En person får med sig en katt hem. Katten är extremt kontaktsökande och personen utgår därför från att katten är vilse. Katten bär halsband med ett suddigt telefonnummer på, och det här med chip och liknande är inget som upphittaren känner till. En annons läggs ut i sociala media.

Först hamnar fokus på att försöka tyda telefonnumret ihop. Det går ”så där”. Då vissa siffror saknas går det dock inte att gissa sig till hela telefonnumret.

Nästa sak som sker är att ”utekatts-maffian” slår till och hävdar att man inte får ta med sig andras katter in. Trots att de inte har en aning om omständigheterna (t.ex. från vilken miljö katten har tagits in). De är rejält otrevliga i tonen, som om personen försökt stjäla katten, när upphittaren i själva verket genast har tagit sig tid att försöka hitta kattens ägare.

”Tar man in en katt ska man omedelbart åka till veterinär och kolla chip”, trumpetar utekatts-maffian upprört. Trots att upphittaren inte verkar vara kattägare själv, och därför knappast har någon transportbur, och dessutom är det sent på kvällen. Ingen veterinär lär ha öppet för chipkoll så dags.

Rätt snart kommer det uppgift om vad katten heter och var katten hör hemma. Det är inte första gången katten har följt med någon hem. Inte andra eller tredje gången heller. Den här katten har kommit på hur man gör för att få följa med hem och hälsa på. Ja, eller så vill den helt enkelt inte vara ute så mycket som kattägaren tycker… Området är inte heller det bästa, med stora trafikerade vägar etc.

Det intressanta är vad som händer i det här läget. Katten är alltså – med mycket stor sannolikhet – identifierad. Det är rätt område, förväntat beteende, rätt färg, teckningen på kattens ena framben är speciell, i pannan syns ett tydligt ”M” och svansen hålls i en relativt ovanlig position. Allt stämmer. Katten är f.ö. en i raden av katter som har egen FB-sida, och ägaren går alltså att nå över FB.

Ändå kliver personer nu in i tråden och säger till upphittaren att: DET kan absolut INTE vara den katten. De är så övertygande att upphittaren initialt tvekar att kontakta kattägaren.

Skälen personerna uppger är två:
1) En person hävdar bestämt att hen har mycket stor erfarenhet av hittekatter, och att den här katten helt enkelt är fel tecknad. Det gäller att titta på de små detaljerna, hävdar personen. Hen har förstorat upp ett suddigt foto och jämför två bilder tagna ur olika vinklar. Försöker bedöma bredden på kattens ränder etc.

Vi måste lära oss en sak: Bilder ljuger! Inte minst suddiga mobilbilder. Man måste vara rejält erfaren och med ett gott bildseende och veta vad man ska titta på för att kunna göra något så när rimliga bedömningar av huruvida det är ”rätt” katt eller inte. Och även då kan det ofta vara svårt! Rejält svårt!

Ser jag på min egen ena katt t.ex. så har jag massor av bilder här hemma där hennes vita fläck har helt olika form och storlek. Och resten av katten (storlek, form, färg) kan också se otroligt olika ut, även om bilderna är tagna samma dag.

Så: när så mycket pekar i rätt riktning (d v s åt att det är samma katt) så är det helt galet att börja hävda att det omöjligen kan vara samma katt. Vi måste inse att bilder ljuger och att bilder inte är en exakt beskrivning av verkligheten.

2) Den andra debatten som uppstår är ännu mer intressant, och här deltar än fler personer. Det MÅSTE vara fel katt för den katten som ”brukar hittas” regelbundet ska inte bära halsband ute enligt kattens egen FB-sida (nålat inlägg). Och står det att katten inte har halsband ute så är det ju fullständigt omöjligt att det är samma katt som den upphittade katten som ju HAR halsband.

Man bryr sig inte om att titta på ägarens alla bilder på katten. Där katten har halsband på sig på snart sagt varje bild. Och dessutom ett likadant halsband som det den upphittade katten bär. Inte ens när andra personer i tråden påpekar att halsband går att ta av och sätta på, och att katten bär samma halsband på ägarens bilder – inte ens då ger sig folk utan de fortsätter att vidhålla att det inte kan vara samma katt, för: ”Ägaren skriver att hennes katt inte har halsband ute”.

Vi måste lära oss att vara mer flexibla i vårt tänkande när det gäller upphittade katter: halsband går att ta av och sätta på, och en text som skrevs för tre månader sedan kanske inte gäller bokstavligen längre.

Efter någon timme eller två kan kattens ägare bekräfta att det är hens katt. Kattägaren verkar helt obekymrad över att katten går ut och in och "hälsar på människor" i området, och verkar mest tycka att det är lite kul och trevligt med den här hypersociala katten.

Utekatts-maffian slår till ännu en gång och skapar ett eget inlägg i Upphittat-gruppen och taggar upphittaren. I inlägget står det – argt – att utegående katter inte får tas in, och att man ser på en katt om den är bortsprungen. Bortsprungna katter är magra, smutsiga, toviga och allt vad där står. Dessutom är det inte särskilt kallt ute längre (-7 grader härom natten, min anmärkning).

Detta trots att katter kan se ut ”hur som helst” samt ha halsband på sig och ändå vara bortsprungna.

Nej, det är inte lätt det här med katter som dräller omkring ute, och inte lätt att veta vilka katter som behöver assistans. Och att låta de drälla omkring tills de är magra, smutsiga och toviga är inte riktigt försvarbart. Det kan vara försent att hjälpa dem då…

Vi måste lära oss att ge sakliga och vettiga råd.

Utekatts-maffian behöver definitivt tagga ner.

Hade katten haft ett synligt telefonnummer på halsbandet så hade det hela varit löst på ett par minuter. Nu fick upphittaren istället ägna både tid och energi åt denna kontaktsökande katt, och fick dessutom ovett för det från allmänheten. Inte OK.

Har din utekatt ett halsband: använd vattenfast penna och kolla varje dag innan katten går ut att telefonnumret syns tydligt.

Vi kan inte förvänta oss att allmänheten ska kunna bedöma varje katt i varje läge, och huruvida den är bortsprungen eller "bara" ute på sin dagliga promenad. Speciellt inte när kattägare släpper ut sin katt i storstadsmiljö.