Sedan en annan svart kisse som heter Othello men som i starkt ljus blir brun. Här utför han balanskonster på den nya klöspelaren.

Sedan en bild på sonen och flickvännens katt Leo. En döv liten kisse som är drygt 6 månader.

Mini-Mina vill också få vara med! Mattes lurviga lilla tjej som ni kanske känner igen från Lussekatts-tävlingen.

#3 En söt liten dam!

Och så Imina förstås! Mini-Minas bästa kompis (också från samma kattkoloni)! I lite kul vinkel kanske…

Under dagtid är barnvagnen lille Mösses älslingsplats. På kvällen vill han slappa framför datorn.

Tror inte jag visat min snygging Roffe. En nätt lten grabb på 9,7 kg.Llite mage har han allt, men mest muskler.

Roffe kom tillsammans med ett femtontal andra katter från ett vanvårdshem och är en mycket  liten katt i en mycket stor kropp. Mjukare fegis får man leta efter.

En mycket nyvaken och något förnärmad Andra Saker

Hon kom till mig med sina bröder endast 6 veckor gammal, tyvärr fanns det ingen kattmamma med i bilden. Det tog över två månader innan jag fick röra henne, och när hon var runt fem månader gammal sov hon i mitt knä för första gången. Jag minns att jag var jättekissnödig men vågade inte flytta på mig på flera timmar eftersom hon somnat…

Vilka härliga namn era kissar har och så fina bilder.

Den andra katten i mitt hem är en kolsvart skygg, blyg och försiktig ganska så tandlös herre på ca 5 år. Eftersom han är svart och bor under sängen är det svårt attfå en fin bild på honom…men tänk er något som Toothless ungefär, fast med ett stort ärr över nosen. Än så länge är vi jourhem, men så snart alla gaddarna är uppputsade och fina så blir vi hans människor på riktigt och för alltid även på pappret!

Här kommer en bild på min dotters västgötaspets Zlatan och Kissekatten Josefina… … Bästa kompisar… gosar alltid med varann.. kolla hennes tassar runt Zlatans huvud.

Hittekatten Lucas från Skåne som hamnade i jourhem i Eskilstuna tillsammans med mor och syskon tills han flyttade till oss…. här sover han i husses knä i somras ute i fritidshuset…. Tänk vad tiden går.. han fyller redan 3 år någon gång i vår.

Hittekatten Pysen som jag hittade som liten, mager, full med skabb och jättedålig mage…. men är nu en fin och ståtlig kille som fyller 6 år någon gång i sommar. Här ligger han på vår inätade altan vid vårt fritidhus.

Jag kan inte låta bli att visa detta foto från deras toabesök i somras ute på landet….  hi hi

Mamman följer med matte på morgonturen.

Amor och lilla Gaia.

Jag får ta mig i kragen och fotografera mina pälsbollar. Är urusel på det……

Apollon och Baltazar.

Ingen katt men mitt barnbarn med min hund. En av mina favoritbilder.

Gammalt kort men så kan det se ut med mina katter.

Min lilla Madicken med en fotograf som har mer kunskap än matte.

DÅ blir jag så här snygg jamar Madicken! 

Jag är omplaceringskatt…

Oj, vilken mysig tråd! Härligt initiativ, Lena! Vilka fina bilder alla lägger ut

Jag tänkte lite på det jag skrev förut om Leon som ser ut lite som Toothless. Han är nog inte direkt någon utställningskatt kanske…men jag tycker att han är jättefin i mina ögon. Alldeles alldeles kolsvart med några få  silverstrån i pälsen. Han är verkligen otroligt fin. Jag lägger upp en mycket gammal bild på honom som togs när han bodde på katthemmet innan han kom till mig.Jag vet inte vem som har tagit bilden heller.

Ljuvligt go´hjärtekrossare!

Leon, du är ju så fiiiin!

Härliga bilder som fyller denna tråd! :)

#24 och #25 Visst är han! Och som ni förstår så har han tagit sig in i mitt hjärta och hem för att stanna. På bilden ser han lite tilltufsad och ledsen ut tycker jag. Men ändå vacker på sitt sätt!

#23 Ja där har vi Leon! Han är ganska lik våran Rigoletto i #0.

