Semlan morrar åt allt viltkött
Semlan är stollig! För en tid sedan talade jag om för er att jag hade hämtat en del viltkött. Det första jag gjorde vid var färs av vildsvin. Det blev biffar av det. Självklart skar jag upp en av dem, lade på ett fat och bjöd katterna på. Ha, inte hade de övriga en chans mot Semlan! Han var heltokig, morrade och hade sig så ingen av dem vågade går i närheten. Det var ju likadant med burkmaten här i början och då löste jag det genom att sätta honom i transportväskan. Jag gjorde likadant, när det var dags för nästa biff, men de andra var inte speciellt förtjusta i det, så Semlan fick äta det när jag släppte ut honom. Men inte slutade han att morra för det.
Sedan gjorde jag en stor bit hort i ugnen och det har varit ännu värre. Det är bara HAN, sommorrar på det viset, men Lilleman äter också det, men han stjäl inte från tallriken som Semlan gör.
Min grannde påstår att det är för att han inte är kastrerad, men min dotter hade också en katt (Terroristen), som för övrigt var väldigt lik Semlan. Han var kastrerad och morrade åt ALLT viltkött. När hon hade gjort viltgryta, blev han heltokig, morrade för fullt och slafsade i sig både kött, potatis och sås.
Är det någon av er, som kan tänkas veta vad detta beteende beror på?
Skulle vara roligt att veta.
Jag får känslan av att det kan bero på bakgrunden i livet. Om man varit hemlös och redan fått smak för det vilda, eller varit utekatt. Då var all mat en kamp, den som var starkast var den som överlevde. Mina som inte haft det hela rynkar på pannan och vänder ryggen till det goda. Men jag vet inte om det stämmer. Det är bara funderingar från min sida. /Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.
Jag har och har haft katter som morrar när de får något de inte brukar få som är gott, t ex en bit rå kycklingfilé. Men de brukar bara morra om någon av de andra katterna är i närheten och det händer inte ofta att de morrar. Det vanligaste är annars att äldsta stödisen (som annars alltid lämnar det goda om det blir trångt) daskar till närgången kisse med tassen, och en av mina egna fnyser (alltså genom nosen inte genom munnen) när han gnager på en köttbit och lillan kommer och vill smaka.
Semlan var bara ca 5 - 6 veckor när han kom hit. När upphittaren tog in honom, var han bara hungrig och törstig, men pälsen var fin Han var hos henne i en vecka, så det verkar inte som om han har varit utefödd, eftersom han var ensam när hon hittade honom.
Dotterns katt, som gjorde likadant, bodde tillsammans med sin mamma och sina syskon, innan hon hämtade honom.
Han morrar hela tiden, även om ingen av de andra är i närheten. Han tar köttbiten, morrrar för fullt och sticker iväg och äter köttet och morrar hela tiden.
Dotterns Terroristen gjorde likadant, även efter kastreringen.
När någon av våra katter kommit in med byten..så har dom morrat..precis som om dom vill säga.."bort härifrån detta är mitt"!!
Eller så har man hört morrande om dom snott åt sig nån bit av kycklingfilén..lövbiffen eller nåt dylikt..o det har hänt då andra katterna varit i närheten..inbillar mej att det är ett inbyggt beteende sen katterna levde ute..
Ja, det kanske det är och Semlan har kanske fått extra mycket av det. Men att det är BARA viltkött han morrar åt, tycker jag är konstigt.
Han bryr sig inte om när de får något annat. Jo, visst är han först, men han morrar inte.
Var inte orolig. Samma sak här, med Ebbis. Hon låter som en ilksen stor hund om hon har viltkött eller ännu värre, egehändigt fångad mus…Bara hon! hon snor alltid mössen som Arne och esther fångar i skrubben och lämnar dem INTE ifrån sig! HAr inget med kastrering att göra. Han är ju bara 20 veckor, eller hur? ebbis är två år och kastrerad. Helt normalt betende. Kan understrykas, att Ebbis nästan varit inne i hela sitt liv. När JAnne upptäckte att hans sonson inte skötte katten ordentligt, dvs släppte ut henne, då kattnappade han henne. Men hon har ett väldigt vilt beteende, bara.
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....
Starta ny diskussion