Jag känner väl igen min katt
-Jag känner väl igen min egen katt, säger en del, och tycker inte att de behöver ID-märka och ägarregistrera katten.
Jag vill påstå att rätt många kattägare inte känner igen sin katt.
Kolla på efterlysnings- och upphittat sidorna på nätet. Där vimlar det av kattägare som undrar om den upphittade katten kan vara just deras katt. Trots att en snabb granskning av bilderna visar att det alldeles omöjligt kan vara deras katt (en upphittad katt med breda tabbyränder kan t ex inte vara samma som en bortsprungen katt med mycket smala tigréränder).
Naturligtvis finns motsatsen också, d v s kattägare som snabbt säger att "det där kan inte vara min katt", och som inte förstår att katter kan se lite annorlunda ut efter en längre tid ute på egen tass, eller på ett foto som är taget i all hast, och kanske ur en konstig vinkel, i halvmörker ute…
Jag pratade med en matte till en försvunnen katt för en tid sedan, som sa att katten nog ändå fanns där hemma i närområdet och att den t om hade dykt upp och gått in där hemma vid något tillfälle.
- Det måste ju vara min katt eftersom den gick in till mig. Men jag kände inte igen öronen riktigt, sa matten.
Nej, det var inte hennes katt, utan en "kopia" som bodde i närområdet. Med nästan exakt samma utseende och särskilda kännetecken. Den enda påtagliga skillnaden i utseende var att den ena av katterna hade vit strumpa på höger framben och den andra hade sin strumpa på vänster fram… Men den skillnaden noterade inte matte. (Ägaren till den andra katten identifierades).
Jag tror att jag har skrivit det förr, och jag skriver det igen:
att jag undrar hur många kattägare som har "fel" katt hemma och som inte har insett det.
Härom veckan hämtades en svart ungkatt tillbaka hem av en familj här i stan. Den hade varit på rymmen någon vecka. Några dagar senare insåg familjen att det var "fel" katt, och kunde fortsätta att leta efter "den rätta". Men hur många kattägare missar att komma till den insikten? Kanske tror man att katten förändrats av sin utevistelse…?
Ja, om det inte är uppenbart att katten plötsligt har bytt kön, eller plötsligt blivit okastrerad igen…
Och jag undrar hur många kattägare som missar att få hem sin katt igen därför att de inte längre känner igen katten.
Men det finns en enkel lösning: ID-märk och ägarregistrera katten. Då kan man lätt kolla upp vems katt man har hittat. Det är kattens viktigaste livlina tillbaka hem, och något man verkligen bör göra för sin katt.
Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Sajtvärd för Djurskydd i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.
Det spelar ju ingen roll om man känner igen sin egen katt om det postas om katten på ställen man inte kollar om den hittats av någon. Det underlättar så mycket om den som hittar kan kolla upp ägaren själv och ta kontakt direkt.
Därför fick mina katter tatuering (så det syns att katten är märkt), chip (ifall tatueringen är svårläst) och halsband med min adress och telefonnummer för att göra det så lätt som möjligt att hitta min info.
Tell someone you love them today, because life is short. But yell it at them in German, because life is also terrifying and confusing.
Det här med ID märkning och chipp är så otroligt viktigt men jag tror en del struntar i det för det är ju billigare att låta bli och då tycker jag inte man ska ha katt om man inte kan ta hand om den på alla tänkbara vis och göra det som är det absolut bästa för katten.
Jag har alltid id märkt mina katter i alla år det för mig har vart en självklarhet fast dom är innekatter men numer görs sällan tatueringarna längre hos vet sen chippen tog över och jag vet inte om nån ens tatuerar längre i örat. Jag har tatueringar på tre äldre katter men Walter han har enbart chippet för dom hade slutat med öronmärkningen och tekniken tog över där och chippen är helt klart bäst medan gamla tatueringar kan vara svåra att läsa rätt.
Alla tiders bra du påtalar det här med ID märkningar Uppkatten för det är som du skriver kattens viktigaste livlina hem igen 😎
Jodå, det tatueras fortfarande, men det är inte alls lika vanligt, och jag vet inte om alla veterinärkliniker gör det. Men det förekommer, särskilt om kattägaren efterfrågar det.