Hej! Det här är Fluffan som på bilden är ca 4 månader gammal! Nu är hon hela 9 månader! Hennes mamma blev utkastad från sitt hem och födde ungar ute. Hon flyttade sina två ungar till våran utebod och visade oss vad hon hade där! :) Vi tog hand om dem och lämnade sedan in dem till ett djurhem för att hitta ägaren (visste då inte hur det låg till). Sedan adopterade vi den ena kattungen, Fluffan :) Hon har varit väldigt försiktig och rädd/skygg.. Men börjar så sakteliga krypa ur sitt skal det är fantastiskt!! Matte o Husses skatt :)

Hogan infångad på soptippen Skara,mycket skygg i början,men numera efter mycket kärlek,mys och skinka,så är han så här närgången

Söta paddan Fortuna från Blentarp.

Min Santino i en skokattong som bara nästan avslöjar att han är en smula rund…

Sickna sötnosar på alla foton i denna tråd….

Jättebra Lena att du dammade av den här  tradition….

Kul bild från katthemmet när katterna skulle fotas.

#34 Ja, så går det när man räcker ut tungan.

Kommer någon ihåg Bulle-golfplatskatten från Lund som en full politiker ville skjuta för han störde folk på golfplatsen och åt deras kanelbullar? Veterinären fick plocka många blykulor ur honom. Han är en 8-kilokatt nu som biter sönder alla brödpåsar och älskar fortfarande bullar.

Jösses vilka mysiga kattbilder! Piggar upp humöret flera watt!

Mysproppen Zeus.

Liten trio. Gaia och Adonis från Alvesta och Pluto från Lilla Harrie.

Oj, vilka gullenosar ni visar på den här sidan.

Sötfröknarna Jamelia och Jade, som bor hos oss som jourkissar efter att ha blivit omhändertagna från ett misärhem tillsammans med många, många flera olyckskissar…

Jamelia tillbringade sina första fyra dygn antingen bakom en dörr eller under sängen, men nu efter knappt fyra veckor är hon värsta kelpottan som ilsket trampar runt dörren och pip-jam-skäller om hon inte blivit god-morgon-gosad med!
Jade är även hon social och gosig, men inte riktigt på samma "upp-i-famnen"-vis, utan tycker bättre om att ligga bredvid och bli gosad med!

Skyggisar? Nej, de är bara kissar som inte fått möjligheten att få vara tryggisar tidigare!

#38 Ohh en sådan söt kisse!

Trångt? Nä men mysigt, tycker Minosh som älskar att sova i kojan

Lilla fina Selene.

# 1 Lena! Leon blir också brun i färgen i riktigt starkt ljus (som hos veterinären eller så). Vet du vad det beror på? Är det olika om de har vinterpäls eller sommarpäls?

För övrigt så måste jag också få säga att det var enväldans massa fina katter i denna tråd. Och många tycks vara svarta av någon anledning…är det för att vi hittekattsfolk inte bryr oss om färgen utan ser allt det dära andra i stället?

#45 Vet inte riktigt vad det beror på och har funderat på om det är olika på olika svarta katter hur svarta de egentligen är? Vissa blir blekta i solen och kan då bli choklasbruna.

Snuttis,en skyggis <3

gud vilken söta katter alla har. och vilka fina bilder ni tar. Jag vet ej om jag kan sätte in en bild på min katt, han är ingen hittekatt, sajt-värden ta bort det isåfall

en glad och nöjd kisse

en till, ser ut som han smiler här tycker jag

Det här är lilla tösen Busan och här vilar hon upp efter ett träningspass. Hon var så rädd för ett år sedan när jag fångade in henne men nu är hon en riktig spinnmaskin. Hon är livrädd för alla andra människor förutom mig. Hon flyttade tillbaka hem till mig efter att ha bott i en månad hos en familj nu i vintras och där blev hon superapatisk. Låg under soffan och rörde sig inte ur fläcken. Hon till och med kissade under sig och fortsatte ligga där. Jag åkte och hämtade henne och samma sekund som hon kom tillbaka hit så blev hon den glada spinnmaskinen som hon egentligen är <3

#48 - förvånansvärt söt kisse för att inte vara hittekatt!

#50 Åh, en bild på Busan! Vad glad jag blir att se henne! Vilket litet speciellt hjärta hon är (vi kan väl säga att det beror på hennes mamma som också är sådär särskilt speciell, eller hur!?)

#50 Ja hon brås på mamman sin <3 Ett charmtroll och mjuk i pälsen som bomull. Man kan ju inget annat göra, än att älska dom små liven

Här är syskonen Cissan och Busan. Båda är Mamsens bebisar som är födda i början av juni 2011

Alla katter i välkomna i bildtråden! Det behöver inte vara hittekatter.

