Hittekatter iFokus policy är starkt emot avlivning nu precis som tidigare. Det är dock inte detsamma som att alla våra drygt 2600 medlemmar + besökare från andra sajter har samma syn.

Ibland ställer människor ultimatum: Vad är bäst att avliva en katt eller att dumpa den. Mitt svar på frågan är inget av alternativen. Det handlar istället om att hitta en tredje väg där katten kan få leva vidare. Den finna alltid om man bara ger sig lite tid och börjar fundera, söker hjälp och stöd från andra.

Hittekatter iFokus är ju i första hand till för de hemlösa, de övergivna och glömda katterna. De som inte har någon talan. Vi hjälper dem inte genom att avliva dem och gömma undan dem i en grav. Istället måste vi ge dem en röst och möjligheter att leva vidare. T.ex genom att dela med oss av vårt arbete med skygga katter, TNR och andra föredömliga satsningar.

Vi höjjer inte kattens status genom avlivningskampanjer. Det är bara ett sätt att ge upp och att soppa problemet under mattan. Vi bör istället lära oss av andra länder som har kommit längre. Samt lära oss av varandra.

Precis! Men hemlösa katter ska bli ägda katter och då ska inte heller finnas inställningen att en avlivad katt gör inget. Vi har ett ansvar för alla katter utan att göra skillnad i hemlösa eller ägda katter. För tar man in en hemlös katt blir den ägd och ska inte hamna i kategorin att det är okay att avlivas när det blir problem.

Vi kan inte rädda alla katter men de vi kan rädda ska vi rädda till ett bra kattliv. Jag får ofta den frågan hur jag kan stå för en antiavlivningstanke när vi inte kan rädda alla katter och de som vi inte kan ta in svälter plågsamt ihjäl under tiden. Många undrar varför det inte skulle vara bättre då för en hemlös katt att avlivas då istället. Och jag svarar alltid att jag måste leva med den tanken och hoppas att situationen blir bättre för hemlösa katter nån dag men att en avlivning aldrig ens ska vara en alternativ. För då visar vi att en katt inte är värd något utan något som lika bra kan avlivas.

#2 Håller med dig, det gäller att vara målinriktad och att hålla fanan högt. Det är enda chansen att komma framåt och att få till en bättre värld. Det går inte att ge upp på halva vägen när det är uppförsbacke för då kommer man aldrig i mål.

Något som är nog så viktigt är att inte glömma bort det förebyggande arbetet dit kasteringsprojekt i alla fomera hör. För varje katt som blir kastrerad minskar antalet presumtiva hittekatter med upp till 120 katter.

Kastreringen är det viktigaste av allt. Annars blir det aldrig mindre katter-varken ägda eller hemlösa.

Avlivning sker då det är en sjuk katt endast! Jag tycker inte att det är acceptabelt att prata om avlivning såväl skygg som tam sålänge katten är frisk finns alltid andra alternativ….

#5 Så tänker jag också.

#4 ja vi borde statsa stort på kastreringsprojekt i alla dess former. Det är något som gör oerhört stor nytta.

Lena jag tänkte fråga dej om jag kan skriva ut Artikeln kastrering den magiska formeln? Vi tänkte köra ut och lägga i folks brevlådor. Speciellt här på landet är det sjukt så många tama katter som är okastrerade….

#7 Absolut! Det låter som en bra idé! :)

Jag vet inte om jag bli halshuggen nu för min syn ang avlivning, men detta är min syn gällande för friska katter.

jag anser inte att avlivning ska vara det första beslutet man tar, för att det är enkelt och problemen försvinner snabbt och enkelt.

Jag tycker självklart att man ska försöka göra sitt yttersta för att ge katten ett bra fortsatt liv.

Men skulle jag en dag ställas inför det faktum, att jag av någon anledning inte kan ha mina katter kvar, så kommer jag att avliva dem om det enda alternativet som återstår är att dumpa dem i skogen.

Men detta skulle vara först efter att jag vänt upp och ner på jorden för att hitta andra lösningar för dem.

Jag siterar ett par rader ifrån #0:

Hur ska vi med den inställningen höja statusen på en katt? När vi själv tycker att en avlivning inte är så farligt? Vad är vi då för förebilder?

Jag skulle nog vilja säga som så, att jag tycker inte heller det höjer statusen för katten om jag dumpar den, bara för att man av en ren princip vägrar avliva friska katter.

kan jag, eller någon inte ha sin katt kvar, tycker jag faktiskt att man har tagit sitt ansvar för sina djur om man ser till att de inte lider.

Sedan är det ju så klart skillnad på varför man gör det. En människa som kanske ligger på sin dödsbädd har jag större förståelse för än en som bara ska åka på semester i en vecka och inte hade någon kattvakt.

Jag tycker som sagt att avlivning ska vara det absolut sista utvägen, det är inget jag skulle göra med en axelryckning bara sådär, men som sagt, om det enda alternativet återstår är dumpning, så avlivar jag hellre och vet vart djuren är någonstans.

Varför halshuggen? Det ska vara en diskussion…

Det är en viktigt grej med dödsbokatter. Jag bäver också för den dag jag skulle dö. Samtidigt måste man planera lite bättre. Inte tar in katter mer när man blir äldre tex om det inte finns någon i familjen som tar över katterna. Jag har ett konto för mina katter så att det finns pengar ifall jag dör. Antingen för en avlivning eller till en omplaceringsavgift. Och alla katter är kastrerade så den nya ägaren får friska, kastrerade katter. Fast jag önskar så klart att mina barn den dagen kommer söker och hittar nya bra hem för mina katter.

Dödsbokatter är ett problem för inte många planerar vad som ska hända med deras katter då. Men varför ska de avlivas när de är friska och skulle kunna få många fina kattår hos någon annan?

Vi måste få bort överskottet av katter i Sverige! Men inte genom avlivningar utan genom kastreringar.

#10 "Vi måste få bort överskottet av katter i Sverige! Men inte genom avlivningar utan genom kastreringar".

Mycket bra sagt!

Håller med helt perfekt! Kastrering borde vara obligatoriskt :)

Jag tycker att vi hittekattsfolk måste jobba mera mot att mötas och samverka i de frågor där det går, istället för att lägga allt krutet på att hamna i konflikt omkring de områden där vi tycker olika. Kastrering är ett sådant område där alla borde kunna mötas. Låt oss då göra det! :)

Det är jag som påstås applådera alla avlivningar, vilket naturligtvis inte stämmer. Du, Alexej, har helt missuppfattat vad jag har försökt uttrycka. Du tillskriver mig åsikter jag inte har och uttalanden jag inte gjort, vilket helt och hållet får stå för dig.

Jag är inte FÖR avlivning av friska katter, jag är bara inte fullständigt emot det i alla sammanhang. Jag anser faktiskt att det är mer ansvarstagande att låta avliva sin katt än att slänga ut den till ett liv i lidande. Som någon ovan skrev, när man står där och MÅSTE välja mellan att kasta ut eller avliva, är det bättre att avliva. Och kom inte med att man måste ha reserver eller att man ska omplacera och alla andra standardargument! Jag talar om den faktiska situationen där det inte finns några andra alternativ. Därmed definitivt inte sagt att det är RÄTT att göra att avliva ett friskt djur. Men man tar i alla fall ansvar för att skona katten från framtida lidande, man tar ett svårt beslut och står för det i stället för att smita och lämpa över problemet på någon annan. Det anser jag vara moraliskt mer rätt, om också inte rätt i absoluta tal.

