Kan lugna dig lite=) Lådorna i köket används flitigt och jag ser ingenting utanför.. har dock inte lagt mig ner och kollar under soffan…

Det kommer att gå görbra!!!

Nejdå, de är rumsren.a inte det första dygnet, men sedan gick de duktigt i lådan alla 3 och hemma hos Melinda också! Får hoppas ni inte får jättestora problem att få in dom i transportburarna igen. Tips är att ngn håller i lille svarte som e hanterbar, sedan får ni in lille gråe först, sist svartvite. ni "tränger" in honom i ett hörn, ngn håller en handduk över så han inte tro han kan hopa upp o rymma, utan måste gå in i buren.

Det kommer gå galant Åsa, det är jag alldeles säker på. ta hand om Lotus, min lilla bäbis…Saknar henne ngt fruktansvärt:(((((

Spännande nu med småttingarnas resa till Åsa!

#0 Det här ska säkert gå bra. Du har ju lagt ur den röda mattan för dem där hemma. :) Det är dessa små liv inte vana vid sedan tidigare. De kommer att må som prinsar och prinsessor när de väl har landat i den nya miljön.

Håller tummarna och väntar spänt på fortsatta rapporter.

//Lena

håller tummarna för att allt ska gå bra…. och med dej Åsa som övervakare så går allt fint….

jaja, den hanterbara ja… hon? har varit totalt vettskrämd sen dom anlände och går inte ens att komma i närheten av, för tillfället är alla inne i burarna utom den lilla svarta…..

jag är nu ensam hemma med dom… det här var inge kul alls…=(

#6 Antagligen blir de osäkra och rädda av att flyttas. Det brukar gå över efter ett tag. Kattungarna vi hade hos oss var också fullständigt vettskrämda första dagen men sen började det sakta släppa.

Åsa!! Det kommer att gå hur bra som helst!! *hejar på dig*

Helen

#7 ja dom uppskattade nog inte tågresan så mycket tror jag… stackarna.. finns det några jättebra tips på hur jag får tag på den sista stackaren nu? det börjar kännas lite jobbigt att ha dom andra i bur under tiden..

#8 Har du prövat att slänga en stor badhanduk över kissen och sedan fånga honom i den? Det brukar fungera.

//Lena

Jag har nog inga mer förslag än de jag gett dig i telefonen är jag rädd för. Hoppas att Lotus traskar in i buren snart, eller att du får tag på henne.

munkhammar jag är så tacksam för att du hjälper dessa små missar även fast jag vet att du varken har tid, ork eller pengar för det här.
Ska göra allt jag kan för att fixa så du inte behöver stå för resan själv i alla fall. Du är guld värd som hjälpte till och ställde upp på dessa småttingar.

Kram Åsa

Tack allihopa för att ni tror på mig i det här. ;-)
Ser fram emot att få träffa dem nu, men om bara Lotus kunde förstå att vi ska inte äklas mer med henne sedan. Om hon bara gör detta nu så ska hon få återhämta sig i lugn och ro sedan.

nuuu är sista katt inne…. när man väl fick var hon ganska hanterbar=)  så nu åker jag snart

ja,man måste vara ebstämd och ta henne direkt fastän hon fräser. mot mig var hon kelen. men jag har ju haft henne i 7 dgr med nästan. Lilla vännen, lycka till nu!

japp det svåra var att var abestämd längst in under kökssoffan.. det var svårt att vara snabb när jag nästan inte nådde, men när jag väl fick tag i henne så gick det ju hur br asom helst.. så go och söt

Du har lagt ut den röda mattan, Åsa. Så det kommer att gå kanon. /Vanessa

Spännande!

Kommer att gå  jättebra Åsa! Jag håller tummarna o katterna håller alla sina 32 tassar!

#15: Det är nog snarare den rosa mattan :-)
Undrar om inte grabbarna i gänget blir lite allergiska mot mig. hihi

Om ca tre timmar har jag dem här i alla fall. Kommer skriva och berätta hur det går allt eftersom. ;-)

Munkhammar fick du i lilla svarta medicinen imorse? den är viktig!