Här hemma har vi börjat fundera på att införa Trängsel(s)katt på akvariet.

Se själva:

Mera bildbevis:

Ännu mera:

Ett till på våra svarta skönheter Rigoletto & Othello (man kan säga att det aldrig är tomt på den rampen):

Gaia med fosterpappan Linus.

#55 Det skulle vi också behöva ovanpå köksskåpen.

Underbara bilder ni alla har lagt upp

Där ser ni ige! I Josefas inlägg #60 ligger en hel drös med vackra underbara svarta katter. Tyyypiskt hittekattsfolk som oss, eller hur!

Jag blir som varm i hjärtat när jag ser sånt här. Härligt!

Laban med bästa kompisen..

Chanel på en promenad samtidigt som hon träffar på grannens herre :)

När chanel(och hennes syster och bror) var ungefär 5-4 veckor så hämtade vi dom från en conteriner i Malmö. dom hade öronskabb,kattloppor och ögon inflammation. De var även smutsiga och hungriga och ingen mamma syndes till då dom var troligt vis dumpade

Åh vilka fina katter ni har :)

Dixie och Jonna har fått en helt egen presentation på denna sida; 
http://hittekatter.ifokus.se/discussions/50f69fedd3b4fd1e61000256-dixie-jonna-langt?discussions-2

som ni kan gå in på och titta på våra katter från ett katthem och läsa deras historia..

Dixie är en helsvart långhårig jättesöt tjej med korta ben, så hon ser himla kul ut när hon trippar runt.

Jonna är en sköldpaddsfärgad vacker tjej som fortfarande tycker det är läskigt med människor som går för nära henne.

Det har blivit en riktigt trevlig tråd det här! :)

Här är Samuel som hittades ensam i en gräsmatta omringad av skator när han var ungefär 10 dagar gammal och vägde 267 gram. Idag väger han 5,8 kg och är cirka 2 år.
Han är lång, muskulös, lekfull, nyfiken, rolig, spännande, snäll, … en riktig kelgris och knäkatt är älskade Samuel, lille pytteplutte!

Åh Samuel-plutten!! Vad anser han om skator idag?

Underbar tråd!

# 68.  Han är innekatt (har stora ytor att röra sig i). Han följer nyfiken fåglarna från fönstren, skatorna med. Men jag tror att händelsen har på något sätt lämnat spår hos honom.

#69 Tror nog det. Här på gården räddar jag ständigt (vid vissa årstider) skator från katter och katter från skator. Gillar dem alla men ingen ska få göra ngn annan illa. Därför fixar vi klätterskydd i träden med skatbon på våren/sommaren. Men om jag måste välja blir det katten. Har inte behövt så långt. Framförhållning räcker långt. Innekatt som kikar i fönstret är bäst! Heja 5-6 kilosplutten Samuel - vackert skatfärgad :-)

Här är husets drottning, Ina. Hon hittades dumpad i skogen och misshandlad när hon var cirka 3 -3,5 månader. Hon är idag cirka 2 år och födoämnesallergiker. Ina är helt fantastiskt: snäll, intelligent, lekfull, nyfiken, lugn, harmonisk, ansvarstagande mot de andra katterna, … Det är hon som har socialiserat de andra katterna i huset.
Hon är liten och mycket vacker med en tät, len och strålande päls. Hon älskar att hoppa upp i knäna, klättra på ryggen och vira sig runt halsen på mig. Hon följer med nästan överallt och har koll på allt och alla. Alldeles helt underbar är lilla älskade Ina, … chiquitina!

Här vågar skygga mamman Pyret komma fram och titta på den fina gåvan som består av mat och halsband med mera som Hemlösa Katter i Nöd har fått av Lill Nyström . Det är ett väldigt stort steg av Pyret att våga komma fram och undersöka saker.

#72 Fantastiskt vad modig hon blivit, lilla Pyret!! Verkligen ett stort steg framåt. Fast det är klart att hon måste inspektera den fantastiska gåvan ni fick

#73 Ja visst är det ett fantastiskt framsteg. Jag tror att hon själv blev lika förvånad när hon märkte att hon var halvvägs in i vardagsrummet

Här är Gullan, en f.d. hemlös katt från Höllviken (Malmö) där hon bodde utomhus med vackra mamma Kissen och syskonen Sotis och Vitnoz i ett fritidshusområde. Kissens syskon och deras barn, hennes vänner och hela familjen dödades av kommunjägaren, men kloka Kissen gick aldrig in i fällan och undkom slaktet.
Så småningom räddades den lilla familjen av KKS.

