Så jobbigt. Förstår hur det känns. Tänker på er.

Åhhh vad jag känner med dej o din kisse…tycker det är så tråkigt att du ska behöva gå igenom så här svåra o tunga saker såsom du kämpar för utsatta katter i nöd…önskar så att det finns en återvändo för din misse så att han kan bli bättre o kunna vara med dej länge, länge till..jag förstår vad du menar med de speciella band som du beskriver…jag förlorade en misse för några år sedan som stod mej så oehört nära..tänker verkligen på dej..o hoppas…hoppas..hoppas på det bästa..

Älskade vännen vad sorgligt att höra! Det gör så ont när ens pälsklingar är dåliga!!

Min älskade Simson gick vidare för något år sedan och det var en hemsk tid. Jag satt och vakade över honom hela den sommaren. Han låg i sängen och jag satt vid datorn och surfade. Han hade hjälpt mig över så enormt svåra hinder i livet så jag trodde aldrig jag skulle orka utan han. Till slut hade vi ett samtal och jag sa att han fick tillåtelse att gå vidare om han behövde. Jag sade att jag nog klarade mig själv. Tror han stannade extra länge för att vara säker på det. Det kändes som ett måste att vi pratade igenom det.

Förstår så väl hur jobbigt du har det med en så nära vän! Skickar en hel mängd med cyberkramar och healande tankar med hopp om att det vänder åt det bättre för honom!!

jag känner o lider med dig. tog bort min hund förra året med samma symtom. många kramar från zenitha, timon o goliat

Tröstkramar till dig.

Lider med dig.. förstår din smärta över din sjuka älskling

va    sorgligt   ,jag vet   verkligen   hur  det  känns, det  finns   inget   som  hjälper    mot     detta    ,det   är  bara   att   gråta ut,  vi  tänker  på dig.

jag vet  hur du känner det. vi var tvugna att låta våran katt bosse  somna in i somras. det var jättejobbigt. jag lider med dig. många kramar från solweig,sven, murre, lasse

Tänker på er… Hoppas att han ska repa sig!

Sänder en massa tankar och kramar till er. Vet hur det känns, vanmakten och sorgen när man inte kan hjälpa dem.

Kram

Å lille söte Amigo. Förstår att han är något särskilt för dig, det blir så när man haft en liten kämpe, man vurmar allt lite extra för den då. Hoppas det vänder så ni får mer tid tillsammans.

Vi håller tummar och tassar!

usch o fy vad tråkigt, förstår hur jobbigt du måste ha det nu. har själv massa problem här hemma med min gamla katt som nog snart måste lämna mej för hon äter inget. men om det inte finns något man kan göra för att hjälpa så finns det ju inget annat att göra än att låta dem slippa lida. det svåra är att veta vad de vill. kramar från mej och katterna.

Skickar mängder med STYRKE- och TRÖSTKRAMAR till dig!!!

Vet hur det känns, har själv gått igenom liknande med en hund som var "DEN hunden", vi var bästa vänner och det räckte med att vi tittade på varandra så visste vi vad vi ville, vad vi tänkte……. och det var en sådan sorg att jag bara grät först i ett år innan när vi började inse att det snart var dags för min 14-årige hund att vandra vidare till andra sidan, hon var svårt sjuk, fick mediciner men blev ändå bara sämre och sämre, hade allt tyngre att andas pga tumörer i lungorna, vi visste en dag att nu har hon inte längre ett värdigt liv……….och sedan grät jag även ett år efter att min älskade hund dog…….men man hittar glädjen igen, även om saknaden efter sin lilla vän finns kvar där alltid.

Du kommer att veta när det är dags för Amigo att gå vidare……det är märkligt med det där, för man tror aldrig att man ska hitta styrkan till det, men plötsligt en dag bara vet man…..att det inte längre går, att man nu måste ta beslutet.

Kanske får ni ännu en underbar tid tillsammans, njut då av den och skäm bort din älskling så mycket du kan. Varje dag är en gåva!

Ännu fler kramar till dig!

Tänker på er! Söte fine Amigo…

Styrkekramar

Marie

Åh Naquita vad jag känner med dig och förstår precis de där speciella bandet man kan ha med en kisse. Man älskar dem och gör allt vad som står i ens makt och hoppas på mirakel och det är oerhört jobbigt samtidigt som det också finns glädje.

Min älskade Knodde var just en sådan katt och när vi var tvungna att ta farväl så tyckte jag att livet misst sin glans. Jag sörjde honom enormt och visste inte hur jag skulle kunna ta mig vidare även att jag hade mina andra djur i min närhet.

Se en dag dyker annonsen om Trollet upp helt oförhappandes och där var min kissse. Helt otroligt lik min Knodde utseendemässigt och inte minnst till sätttet. Denna kisse gjorde att jag kunde släppa taget och livet ler igen.