Edit fanns en beskrivning i påsen:)

Håller tummarna att resan och ankomsten blir bra! Vad duktiga ni är alla som jobbar så bra med och för dessa kissar. De har alla tagit en stor plats i våra hjärtan vilket ni också gör som hjälper dem. :)

//Lena

Underbart Ronnebygänget, munkhammar och Åsa. Det kommer att gå jättebra………………….

Väntar med spänning på uppdatering och bilder från Åsa…

Mina små sötisar. Hoppas det går bra med de små trollen. Har de kommit fram nu Åsa? Hur har ni det? Ja ni måste uppdatera oss hur det går!!! Jag saknar dem! Sköldpaddorna var rädda här också de två första dygnen sedan lugnade de sig och började bli lite nyfikna. De har ju varit en lång resa för de små nu så jag tror det kommer gå bra och att de lugnar sig med lite tid och när de kommit tillrätta hos er. Sköldpaddorna åt inte första dygnet här sedan när de väl lärt sig att det fanns mat och var maten var så åt och drack de jättebra efter det. Och lådan har de skött perfekt från första dagen. Lilla Lotus pussa henne från mig. Hoppas hennes öga blir bättre snart.

Lycka till!

Kramar Melinda

Å vad spännande! Hoppas resan inte var allt för hemsk för de små!

Ni är underbara alla inblandade

Nu är mina änglar här. Alla fem. Det har gått bra efter omständigheterna. De har funnit varandra och finner stor tröst i att vara ihop. De äter alla fem och det gläder mig.
Laktosfria grädden försvann snabbt. ;-)
Så snart de funnit sig till rätta ska jag även börja medicineringen på de andra. Än så länge kör vi med att medicinera de två som är påbörjade. Så får paddorna finna sig lite mer tillrätta först.

Jag hoppas på att få en bild eller två på dem senare när de landat lite mer.

Här har det idag inhandlats mer leksaker och ett stort antal Mjau mjukmat och flera förpackningar laktosfri grädde. Så nu är vi beredd för stora fjäskar kuren :-)

Sambon fick reda på två timmar innan de kom att de skulle komma. Liite mrr, men han kom snabbt över det. Han hade ju sett era foton på dem innan och svurit över dem som behandlat dem så. När de väl var här så kom han och tittade till dem och frågade om det var något mer de behövde. Fast han engagerar sig INTE i djuren om man frågar honom. De är ju mitt ansvar :-)

Uppdaterar mer senare ikväll.
Men måste säga att ögonen inte är fina på Lotus och den bruna.

Vad skönt att dom har kommit till dig Åsa. Du kommer att göra ett bra jobb med dom..

Vad skönt att dom har kommit till dig Åsa. Du kommer att göra ett bra jobb med dom..

Jag har lyckats få ett par kort, men sedan dog kameran. Gahhhh ibland önskar jag att jag hade evighets batterier :-)

nej ögonen är inte fina på de två små. de är sjukast. Lille Lotus behöver en tur till veterinären snart igen tror jag, för hans öga ser INTE fint ut. snart är ju hans kur över och det borde redan nu se bättre ut. bättre har det blivit på bådas ögon(tro det lr ej) men hans öga ser nästan ut som att han vore blind:(

skönt att allt går bra, du vet var jag finns om du behöver mig! har du fått mitt telefonnr?

Skönt att höra att kissarna har kommit fram. Nu får de vila ut och pust ut efter den långa åkturen. När det gäller Lotus ögon brukar det ta lång tid innan det blir helt bra. Men det verkar ju gå framåt trots allt. Ska nog bli pigga, friska kissar av dessa småttingar också med fin omvårdnad och mycker kärlek. Pussa dem från oss här i Mellerud Åsa!

//Lena

#30: Japp jag har dina nummer, fick dem per pm.
Och jag håller med om att ena ögat ser ut som om det är helt utan syn.
Ska tala med min veterinär om dem nu i veckan får se vad han säger. Kanske kan jag fjäska hem honom hit.

