Att skapa berättelser om katter på FB
Jag kan inte sluta fascineras (och bli förskräckt!) över hur folk beter sig på FB.
Har man skapar berättelser om t ex observerade katter som sett lite skruttiga ut.
Det är som visk-leken ungefär: någon lägger ut en bild för att ta reda på var katten hör hemma.
Massor av folk hör av sig och förfäras, och snart har de tillsammans skapat en berättelse om katten som njursjuk och med en ägare som inte bryr sig och som inte tar ansvar för katten, utan som låter den driva vind för våg, sjuk och eländig. Katten plågas. Den kommer att dö hemlös, utomhus och ensam, förkunnar man. Alla förfärar sig, och framhåller hur bra kattägare de själva är. Betonar sin egen "kunskap".
Folket på FB verkar närmast bli irriterade om man säger att: "det där vet ni inte. Katten kan absolut ha en familj som bryr sig om den. Den bor förmodligen i något av grannhusen. Knacka på och fråga runt. Den kan mycket väl ha varit hos veterinären, och familjen kanske vill att katten ska få leva som vanligt en sista sommar."
Nej, katten ska vara hemlös, övergiven eller misskött och kattägaren är "the bad guy". Det är den berättelse som folket som samtalar på Facebook vill "skriva" tillsammans.
Katten behöver också räddas . Ja, inte av de som skriver i tråden på Facebook förstås. Utan av någon annan . Kan ingen rädda katten? Nu!!! Innan det är försent ! Den kommer att dö om ingen gör något! Det är alltid någon annan som ska göra det. Inte de som har fullt upp med att skriva.
Så någon rycker ut, och i bästa fall är det vad katten behöver just då. I värsta fall tas en äldre katt bort ifrån sitt hemområde, där den har levt hela sitt liv och där familjen och tryggheten finns. Någon börjar stressat och skyndsamt att mata den tunna katten med massor av mat som inte alls är anpassad efter kattens behov. I all välmening förstås.
På sociala medier går debatten vidare: De som invänt och sagt att man bör knacka på i grannhusen och lappa först, innan man gör några mer drastiska insatser, får nu socialt stryk så att strån och stickor ryker:
"Det är för att sådana som du uttalar sig på sociala medier som katter faller ner döda, trots att det finns massor av människor i området där katten rör sig!"
Trots att regnet öser ner på orten och ingen katt är inom synhåll (den kommer inte heller att vara synlig så länge som det regnar, ja - kanske ligger den rent utav hemma framför brasan och sover hos sin familj…).
Regnet och det faktum att katten inte är synlig gör det till ett ypperligt tillfälle att knacka dörr i närområdet och att sätta upp lappar där man skriver att man är orolig för katten (för att den är mager) och att man vill få in information om den för att försäkra sig om att den har en familj. "Vet du var katten hör hemma - har du information om den - hör av dig till oss".
Men att göra på det sättet blir kanske inte ett tillräckligt dramatiskt kapitel i den berättelse man vill skriva tillsammans?
Ja, man ska absolut reagera och agera om man möter en katt i dåligt skick. Ibland är det akut till veterinären som gäller. Eller att plocka in katten. Men vad jag vill få fram är att det gäller att behålla sans och vett när man skriver i sociala medier.
Att hjälpa en katt är inte detsamma som att skapa en berättelse om katten - en berättelse som kanske inte alls stämmer, och där man ofta svartmålar kattägaren grovt, utan att veta något om varken denne eller om katten.
Och mitt i allt finns ofta en trådskapare - som allt mer förtvivlat undrar: "vem ska jag tro på". Det skapas hets och stress. Katten är på väg att falla död ner - rädda den!!!, ryter och vrålar massorna och slår på trummorna, medan enstaka andra manar till sans och vett och föreslår lappning och dörrknackning i det här skedet.
