Dessa personer som gnäller om att det är dyrt att adoptera en kattunge, lägger säkert ofta ut minst det femdubbla på en telefon eller liknande, som de ändå bara använder i ett par år.

Varför ska ett levande djur vara värt mindre? 😡

Väldigt bra skrivet.

Vi adopterade vår Lakritz för 7 år sedan och då kostade han 800 kronor och jag var helt fascinerad. Han var kastrerad och vaccinerad och genomgången av veterinär.

Jag tyckte jag fick sååå mycket för pengarna.

Upplevde samma som MAria, fast ännu mer fascinerande.
Fick mina kastrerade (krav från mig, uppskattat av katthemmet) vaccinerade och veterinärbesiktigade. Skulle betalat 800:- per katt, men iom att de var skygga så fick jag både för 1000:- Vart helt ställd.

Det är ju faktiskt en stor förlustaffär för dem, men de hade haft svårt att hitta hem för ingen brydde sig om att de var skygga, det var ju vackra långhåriga och röda katter… Det hade till och med varit en potentiell köpare som ville avla på den ena. (Han dog sedan i en levertumör ca 7 år gammal…)

Visst är det en fin korthårig gammal dam jag har 😉
Jag å andra sidan hade tänkt mig en äldre svart korthårig dam som just fått kattungar.
Men iom erfarenhet av skygga katter så råkade det bli de unga bröderna som trillade in.

Det här var från Djurens Vänner i Jönköping, innan jag fick reda på rykten och fakta kring Organisationen.

Jag håller med dig helt och hållet, och enligt mig är priset snarare för lågt än för högt. Och då är jag ändå en fattig student så 1000-3000 kr är en stor del av min månadsinkomst, men inköpspriset skulle ändå inte vara det viktiga för mig om jag väljer att köpa katt. Speciellt inte när pengarna går till något så viktigt som ett katthem

Men baserat på min erfarenhet av folk i min närhet och deras syn på katter, så blir det billigare att köpa en katt från en bekant än från ett katthem. För jämförelsen dom personerna gör är inte samma som görs i artikeln. Dom jämför inte en kattunge för 500 kr som man måste vaccinera osv själv, jämfört med en "klar" från ett katthem. Utan dom jämför med en katt för 0-500 kr som aldrig blir vaccinerad, chippad eller försäkrad. Händer det något finns ju alltid nya katter. En del kommer inte ens kastrera. Och gör man jämförelsen på det viset så blir katthemmet "dyrt".

Jag vill vara tydlig med att jag absolut inte håller med om dessa personers syn på katter. För mig är det självklart att katter ska vaccineras, försäkras, märkas och kastreras. Och räknar man ihop kostnaderna för hela kattens liv så blir inköpspriset en droppe i havet. Men att argumentera för att katthemmet är billigare fungerar inte om personen du pratar med anser att vaccination och liknande är en onödig kostnad.

#4 Det är därför vi måste fortsätta att informera och "ange riktningen och normen".

Redan i dag kastrerar väldigt många sina katter och grundvaccinerar dem.

Det är troligt att antalet kastrationer kommer att öka ytterligare (något) som en följd av att det inte längre är tillåtet att ha katter gåendes ute med mindre än att katterna är förhindrade att reproducera sig.

Vi hoppas även på en lag om IDmärkning och ägarregistrering av katt. Beslut är dock ännu inte fattat i den frågan, men en stor utredning har gjorts, och det är tydligt att detta är något som efterfrågas från många aktörer runt om i samhället (länsstyrelser, veterinärer, katthem mfl).

Vi måste tillsammans arbeta för att "ange riktningen" och vilken normen är: d v s att som kattägare förväntas man ha sin katt kastrerad, IDmärkt, ägarregistrerad, vaccinerad och försäkrad. Detta bör ses som det normala. Det förväntade. Och det är det vi ska signalera.

Förhoppningsvis kommer man alltså snart inte att kunna välja bort IDmärkning och ägarregistrering av sin katt. Kastrera eller på annat sätt förhindra att utegående katter fortplantar sig måste vi göra redan nu, det är inte heller något som vi som kattägare kan välja bort för att komma undan kostnaden.

Det kommer alltid att finnas folk som inte fattar vikten eller nyttan med att ta väl hand om sina djur, men DET får aldrig ange riktningen eller normen för andra.

Ju fler som "gör rätt" desto fler kommer att följa efter, tänker jag.

Får vi det att fungera bra med obligatorisk kastrering av utegående katter och IDmärkning och ägarregistrering av katter så bör antalet katter minska på sikt, priset på katten bör öka, och när priset ökar så blir folk ofta mer måna om sina djur.

En gång i tiden lär vi ha haft en bedrövlig situation/liknande situation när det gällde våra hundar. Det har vi inte i dag. Jag är övertygad om att man kan gå en liknande väg för att få ordning på kattproblematiken.

