Vi brukar vara noga med att inte använda ordet "vildkatt" om hemlösa katter. Varför då?

Jo, det beror på att det inte finns några vildkatter i Sverige. Här finns bara tamkatter, d.v.s. Felis catus. Däremot finns det förstås vildkatter på andra håll i världen.

Inte ens om våra tamkatter föds ute, eller förvildas, så blir de några vildkatter. Det är helt enkelt inte möjligt.

Att kalla våra hemlösa katter för vildkatter är även olyckligt på andra sätt. Det får folk att tro att "det är en annan sorts katt". Att katten aldrig kommer att kunna bli tam. Att den är född ute. Att det är kört. Ja, många tror t.om. att det är särskilt aggressiva katter. Trots att det ofta handlar om familjekatter som har haft oturen att komma vilse, eller som blivit dumpade, och som börjat bli rädda och skygga av allt för lång tid ute på egen tass.

De katter som människor kallar för vildkatter ges därtill ofta en ännu lägre status än våra övriga huskatter. Vilket är olyckligt.

Nej, undvik ordet vildkatt när du talar om våra svenska huskatter, även om de lever ute i hemlöshet eller är födda ute.

Varje hemlös katt kommer från en människa. Varje sådan katt är av tamkattsart.