Jag har skrivit att jag anser att OM det är så att det som krävs för att höja kattens status är att ett antal ägda katter blir humant avlivade hos veterinär, så får det vara så. Jag tror nämligen att det är alldeles för lätt att smita från sitt ansvar för en katt. Jag tror att om lagen tvingade folk att antingen fortsätta ta hand om sin katt, eller få den omplacerad eller stå ut med att faktiskt ge den ett humant slut hos veterinär - alltså om lagen verkligen straffade alla hemavlivningar och utslängningar så det sved ordentligt - så skulle folk ganska snart lära sig att katter inte kan tas in och slängas ut beroende på dagsformen. Blotta tanken att köra sin katt ut på landet och slänga ut den skulle dras fram i ljuset och fördömas i hela samhället. Personer som försöker smita från sitt ansvar skulle straffas av lagen och personer som väljer att "ta" sitt ansvar i form av avlivning skulle dels få råd om alternativ och dels ifrågasättas av samhället. Omgivningens ifrågasättande är ett väldigt starkt medel att få folk att ändra sig!

Kattens status kan aldrig höjas förrän problemet med slit och släng-mentaliteten dragits fram i ljuset och visats upp i all sin sjaskighet. Ett antal humant avlivade friska katter kan vara priset som måste betalas under ett antal år för att synliggöra det. "Crazy catladies" som städar bort problemet hjälper bara till att bevara det.

Vi människor har tagit ifrån katterna hela deras naturliga liv, och då är det vår absoluta skyldighet att se till att vi ger dem ett bra liv i stället; att se till att de inte lever ett liv i lidande. Jag anser att skyldigheten att se till att de inte lever i lidande har företräde framför att se till att de till varje pris lever. I den bästa av alla tänkbara världar är alla katter önskade och välskötta, men jag tror att enda vägen att komma dit är att lyfta fram katters verkliga situation i ljuset, även om det innebär att några katters goda liv avslutas med en god död i förtid. Tids nog, när världens syn på katter har ändrats, kan det bli politiskt möjligt att få ned antalet katter och få upp antalet möjligheter att omplacera katter, och då kan det också bli i lag förbjudet att avliva friska djur. Men vi är inte i den situationen idag.

Nej, döden är inte speciellt farlig, varken för människor eller djur. Död är död och inget mer med det. Du har rätt i att jag inte anser döden vara något ont eller ens beklagligt, och jag anser inte att liv per definition är bättre än död. Avlivning är inte detsamma som djurplågeri. Djuret saknar medvetenhet om att döden väntar och en human avlivning hos veterinär medför inte större stress för djuret än ett vanligt veterinärbesök med sövning. Men du ska inte påstå att det därav följer att jag förespråkar avlivning, för det är inte sant.

Jag vet inte vem du är, Alexej, och du vet ingenting om mig heller, utöver vad du tolkar in i mina inlägg. Jag har fått påpekat för mig att mitt språk inte är det mest lättillgängliga, och det är sant. Den som tycker jag uttrycker mig oklart är välkommen att fråga, så ska jag försöka förtydliga. Men låt för all del bli att påstå att jag anser det ena eller andra, som jag aldrig har uttryckt!

Min dröm är att det blir norm i hittekattsvärlden och katthemmen att även sälja kattungar kastrerade och id-märkta! Fram för mer kunskap om tidig kastrering. Det är en katastrof när fd hemlösa katter och deras kattungar kommer till nya hem och förökar sig.

Alexej, vad bra du skriver. Jag har känt samma sak som dej. Jag mådde illa av det fula uttalande om ägda katter i flera dagar. Ägda katter har heller ingen talan om de fått fel ägare. Där gäller det att ge bra råd hur man själv kan agera. Det berör mig även illa när man går till hårt angrepp emot att fel kategori råkar hamna här ibland. Där tycker jag man i vänlig ton försöker ge råd vad man kan göra själv istället.

visst bör man hitta en "tredje" utväg, men om man inte kan hitta den då vad gör man då? Vad är det tredje ut vägen om man inte kan omplace sin katt? inget katt hem kan ta emot den, ingen vill köpa den, kanske inte ens ta emot den gratis.

Om det finns ett hem hos nån som inte kommer ta hand om den, eller som man misstänker kommer trötta och skicka vidare och skicka vidare. Är det bättre än avlivning?

Idagens läge är det svårt att hitta ett bra hem.

Man kan anklaga kattägaren för att inte försöka tillräckligt för att det ska funka, men ibland tar folk vatten över sitt huvud och klara inte av att ha en problemkatt, en katt som kräver extra mkt vård, skaffat för många katter eller bara en helt vanlig katt också för den delen, vad gör man då? När ingen annan heller vill ta hand om den? Man inser inte alltid vilket ansvar man tar på sig förren det är för sent, djur kräver mer än många tror.

Ex nån som tagit hand om en hemlös katt i gott syfte men så funkar det inte med resten av livet och man orkar/kan/vill inte ha den kvar , alla kanske inte kan få samma hjälp som en del här inne får när problemen hopar sig och kattägandet går från att känna lycka till en mardröm som får en att gråta?

Visst är det nog många som bara tröttnar på sin katt för nyhetsbehag har lagt sig, men ovsett vilken andlening man omplacerar så, finns det helt enkelt inte tillräckligt med hem för natt alla som vill hitta nytt hem till sin katt ska kunna göra det. Ibland kanske man måste välja mellan flera onda ting och vad ska man välja då?

Bara en tanke, många här förespråkar innekatter, men ibland kanske lösningen på problemet för att kunna behålla sin katt är att släppa ut den i en mindre lämplig miljö, är det då en lösning bättre än bli dumpad eller avlivad? Något som många låter sin katt göra och tycker är en självklathet, och därmed kallas för dåliga kattägare.

Det känns svårt att uttala sig definitivt i en sån här fråga, när det finns många aspekter, men självklart så finns det inget posetivt i att avliva ett friskt djur någonsin, men ibland kan man förstå att folk inte känner att de har nått annat alternativ.

Grönstedt: För min del vill jag hela kattligheten väl, och om priset för att 100 000 hemlösa katter slipper leva och dö ute är att 10 000 ägda katter dör en smärtfri död hos veterinären så ska jag applådera hela vägen! Vi människor är skyldiga våra tamdjur ett gott liv och en lätt död.

Mitt svar då:

Fy, det får mig att mår illa!!!

Varför rädda då hemlösa katter? Ska vi bara fånga in de nu och köra till veterinären till avlivningen???? Fan, det är ju samma syn som Hitler hade för att lösa "judenproblemet". Bara bort med de…?

Vad gör du då här på sajten? Här ska hemlösa katter räddas till nya liv och inte till döden!!!!

Applådera hela vägen?

Tråden

Kan du svarar mig nu? Varför då inte avlivar hemlösa problemkatter? Och kanske några ägda problemkatter också för att skaffa plats. Då kan vi ta in fler tama hemlösa katter och sedan, oj, finns inga hemlösa katter kvar. Jag kan ju avliva mina 17 skygga katter och tar in 17 nya….varför stannar vid tanken att avlivningen är bara okay för oansvariga kattägare?

Stolt "Crazy catladies"

Och vad vet du om döden? Det finns också för många människor. Ska du vilja ställa upp för att minska antalet?

#17 Icna, det är där vi måste arbetar mycket mer. En kattägare måste informeras om att en katt kan ställa till problem på många sätt. Har kattköparen tänkt igenom allt? Det är nog där vi inte har varit tillräkligt observanta. Hur många katthem ställer frågan om vad händer om 15 år, semester, döden, barn, allergiska sambo osv.

Bättre att en kattköpare hoppar av innan än när det är kört.

316 Fast där tycker jag att Hittekatter har blivit mycket bättre-min syn. Trådar om ägda katter blir nu besvarade med tips och annonsmöjligheter och blir låsta sedan. Då har kattägaren som söker hjälp fått tips och ifall någon känner sig manad att hjälpa kan ta kontakt med trådskrivaren. För tog dessa trådar bara bort.

Alexej, du hittar fortfarande på betydelser som inte finns. Jag har inte över huvud taget nämnt problemkatter, varken innelevande, utegående eller förvildade. Jag har inte heller sagt att jag tycker det är OK att avliva friska katter, varken för oansvariga eller ansvariga kattägare. Läs vad jag skriver innan du börjar döma och fördöma! Det resonemang du tillvitar mig i inlägg #18 är helt och hållet din egen fantasiprodukt. Inget av mina inlägg har berört detta resonemang över huvud taget. Det enda jag har resonerat om är huruvida man höjer katternas status genom att uppmuntra oansvariga kattägare att vara oansvariga genom att ta deras ansvar åt dem. I den frågan har jag framfört min åsikt. Ingenting annat.