Dessutom behöver det göras något åt situationen för många av våra smådjur (kaniner, marsvin, hamstrar mm).

Man får ta ett steg i taget - men i rätt riktning.

Jag tror att det är en tankeställare för många om man säger att "tänk vad mycket du får för pengarna om du adopterar en katt från ett seriöst katthem" istället för att låta folk trumpeta ut något i stil med att "jag vann - jag fick billigaste katten med längst päls på" utan att du alls invänder…

Du - och alla vi andra, kan göra skillnad genom att vara förebilder när det gäller ett ansvarsfullt kattägande. Vi kan bidra med information och kunskap. Och bör göra det. Ta diskussionen och få folk att tänka till.

Ett djur är ingen sak eller leksak. Som kattägare har man ansvar för en annan individs liv och välbefinnande. Det ställer stora krav.

#5 Absolut, jag informerar och tar upp ämnet när jag kan. Så jag invänder självklart om jag skulle prata med någon som anser att dom "vann" för att personen fick den billigaste katten, och jag hoppas inte att mitt tidigare inlägg antydde något annat.

Jag tycker att det är tryggare att adoptera från ett katthem än köpa från Facebook/Blocket även av det skälet att katten har hanterats av en seriös organisation och riktiga eldsjälar.

Katthemmen är ju även transparenta med hälsobild (iom obligatorisk veterinärbesiktning och behandling innan adoption), kattens personlighet, behov osv. Priset är fullständigt berättigat!! :)

Många seriösa katthem finns ju där för "sina" katter resten av katternas liv om det skulle hända matte/husse något.

Det tycker jag känns som en stor trygghet. Både för mig och för katterna.

Jag har läst en massa kattannonser på Blocket nu och det verkar som om du vill köpa en katt kan du få betala åtminstone 3000 - 4000 och då är de ej vaccinerade, chipmärkta eller veterinärundersökta.
Det är väl alla som vill ha "Coronakatter" som gör att säljare kan vara så oseriösa.
Jag väntar på att katthemmet här ska få in katter - det är ont om dem häromkring. Har kontaktat att jag är intresserad i framtiden men jag väntar hellre in en katt från ett katthem för att stödja dem än tar en från Blocket.
Det verkar dessutom billigare att ta från katthem än Blocket men visst dyker det upp katter på Blocket för under tusenlappen ibland och de säljs oftast inom ett dygn men som sagt var jag är inte intresserad av dem tänkte bara jag skulle kolla upp lite efter att ha läst den här tråden och min uppfattning verkar att det snarare är för billigt att köpa katt från katthem.

#9 Det kan definitivt finnas en corona-effekt, efterfrågan lär ha ökat både på katter och hundar under corona-pandemin.

Men de katter som säljs dyrt på Blocket säljs ofta som "extra fina katter med särskilt ädelt blod i", och så hänvisar man till att katten är si och så många procent av olika raskatter. Summerar man antalet procent så händer det att man hamnar en bra bit över 100 procent…

Genom att förespegla köparen att katterna är extra fina, med extra ädelt blod i och att katterna "nära nog är raskatter" så kan katterna säljas till ett högre pris, och pengarna går raka vägen ner i säljarens egen ficka… För tyvärr så går många människor fortfarande på det här…

De påstådda raskatterna (som sägs finnas i släktträdet) är ofta vanliga (långhåriga) huskatter. Folk verkar tro att varje långhårig katt härstammar från en raskatt, att varje prickig eller fläckig katt härstammar från en bengalkatt, att varje katt med tofsar på öronen härstammar från en Norsk skogkatt eller från en Mainecoon, att varje pratig katt härstammar från en Siames o s v. Och så är det förstås inte alls.

För det första så härstammar de allra flesta raskatter från huskatter från början. För det andra så kan man inte räkna procent på det sättet som folk gör eftersom man inte vet vilka gener som katten har ärvt i praktiken. Och för det tredje så är varje sådan här katt (som alltså inte har någon stamtavla) en huskatt - hur man än vrider och vänder på det.

Det är också så att seriösa raskattuppfödare aldrig sysslar med den här typen av avel, där de korsar olika raser hej-vilt. Seriösa raskattuppfödare släpper inte heller ut okastrerade raskatter så att de kan föröka sig på det sättet (genom att para sig med grannens huskatt o s v).

Dessa säljare vill ofta ha det till att just deras katter är "blandraskatter" och att det på något sätt skulle vara finare än huskatter. Men sorry - "blandraskatter" finns inte, en huskatt är alltid en huskatt. Korsar man en bengal med en perser så blir det en huskatt. Och korsar man en bengal-perser med en siames-maincoon så blir det också en huskatt och ingenting annat.

