Ja, jag tror nog det…..Men sannolikheten är väl inte så stor. Vidare, så gör nog inte veten den operationen om hans identitet fastställs. Personligen så tycker jag, att du skulle dra iväg till någon redan nu och kolla idmärkning. Det är ju gratis. Ingen märkning, då är ju katten din….OCh lite förberedelser får du ju ha inför en kastrering, som t ex fasta. OCh då idmärker du ju i samband, så sen är saken ur världen, eller hur?

Citerar ur "Djurskydd, Fakta och tips"  av Helena Striwing, jurist:

"Katter som verkligen är övergivna eller förvildade, har inte längre några ägare. Härav följer, att en sådan katt inte kan vara hittegods och vidare, att den som först tar hand om en sådan katt förvärvar äganderätt till katten på samma sätt som man gör, när man plockar åt sig en tidning, som ligger slängd och använd i en tågkupé. Aganderätten uppstår genom själva besittningstagandet, som kallas "ockupation'. Till viltlevande djur finns som regel en ägare. Äganderätt till dessa djur kan därför inte vinnas genom ockupation." …….

"Man kan ifrågasätta om inte en kattägares åtgärder borde iverka på besittningsfrågan, En kattägare som aktivt söker efter sinn försvunna katt, som annonserar efter den, hör av sig till polisen, sätter upp lappar på anslagstavlan i snabbköpet, talar med sina grannar och kontaktar eventuella katthem, hävdar äganderätt till sin katt ….. "

Är katten inte id-märkt och inte anmäld hos polisen som bortstprungen eller efterlyst på nåt annat sätt skulle jag inte bekymra mig om nån ev. ägare….

/Miranda

Han är inte efterlyst hos polisen, inga lappar i de 2 matbutiker som finns här, ingen lapp på zoo eller hos veterinären. Ingen lapp på de 2 bensinmackar som vi har här. Tänker INTE upprepa mig ang scanningen har redan sagt flera ggr ang det. Han ska scannas.

Men då säger vi väl att katten är din, till vidare……

Om du polisanmält upphittandet och väntat "skälig tid" vilket betyder en eller max två veckor då får du göra som du vill med katten dvs att du äger katten.Enligt polisen är det dessutom ägaren som inom denna tid ska eftersöka sin katt,enligt lagen så har upphittaren inga skyldigheter att annonsera mm fast de flesta gör förstås det.

OM det skulle visa sig en seriös ägare (med något väldigt "bra" skäl till att katten inte sökts/hittats) efteråt så borde man kunna komma överens även om kissen blivit kastrerad.

Jag var nära att råka ut för något sånt nyligen!Måns som finns hos mig anmälde jag till polisen,det var fd grannar som sett honom efter ägarens flytt så självklart trodde jag att det var rätt katt.Polisen sa också att ingen sån katt efterlysts…men…när han redan blivit kastrerad ringde polisen och sa att det fanns en efterlyst katt med rätt signalement i samma område.

Först blev jag alldeles förskräckt,sen tänkte jag att Måns värsta problem inte var att han blivit kastrerad för han var sjuk också.

Keep on going - kastrera mera!

Har självvåldigt en gång burit en okastrerad slagskämpe till hankatt (som bodde hos en farbror vid våran gård), till vår veterinär när vi bodde på Kungsholmen i Stockholm.

Det var vår underbara veterinär som föreslog det. Hon undersökte honom, kurerade massor med sår kring huvudet och kastrerade gossen. Han fick sova ut hos vetten, sen hämtade jag honom, tog på honom det blåa halsbandet och voilá… släppte ut honom på gården igen.

Farbrorn märkte nog ingenting - men missen blev en helt annan misse. Glad och go', låg på bänken i solen och gnäggade åt pippisarna men blev med tiden lite rund om magen. Var inte alls lika vandringsbenägen längre utan låg hemma mer och mer och gonade i sängen hos sin hussefar hörde jag senare.

Det är flera år sedan så jag tror det ev brottet är preskriberat numera.

/Pelusa

#6 BRA gjort!

Man får kanske inte säga det högt ut (är ju egenmäktigt förfarande) men säger ändå BRA GJORT PELUSA!!!!! :)

Skulle själv inte heller tveka göra det!  :)

När man ser alla dessa katter så får det mig att tveka starkt att sälja Herkules född 24/4 -07. Bor han kvar här vet jag ju han kommer ej fara illa eller kastas ut/vanvårdas..