Förstår dig precis och jag hoppas ändå att ni får fortsätta tillsammans ett bra tag till. Tänker på dig…..

 Hej ! går ofta in på den här sidan. Har själv nu en 9-år hankatt som inte får vara frisk (men han är inte dödsjuk),han är värd sin vikt i GULD. Att mista honom skulle ta hemskt hårt, fast jag har 6 andra katter.  Får du inte i din hjärtsjuke kattpojke Furix,kan han väl få det i ett blodkärl i ett akut skede,tala med din vetrinär. // Inger

Styrkekramar till dig Naquita!

Styrkekramar från mej oxå

Lilla Amigo. Jag tänker på er. Du vet var jag finns om det är något Naquita. Önskar jag kunde göra något. Är det något du behöver hjälp med tveka inte att ringa så kommer jag bums, ja så fort jag kan.

Sänder er många kramar!!!!

Vet precis hur jobbigt det är. Min specielle kompis Johnny är ju diagnosticerad med AIDS. Han blir ju skruttigare och skruttigare och jag vet att det bara finns en utväg. Immunförsvaret kommer att packa ihop totalt en dag.Studerar honom noga varje dag, hur mår han? Är det dags? Än så länge äter han med god aptit och verkar njuta av livet, trots allt. Varje  dag vi  får tillsammans ser jag som en gåva just nu.

Sänder dig alla mina styrkekramar och önskar av hela mitt hjärta att du får behålla din Amigo länge till.

NEJ, skriker jag. Han som är så betydelsefull för dig. Håller tummarna för att de ska bli bättre. Kan du kolla med veterinären om massage och sådant. För det kan vara vätskedrivande och förbättra andning. Om det görs av någon som har kunskapen. Lärde mig det på kattmassagekursen. Sedan så kan man även stimulera må bra punkter och ge avslappning och smärtlindring. Vilket skulle göra att Amigo känner sig bättre, även om det inte är ett bot. Kanske han skulle bli på bättre humör och ta medicinen igen utan att bråka.

Tänker på er. /Vanessa

#22 ja,han betyder jättemkt för mig. Det gör mina andra djur också, men Amigo är speciell. Han och jag har gått igenom så mkt ihop,han är min första egna katt.

Han har ju inte bara hjärtfelet, utan även dubbelsidig Patella Luxation( knäskålen hoppar ur led lr låser sig). han opererades i höger ben redan som liten , 1½ år ser jag på journalerna. men flera månader innan började symtomen och antibiotikabehandling.

trots allt han varit med om ger han inte upp. Hans livsglädje är(var?) så stor. när Veterinären på djursjukhuset skulle ultraljuda honom då för två år sedan behövde han inte ens lugnas. vet. rakade honom, körde me ultraljudsapparaten över hjärtat i säkert en kvart och amigo satt där i hans knä och bara mös. Han är jordens underbaraste katt.

det jag frågat mig många gånger är. VARFÖR drabbas de som förtjänar det minst??

många styrkekramar härifrån också, som vet PRECIS vad du går igenom, med Lucas som blir skruttigare för varje dag, pussa Amigo på lilla nosen, och hälsa att han ska ta sin medicin Maggan47

Imorse tog han sin första Furix-tablett motvilligt. han vill inte alls vara hos matte (i vanliga fall är han matts gosmonster, o när de kommer besökare är han först fram) han drar sig undan alltmer och blir nästan arg (han brukar tåla ALLT) när jag ska ge honom medicin. det måste vända snart

Tänker på er!!!

Vad ska hans älskade själsfrände Noah ta sig till om han förlorar både sin mamma o Amigo detta året? han kommer ju bli så olycklig. När mamma försvann var Amigo den enda han gick till, inte ens mig..usch, hoppas på de bästa..

#23 Angående vad du skriver:  VARFÖR drabbas de som förtjänar det minst??

Jag tror att alla (människor och djur) är på jorden för att vi har ett uppdrag. Och tänker man efter då kommer man på det och ibland tillhör sjukdom och en för tidig död just till uppdraget.

Det är vad jag tror.

Ohh vad ledsamt och jobbigt att han blivit sämre. Vet precis hur du känner dig. Som du skriver är det vissa katter som blir mer närstående än andra. Och när de lider av någon sjukdom kämpar man tillsammans med dem för att de ska må så bra som möjligt vilket gör att man kommer kissen ifråga ändå närmare. Håller allt vad tummar och tassar heter för dig och Amigo. Kanske den nya medicinen kan göra underverk trots allt?

Kram Lena

Snyft,  åh, vad jag känner med dig Emma….. Tröstekramar till dig och Amigo………………..

"Jag tror att alla (människor och djur) är på jorden för att vi har ett uppdrag. Och tänker man efter då kommer man på det och ibland tillhör sjukdom och en för tidig död just till uppdraget"

Precis så tror jag också,  även om det är sorgligt och fruktansvärt när en närstående går över till andra sidan…….