Jag har bara kopierad vad du skrev då!

Fina omskrivningar blir samma resultat. Avlivningar i presentförpackning. Jag kan inte uttrycka mig i samma stil som du- bara en dum invandare- men läsa kan jag ändå…

Grönstedt: För min del vill jag hela kattligheten väl, och om priset för att 100 000 hemlösa katter slipper leva och dö ute är att 10 000 ägda katter dör en smärtfri död hos veterinären så ska jag applådera hela vägen! Vi människor är skyldiga våra tamdjur ett gott liv och en lätt död.

Alexej:  Varför rädda då hemlösa katter? Ska vi bara fånga in de nu och köra till veterinären till avlivningen????

Jag tror nog att det blivit ett missförstånd där!

Alexej, Grönstedt menar inte att man ska rädda hemlösa katter och avliva, utan att oansvariga ägare som åker på semester eller inte kastrerar eller bara vill dumpa över ansvaret på andra, att dom får  ta sitt ansvar och avliva om dom inte kan ordna annat till sina katter. (Det är dom 10.000 hon menar) iaf vad jag tolkar det till.

#23: Du har förstått mig helt rätt, anebit. Jag menar att OM man genom att tvinga de oansvariga kattägarna att stå där med skammen och plågan att avliva katten kan få dem och andra att tänka sig för innan de gör om det, så har man gjort väldigt mycket för att höja kattens status. Jag anser att det är ett pris värt att betala om det betyder att problemet med förvildade katters misär upphör att existera. Om man belönar och berömmer deras oansvariga agerande genom att först hjälpa dem att slippa sitt ansvar och sedan skydda dem från följderna av sitt oetiska och omoraliska handlande, så har man bidragit till att bevara katternas status låg. 

#22: Försök inte få mig till invandrarhatare också, Alexej. Du har redan använt nazistpåken för att du inte förstår vad jag skriver, men även detta är åsikter du hittat på och tillvitat mig - det är inte åsikter jag har. Du kallar dig själv för dum invandrare, men jag varken kallar dig det eller tycker att du är det. För allt vad jag vet kanske du är både dum och invandrare, men å andra sidan kanske du är hyperintelligent och/eller helyllesvensk. Jag vet ingenting om det och det spelar mig ingen roll vilket. Det enda jag ger uttryck för på detta forum är min åsikt i kattfrågor.

Jag beklagar att mitt språk är otillgängligt, men jag har tyvärr inget annat språk. Ställ gärna specifika frågor, så ska jag försöka förklara, även om det blir omständligt. Du kan i alla fall vara förvissad om att jag ger uttryck för en och samma åsikt hela tiden, även om jag formulerar den på olika sätt för att göra den mer begriplig. Det är INTE fråga om några omskrivningar.

tro inte att någon som avlivar en frisk katt varesig känner skam  elr plåga, tycker faktiskt inte heller om när någon vill applodera att de avlivas,

Grönstedt, du fattar fortfarande inte min fråga: varför är det okay att ägda katter avlivas? tror du på allvar att det blir en uppfostringssak för en kattägare om vi tillåter det? En kattägare som avlivar sin katt kommer inte att känna skam för det. Ska du verkligen stå brevid för att säga sedan: Nu har du gjort något dumt, nu får du ställa dig i skamvrån…

varför då hoppar på Djurens Vänner Stockholm som har/hade en veterinär som avlivade katter -billigt eller gratis. de ville också undvika utkastade katter genom en avlivning.

Men är det den rätta vägen och rätt tankesätt? Varför då inte köra hemlösa katter direkt till avlivningen? Vi ska inte göra det men en kattägare får göra det och som du skriver skämmas sedan.

Borde inte vi skämmas?

Du är inte bättre med din inställningen än vad den oansvariga kattägaren är. Du bara skjuter ansvaret över till kattägaren för det är han som avlivar, du slipper smutsarbetet. Du vill tillåta avlivningen genom en kattägare -för han ska ju skämmas sedan och lära sig att man inte ska avliva en katt utan ska söker längre efter ett nytt hem- för att står själv med en vit väst. Det var ju han och inte jag….

Vi måste stenhård köra med att man inte bara avliva en katt när man känner för det. Du vill höja kattstatusen-genom att tillåta avlivningen när det är en kattägare som gör det? Hur då? En katt ska inte avlivas utan den har en rätt att leva.

Grönstedt: lite nyfiken fråga? Har du själv nångång tagit in en skygg hemlös katt? Eller är hemlösa katter för dig bara teori?

Jag är råttuppfödare. Och innan jag började avla var jag aktiv i Råtthjälpen, en förening som försöker hjälpa dumpade råttor. Människor slänger ut råttor precis som katter, men våra tama råttor kan ännu mindre än katter överleva i det vilda.

Jag tror att jag har samma enorma kärlek till råttor som ni på sajten har till katter, men jag blir förvånad över att det oftas resoneras "liv till varje pris" inom många djurhjälpsorganisationer. Varför är döden så hemsk?

Jag ser mkt hellre att ägare som tröttnat på sina djur och vanvårdar dom avlivar dom än att djuren lever i en fruktansvärd tillvaro.

Många råttor har fått sitta av sina liv i små skitiga burar utan ordentlig mat och färskt vatten, utan veterinärvård, fulla av plågosam ohyra.

Jag blir mkt gladare om dom råttorna får somna in istället för att plågas för deras liv är ren tortyr.

Och jag kan inte se katter på annorlunda sätt heller. Det finns mycket saker som man kan jobba med och som redan kämpas med för fullt för att minska antalet katter och upplysa människor om att ta ansvar över de liv de sätter till världen, och jag tycker den här sajten gör ett enormt bra jobb med att förmedla hjälp, stötta och ge råd.

Avlivning av friska djur är aldrig rätt, men jag anser inte att djuret lider av en korrekt utförd avlivning.

Just därför att vi aldrig kommer att höja statusen för katter om vi tycker att en avlivning är okay. Just för en moment är det kanske bättre för en katt att dö än att svälter ihjäl.

Men om vi tillåter oss tanken då sänker vi ribban hela tiden.

Vi måste tänka tvärt emot. Det får inte ens komma så långt att någon överväger att avliva en frisk katt (eller annat djur). För risken är alldeles för stort att vi människor missbrukar den vägen.

Massa långa inlägg. jag har inte läst alla.

Jag anser att en avlivad katt är bättre än en utkastad katt…

MEN.. man tar åt sig ett STORT ansvar när man skaffar en katt (eller djur överhuvudtaget) så man måste kolla så man ej är allergisk,kommer flytta utomlands, få barn, ha någon annan bortförklaring innan man skaffar katt så att man "måste" avliva/slänga ut den.

nu får ni inte missförstå mig, katten är en familjemedlem. inte slänger man väl ut en familjemedlem??

#17 Tredje vägen är att inte ge upp så lätt. I de flesta fall när katter avlivas för att kattägaren inte kan ha dem kvar längre har ägaren gett upp för lätt eller inte försökt över huvud taget. Oftast låter det så här: "jag kommer att avliva min katt på torsdag kl. 14:15 om ingen annan tar hand om honom innan dess". "jag kommer att avliva min katt för det är bättre att han dör än att han måste byta hem", "jag avlivar katten för det är ändå ingen som vill ha honom" etc….

Det brukar faktiskt gå att hitta hem till de flesta katter om man ligger i ordentligt och ger det hela lite tid. Men i sådana här diskussioner brukar det bara handla om två alternativ: vad är värst avliva eller kasta ut katten. Om du hade bott i t.ex. Holland eller  Tyskland hade alternativet avlivning inte ens funnits på kartan eftersom det är förbjudet att avliva friska sällskapsdjur där. Kasta ut katten är det inte heller många som gör eftersom det är ett brott och djurskyddet är starkare och straffen strängare.