Ta ett djupt andetag och se nyktert på situationen. Är det en äldre katt så bor den ofta i närområdet där den har synts till. Mår katten hyfsat så börja med att knacka på i de närmaste husen och prata runt. Ofta får man då den informationen som man behöver, för att veta bättre hur man ev. ska gå vidare.
Sist som larmet gick i ett närområde här hemma ("hemlös katt i skruttigt skick"), cyklade jag dit och började knacka dörr. Inom ca 15 minuter visste jag var katten hörde hemma, hade sett katten med egna ögon och pratat med kattägaren. Det var en lite äldre, okastrerad hane (tillåtet då - men inte idag), långhårig och lite tufsig, men hemma flera gånger per dag och med en familj som gillade sin katt och brydde sig om den). Och vad bättre var: under min dörrknackning fick jag information om en annan katt. Som faktiskt var hemlös och behövde få hjälp. Det fick den strax senare efter kontakter med stadens katthem.
Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Sajtvärd för Djurskydd i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.
- Redigerat 2021-08-07 11:55 av Uppkatten
Ja, förhastade slutsatser blir lätt till sanningar i sociala medier. Särskilt mycket stör det mig när uppmaningen är att genast omhänderta katten och överlämna den till ett katthem och låta katthemmet sköta ev. efterforskning om var katten hör hemma. Som om katthem har plats och tid att ta emot vilka katter som helst som någon får syn på utomhus.
Andra "sanningar" är när kattägaren själv utgår ifrån att den försvunna utekatten är stulen eller att den skadade/avlidna utekatten blivit skadad/dödad av en djurplågare. Om det påstås så är det inte heller tillåtet att tänka i andra banor.
Sajtvärd Katter iFokus
Precis. Katthemmens verksamhet bedrivs ju i hög utsträckning av volontärer, på deras fritid.
Varför skulle de ha mer tid att leta efter kattens familj än någon annan? De har ju redan ett - vanligtvis knökfullt - katthem att ansvara för.
Då kanske den som observerat katten kan börja lappa och vidta de första basala åtgärderna i vart fall.
Katthem kan därtill sällan ta emot katter bara så där. De har ofta fullt, en lång kö av katter som väntar på att få komma in, och brist på både pengar och volontärer. Det går inte att bara lämna in en katt.
Tar katthemmet in för många katter så riskerar det att bli av med sitt tillstånd, och då får inga katter hjälp.
Är den bortsprungna katten "stulen" så slipper man att fysiskt gå runt och leta efter sin katt… Möjligen är det en "bra" ursäkt för att slippa en del av det slitgöra som det är att leta katt…???
Kanske är det också lättare att se sig själv och sin katt som offer - utsatta för mänsklig ondska - än att inse att katten blev t ex trafikdödad därför att jag tog ett (dåligt) beslut att släppa ut katten i en olämplig miljö. Och utsatte bilföraren för en ledsam och otrevlig upplevelse…
Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Sajtvärd för Djurskydd i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.
Härom dagen hittades en katt med sele på utomhus.
Naturligtvis är det inte bra alls att släppa ut sin katt med sele på. Risken är att katten fastnar i någonstans och far illa.
Snabbt började spekulationer på nätet om att katten måste ha slitit sig. En begriplig spekulation.
"Ingen släpper väl ut en katt med sele på?!" Jo, det finns de som gör det, och som inte ser riskerna, eller som tycker att fördelarna uppväger riskerna.
Men sedan började några i tråden arbetet med att "skapa" en berättelse om katten. Att den kanske hade dumpats med sele på, att katthemmet behövde kontaktas så att katten kunde få ett nytt hem om den inte hade en ägare, o s v.
Ja, det ska påpekas att det även blev ett intensivt detektivarbete i tråden för att tyda kattens IDmärkning.
Och som så ofta visade det sig att den IDmärkta katten med sele på inte alls var övergiven utan bodde i ett av grannhusen.
Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Sajtvärd för Djurskydd i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.
En vuxen grå katt som haltar uppmärksammas.
