faktiskt på henne när det är en insekt i mitt rum också för hon får hellre jaga den än att jag ska försöka ta ut den. Hon tycker det är roligast att jaga sådant som flyger men brukar lite motvilligt jaga även sånt som är tråkigt om jag insisterar. Man kan ju undra vem som har tränat vem…
Om hon vill ut eller jaga en insekt så mjauar hon. Om jag av någon anledning inte hör/reagerar letar hon upp mig, och sätter sig i mitt blickfång och "blänger" på mig tills jag frågar vad hon vill. Då brukar hon svara och sedan leda mig till det hon vill ha hjälp med. Följer jag inte med kommer hon tillbaka och tittar på mig igen.

Om hon har klättrat upp på tex gardinstången eller liknande hög plats vill hon gärna ha hjälp ner, men bara om jag är hemma. Då sitter hon och mjauar tills jag kommer och hjälper henne. Är jag inte hemma så tar hon sig ner själv utan problem (och utan att mjau först).

Förr ville hon även att jag skulle öppna dörren till mitt (och hennes) rum åt henne. Dörren går inte igen helt och hållet men var lite svåröppnad utifrån för henne, men den är lätt att putta upp inifrån. Om hon visste att jag var hemma men någon annan kom och öppnade dörren åt henne när hon mjauade hände det att hon antingen satt kvar, eller gick in och ut igen och sedan väntade på att dörren skulle åka igen innan hon ropade tills jag kom och öppnade. Var jag inte hemma var det däremot okej att någon annan öppnade. Och om ingen var hemma tog hon sig in ändå.
Numera har vi hängt en handduk på överdelen av dörren så den alltid står på glänt och det har accepterats av henne. Men om hon ser att jag ska in eller ut ur rummet ungefär samtidigt som henne så väntar hon fortfarande tills jag öppnar dörren. Sitter jag vid datorn som är alldeles vid dörren kan hon också sitta och titta på mig tills jag sträcker mig och puttar upp dörren åt henne.

Hon har olika ljud för varje situation, så åtminstone för mig är det för det mesta enkelt att förstå vad hon vill. Ljudet för hjälp med dörren till mitt rum är nog roligast, för det är liksom ett snabbt mjau-mjau. Ett dubbelmjau. Och om jag inte förstår brukar hon som sagt leda mig till problemet.