Personligen har jag svårt att se att avlivning kan höja kattens status. Enligt min filosofi måste vi komma bort från den slit och släng mentaliteten som finns i Sverige när det gäller husdjur. Framförallt katter och mindre sällskapsdjur.

#17 Håller helt med dej. Man ger upp alldeles för lätt.

Alexej, jag varken orkar eller vill läsa hela tråden du skapat men hänger upp mig på att du skriver "Bättre en avlivad än en hemlös katt" osv…

Varför skrev du då i en tråd nyligen att "men katthemmen ska vara för de hemlösa o inte för katter med ägare".

Varför är det okej med dig att privatkatterna ska annonseras ut här på bekostnad av hittekatterna på denns sajt?

Min åsikt är att hjälper man kattägare att "bli av med sina katter" som man inte kan ha kvar pga. av den ena eller andra orsaken, så ökar man INTE kattens status. Folk måste lära sig ta ansvar, hur än utgången blir.

ANM. Inlägget redigerat då det bryter mot sajtens regler.  // Lena - sajtvärd

bumbis, nåt har du fattat fel. Jag skrev inte att det är bättre att avliva en katt än en hemlös katt. Tvärtom. Jag vill komma bort från alla avlivningstankar fast jag kan förstår när några tycker att det vore bättre för en katt just då.

det är inte okay att privatkatter annonseras ut här men det händer och då tycker jag det är bättre som det är nu. De får tips och råd, tråden blir låst men stannar kvar och ifall någon nu ville hjälpa och ta katten kan den person kontakta trådskrivaren.

Angående hjälper kattägare som vill bli av med sin katt. Jag har insett att det är där skon klämmer. Det finns 1,5 miljoner ägda katter. Många okastrerade. Vi måste få dessa ägare att kastrera sina katter för att samtidigt och förhoppningsvisst minska antalet hemlösa katter.

Som det är nu minska inte antalet hemlösa katter fast vi jobba hårt sedan några år med de. det känns mer som att ösa vatten i en flod och kastar tillbaka.

Det finns helt enkelt för många katter i Sverige och det blir fler hela tiden!!! Det är där vi måste jobba med med inte genom avlivningar utan med kastreringar.

Ok, utan att säga vare sig bu eller bä , för jag håller med er alla, så får jag väl ta ett väldigt enkelt praktiskt exempel nu från lilla Strömstad. Dante och Divina, det två katterna som hittades i ett villaområde. Vi tog hand om dem, då vi hade ett stödhem. Detta var i Juni. de två kissarna  har kostat vår lilla förening närmare 4000 kr, och vi vill ju inget annat än att de ska få ett bra hem. Fina gosiga färdiga katter, hela kitet är klart. Nu börjar stödhemmet klaga lite att de inte är sålda ännu. Haft annons ute i ca tre veckor bde i lokaltidning och Blocket och nu även på katter,nu. Fick ett oseriöst skämtsvar där inne, kan jag säga. Ok, vad gör vi???? Om stödhemmet säger , att h*n inte vill mer??? Vi har inga platser!!! OCh jag vet, vi har informerat stöhem om att det kan ta jättelång tid och att de ALDRIG får ställa frågan hur länge….

Alexej blev ju vår räddande ängel förra sommaren. Då hade vi Oliver, som trots kastrering bara ville ut hela tiden och var på akuthem. Vilket betydde att den som hade hand om Oliver  för länge sedan hade hyrt ut sin lägenhet i semestertiden. Där stod vi med valet, hitta ett hem illa kvickt, eller avliva, för att släppa ut  en kisse igen, är ju djurplågeri i värsta klass. Då hade vi ju faktiskt gjort oss skyldiga till samma lagbrott, som den förra ägaren, bara det att vi kastrerat.

Det är valet, när inte ens utväg tre finns! OCh givetvis, så är kastrering den magiska lösningen på lång sikt.

Gunilla, helt klart att det är mycket som vi har gjort fel. Du borde leta ännu mer efter stödhem, alltid bra att ha några namn som kanske …

Och vi måste informera kattköpare och jourhem bättre innan så att de kanske hoppar av innan. Nu under sommaren var det nästan omöjligt att hitta jourhem/kattköpare men sedan en vecka eller nåt har det lossnat.

Men aldrig, aldrig ska man avliva en räddad katt. Man har tagit på sig ett ansvar! Och jag är trött på folk som sitter i sina stora hem och påstår att de inte har plats. Bättre några veckor i ett badrum eller källareförråd än att avlivad för resten av deras kattliv.

Dom flesta som jobbar med hemlösa är överens att kastrering är en av lösningarna på hemlösa katter, men varför säljs inte alla katter kastrerade?

#37 Det är det vi måste jobbar mer med. Framförallt säljs för många kattungar utan att de blir kastrerade sedan.

Alexej, vi har skrikit om stödhem både på lokalradio, hemsida, lokaltidningar, ute bland folk, överallt. vi kan inte göra mer. Som jag sa på radio Prime för några veckor sedan… Strömstad har ca 15000 innevånare. Om bara var 2000:e hade velat ställa upp som stödhem, så hade det gett 7 platser och det hade varit guld värt!

och 37… Av den enkla anlednigen i vårt fall, att inga veter här kastrerar katter under 5 månader. Vi sitter just nu med 10 kattungar och tre vuxna, de vuxna är kastrerade, men de är inte lätta att placera för det. OCh kastrereing är inte billigt….om du ska betala för 10 kattungar. Att åka till Göteborg och göra det är inte försvarligt, bland annat för risken för komplikationer. OCh att vänta på det, går inte. Vi skriver fodervärdsavtal, som har funkat hittills, att katten ska kastreras för 6 månaders ålder, då får de igen 150 kr av köpesumman och avtalet rivs.

Jag vet det men ändå får ni inte ge upp. Är ju likadant här:(

Nya tag, nya annonser, allt. Och det lossnar ju lite nu på hösten.

#39 Fast då kan ni ju vända er till en större geografisk krets.

Det bli ju inte bra om folk skänker pengar till katter i er verksamhet som sedan ändå inte räddas i slutänden. I så fall är det viktigt att ni skriver det i era stadgar - föreningens mål så att den som sponsrar vet att så kan ske.

Ett annat alternativ är ju att ni ändrar inriktning och blir en förening som huvudsakligen ägnar sig åt kastrering.

Alexej, jag har inte sagt att det är OK att avliva friska katter, jag har bara sagt att man inte höjer kattens status genom att belöna och uppmuntra dem som anser att det är OK att avliva friska katter. Du vill inte förstå det, och det slipper du naturligtvis.

Ja, jag har haft en skygg katt som jag hittade i ett soprum och jag har en hittekatt som är en utslängd tamkatt som kommit till mig via ett katthem. Jag har också varit jourhem åt 4 skygga katter och fått dem från panikslagna till motvilligt klappbara. Vad nu du har med det att göra?

ja Blocket och Eniro är ju större och Katter.nu är ju också större. OCh visst, jag vet, att vår policy är definitivt inte att avliva några katter som är friska och fina och tama. Alternativet är ju att skänka bort dem. Inte bra det heller, eller hur? Jag hade ett pris på Blocket först, redan det egentligen ett skambud, 600 kr. Nu står de i 400 kr st. Under det vill jag inte gå, för 300 är priset för försökskatter. INte för att jag tror att de skulle bli det, men nån tumregel måste man ha på pris. OCh som du säger, LEna, ska ta upp det du föreslår om att ändra inriktning till en förening som bara äganr sig åt kastrering. MEn som sagt, jag  är inte ensam som bestämmer. OCh nu sitter vi som sagt med 10 kattungar och tre vuxna kastrerade i två kök. Visst, vi kunde ha sagt nej….MEn då hade kommunskytten kopplats in. Så hur vi än vänder oss, så gör vi fel…..

gUNILLA, LITE ot kanske, men har du sett den klistrade annonstråden på katter?

har jag inte annonserat där?

jo det har jag….