De här "uppfödarna" är ofta okunniga, ser sina katter som en statussymbol, är noggranna med att framhålla just alla rasinblandningar som de påstår ska finnas i kattungarna, de gör inga hälsotester av kattmamman och kattpappan före avel, de gör inga hälsokontroller på kattungarna, de vaccinerar inte, IDmärker inte, försäkrar inte, men däremot brukar de rätt ofta vara mycket noga med att framhålla att kattungarna är avmaskade….

Ja, hela den här soppan är bedrövlig. Och medan folk luras att köpa dessa kattungar, så blir en massa andra kattungar kvar ute i hemlöshet, som någon slags "andrasorterings-katter".

D v s folk fortsätter att avla fram katter på det här sättet trots att det finns ett överskott på uppskattningsvis 100 000 - 150 000 huskatter som saknar ett hem.

Men grunden måste ju vara att när marknaden är mättad så avlar man inte fram FLER huskatter. Redan där visar man att man inte är ansvarsfull som kattägare/uppfödare.

Ska dock tillägga att även bland Blocket-annonserna kan man ibland hitta seriösa annonser, t ex från folk som jobbar aktivt och seriöst med hemlösa katter/kattungar.

MEN: vad jag menar är att man ska akta sig för att bli kär i BILDEN av katten, och man ska inte tro på uppfödare som börjar prata om procent-katter och rasinslag o s v, för att sedan ta nästan lika mycket betalt för en huskattunge som för en raskattunge (där uppfödaren har lagt tid, kunskap och pengar på sin avel).

Huskatter och huskattungar kan se ut "hur som helst" (d v s vara långhåriga, lockiga, prickiga, ha tofsar på öronen, ha yvig svans, ha extra smal svans eller sakna svans helt o s v) och prata en massa utan att det är en enda procent raskatt i dem. Det är det som är så härligt med dem, den stora variationen.

När man har "skapat nya raser" har man ofta selekterat djur baserat på olika egenskaper och avlat på dessa, för att förstärka de selekterade egenskaperna (t ex lång päls, extra korta ben o s v).

Att börja korsa (påstådda) raskatter hej vilt, utan långsiktigt mål och avelsprogram, är alltså - att "backa"… snarare än att avla fram katter med "extra ädelt blod"…???

Och till syvene och sist: vi ska inte ha katter som statussymboler där utseendet är det viktiga och det enda vi ser till. Vi ska ha fantastiska kattkompisar (som är familjemedlemmar och livskamrater!) och då är personlighet det viktiga (precis som när vi väljer en mänsklig partner eller kompis).

Kort sagt: man ska inte låta sig luras av folk som säljer procentkatter på Blocket och tjänar stora pengar på det. Stöd istället seriöst arbetande katthem/katthjälpsorganisationer.

Ja alltså, jag har blivit utskälld som inte förstår att jag har en Maine Coon när jag hävdat långhårig huskatt. "Men herregud, det begriper du väl själv? HAn ser ju ut som en Maine Coon"… Nej, det gjorde varken Spencer, eller Elmer som vi har kvar.

Snygga Maine Coons, vad ? 😒

#11 Men väldigt stiliga huskatter!

För ett par år sedan var jag ute och åkte med en kompis på landsbygden, i samband med ett kattärende. Vi träffade på en kvinna (i ett hus där vi knackade på på vägen) som hade sin dotters raskatt tillfälligt på besök, en mysig och trevlig liten katt. "Själv har jag en Maine Coon", sa hon stolt och pekade mot en röd hög som låg en bit bort i det höga gräset. "Spännande", tänkte jag som inte hade träffat på så många Maine Coons i mina dar. Så jag gick bort för att hälsa på kisse, och såg till min förvåning att där låg en alldeles vanlig röd huskatt (inte helt olik din kisse). Också jättesöt, men ingen Maine Coon.

Ja, jag kunde ju inte ställa mig och säga att "det där är ingen Maine Coon, det är en huskatt". Jag valde att inte kommentera det ö h t, kisse hade det bra och matte tyckte om sin katt, och det var det viktiga.

Men det är märkligt att folk tror att (stora) långhåriga katter per automatik klassas som Maine Coons… (eller har Maine Coon i sig)? Särskilt om de har tofsar på öronen och är skeppskatter (en missbildning som innebär att katten har fler tår än normalt)…

Rent krasst så kan man säga att man har en Maine Coon först om man har en stamtavla som säger så.

Inköpspriset för en adopterad katt är ju bara en bråkdel av vad resten av kattägandet kostar! Dessutom har ju katthemmet oftast lagt ut mer pengar på katten än de tar ut i adoptionsavgift.

På vuxna katter som det katthemmet jag är på går med förlust på de vuxna katterna och plus på kattungar.