Gullan och Sotis kom till mig som stödhemskatten när de var dryga halvåret gamla. Nu är de cirka 2 år. Dessa vackra små kissar hade bott utomhus under den extremt kalla, hårda vinter 2010, när de endast var några få månader gamla. En mirakel att de överlevde!
I början var de blyga och rädda och gömde sig under sängen några veckor. Idag är de sociala, snälla, keliga, lekfulla, nyfikna, busiga, lugna, harmoniska, … De är riktiga spinn- och mjölktrampningsmissar som passar på alla tillfällen att hoppa upp i knäna eller på ryggen och gnida sig mot mina ben. De leker och busar mycket med de andra katterna också. Och de är bägge roliga.
Det är väldigt rörande att se hur väl dessa två systrar tar hand om varandra.
Kära, kära små rara vänner!

Här är Sotis, är en f.d. hemlös katt från Höllviken (Malmö) där hon bodde utomhus med vackra mamma Kissen och syskonen Sotis och Vitnoz i ett fritidshusområde. Kissens syskon och deras barn, hennes vänner och hela familjen dödades av kommunjägaren, men kloka Kissen gick aldrig in i fällan och undkom slaktet.  Så småningom räddades den lilla familjen av KKS.

Sotis och Gullan kom till mig som stödhemskatten när de var dryga halvåret gamla. Nu är de cirka 2 år. Dessa vackra små kissar hade bott utomhus under den extremt kalla, hårda vinter 2010, när de endast var några få månader gamla. En mirakel att de överlevde!
I början var de blyga och rädda och gömde sig under sängen några veckor. Idag är de sociala, snälla, keliga, lekfulla, nyfikna, busiga, lugna, harmoniska, … De är riktiga spinn- och mjölktrampningsmissar som passar på alla tillfällen att hoppa upp i knäna eller på ryggen och gnida sig mot mina ben. De leker och busar mycket med de andra katterna också. Och de är bägge roliga.
Det är väldigt rörande att se hur väl dessa två systrar tar hand om varandra.
Kära, kära små rara vänner!

Skönheterna Samuel, Ina och Sotis vilar i sängen.

Ina, Samuel och Sotis sover. Det kan ibland bli trång i sängen. Gullan och två katter till brukar lägga sig vid huvudändan och en annan katt sover ovanpå mig. Inte så mycket plats för mig att sova i, inte… Men härligt, härligt!

Sotis, Samuel och Ina sover i sängens fotända.

Vilka fina katter #75-->79

#75 Tack!
Visst är de det! Du ska se vad vackra de andra också är (finns 21 f.d. hemlösa katter här ).

Samuel kysser Ina.

Samuel tittar på fåglarna. Gullan agerar kudde åt honom.
Skön kudde du valde, lille pytteplutte!

Skönheterna Ina och Sotis.

Denna bedårande skönhet är Sheena, en cirka 8-9 år f.d. hemlös som kom till mig i okt. 2011. Hon har diabetes och det var därför hon kom hit; ingen ville ha henne och hittades inte ett stödhem snabbt fanns det bara en utväg för henne: döden, vilket två veterinärer redan hade förordat. Då mådde Sheena dåligt för hennes diabetes behandlades inte rätt.

Idag mår hon ypperligt. Hon får en spruta insulin i nacken varje morgon och äter speciell kost.
Hon är glad, snäll, pigg, lekfull, busig, nyfiken, aktiv, gillar att undersöka allt och leka, också med de andra katterna. Hon är en nätt liten tös som är mycket snabbt; vi kallar henne lilla pop-cornet för hennes speciella sätt att fånga in lekfåglar i luften.

Det är Sheena som brukar sova ovanpå mig .

Kära rara lilla sköna Sheena, … lilla pop-cornet!

Visst är jag duktig på att posera?

Skönt att sola magen, hälsar Sheena.

Denne stilige gosse är Pluto, en f.d. hemlös som är cirka 6-7 år. Han kom till mig som stödhemskatt från KKS i sept. 2011. Då hade han bott hemlös utomhus i många år. Han hade väldigt tufft som hemlös, särskilt under vintrarna och speciellt under den mycket kalla vintern 2010. Vilket lämnade spår i honom.