Så skriver jag igen :-)
Sa ju att ni skulle ledsna på mig. hihi

Ja i alla fall. Layla och Lotus har fått sin medicin igen och sina droppar. 

Lotus öga var hemskt, men efter rengöringen och ögonsalvan lagt sig ordentligt i ögat så såg det åtminstone ut som ett öga igen. Innan var det mer som något trasigt fisköga elelr något, såg hemskt ut.
Efter att ögonen var fixade, medicinen hade getts och nosen var rengjord. Så satt hon och tog emot berömmet i knä på mig. Hon slickade av blandningen av morotspure och laktosfri grädde från mitt finger. Sååå sött.
Efter det fastnade vi i en timmes gosande. Bestående av kurrande och en massa tvåttande på magen :-)
När jag slutade klappa slog hon mig med tassarna lite lätt på handen och verkligen visade att jag inte fick sluta. Till slut kunde jag inte hålla henne längre då jag började få sockerdricka i armen.
Så jag lade ner henne på liggsäcken och hon bara lade sig att sova. Underbar tös, man kan inte annat än smälta.

Layla, henne började vi med att medicinera och göra rent.
Även hon tog emot gos efteråt men inte med någon större glädje. Mer lite som, okej, jag tycker det är lite mysigt, men tro inte att jag tänker erkänna det för dig. Hon låter verkligen så mycket mer än vad hon menar den tjejen. Även hon en riktigt pärla som man börjar få band till.

Så kommer vi till mina tre problembarn här hemma.
Laban: Han är aggresiv så det ekar om det. Han hugger och slåss med tassarna som om vi var ute efter att döda honom. Tror han behöver liiite längre tid att finna sig i det här :)

Paddorna då:
Sorry, har inte lärt mig se skillnad på dem än. Men det kommer nog :-)
Än så länge så morrar de dovt, men gör inga större utfall emot oss, mer att de vill bli lämnade ifred. Dock är de nyfikna samtidigt. Tror dessa damer kommer bli lugn fortare än Laban. Men även de behöver längre tid att finna sig tillrätta.

Allmänt:
Då vi inte är i deras rum så hör man att det skrammlar och plingar bland bollarna och en hel del videofilmer och porslinsgrisar har bytt plats. Så de roar sig kungligt när de är ensamma.
Mat och vatten minskar bra så jag känner mig inte orolig på den biten heller.

Japp, så har ni fått första dagens uppdatering. Mer kommer.
Kramar från Åsa och "barnen"

härlig läsning, ska bli så kul att höra uppdateringar och bilder på barnen du är en ängel ÅsaF som tar emot dessa små, och vingar har ni allihop som hjälpt till på vägen Maggan47

#34: Vad bra att du uppskattade läsningen. Såg först nu hur otroligt långt det blev.
Hmm, får kanske försöka tänka mig för lite när jag skriver så ni alla orkar läsa. ;-)

Tycker om att läsa långt när det är intressant och kul ju!!

Följer berättelsen….

neej tyckte om att läsa en "lång" berättelse så här på morgonkvisten. Visst är Lotus urmysig? jag saknar henne sååå:(

när kattungarna blivit kalra me medicin så börja om med ALLA inklusive de som redan fått..de behöver nog gå på detta rätt länge.

hoppas vet. akn komma till dig, hade ju underlöättat för lotus o layla jättemkt!

tack för att du tar hand om dom Åsa, och din sambo.

hoppas han itne blev alltför sur på dig hihi

Åsa!

Det är fantastiskt roligt att läsa hur det går.Verkligen toppen att du kunde ta hand om de små. 

Angående fräsmaskinerna så är ett hett tips att tvångsgosa med dem. Kattungar blir tama väldigt snabbt om man bara inte låter dem vara ifred.  Ta på ett par handskar, svep in kattungen i en handduk, bär runt på den och gosa med den, så lovar jag att den blir tam på ett nafs. Kan låta brutalt kanske, men jag lovar att det funkar.