Problemet med Örontatueringar är ju att de ofta blir suddiga och svårlästa över tid, och att folk ändå inte vet hur de ska tolka tatueringarna 😊. En del tror t ex att tatueringen är ett telefonnummer som de ska ringa om de hittar katten, och det går ju inte så bra… (Det behövs således mer information till allmänheten!).
Jag tänker att det kanske inte behöver bli så dyrt att IDmärka och regga sin katt… Ofta finns det paketpris hos veterinären där t ex kastrering, vaccination och ID-märkning ingår. Eftersom veterinärerna också tycker att det här är jätteviktigt för alla katter. Ibland har de kastreringserbjudanden där chip ingår "på köpet" o s v…
Och ägarregistreringen kostar väl bara någon hundralapp eller två i dagsläget…? Jag menar, vad lägger inte vi människor ut på chips en vanlig fredagskväll….. 😉
Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Sajtvärd för Djurskydd i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.
Ja, katter kan även för ett tränat öga se snarlika ut och har man inte ett fotografi att jämföra med kan det vara svårt att minnas exakt hur t.o.m. den egna katten såg/ser ut. När jag jämför annonsbilder av upphittade och bortsprungna katter kan det ta en lång stund av detaljgranskning av t.ex. vitfläcksmarkeringar innan jag inser att det är två olika katter. Att katten t.ex. har "vita tassar" kan se helt olika ut. En del bara vita tår medan andra har vita "tofflor", "kortsockor" eller t.o.m. "knästrumpor". Sånt ändras inte oavsett hur länge katten är hemifrån. (med reservation för att det vita kan bli smutsigt och därmed mindre tydligt).
Förväxlingar förekommer med all säkerhet, särskilt när omärkta och "ofotograferade" utekatter dyker upp igen efter att ha varit försvunna en längre tid. Ibland blir sådana katter även uppseendeväckande gamla p.g.a. att det egentligen var två olika katter som misstogs för en enda.
Sajtvärd Katter iFokus
#3 Ok några gör det fortfarande och det är ju bra för som #1 skriver är det bra att kunna ha både och. Min veterinär jag hade i många år hon gjorde det där men tyvärr gick hon i pension och sålde då kliniken vilket var synd för hon fanns bara några få minuters gångväg från mig men jag ska kika runt lite och se om kanske exempelvis djursjukhuset gör öronen.
Vill även att Walter ska ha det även om han som dom andra är innekatt men som du skriver så är det ibland oläsligt det ser jag på ett par av mina gamlingar men ändå både chipp och öron det vill jag helst ha.
Måste skratta när jag läser om att en del tror det är telefonnummer 😂 hur får dom ihop det 😂 det finns då folk till allt 🤣
Jag tror jag betalade 100 riksdaler för senaste ägarregistreringen på Walter om jag inte minns fel eller var det 200 hmm minns faktiskt inte 🤔 men dyrt är det knappast tvärtom jag hoppas innerligt att folk ser om sina katter och id märker dom 😎
Sen är det så det kommer kostnader med djur och för mig har det i alla år vart en självklarhet att jag ska kunna ta hand om dom och ge den bästa vård när dom behöver och kan folk inte det då ska dom inte ta sig ann djur som faktiskt är ett åtagande för resten av djurets liv något inte alla tänker på när dom ser den där söta kattungen eller valpen att dom en dag kan bli sjuka och att dom som vi åldras och behöver hjälp och vård.
- Redigerat 2021-11-11 17:12 av [Urskog]
Min katt hade redan tatuering i örat när jag fick henne, men registrerad på någon eller chipmärkt hade hon konstigt nog aldrig blivit.
Så såg till att hon blev chipmärkt för ett antal år sedan nu, eftersom jag tyckte tatueringen var något svår att se, (Lyser man på baksidan med ficklampa så blir suddiga tatueringar tydliga igen, men det är långt ifrån alla som tänker på det tricket).
Att hon var och är innekatt spelar liksom ingen roll, för tänkte att om hon nu på något vis hade kommit bort så måste det stå i register var hon bor någonstans.
#5: Om man inte kan avvara de få kronor det kostar för id-märkning, så ska man inte ha katt i mitt tycke.
- Redigerat 2021-11-19 13:17 av [Moon AppleGrey]