Vill härmed sluta mörka mitt vid-sidan-om-förhållande med grannen. Lägger alla kort på bordet och erkänner att jag är dö-förälskad i grannen. Och som sig bör så började allting i Alla Hjärtan-veckan då  hans familj var bortresta, och jag var där varje dag och gav mat och kelade. Förälskelsen är (vill jag gärna tro) ömsedig, vi är rätt förtjusta i varandra från bägge håll. Vi försöker dock att lägga band på oss och inte kela allt för mycket för öppen ridå då det inte faller helt i god jord hos min egen killle Socks. Gustaf kommer inte gärna hem till mig (av förståelig anledning) utan vi brukar mötas utanför hans hus om inte min sambo är med vill säga, då väntar Gustaf med att komma fram till han gått vidare. Han är helt enkelt en underbart kelen söt liten grann-kille, skickar med en bild så förstår ni min crush…löööve…

P.S ingen får skvallra för Socks.

Hälsningar Efvis.