Jag vill nu berätta om något som inträffade 2006 - och som ändå visar vart vissa saker leder. Vad omhändertagande om kattägare som hör av sig till kattorganisationer leder till. Jag tror faktiskt att det var dig Alexej jag kontaktade. Jag var desperat då. Jag drabbades av en allergivår som var så förfärlig att det till slut lett till den situation jag har idag, utan katter som jag inte tål. Men jag hade Wille, som då var 8 år gammal (och som hittat mig 6 år tidigare). Jag hade även Snussa, som jag själv lyckades omplacera. Men Wille, den vackra nallebjörnen som det finns en artikel om, visste jag inte vad jag skulle göra med. Jag bad om hjälp. Och jag hade förmodligen fått den hjälpen av Alexej om jag valt att gå vidare. Istället valde jag att försöka. Trots allergi. För att hans chanser var så små valde jag att försöka separera honom från mig nattetid och hitta sätt att överleva trots att allergin hindrade mig från att ge honom det han mest av allt önskade - närhet. Efter ett halvår fick jag bukt med allergin, som aldrig återvänt i samma styrka, och han kunde få vara nära mig igen. Jag hade alltid dåligt samvete för att jag försökt "bli av med" Wille. Men någon hade gett mig perspektiv, och samtidigt försökt hjälpa oss. Och det fanns kvar i mitt minne. Wille dog i mina armar i mars i år, och jag inser att jag aldrig kan "äga" en huskatt igen. Min allergi hindrar det. Men jag fick ögon på alla "willar" i världen - och här är jag nu, 4 år senare. 6 hemlösa skyggisar har passerat mig. Skyggisar passar min allergi bättre. De håller sig på avstånd. När de närmat sig har de fått egna hem. Jag kan göra NÅGOT. Inte det jag önskat, att få äga en huskatt hela dess liv. Men något. Och jag hade inte varit här om inte någon varit beredd att möta en ägd katt och dess ägare med vänlighet

#47: Den som hjälpte dig, med vänlighet, råd och stöd, gjorde helt rätt och ska ha en stor eloge för det. Hade det varit mig du kontaktade hade jag gjort precis det samma så långt jag förmått.

Men tänk dig en annan situation. Tänk dig att det inte varit en person som du som ringde. Tänk dig att det varit en person som inte försökte göra allt för att lösa situationen för sin katt. Tänk dig att det varit en person som bestämt sig för att avliva sin katt trots den hjälp som fanns att få. Tänk dig att det var en sådan person som sade till hjälparen att "Jaja, visst, ta katten och fixa det då, annars avlivar jag den i morgon". OM det varit en sådan person, så hade jag svarat "Försök inte dumpa det problemet på mig! Katten är ett liv du har ansvar för! Skammen är din och sveket är ditt och jag kommer inte att hjälpa dig att låtsas inför världen att du är en god människa och djurägare. Men om du väljer att ta ditt ansvar ska jag göra vad jag kan för att hjälpa dig."

Jag tror att det i så fall hade varit rätt svar. Och samtidigt tror jag att man riskerar att väldigt välmenande människor ibland hamnar i en absurd försvarsställning. De säger saker som ligger långt från dem för att de är desperata.

Jag var visserligen desperat, men jag älskade honom och ville inte någonsin sätta några gränser för vad jag klarade. Men det var rätt hysteriskt. Jag inhalerade flera gånger per natt och var på Sahlgrenska flera gånger för att få läget under kontroll när det inte hjälpte. Samtidigt var de för mig självklart att Wille var min. Att någon var beredd att hjälpa mig var en nåd. Inte något jag kunde räkna med. I desperation förmår inte alltid människor att tänka så. Jag behövde komma till känslan av att jag istället måste se honom i ögonen när han dör, för att förstå. Jag kan släcka hela det som är han, eller leva med alla mediciner. För ingen annan vill älska en katt som kissar inne. Så jag hoppade och hoppades att ingen av oss skulle behöva dö. Och ingen dog. Vi levde istället tillsammans i 10 år och han dog i mina armar för att hans kropp inte längre orkade - inte för at min kropp inte orkade. Men tänk om jag mailat någon annan, någon som inte såg min desperation. Som bara sagt att "det är ditt eget problem" - och lämnat mig med det? Jag fick en chans att visa mig större än så.

Ringar på vattnet innebär att genom att hjäpa en enda kattägare, har nu 5 katter fått permanenta hem.

#49: Visst är det så, och det är underbart att fem katter hittat hem till följd av det. Du och en som stöttade dig är den bästa sortens kattvänner.

Men om du ringt mig och varit varit den andra sortens kattägare och jag hade hjälpt dig att låtsas att du var bättre än du var, hade då ringarna på vattnet spridit sig och lärt fem andra kattinnehavare i ditt grannskap att "en katt har inte mer värde än en urtuggad prilla, det är bara att slänga ut den för det finns alltid folk som städar"?

Det här går kanske lite ur tråden…..

Först: Jag tror att det krävs MASSOR med information till allmänhet, ett tuffare regelverk från politiker, länstyrelser och övriga ansvariga.

Jag är av den åsikten att om inget fungerar så måste det fram hårda nypor. Och helt uppenbart så fungerar inte vårt samhälle när det finns så många hemlösa katter. Vart är alla hemlösa hundar? klart det finns hundar och andra djur som har det svårt men inte i samma nivå så katter.

Alla våra tamdjur ska ha rätt till ett fullvärdigt liv och med all den omsorg som krävs. 

Så här kanske det är hos många:

Innan jag hittade Wille för två år sedan hade jag inte en susning om att det fanns hemlösa katter/hittekatter i Sverige. När han dök upp trodde jag att han kommit på avvägar. Jag satt ut annons i vår lokal tidning, kontaktade polis, katthem, annons på blocket osv.

INGEN SAKNADE WILLE!!

När ingen saknade Wille gick det upp för mig att det faktiskt fanns hemlösa katter. Jag trodde i min enfald att alla katter hade halsband med "pingla" och sov hemma varje natt…..

Så här är det nog för många, därför är det viktigt att informera åter informera och då göra det överallt så folk får upp ögonen "typ såna som jag".

Sedan undrar jag över en sak? många nämner att det finns ca 100.000 hemlösa katter i Sverige jag skulle vilja veta om det är en säkerställd siffra.

Kastrera, id och ett bra hem till alla katter.

M-H

100.000 är nog taget i underkant……jag tippar på minst det dubbla….

Jag ifrågasätter inte antalet men jag är väldigt nyfiken hur säker ställt antalet är och vem/vilka som har gjort beräkningen.

M-H

Making the best of a bad situation…

Det är vad det handlar om många gånger. Det är lätt att sitta på höga hästar och tycka. Men vad händer i verkliga livet då? Verkligheten är ju sådan att det finns fler katter än hem till dem. Eller hur? Annars hade det väl inte varit så svårt att minska på antalet hemlösa katter? Om efterfrågan vore större än tillgången skulle katter bara vara inne och vända på katthemmen. Så är det ju inte idag.

Den långsiktiga lösningen är självklart att se till att fler katter kastreras och att få många människor att inse att de öht inte borde ha katt. Under tiden har vi dock fortfarande problemet med fler katter än hem.

Så, om en helt vanlig människa som har katt av någon anledning inte kan behålla katten (fått jobb utomlands, har barn som utvecklat allergi… whatever, life happens) och annonsering på Blocket inte ger någonting. De flesta väljer trots allt hellre en kattunge än en vuxen omplacering. Vad ska h*n göra? Rent konkret. Katten kan inte stanna.

Livet är inte svartvitt. Det finns en uppsjö av nyanser och att sitta och påstå sig veta att det alltid finns andra lösningar är lite som att säga att man vet alla situationer som kan hända i livet och att man därför alltid har lösingar i förväg är inte så lite förmätet.

