När jag och min sambo flyttade ihop så skaffade vi våran första katt Ciiviic från kks. Världens sötaste och mest underbara skölpaddsfärgade hona…. Hon kom alltid när vi kom hem, hon sov alltid på min mage… och älskade allt och alla. Hon fick då sin katt kompis Svea och dom gjorde allt tillsammans. Sökte tryggheten i varandra tillsammans….Tiden kom och det var dags för en stelerisering / kastrering det var den 14 mars… Var och lämnade in henne och allt var jätte bra, åkte och hämtade stackarn som var så arg och förstörd, ingen veterinär fick röra henne och Fredrik var den enda som fick lägga in henne  i transport buren…

Vi kom hem och hon fick sova ensam med oss då hon fortfarande var konstig.. Efter några dagar så började hennes stygn att öppna sig och såret sprack upp, akut till veterinären där dom fixade ordning på det, och vi fick antibiotika till henne då det var infekterat.

Tillbaka igen efter 5 dagar då hon mat strejkade. Det var inte min lilla Ciiviic, min älskade Ciiviic som älskade mat. Hon vart bättre med tiden, trodde vi , slut med medicin och allt sådant. Vilket vi tyckte var skönt.  Sen vart hon mer aggresiv. Hon sov inte med oss längre, låg under soffan och var allmänt arg, flög på min sambo och allt som rörde sig, förutom mig! Mig kom hon till och myste när vi var ensamma…. Svea ville ju leka med sin bästa kompis, sin kompis som hon älskade massor…..En dag så smet Svea, på grund av att jag var klantig, Ciiviic, låg vid dörren och rörde sig inte….  Svea kom hem efter ett tag, och vi tog henne till veterinären… Bokade även tid för ultra, för att se om hon hade bebisar i magen, dagen kom till ultra ljudet och veterinären tittade på stackars Svea, hon hade gamla och nya rivmärken på hela sin lilla kropp. Då fick hon flytta till min vän. Ciiviic åkte in och skulle undersökas.(då hade vi gjort det flera gånger minst 3 gånger i månaden och kontakt med veterinären en gång i veckan för att tala om hur hon var ) . Tills den 5 augusti 2007. Vi hade balkong dörren öppen hon tog sats och sprang rakt in i vägen. bokstavligt talat. Vi åkte in till veterinären den 6 / 8  och dom fick inte röra henne. vart tvunga att ge henne lugnande… Inget fel konstaterades. ingen visste vad som hänt med våran lillgosa. Från klockan 9 på morgonen till halv tolv satt jag och min sambo med henne i knät när hon låg där så lugn och fin. Vi satt där och grubblade på vad som kan ha hänt våran lilla… Efter alla tester och grejjer dom gjort så beslöt vi oss…

Hon fick somna in. Ville inte plåga min stackars kisse mer. Troligen så fick hon i sig för mkt narkos när hon var in … VARFÖR?

Hoppas du har det bra gumman, snart 3 månader av saknad, men vi vet att du har det bättre där du är nu!

Till minné av dig så ska vi hjälpa andra till att inte få samma öde som dig på andra sidan !