Plutos lidande berör en djupt; han led fruktansvärt innan han fick komma in.
I början åt han endast blöt mat och det litet, på grund av hans dåliga mun. Han hade tappat tänder och det som blev kvar (rötterna) växte olyckligt (borrade sig) in i hans tandkött. Andra tänder var också lösta. Detta gjorde ohyggligt ont för honom. Han hade också en kraftig muninfektion.
Dessutom måste han ha haft enormt ont i trampdynorna då han hade frusit de.
Han gick med dessa outhärdliga plågor några år.

Kort efter att han kom blev han mycket sjuk och måste till ett djursjukhus som tyvärr nekade honom vård då det ansågs att han var ”vild” och ohanterbar.
Pluto var inte alls ”vild”; han var bara stressad och hade mycket ont. _(Det finns inga vilda katter i Sverige, eller ens i Norden, förresten).
_Så sjuk som Pluto var tvingades vi sitta i bussen + tåg (flera byten) i över 5 timmar för att söka hjälp på ett djursjukhus i Göteborg. Den resan var en mardröm: jag trodde att Pluto inte skulle klara sig. Jag stack handen i buren och klappade honom hela tiden under resan, men han var så dåligt att han inte ens orkade spinna såsom han alltid gjorde så fort jag rörde vid honom. Han var så snäll och tapper!
Idag mår Pluto bra; han har genomgått flera munoperationer och ska opereras en gång till.

Käre lille Pluto är en alldeles, alldeles underbar misse! Trots hans myckna lidande är han alltid glad, lugn, lekfull, busig, nyfiken, … och litar fortfarande på oss människor. Han är väldigt kelig och älskar att bli klappad över hela kroppen. Han är lycklig, vilket han visar på flera sätt.
Käraste rare Pluto, min lille pojk!

Lekfulle käre lille Pluto.

Jag måste väl vissa min vackra kropp, hälsar Pluto.

Oj Maria, vilka berättelser och vilka underbara missar! Hemskt med Djursjukhuset som nekade misse vård!

Här är min gammelkatt Knorre, eller Capone som han egentligen heter. Han är en pensionär från 'mitt' katthem som bor hos mig till dess SkaparKatten kallar. Han gick ute i en stockholmsförort i 8 års tid. Blev matad av och till av folk som såg honom. Han är så otroligt snäll och kelen, så han fick nog mat de flesta dagar - tror jag. För ca 3 år sedan upptäckte någon som matat honom att han var skadad och hade ont i bakkroppen, så de hjälpte honom till ett djursjukhus där han fick vård och så småningom kom till katthemmet. Ingen trodde att en så gammal katt, beräknas född -96, trött och fortfarande med sviter av sin skada skulle bli särskilt långlivad, så man beslöt att pensionera honom. Dvs man ordnade med akuthem för livstid. Dessvärre blev en familjemedlem så allvarligt allergisk att efter ett antal akutbesök på sjukhus insåg man att han inte skulle kunna bo kvar. Eftersom jag hade haft kontakt med Knorre under de 19 månader han bott i hemmet var det naturligt att han skulle komma till mig för gott och här har han bott sedan Annandag jul 2011. Nu märker jag dessvärre att han börjar tappa i vikt, men humöret är det inget fel på. Han leker av och till både själv och med min yngsta kisse. Och sover ihop och slickar min lilla skyggistjej som det senaste året gjort jättestora framsteg tack vare Knorre.

Milton/Mille/Slyngelyngel, kärt barn har många namn. Kom till mig 'över helgen' som akutkatt. Det är snart 2 år sedan för jag adopterade  honom efter ett par månader. Han började ju bli en riktig mysgubbe och vi hade redan så många svarta katter till försäljning att jag misstänkte att han skulle bli en långliggare på hemmet.

Han kom till katthemmet eftersom den tidigare ägaren skulle avliva honom när han började strila. Kliniken föreslog kastration, men det var 'för meckigt', men man lyckades få ägaren att gå med på omplacering mot att h*n betalade för kastration, en vaccination och id-märkning. En enda gång har han strilat hos mig. Det var första kvällen och han konfronterades med mina egna 3 katter ca 48 timmar efter kastration. Sedan dess har det inte varit ett enda missöde.

Åh Katthemsmatten!

Vilka fina bilder på katterna. Och vilka namn;-)! Om du kallar din katt Slyngelynel så har du nog full förtåelse för kattnamn som kanske är lite….mer annorlunda. Som till exempel Andra Saker.

'Andra Saker' är ett namn som jag har lagt i min mentala namnbank till dess rätt katt dyker upp. Slyngelyngel var beskrivning på hans mentala tillstånd - du vet 15-åring som kan allt och bara ska vara kaxig.  