Precis som att man kan resonera att statusen på katter hålls låg så länge det inte är tabubelagt att avliva friska katter kan man säga att det är fritt fram för folk att släppa ut sina katter och uppehålla den låga statusen så länge någon annan städar upp. Dvs. så länge det finns katthem som tar hand om katterna.

Tack Silvestris, vi har många gånger  varit oense i många saker, men här säger du som det tyvärr är.  OCh än så länge har det inte gått så långt att vi ens diskuterar avlivning. MEn  som sagt, vad ska vi göra, om stödhemmet säger,nu är jag less? Katterna måste bort härifrån, jag orkar inte längre? Vad gör vi???

#43

OT

Nu vet jag inte vad för försökskatter du avser, men om du bor i Sverige och avser katter som används i vetenskapliga försök kan jag lova dig att ingen katt som är i behov av nytt hem riskerar att hamna som försökskatt.

De katter som används i vetenskapliga försök föds upp av särskilda djuruppfödare (senast jag fick information om detta föddes inga katter upp för försök i Sverige utan de importeras). De måste födas upp under väldigt speciella omständigheter för att kunna användas i vetenskapliga försök. De föds dessutom rätt ofta upp på beställning.

För ett par år sedan kostade en försökskatt 8000 kr. 300 kr fick du inte ens en typisk labbråtta för, de gick då på 800 kr/st.

Katter som inte föds upp under kontrollerade former (hos godkända uppfödare), specifikt för sitt ändamål används inte i djurförsök. De är skitdåliga försöksdjur. Det är inte värt att satsa pengar på forskningen om du inte har kontroll över hur försöksdjuren har fötts upp och levt.

# 54 håller med!

# 55 Tycker dock inte att det är riktigt samma sak att som djurskyddsförening välja avliva de (friska) djur man har tagit sig an än när en privat person väljer avliva sin katt när det har uppstått allergi, hälsoproblem e.d (och då förhoppningsvis har gjort allt för att försöka omplacera katten innan beslut om avlivning tas)

En djurskyddsförening, utgår jag ifrån, har kommit till av helt andra anledningar än att en privatperson skaffar sig en katt. Avlivar man som djurskyddsförening friska djur så ger man helt felt signal, tycker jag.

#51 Siffran 100.000 hemlösa katter är en uppskattning som Djurskyddet Sverige har gjort. De har baserat siffran utifrån de uppgifter de fått in från olika katthem.

Till folk som säger att "men tänk om det inte finns någon utväg då?" så brukar jag säga att "Jämför med dina barn". Om du har barn, sen blir du allvarligt cancersjuk, du må ha goda chanser att överleva, men vad händer under tiden? HUR TUSAN ska du orka ta hand om ditt barn?!

Du löser det. Ellerhur? Vem skulle kasta ut sitt barn i skogen? Det är ju en hjälplös levande krabat som behöver ditt beskydd, din hjälp. Annars blir ditt barn kidnappat, misshandlat, dödat, eller dör av svält eller kyla. Alltså löser du det det. Inte genom att dumpa ditt barn i skogen, inte genom att döda det. Du fixar någon som hjälper dig.

Jag fattar inte att det inte kan vara lika självklart att se till att ens katt mår bra.

#59

Fast jag vet inte om jag skulle vilja dra den paralellen mellan barnen och djuren på det viset.

Skulle jag tex få cancer enligt ditt exempel, så har jag flera stycken som skulle kunna ta barnen för att avlasta mig, det finns också dagis, skola, fritids etc, men som av olika orsaker inte kan/vill ta hand om x antal katter.

Skulle jag vara helt ensamstående, utan vänner och familj, så kan faktiskt socialtjänsten gå in med resurser under min sjukdomstid, men de tar så vitt jag vet inte hand om djur i fosterhem, då blir det nog snarare avlivning via LST.

#60, jag tycker det är en utmärkt paralell. För det första finns det kattpensionat, och likaväl som du betalar för ditt barns vistelse på dagis så kan det hända att du får betala för kattens vistelse på pensionat eller hos någon annan privatperson. Är du inte beredd att betala det så skulle du inte ha skaffat ett djur från första början.

I värsta fall tror jag att man som sjukskriven skulle kunna få bidrag/låna pengar just för avgiften för att någon annan ska ta hand om katten under tiden man inte är kapabel att ta hand om den.

Iofs var just cancersjuk ett ganska bryskt exempel eftersom 9 av 10 av de som dumpar sina katter gör det pga flytt (vart är katter förbjudna enligt lag? Finns det någon plats i världen?), pga att de inte vill ha katten inne (för då är det ju bättre att nacka den, än att den får vänja sig vid en ny tillvaro..eller?), eller tidsbrist (återigen en paralell till barn, om du tröttnar på dina barn så kan du inte bara dumpa dem, plus att katter knappast är så fruktansvärt tidskrävande, inte som t.ex en hund)

#61

jo, fast å andra sidan så är dagis inkomstbaserat, så skulle jag bli sjukskriven (och vara ensamstående) skulle jag betala kanske 200-300 kr / månad.

Säg det katthem/pensionat som låter katterna bo "gratis".

citerar dig:

I värsta fall tror jag att man som sjukskriven skulle kunna få bidrag/låna pengar just för avgiften för att någon annan ska ta hand om katten under tiden man inte är kapabel att ta hand om den.

VEM betalar ut detta? Försäkringskassan? Soc?

Hur ansöker man? Kan dessutom tänka mig att OM det är möjligt att söka bidrag från staten att inackordera mina djur, ska detta malas genom flera papperkvarnar innan ett beslut tas x antal veckor senare, och då också kanske x antal veckor för sent.

Åter igen tycker jag det blir fel att jämföra barn med djur, då tex min katt som föddes samma år som min son, när de båda fyller 20 år, så har katten varenda dag behövt ha maten påfylld och lådan rensad. Medans sonen har utvecklats hela tiden och kan då sköta sig själv. Han kanske inte ens bor hemma då.

Likheten mellan två varelser ligger inte i huruvida de beter sig exakt likadant, för att vända på din jämförelse så klarar sig ju katten själv med lite kel och gos, matskål och ren kattlåda i flera år, medan du måste tillbringa näst intill varje vaken stund med ett barn under de första levnadsåren. Tror det går jämt upp i slutändan.

Min jämförelse baserar sig på att både din katt och ditt barn är levande varelser med känslor, med själar, de kan båda känna smärta, övergivenhet och sorg, men också glädje och tillit. Vad ger människan rätten att säga att en mänskligt liv är mer värt än ett kattliv? Vem säger att det är så? Är det för att människan går på två ben?

Båda är varelser du valt att ta ansvar för, och det gäller hela deras liv. Oavsett färg, oavsett kön, oavsett ras.

#63

Jag säger inte att katten har mindre rätt att leva bara för att man har barn. Men jag tycker att de är två helt olika "ting" som jag inte tycker man kan jämföra med.

Visst tror jag att både barn och djur kan uppleva känslor så som du skriver. Men jag tycker ändå inte att det går att jämföra katter med barn, för det är alldeles för stor skillnad för att dra paraleller emellan.

Och jag undrar fortfarande vilken statligt myndighet det är som betalar mina djurs pensionat om jag blir akut sjuk etc?

Jag tycker det är en bra jämförelse. Skaffar man katt skaffar man ett ansvar. Oavsett om man skaffa, barn, hund eller hus. Man måste räckna med att något händer.

Hörde om en katt, där socialen betalde 6 veckor kattpensionat när matte var på behandlingshem.

#65 Det är ytterst ovanligt att socialtjänsten gör så eftersom det inte finns en skyldighet att göra det. Jag har svårt att tänka mig att min chef skulle cleara det faktiskt…

Barn/djur-jämförelser tycker jag är orimliga faktiskt. Och otäcka. Det är inte samma sak att vara förälder som att skaffa hund, katt eller hus. Det skulle vara dåliga föräldrar om de jämställde det.

Ju, de gjorde det här i Skara. Blev också förvånat.