Det får mig att tänka lite på dikten jag skrev in till min Kiara när hon dog. Det att det är de speciella som går först. De har nog ett annat öda att följa som är väldigt speciellt tror jag.

Så här är dikten i alla fall som jag skrev till kiara:

"God saw her getting tired and a cure was not to be,

so He put His arms around her and whispered "come to me".

With tearful eyes we watched her, and saw her pass away,

and though we loved her dearly, we could not make her stay.

A golden heart stopped beating, her fuzzy paws were put to rest.

God broke our hearts to prove to us….He only takes the best."

Åsa, nu fick du mig att gråta igen i denna tråd.    En sån vacker dikt………………

Alexej: Jag tror absolut att alla har ett uppdrag. Speciellt katterna. Simson kom in i mitt liv för att hålla mig vid liv. DET är jag ÖVERTYGAD om idag.

Mitt ex var övertygad om det också. Det syns i hans ögon sa han alltid. Simson är en mycket gammal själ sa han alltid.

Och jag är väldigt tacksam att just de speciella katter finns. De påminner oss om ödmjukheten…

Alexej: Sedan kan man fundera över slumpen eller ödet också. I samband med katterna. Varför kom just DEN katten in i mitt liv just DÅ?? Jo för h*n hade en uppgift.

Jag tror inte på slumpen öht, allting har sin mening. För min del kunde de strycka ordet från ordlistan…

Alexej: Precis min mening.

#32: Oups, det var inte min mening.

Har ingen erfarenhet av det här med hjärtfel, men däremot vet jag hur de känns när ens älskling är sjuk.. Tänker på er och håller tummarna för att det går bra!! Kramar!

Vet oxå hur ni har det, Naquita och Johnnys girl.
Allt man måste mista, dom man älskar mest dom dör

Tröstekramar från mig oxå - *fånga stunden kattvännisar*

#31 Åhhh,,,vilken vacker och gripande dikt..

Usch vad jobbigt, hoppas han piggnar till av den nya medicinen.

Idag kan han äta utan att spy.men han andas tungt och är inte sig själv:( Ena stunden ligger han i knät o myser, gosar o spinner. andra studen är han sur o hugger mig. det är så jobbigt när deras personlighet förändras såhär:( han vill så väl,men orkar inte fullt ut..men än är de inte dags, han vill fortfarande leva. jag tror påd et där att endag bara känner man, att nu är de dags..

det var en väldigt fin dikt, jag fick tårar i ögonen..Tror oxå allt har en mening.

lider med dej o Johnnysgirl med era sjuka missar…..jag hoppas på underverk och att ni får mera kvalitetstid mer varandra….så tråkigt när ens älsklingar blir dåliga….

Hoppas att det går bra för den lille…. Kramar till dig….

Idag är han lite piggare:) kom upp i sängen imorse o skulle gosa, trots alla andra katetr där,..tjurigheten fanns inte, åh myspojken..vill ha honom hela liiivet ju!

På bilden är det typiskt amigobeteende. cirka 5månader och tar hand om sin stödhemssyster Hope.

Åhhhh..vilken underbar gooobild:-)) Så glad jag blir av att höra att kisse är lite piggare igen!

vilken underbar bild på AMIGO, glad att han är lite piggare, gör som du, gör jag med Lucas, som har dåliga dagar, och mindre dåliga dagar, men han är ändå 20 år, och har sin nedsatta njurfunktion, vilket ger avmagring kram till er Maggan47

va bra att höra att han är piggare! Min moster hade en katt med hjärtfel. När veterinären sa att han snart skulle gå bort levde han i 3 1/2 år til.. han var jätte dålig. Och dom trodde att hoppet var ute. Han fick ju mediciner hela tiden men hade inte ont och blev som han alltid var innan. Hoppas det kan bli sååå med din älskling med!!

Vet en Cornish Rex med hjärtfel sedan födseln. Skulle max leva något år. Han är nu över 10 år. Hjärtfelet både hörs och känns och har gjort det hela livet. Aldrig medicinerats. Bara fått leva livet i lugn och ro.

#46 Vilken go bild! Så skönt att han är lite bättre!

Bara en så härlig bild.

Pussa kissen från mej

Jenna

Hoppas han repar sig ännu mer! KRam till både dig och kisen!

Härligt att höra att han nu mår bättre.

var inget..idag är en riktig skitdag=/

Då är han inte bättre?

mja..mja..vet inte..han är inte sig själv:8 han har inte spytt mer, får i sig medicinen..men han är inte som han brukar..något är förändrat..jag kan inte sätta tummen på vad:(

Tröstekramar!

Massor av kramar till dig och din sjuka kisse..Jag håller alla tummar att han ska bli piggare!!