#38Det är ett bra tips-i vanliga fall- men svartvite går inte ens att få in i en handduk, inte ensam iaf. jag skulle försöka mig på det men nee, han spottar, hugger, flyger .. han är helt galen! Livrädd grabben, har inte sett en så vild kattutnge innan. så han måste få sansa sig några dgr iaf och vänja sig vid åsas närvaro och röst först.

#33 Tack för utförlig och bra skriven rapport. Inte blev det för långt heller, vi vill ju veta allt om dessa små godingar. Ilskpelle blir nog en gosig katt han också när han fått landat lite och tiden haft sin gång. Han kanske har ett ändå mörkare förflutet än sina medsystrar. Men vet ju aldrig vad de varit med om de små liven.

//Lena

#33 Kändes inte det minsta långt, ÅsaF. Tvärtom, ville läsa mer, mycket mer!

Och bilder kommer väl framöver? Vill gärna se massor av bilder på kissorna.

Puss på gosnosarna  (haha…det där med den lilla tassen som petade på dig var kul)

/Pelusa

#37: haha, min kära sambo sansade sig snabbt. Tror han är van vid det här laget att mitt hjärta styr mina handlingar. Tur han lskar mig för den jag är :-)

Så glad att ni alla uppskattar min berättelse trotts längden, då kan jag fortsätta skriva utan att tänka på hur jag skriver. ;-)

#38: Tvångsgosa kommer jag göra med paddorna här om några dagar. Redan nu vänjer jag dem vid att jag bara sitter stilla bredvid dem. De morrar starkt och visar mig vart gränsen går, men den gränsen kan jag flytta närmare och närare efter ett tag. Så där kan ditt förslag funka bra redan inom ett par dagar.
När det gäller den svartvita kattungen så är han inte som de andra. Han är rejält aggresiv och jag har aldrig stött ihop med en hittekatt som varit så aggresiv som exploderar direkt i hugg och slag med tassen. Han har en otrolig kraft i käkar och tassar när han går till attack, svårt att tänka sig att han är så ung.
DDock märks det tydligt att detta är en otroligt rädd katt, därav faran i hans angrepp. Inget är så farligt som ett djur som är rädd. Jag kommer därför ge honom mer tid att lugna ner sig, vänja sig vid mig och se hur allt avlöper allt eftersom.

#41: haha, ja du skulle ha sett henne, hon var så häftig, jag satt och jollrade med henne som om hon vore min bebis och satt och små fnittrade ihop med henne som värsta idioten. Hela tiden pratade jag med henne och hon såg så intelligent ut, som om hon verkligen förstod allt mitt meningslösa svammel. När hon inte helt sonika lade sig ner baklänges och bara kurrade högljutt.

Åh vilken fin berättelse Åsa, tack för att du ställde upp för dom..

Tack Åsa för att du delar det här med oss.  Ingen berättelse är för lång.  Underbart att få följa deras uppväxt………

Åsa..du är katternas ängel!!! Dina berättelser är så härliga att läsa…fortstätt du bara att skriva när andan faller på..vi vill höra allt!! Så underbart att läsa om den #slående tassen# som ville ha mera gos…kan riktigt se er båda framför mej joddlandes tillsammans på bäbyspråk;-) (Jag gör likadant med mina missar)..får en känsla av att den misse som är som räddast och aggressivast nog har varit med om otäcka saker tidigare…tror med alls säkerhet att han kommer att bli lugn o trygg framöver..bara att han kanske behöver lite mera tid på sig att våga tro på oss tvåbenta…

Många bamsekramar till dej…

Morgonens medicinering måste jag bara få skriva ett par rader om :-)

Så drogs handskar på, handduken plockades fram och vi böjade att plocka fram Lotus. Försöker turas om med vilken vi börjar med :-)

Lotus har fått rengöring av ögon och nos, detta följdes av ögonsalva och sedan pencellinen som hon slickade från mitt finger.
efter medicineringen och det vi bara måste göra så blev det gos igen. Hon är en ängel. ;-)
Hennes öga såg liite bättre ut i går kväll men är sämre idag igen. Tror dock vi kommer se en förbättring ikväll igen faktiskt.
Hon började nu kurra mycket snabbare när hon kände igen mig, och det var inte alls lika morrigt när vi tog henne.
Lät henne sedan gå in i det katthus jag kallar osten och hon stannade snällt där.