Jämförelsen har ju mest med ansvaret att göra. Skaffar man nånting, tar man ett ansvar och borde fundera över alla möjligheter. Man tar ju inte heller ett lån när man inte kan betala tillbaka.

Efter vad man har läst så verkar det vara samma regler över hela landet, att ska man ha djur när man lever på soc får man inget extra, utan får då kanske avstå mat, kläder etc själv.

Så jag tror knappast att staten betalar pensionat åt mina djur om jag blir sjuk under en lång tid.

Dessutom är man ju frisk enligt Fk även om man är halvdöd i cancer och kan visst jobba, så anses man vara frisk trots att man är halvdöd, så behöver då heller mina djur inte ha något pensionat på statens bekostnad när jag är sjuk, för jag är ju frisk enligt FK.

#65

Men detta måste väl mer ha varit en specialare? Tror inte det är något som är standard i landet direkt.

#67

Visst är det ett ansvar att vara både djurägare och förälder, men ändå sådan stor skillnad endå att det inte år att jämföra.

En tydlig skillnad är, att om man vansköter sitt barn kommer myndigheterna och tar hand om barnet och placerar det hos någon annan, om man vansköter sitt djur kommer myndigheterna och nackar djuret. För barnen finns det ett samhälleligt skyddsnät, för djuren gör det inte det.

#59

Det är en jättedålig parallell att jämföra med barn. Varför? Jo, barn skyddas av samhället. Om föräldrarna till ett barn inte kan ta hand om barnet är det samhällets uppgift (via Socialtjänsten) att ta hand om barnet så att det inte far illa. Man kan diskutera hur effektivt det funkar ibland, men det är den grundläggande skillnaden. Samhället kommer hjälpa dig på en mängd olika sätt att se till att ditt barn kan stanna hos dig (du kanske behöver en personlig assistent om du är sjuk, du kan bli erbjuden en avlastningsfamilj osv).

Det sociala skyddsnätet innefattar inte djur.

#70 Det är dock förhållandevis få som faktiskt använder sådan hjälp, de flesta klarar det hela väldigt bra själva. Faktum kvarstår att de flesta inte ens skulle tala om ifall de tröttnat på att vara föräldrar, det är en grej man bara inte säger. Har man barn så har man. Du tar samma ansvar om du skaffar en hund eller en katt eller så. Det är nog få som går in i mammarollen med tanken "lugnt, soc tar hand om ungen ifall jag inte pallar", medan tankesättet för djur ligger ungefär på den nivån. Eller värre, "jag skjuter den när jag tröttnar". Det här har inget med socialskydd hit eller dit att göra, det handlar om den form av ansvar du tar på dig som djurägare, och din syn på det.

#71

Jag håller då inte med om att det handlar om samma ansvar. Föräldraansvaret är långt mycker mer långtgåenda samt antagligen starkt biologiskt rotat än djurägaransvaret (även när det är som bäst). Eftersom djur aldrig kan jämställas med barn kan man inte jämställa djurägaransvar med föräldraansvar.

Att använda parallellen till barn är en väldigt vanlig metod att förskjuta diskussionen från saklighet till emotionalism, för att på så sätt förhindra att diskussionen berör aspekter som man inte vill beakta.

#71: Du gör precis det i ditt inlägg, och tyvärr faller det så kallade resonemanget på ett antal uppenbart felaktigt grundargument. Ett av dessa är ditt antagande att föräldraskap per difinition är frivilligt och fritt valt, ett annat är ditt antagande att den som har barn per definition inte har lust att dumpa dem i skogen för att bli fri från ansvaret.

Många känner extremt starkt för just det, men låtsas inte om det just för att samhället bestraffar både sådana önskningar och sådana handlingar. Att förneka att sådana känslor förekommer är öän en gång att använda emotionalism för att förhindra vissa tankar från att synas. Så visst handlar det om samhällets skydd och ingenting annat - samhällets regler och tabun.

Agria har en försäkring som heter Agria Trygghet. Den kostar under 200 kr/år. Blir du sjuk, ersätter Agria kostnaden på kattpensionat upp till 80 kr/dag. Även en privatperson kan ta hand om din katt och få ersättning.

#73 Läs mitt inlägg så ser du att jag skrev just det, att ingen skulle säga en sån sak även om man hade lust till det. Lägg inte in betydelser i mitt inlägg som inte finns där.

Föräldraansvar är i de allra flesta fall frivilligt, du väljer att inte göra abort, alltså väljer du att bli förälder. Så enkelt är det. De få fall per år som föder barn utan att veta om att de är gravida, de är försvinnande få och syns inte i någon direkt statistik.

Det jag säger är inte huruvida man VILL dumpa sitt barn eller sin katt i skogen, det jag pratar om är att man inte GÖR det. Alla är väl överens om att endast sjuka människor dumpar barn i skogen. Att dumpa en katt är däremot helt okej. Det är synen på detta beteende jag pratar om, inte huruvida man nångång tröttnar på att vara förälder eller djurägare.

#74 stämmer. MEn bara i tre månader. Jag har själv en sån försäkring på mina katter.

#56 tack för att du rättar summan. Brukar bara hugga till med att 300 är för försökskatt, så brukar folk bli lite tystare. Det ringer faktiskt folk och skäller ut oss för att vi tar betalt för katter!!!! KAn ni tänka er det????? OCh alla ni, som underförstått rackar ner på mig, för att jag ifrågasätter, vad som händer om stödhem ballar ur, då är ni väl i så fall på kö att kunna hjälpa till? Visst, har man tagit f*n i båten får man ro honom i land, som det heter. ALTERNATIVET var ju att dessa katter skulle skjutas eller avlivas på annat dubiöst sätt.

Kan någon stoppa denna tråd som bara  är bråk?

#81

jag har faktiskt svårt att förstå logiken i det du skriver, för det jag skriver, har inget med mina värderingar att göra, utan det är så det fungerar i verkligheten.

Inget kattpensionat låter en katt bo där nästintill gratis, det finns inte en chans att jag skulle kunna inackordera en katt för 200 kr i månaden.

Och vad ska jag säga? Katten utvecklas inte på samma sätt som en människa. Hur du än vrider och vänder på det så kommer en människa från att den föds hela tiden utveckas och tillslut bli en individ som kan ta vara på sig själv, men det kan aldrig ett djur göra.

#59 m.fl efterföljande inlägg ang jmf barn/katter:

Tråden handlar inte om huruvida man jämställer barn och djur. Håll er till trådens ämne!

#78 "Katten har mindre rätt att leva, "inte skall kostas på" , "efterblivna" det är uttryck jag inte har läst i Imasys inlägg. Läs inte in egna begrepp. Det skapar dålig stämning och rör upp onödigt tjafs.

Håll topic!

#83, där anser jag dock att du helt kommer ifrån huvudpoängen. Jag pratade nämligen aldrig om att barn och katter skulle vara samma sak, de är två helt olika raser. Det är återigen ansvarsbiten jag är ute efter. Du tar ansvar för en annan levande varelse, du lovar att ta hand om den tills den inte behöver dig längre. Skaffar du katt är du skyldig att ta reda på hur länge den lever och vilka eventuella kostnader som kan uppstå. T.ex försäkringar, pensionat vid behov, mat, veterinärbesök osv.

F.ö, hur resonerar man som förälder till ett utvecklingsstört barn som kommer att behöva hjälp livet ut?

Dina värderingar är lite smått underliga enligt mig. Enligt dig sitter alltså ett livs värde i huruvida varelsen kan ta hand om sig själv eller inte.

men snälla, bryt!!!!!

och vem är du? Vem har jag baktalat? De åsikter jag har de står jag för.

Nu räcker det med jämnförelse barn/katt!

Håll er till ämnet som #0 skriver om!

Om själva grundinlägget finns ju inte mycket att säga, mer än "Jag håller med" eller "Jag tycker det är okej att avliva istället för att dumpa katten i skogen", om man nu ska hålla sig strikt OnT.

