Hemskt att läsa :( stackars katter, håller med om att det avlivas alldeles för mycket och lätt däremot tror jag att veterinärerna försöker titta på framtiden för dessa katter, om dom är förvildade (antar att dom gör skillnad på förvildad och stressad katt) så måste någon ge dom tiden att tämjas igen, samt det lär ju bli svårt att få dom adopterade så de kanske hamnar på ett katthem nånstans som redan är fulla av stackars hemlösa katter.

Problemen är flera: dels kan det vara svårt att få katthemsplatserna att räcka till, och en del katthem tar inte emot skyggisar. Det har också funnits en uppfattning i samhället om att skygga/förvildade/utefödda katter inte kan socialiseras/resocialiseras utan bör avlivas för att slippa livslång stress och lidande ihop med människor. Det här vet vi idag är fel. De allra flesta av de här katterna kan få ett gott liv ihop med människor, men de bör inte placeras i vilken familj som helst - och där har tex katthemmen ett stort ansvar att se till att det blir rätt. Katthemmen har också ett stort ansvar att se till att katterna har det bra under sin vistelse på katthemmet: det handlar om miljöåtgärder, stressreduktion, socialisering mm. Ibland är jourhem ett bra alternativ. Det är alltså inte meningen att katterna ska bli långsittare på katthemmet resten av livet! Många förvildade katter har en gång varit tama, och kan ganska snart komma att "minnas" hur det var att ha ett gott liv ihop med människor och i de fallen händer det inte sällan att man en morgon plötsligt möts av ett gosetroll. Veterinärer har ofta väldigt liten erfarenhet av förvildade katter, och rehabilitering av dessa. Jag känner tex till en veterinär som förespråkar avlivning av förvildade kattungar, trots att katthemmen vet att dessa brukar vara relativt lätta att socialisera och adoptera ut. Men självklart vore det bästa att få ordning på landets kattägare så att katter slipper fara illa i onödan.

Fruktansvärt. 😢😢😢

Även en alldeles tam huskatt kan göra "utfall mot veterinärer" om den är rädd och stressad i en ovan miljö.
Ge katterna en chans!

(Vi tog hand om en totalt "omöjlig" katt en gång, Inte ens djurhemmet trodde på honom. Efter två veckor hemma låg han i knät och spann. Aldrig någonsin visade han aggression.)

Ja, precis. Även mer tama katter kan säga ifrån ordentligt hos veterinären, och det är först under senare år som man börjat anpassa veterinärkliniker bättre efter just katters behov (s k catfriendly clinics, för närmare info om detta se t ex: https://www.universitetsdjursjukhuset.se/smadjurskliniken/kattvanlig-klinik/).

Katter blir t ex ofta stressade av att ha hundar i samma väntrum, och de kan behöva lite extra tid på sig hos veterinären, samt att veterinären behöver ha goda kunskaper om katters beteende och hur man bemöter en katt.

Det finns också mycket att lära om hur man undersöker och behandlar just skygga katter.

Det bästa vore om vi kunde jobba ännu mer preventivt när det gäller hemlösa katter/katter som far illa, samtidigt som man successivt förbättrar för katter på hemmaplan/hos veterinären/på katthemmen osv allteftersom man får kunskaper, resurser och möjligheter.

Samhället borde satsa betydligt mer på sina katthem, de är SÅ viktiga!

Håller med ovanstående. Låt de verkliga experterna på skygga katter vara med i processen.

Avlivning är inte = gott djurskydd.

Det finns så mycket oförstånd om djurs beteende och djur som blir rädda försvarar sig helt naturligt eller så blir dom väldigt rädda och skygga men det finns ändå hopp för dom i en trygg miljö och idag avlivas det alltför lätt 😿

Vi måste se till djurens naturliga beteende och vi måste förstå deras reaktioner i olika situationer. På 90 talet flyttade en katthemstjej hem till mig och hon var så oerhört skygg och rädd för precis allt men hon fick ett tryggt hem med mig och mina andra katter och växte till sig till en stark dam tillsammans med oss men med andra människor var hon rädd men oss litade hon på och fick ett toppenfint liv men tyvärr drabbades hon av cancer och blev bara åtta år.

Vi fick en sån fin tid tillsammans och katten var så trygg och lugn med mig och dom andra katterna och det är så enkelt att vi måste ge dom tid, dom måste få börja läka och ha tiden på sig i lugn och ro det finns det många bevis för med djur att dom inte alls utgör ett hot mot oss tvärtom dom är som oss om rädsla tar över så försvarar dom sig det gör vi också.

Nä jag tycker det är allt för för lättvindigt att säga djur utgör hot då tar man bort dom och gör sig av med "problemet" men är man äkta djurvän då ser man till att hjälpa djuret.

En veterinär jag hade en gång i tiden men som nu är pensionerad hade en hund på kliniken som bet henne så svårt i handen och tummen så det krävdes både operationer och lång sjukskrivning i flera månader för henne men hon hade förståelse för hunden för hunden fick genomgå så mycket svåra behandlingar och inte tog hon bort hunden tvärtom hon förstod hundens reaktion fast hon fick så pass allvarliga skador av bettet att hunden var rädd och försvarade sin situation.

Där var det inga diskussioner om avlivning tvärtom hunden fick den hjälp den behövde och min gamla veterinär mötte hunden många gånger därefter en frisk och glad hund som ingen ville något ont men som blev stressad och rädd av situationen den befann sig i när den var sjuk på kliniken.

Det här måste vi få upp ögon för så djurliv inte går till spillo, vi måste förstå djuren och vara psykologiska med dom och ofta är det vår egen rädsla i situationen vilken djuren känner in som kan spela en oerhört stor roll i djurens agerande för dom känner så väl in oss och våran sinnesstämning är vi rädda ja då blir dom också rädda och kan agera därefter med försvar.

Sällan sällan är djur farliga och det gäller både tamdjur och vilda djur men dom som är bovarna i dramat det är vi människor som inte har kunskapen eller förståelsen att möta både tamdjuren och vilda djur i skog och mark.

Då och då möter jag björnar och vargar här i skogarna men dom är ofarliga för mig så länge som jag har respekten för dom , deras ungar och revir och det gäller alla djur både tama och vilda. Bevara lugnet och var psykologisk med djuren det kommer vi oerhört långt med ❤️