Så är det då dags för Layla. Hon tyr sig väldigt till den ena av paddorna och de är inte sociala på samma sätt.
Men det kanske kan smitta av sig. :-)
Layla lämnade paddan och sprang iväg in i katternas ost och hälsade på Lotus. Vi körde in handen ochfick gott om morrande, men vi kunde rikta in oss på Layla eftersom vi vet att Lotus nu tar det rätt lungt när vi kommer.
Efter mycket om och men lyckas vi lura Layla att gå ut precis genom det hål i osten som vi vill och vi kan fånga upp henne. 1-0 till oss :-)
Så börjar samma procedur igen. Vi rengör ögonen och sedan nosen. Sedan ger jag henne ögonsalvan och sedan pastan, med henne direkt i munnen istället för på mitt finger då hon än så länge står fast vid att jag ä pest och hon tänker då inte visa att hon tycker om smek och kel.
efter medicineringen så nös hon ner mig med snor. Efter att jagtorkat renhennes nos igen och vi såg att anskte och ögon var fina igen så började jag gosa med henne. Bara för att än en gång bli nernyst. Känns helt underbart, hon får ur sig en massa snor genom att nysa och det är ett bevis för att det inte sítter fast i alla fall och täpper igen.
Så nu har hon den mest väl rengjorda nosen av de alla :-)
efter så fortsatte vi med operation tvångsgos. Hon kunde gå därifrån om hon ville men hon stannade, men minen sa att jag tycker inte om det här bara så du vet. efter ett tag sa minen åter igen okej, jag tycker det är mysgt, men jag tänker inte erkänna det för dig. så det så.
Efter mycket om och men, ansåg jag henne färdig gosad för ett litet tag och släppte in henne i osten till Lotus.

Paddorna och Laban är fortfarande inte direkt med på att vi finns på deras teritorium. Men de vänjer sig med tiden, det är jag övertygad om. I dag har de faktiskt lyckats välta ner x antal familjespel i golvet som låg uppe på en garderob. Sedan har de än en gång varit upp i hyllan och möblerat om i sonens grissamling. Så det händer saker. ;-)

mer info kommer senare i dag. Och förhoppningsvis har jag hittat sladden till kameran så jag kan visa er lite kort på mina bebisar då med.

Underbar läsning Åsa! Tacl för att du finns för dessa små!

jag blir så glad av din läsning, min lilla Lotus har det bra nu och de andra med:)

Och deras mamma åt snällt sitt p-pilelr igår tillsammans med den goda maten vi ställt ut:9 hopas bara hon ej är dräktig redan!

Gillar läsningen..Kommer antagligen bli minst lika lång som förra "följetongen" *gillar*

Nu skrammalar det för fullt inne på rummet. Det leks för fullt, jag hör hur det springs och hoppas runt där inne av flera av mina bebisar. Längtar så efter att själv få se dem leka och inte bara höra dem leka.
Men det lär säkert dröja. Men glädjen sprider sig inom mig när jag hör hur de busar omkring där inne i alla fall.

Förstår att du blir lycklig av att höra dem leka… brukar jag oxå bli

Du gör ett toppenjobb med dem och jag är så glad att du kunde ställa upp.

Helt otroligt vad detta forum har åstadkommit!!!

Nu har jag läst hela tråden! Håller med de andra: Ingen berättelse är för lång! Det är så roligt att läsa om framstegen de gör tillsammans med dig. Tack än en gång för att du kunde ta emot dem! Stället de bodde på var ingenting för katter, med skolor och vägar överallt runt omkring… Hoppas att ögonen blir bättre snart. Och snuvan bättrar sig nog snabbt nu när de slipper de kalla och fuktiga nätterna ute.