Kram

Anita

#58 Vad svårt det är när kissarna inte mår bra. Hoppas, hoppas att det vänder! Att det är en tillfällig svacka som går över igen. Tänker jättemycket på er. Othello och Isolde hälsar med varsin nospuss.

Underbar bild som sagt! :)

//Lena

Vi skickar massor med nosgos och kramar till styrka för er alla!!! Hur går det för er?? Tänker på er!

tänker också på dig kram Maggan47

Tänker på er, så mycket så du anar inte. /Vanessa

*Kramar hårt*

bäyttre idag! han kommer upp till sängen igen nu=) men kommer fortfarande inte fram när det är besökare här..han har inte riktigt orken än. nu sitter han här bredvid mig o tvättar sig..ser ljust ut igen!=)

härligt!

kram till er bägge… njut tillsammans medans det är en bra dag… hoppas så det knakar på att ni har mycket tid kvar tillsammans..

Jag har även beslutat att när de nuvarande stödisarna flyttat kommer jag ha intagningsstop över vintern, hur grym ja än må vara mot hemlösingarna så ska amigo ha matte för "sig själv" över vintern! han kommer trots allt först!

#69 det tycker jag låter bara vettigt och inte alls grymt. Klart Amigo ska ha första tjing på sin matte!

jag tycker att det är ett klokt beslut….våra egna missar måste komma i första hand även fast vi så gärna vill hjälpa alla… du har gjort massor… och kommer att göra massor… däremellean behöver vi vila ibland…. funderar på liknade här när mina akutisar flyttar….. tror att mina kissar vill komma in i sovrummet…

Ja inte är du grym ine! Klart du måste tänka på din lille vän först av alla! Så tänker vi ju alla!

Skönt att höra att det är lite ljusare nu. Misstänker att det kommer pendla väldigt mellan upp och ner för er nu. Och jag tänker så på er.
Att du är grym ska du inte ens tänka tanken. Klart du måste se om dina egna katter först. Det hör ju till det vi alla jobbar för. Att få folk att ta sitt ansvar. ;-)
Du är en fin matte och hittisarna kommer tyvärr inte vara slut när du kommer tillbaka och kan ta emot akutisar igen.

Klart du måste tänka på dina egna först.

Kram och ta vara på den tid ni har.

Jenna

#69 Helt rätt resonerat i en situation som denna. Skönt att det är lite bättre idag i alla fall. :)

//Lena

med risk för att bli hatad, men om det är livsgnistan som förändrats så ska du kanske inte hålla fast i honom längre, bara som en påminnelse, du vet nog det du med. Men jag gjorde så med Missan, hon borde kanske få ha somnat in tidigare än vad hon gjorde. svårt att veta. jag hoppas verkligen han blir bättre, både för din och för hans skull. vore ju underbart om han kunde leva år till utan smärtor och problem. och självklart ska han få ha matte för sig själv!

kramar /hennum

Hennum, du blir i alla fall inte hatad av mig. Livskvalitet är viktigt , även för våra katter. Jag får bara hoppas, att kissen bättrar sig!

ja, det är ju så. men det är nog lätt att man inbillar sig att sin katt är lycklig när man inte vill att den ska dö. Jag vet att jag gjorde så, jag insåg det nu. Och kan det hända mej kan det nog hända andra. mamma sade till mej, som såg på det hela med andra ögon, att hon borde avlivas, men jag var säker på att hon var lycklig. men så kan det ju oxå vara så som någon sade ovan, att man ser det och vet att det är dags. olika hur man reagerar kanske.

svårt att veta vad en katt tänker och känner, de är ju så tuffa och ihärdiga, står ut med det mesta.

nu har jag pratat nog. kram till dig Naquita och din misse, som för övrigt är otroligt söt.

Min katt har inte gett upp. Man kan bli vädlgit egoistisk och hemmablind när sina älsklingar e sjuka, jag vet för jag lät min perserhona gå alldeles för länge med sin sjukdom innan jag tog bort henne. Det förstod jag inte då, trots att alla som såg henne sa det till mig. att hon hade gett upp, hon var för sjuk. men jag såg det inte.. nu i efterhand kan jag bli så arg på mig själv som inte såg hur dåligt hon mådde, att hon inte ville längre. jag levde för de stunder hon orkade leka, lr gosa med mig lr tigga chips. men det blev mer och mer sällan. Efter Samiras död lovade jag mig att aldrig låta en katt lida så mer. så nej, jag vet att den dagen amigo ger upp, kommer jag se bort från min egen egoism och låta honom somna. men den dagen är inte här än..inte idag, iaf..

det är ju bra. förhoppningsvis kommer jag oxå kunna se det när jag behöver. du måste fortsätta att berätta hur det går för amigo. hoppas han inte ger upp på ett bra tag.