Nu har han fattat att det är Pappa Knorre som bestämmer. Om Mille sköter sig får han leka med Knorre. Om inte, åker han på en örfil eller blir stirrad på till dess att han inte vågar sitta kvar utan går sin väg, precis som det ska fungera i en koloni alltså.

#95 Ett litet tips bara: om du väljer att kalla en katt för Andra Saker ska du nog vara förberedd på en viss…tystnad följt av ett "ursäkta vad sa du katten hette?" och ett "hmm ok….ska det skrivas ihop eller isär?" vid veterinärskontakt. Alltid lika förvirrande för receptionisten!

#Katthemsmatten Vilka fina katter <3

#97 De är jättefina. <3 Svårt att fota svartakatter dessvärre. Mille är det Marga här på Hittekatter som har fotograferat. Försöker plåta min lilla svarta skönhet Chanda, men det lyckas inte.

#92 Knorre är så söt att man bara smälter!

Å, så underbara berättelser och fina foton på alla vackra katter!  ♥♥♥♥♥

Här har vi Lucas igen som alltid vill ligga hos mig vid datorn… helst på´ datorn. Han är en riktig gos och knäkatt från första stund efter att han lämnat sin plats bakom soffan efter 5 dygn..

#98 Jag förstår precis vad du menar. Leon aka Svarta Faran fastnar inte alls på bild. Men så bor han ju för tillfället under sängen också, vilket inte hjälper…

Eller också ligger man så här så att matte inte alls kommer åt datorn..

Säger det igen - Underbar tråd det här! Så många fina katter!

Här är ytterligare en pärla, stilige rare Baltazaar, en f.d. hemlös från en koloni i Kågeröd (Skåne) som KKS räddade. Han är ungefär 3-4 år och stödhemskatt hos oss.

I början på januari rymde han från sitt stödhem, som inte letade efter honom och gav felaktiga uppgifter till förmedlaren. Efter ung. 3 v. kontaktades jag av förmedlaren och satte mig dagen därpå på buss + tåg och åkte till staden där lille Baltazaar var på vift. Jag letade efter honom, lappade överallt + pratade med alla jag träffade + kontaktade kyrkan, förskolan, biblioteket, livs, restauranger, pizzerior, bensinstationen, busschaufförer, etc. Jag hängde upp över 100 stora A4 efterlysningslappar.
Vinterkylan var bitande den dagen.

Ett par dagar efteråt måste jag åka tillbaka igen då lille Baltazaars stödhem hade tagit ner lapparna. Jag hängde upp igen lika många lappar, med endast KKS:s förmedlares tel. denna gång.
Efter några dagar hörde en person av sig. De hade sett en lapp med bilden av lille Baltazaar på ett livs och kände igen katten som hade kommit till deras trädgård och som de matade.
Några från Djurvänner i Jönköping hjälpte till att fånga honom och körde honom till mig.

Lille Baltazaar började spinna och mjölktrampa direkt när jag kom till honom. Han fick aldrig nog av klapp, gav mig många blöta kissar, buffade sig mot mitt ansikte, … Det blev djupt kärlek vid första ögonblick.
Kort senare, när hemlösa lilla Gabriella kom, blev Baltazaar djup förälskad i henne. Han är idag upp i öronen kär i lilla flickan, och hon med i Baltazaar. Det är sällan de är ifrån varandra, dessa två underbara turturduvorna.

Vackre rare Baltazaar är alldeles, alldeles underbart. Han är väldigt snäll, lugn, harmonisk, kelig, busig, … och rolig. Han hittar på en del roliga bus – och fästtösen följer lydigt efter. Han gillar att klättra upp i ryggen på mig och att ligga i knäna. Då kommer Gabriella strax efter honom och lägger sig vid mina fötter.
Baltazaar och Gabriella letar efter ett bra permanenthem där de kan flytta tillsammans.

Lille älskade snälle underbare Baltazaar!

Visst är jag stilig?, undrar Baltazaar.

Tapio, Freja och Nelly värmer sig på micron.

Fina Diana som flyttade till Åled idag.

#108 Så näpna katter!

#107 Haha det där känner jag igen!

Här är min Lukas som värmer sig på diskmaskinen :-)

..eller rättare sagt, på väg mot maten som matte ska servera :-).

Heja Lukas! Det gäller att vara i form till dess du ska vara officiell klappkatt nästa gång.

Josefa, underbara bilder. Önskar lilla Diana all lycka i sitt nya hem.