Åh Åsa vad roligt att läsa allt! De verkar ju ha det kanonbra hos dig. Känns så skönt. Roligt att läsa dina berättelser om dem. Lilla Lotus. Hoppas ögat blir bättre snart. Och att Layla också mår bättre snart. Laban är rädd den stackare. Hoppas han snart blir tryggare. Paddorna är inte lätta att se skillnad på hehe. Jag hade gigantiskt problem. Men jag lärde mig till slut. Den ena paddan har en större brun fläck vid nosen som jag brukade gå efter för att se skillnad på dem. Hon med den större bruna fläcken är lugnast. Den andra är lite räddare och morrar och fräser en del. Men de små damerna är nyfikna av sig. När jag var på toaletten och satt och pysslade började de krypa fram emot mig och undrade vad jag sysslade med. Ska jag uppåt ditt någon gång kommer jag och hälsar på er allihopa!!! Jag saknar dem. Är tomt utan mina paddor på toaletten. Tveka inte att maila eller ringa mig om det är något. Fortsätt uppdatera oss hur det går med dem!

Kramar Melinda

Tack Melinda. Just nu så kikar jag mest på dem på håll och de mig på håll. Rör jag mig blir de lite arger på mig, men det går över :-)
Jag är envisare än dem, jag är ju illermänniska. hihi Så jag väntar ut dem med en stor portion lugn och ro. Så sätter jag in en gose stöt när det känns rätt. Självklart är du alltid välkommen hit, det är ni alla.

Så till min kvälls uppdatering. Håll i hatten alla kattälskare för här strålar vi av glädje. :-)

Paddorna:
Ja som jag sagt tidigare, de tycker jag är otäck och sonen med. De bor dock på hans rum så de får vackert finna sig i att han är där :-)
Jag gör allt jag kan för att tillbringa en massa tid där med för att de ska få vara i närheten av mig så mycket som möjligt. Jag kan komma närmare dem nu utan att de fräser och morrar till mig. Så et går frammåt, dock otroligt sakta.

Laban:
Han är sååå rädd min lilla pojke. Undrar så vad som hänt honom. Något riktigt, riktigt hemskt måste det vara.
Att det kommer ta längst tid med honom är jag inställd på. men en vacker dag ska jag bevisa för honom att människor kan vara otroligt snälla om de bara får chansen. Och när vi en dag gör framsteg kommer det nog kännas bättre än högsta vinsten på Lotto, det är jag övertygad om.
Han ser fortfarande inte sjuklig ut som de andra två småttingarna så jag väntar med att medicinera honom. Just nu känns det viktigare med att han finner sig tillrätta här hemma.

Lotus:
Ja mammas lilla Lotus. Där springer vi fram i framsteg hela tiden. Jag har till och med nickat till sittandes med henne kurrandes i örat. Svårt att inte vaggas till söms av ett mjukt mysigt kurrande.
Vi har även i kväll fixat medicineringen med både ögon och antibiotika som en dans.
Rengöringen av nosen blev lite längre i kväll än i tidigare. Hon hade lyckats fått ur sig en massa gucka ur nosen som sedan fastnat. Så det blev till att torka och torka och torka.
Men till slut vart nosen lika mjuk och fin som vanligt.
Jag har börjar förbereda henne på framtida kloklippningar genom att hålla på mycket med hennes tassar och klor. Det fungerar numera utan problem på framtassarna. jag kan illra hur jag vill och hon ligger bara och kurrar. ;-)
I dag tog hon och klättrade upp på min axel, lade sig till rätta på den och bara kurrade och njöt. Så då fick hon faktiskt sällskap av syrran en stund också. det fungerade jättebra efter ett tag. Dock vart hon faktiskt sur direkt när Layla kom upp också. Hon fräste åt syrran ända tills jag visade att jag nog är släkt med bläckfisken och kunde klappa både henne och syrran samtidigt. Så då fick det väl gå an.
Men lät jag bli henne mer än ett par minuter åt gången så kom hon genast och strök sitt ansikte i mitt ansikte.
Detta är bland det mysigaste i ömhetsbetygleser hon har visat mig, så jag sköt alla allergier åt sidan och konstaterade att det klart är värt ett kliande ansikte och rinnande ögon för detta. Hon är underbar, och jag förstår mer och mer varför hon är djupt saknad. Just nu har sonen tagit henne med sig till sängen så de ligger och myser.