Första kommentaren på nätet påbörjar "skapandet-av-kattens-berättelse":
"Den kanske har övergetts nu när semestrarna är slut".
Trots att det nog är vanligare att katter överges inför semestern, samt att katter överges året runt.
Hur det gick för katten vet jag inte. Har inte hittat tillbaka till annonsen.
Men min gissning är att det inte var en s k "sommarkatt", utan en familjemedlem som t ex råkat illa ut under sin utevistelse.
Att myten om sommarkatten lever kvar så starkt är nog i hög utsträckning massmedias "fel". Jag skulle uppskatta om de tog reda på mer fakta innan de skrev om "sommarkatten".
Men utgår vi ifrån att katten är en övergiven sommarkatt utan att ha något som helst fog för det, så hamnar vi snett.
Jag ser inte vinsten i att skapa berättelser om upphittade katter, när fakta bättre hjälper katten tillbaka hem.
Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Sajtvärd för Djurskydd i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.
- Redigerat 2021-08-15 11:38 av Uppkatten
Nyligen gick larmet här i närområdet igen om en äldre katt i dåligt skick (katten var ej längre synlig).
Personen som hade sett katten fick rådet att lappa efter ägaren. Ett råd som verkade mottas med tacksamhet.
Samtidigt gick djungeltrumman och "hela Katt-Sverige" engagerade sig plötsligt på FB och sa att NÅGON MÅSTE RÄDDA KATTEN. Kan INGEN GÖRA något. Katten måste omedelbart TAS IN och MATAS!!!
Trots att ingen mat i världen kan göra en gammal katt ung och frisk igen.
Inget verkade hända, och svaren från observatören var vaga. Så jag tog cykeln bort till adressen. Jag kollade i portuppgångar, på sophus, på busskurer mm, men ingenstans fanns några lappar om katten… Hur svårt kan det vara att lappa efter kattägaren…?
Jag passade på att småprata lite med några grannar som var ute, och fick strax veta att katten bodde på den adressen där den varit synlig nyligen. Jag ägnade kanske 10 minuter på plats för att försäkra mig om att katten hade en familj och att den inte var vilse/hemlös.
Än en gång: Det lönar sig ofta att prata med boende i området när en katt i dåligt skick har synts till.
"Katt-Sverige på FB" verkade dock hellre vilja iscensätta stora katträddningsaktioner med matning, infångning och jourhem, än att knacka runt bland de närmaste grannarna där katten hade setts till.
I riktigt akuta situationer kan man förstås behöva ta med katten till veterinär eller liknande, men här fanns katten ö h t inte inom synhåll (som så ofta när en annons läggs ut på FB).
Jag fick PM över FB med innebörden att jag borde fånga in katten och köra den till djursjukhuset, och där det var tydligt att man redan hade skapat sig en negativ bild av kattägaren och tyckte att katten skulle kattnappas, för att rädda livet på den.
Jag tänker att en riktigt gammal katt ofta har det bäst hemma hos sig, där den känner igen sig och där den har sin familj. Och kanske står den både på specialfoder och mediciner. Kanske är avlivning redan inplanerad i samråd med veterinären, t ex till höstkanten.
Men - man kan förstås diskutera det lämpliga i att ha riktigt gamla katter ute i tätbefolkade områden, där många förstås reagerar på katter som ser skruttiga ut, och där få känner till ägaren och huruvida katten får den tillsyn/veterinärtillsyn som kattens tillstånd kräver.
Har man en gammal katt är förmodligen en kattrastgård det bästa, om den möjligheten finns. Eller att man åtminstone har halsband på katten med en tydlig bricka med familjens telefonnummer på (då kan den som blir orolig för katten ringa ägaren direkt).
Sluta att hetsa på FB alltså!
Be folk att samla in uppgifter om katten i närområdet först, om läget inte är akut och katten finns "vid dina fötter".
Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Sajtvärd för Djurskydd i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.
Starta ny diskussion