Layla:
Min lilla ängel. I kväll måste jag säga att Layla är den som gjort störst framsteg på människofronten.
Jag tog hand om hennes medicinering och rengöring först och efter det har vi den mysstund som jag automatiskt har för att visa att jag är rätt trevlig trotts salva i ögonen och sådant elende.
Efter medicinering och goset släpptes hon lös i rummet och jag tog hand om Lotus. Så efter att Lotus vart klar fick vi lätt tag på Layla igen också och hon kunde komma upp till mig för att få fortsatt gos.
Efter ett tag i min famn började hon slappna av. Hon flyttade sig i min famn, men hoppade inte ner. Lade sig till rätta och tog med stolt huvud emot mina klappar. Fortfarande med åsikten att inte under några omständigheter visa mig att hon uppskattade det.
Nu är jag född envis så jag fortsätter ändå.
Efter ett tag händer det. Hon börjar tvätta sig själv under gosstunden, och när hon själv ansåg sig vara ren så fortsatte hon tvätta mig. Då även jag ansågs vara ren lade hon ner huvudet mot min arm och bara låg där och åmade sig lite. När jag klappade henne så tröck hon sig lätt, lätt emot min hand. Och jag fortsatte med glädje mitt klappande. Och så plötsligt så händer det. Två små, små kurrande fick jag. Inte något jätte högt, men det var av välmående. Och glädjen jag kände är omöjlig att beskriva. Hon gav visserligen upp självmant och lämnade mig efter ett par timmars gos, men ändå. Vilket framsteg. Jag är så lycklig att jag liksom bara bubblar över här.

Så har jag än en gång gett er en liten uppdatering. Och jag kan berätta att jag söker efter min kamera sladd för fullt. Vi har näppt en del kort nu och jag vill så gärna visa dem för er. Vet ju inte hur de blviit än dock, men det lär jag ju inte veta förns jag hittar sladden heller. Så sökningen pågår för fullt. :-)

Vilken underbar uppdatering! Du är så duktig med katterna!!! Kan lugnt konstatera att den långa resan för dem var helt klart värt ett sånt bra stödhem! Väntar med spänning på fortsättningen och på bilderna såklart!

Layla leker med mig. Jag sitter här vid laptopen och hon gör allt för att jag ska sluta :-)
Hon lägger sig på min hand. Jagar mina fingrar med tassen. Underbart, hon leker och kurrar.

att layla blivit tam så fort, det är underbart att läsa:D

#57: Ja det känns bra. Hon har utan problem vågat leka i röret och busa med syrran nu fast vi sitter där inne. Hon har börjat kräva uppmärksamhet efter att man tagit henne. Hon tycker fortfarande inte om att man fångar henne så då morrar och fräser hon och försöker fly. Men så fort man tagit tag i henne så blir hon en riktigt busa.

Lilla Layla vad duktig hon har blivit som vågar så mycket nu. Stora framsteg för lilla tjejen. Hoppas Paddorna och Laban också börjar att känna att detta inte är så farligt och att det är mysigt med lite gos från människor. Känns så tryggt att veta att de är hos dig Åsa. De kan inte ha det bättre.

Paddorna var jätterädda hos mig också. Men de började sakta göra framsteg och blev lugnare och klättrade inte på väggarna så fort jag kom i närheten. Men ta dem eller klappa dem ville de inte. Då var det fräs och morr och skrämda blickar. Men nyfikna började de bli och kikade fram från sitt gömställe när man var inne hos dem och pysslade med saker. De är så vackra. Det är tomt här utan dem. Saknar dem.

Kramar Melinda