Det är väl ingen bråk? Ni svenskar är så lätt förolämpade ;)
Tycker diskussionen är högst intressant.

Tycker även att Vetauriel argumenterar mycket bra :)

#86

Självklart måste man väl ta ansvar för vad man än gör eller skaffar sig, och ta hand om dem/det.

Men hur det än är så är inte vår värld svart-vit. Om jag blir jättesjuk eller rent av dör, då är faktiskt inte den där viljan att ta sitt ansvar värd speciellt mycket i en situation jag inte kan påverka.

Jag kan vilja mig grön i ansiktet att ta ansvar för mina katter, men är jag dö så är jag dö, då är det bara att hoppas att mina anhöriga gör mig till viljes in i det sista.

Därför tycker inte jag att man egentligen kan dra en mall och säga att såhär och så här gör vi om det och det händer. Man måste nog mer se till alla dessa olika situationer.

Men bara för att jag anser det vara så så tycker jag inte avlivning ska vára ett första alternativ alla gånger bara för att man är lat och oengagerad.

# 93

Tyckte inte heller det var särskilt bråkigt, jag tror folk är lite vana vid toffliga folk som bara håller med, och såfort nån inte tycker likadant så bråkar man :P Sen finns ju som sagt inte så mycket att säga om grundinlägget förutom sin åsikt, och då får man väl vara beredd på en diskussion, är det inte vad forumet är till för?

Sen är ju de flesta djuraktivister väldigt..passionerade, och då kan det väl gå lite hett till, men jag tror inte nån tog direkt illa upp här, eller?

Tack! :)

Tråden redigerad och flera inlägg borttagna då det förekom personliga påhopp i dem. Även svar på vissa av dessa inlägg har tagits bort.

Det är helt okey att ha och ge uttryck för olika åsikter. Det är dock viktigt att visa respekt och att inte angripa någon personligen. Håll diskussionen på ett allmänt plan. Personliga konflikter har inte på forumet att göra, sådant hänvisas istället via PM.

Grönstedt, jag ber om ursäkt för min krassa ton mot dig. Vi har olika syn på avlivningar, jag är emot alla avlivningar. Jag trodde att du är teoretiker och där är jag känslig. Du är inte medlem på Hittekatter och jag tyckte/tycker inte om folk som kommer in och skriver om avlivningar som om vi människor har rätt att bestämma allt. Det finns alltid alternativ till en avlivning. Folk tycker mer och mer att avlivning är helt okay för det är ju humant genom veterinären. och jag är skrämd över med vilken självklarhet folk pratar om avlivning.

Önskade att all avlivning av friska katter skulle förbjudas.

86# ( Ditt inlägg )Du tar ansvar för en annan levande varelse, du lovar att ta hand om den tills den inte behöver dig längre. Skaffar du katt är du skyldig att ta reda på hur länge den lever och vilka eventuella kostnader som kan uppstå. T.ex försäkringar, pensionat vid behov, mat, veterinärbesök osv.

Ett av de bästa uttalanden jag läst på Hittekatter.

Tänk om Alla kattägare fattat detta vad allt skulle vara mycket enklare för våra lurviga vänner.

Kramar till dig

Nalle

#97

Att folk ser avlivning som ett OK alternativ i större omfattning är ändå ett uppsving om det är de människor som annars dumpar katten var som helst som byter till den inställningen.

Visst finns det kanske alltid alternativ, men det finns inte alltid bra alternativ.

#99 Jag tror inte det. En avlivning kostar pengar och folk som kastar ut sina katter kommer nog ändå att göra det.

#100

Så det är ansvarsfulla kattägare som börjat avliva sina katter? Som slutat leta alternativ.

Jag vet faktiskt inte. Det är ju det jag också undrar över. katter slängs fortfarande ut och jag tror inte att antalet utkastade katter har minskad. En avlivning kostar typ 300-500 kronor och en massa körningar och det och det. Vad jag märker att just begreppet avlivning av katter har blivit väldigt trendig sista tiden. Kanske folk gjorde det hemlig innan och nu är det fullt legitim att prata om det.

Skulle vara intressant med statistiker.

#102

Jag tror att det har blivit mer legitimt att prata om avlivning eftersom de hemlösa katterna sakta men säkert uppmärksammas. En gång i tiden kunde människor fortfarande intala sig att det var OK att bara släppa ut katten, "den klarade sig". Det är svårt att fortsätta intala sig det när man får se konsekvenserna i TV-rutan (vilket inte sker så ofta nu längre men under en period syntes faktiskt de hemlösa katterna i TVn).

Dessutom tror jag tyvärr att vissa katthem/föreningar som inte sköter djurhållningen drar en svart skugga över alla Sveriges katthem. Om ett djurskyddsförening åker dig för att ha gasat ihjäl katter, om någon förening direkt vanvårdar katter… då blir människor i allmänhet misstänksamma mot alla. Man avlivar då hellre sin katt än låter den hamna i okända händer hos en "djurskyddsförening".

Sedan tror jag också att katter tidigare avlivades hemma i mycket större omfattning. Det var ingenting man pratade om. Ingenting som "märktes". Nu tar man istället katten till veterinär och det blir mer märkbart.

Där har du säkert rätt i. Hemmaavlivningar sker förhoppningsvist oftare nu hos en veterinär.

men det med katthem. katthem ska inte vara för ägda katter utan bara för hemlösa katter. Folk är väldigt vana att bara ringa till ett katthem/kattförening och blir sedan sur när man inte ta deras katt. Jag fick höra att det var mitt jobb att ta deras katt…

Folk måste anstränga sig mycket mer än de ofta gör för att hitta ett nytt hem.

Det är svårt, nästan omöjligt. Det är därför vi måste folk få att kastrera sina katter och därmed minskar antalet ägda katter.

#97: Jag har varit medlem och slutat därför att jag har fått näsan avbiten tidigare, på liknande sätt som vid detta senaste missförstånd mellan dig och mig. Nu är jag här igen för att arbeta med ett sprcifikt projekt, som du känner till. Jag är inte bara teoretiker utan aktiv på olika vis för att försöka hjälpa katter.

Den fundamentala skillnaden mellan dig och mig är att jag inte ser döden som något som till varje pris måste undvikas. Du skriver att det skrämmer dig att människan tror att hon har rätt att bestämma allt. Det skrämmer mig också, men min uppfattning är att vi redan har fattat det valet i och med att vi våldtagit naturen och konstruerat onaturliga varelser som våra tamdjur. Tamdjuren inte har något som helst att säga till om, varken i fråga om sin födelse, sitt liv eller sin död. Vi kan önska att det skulle vara annorlunda, men när vi har valt att låta ett djur födas så har vi ansvar för hela djurens existens. Och när en kattunge föds av en förvildad mamma är det faktiskt människan som har valt att låta det ske, genom vår usla djurhållning. Det lägger en otrolig skyldighet på oss att se till att djur slipper födas där det inte finns plats för dem, att de lever gott och får en lätt död. Min uppfattning är, som du vet, att när det inte finns någon möjlighet att se till att de får ett gott liv, så är det vår absoluta skyldighet att se till att de får en lätt död.

Jag önskar också att inga friska djur skulle få avlivas bara för att det inte längre finns plats för dem. Tyvärr tror jag det är omöjligt att uppnå detta förrän samhällets syn på djur har ändrats fundamentalt. Det är helt enkelt inte möjligt att förbjuda avlivning innan det finns andra sätt att ta hand om de "överblivna" djuren. Innan antalet djur är så litet att alla är önskade. Innan det finns djurhemssystem och system för att distribuera djur till nya hem. Vi har olika uppfattning även om bästa sättet att nå dit, men vi är överens om att vi VILL nå dit. Eller hur?

Och vi är överens om att kastreringar är av godo. Jag hoppas vi kan leva med att vi inte är överens på alla andra punkter utan samverka i det vi är överens om.

#105 I Nederländerna och Tyskland fungerar det. Där finns det redan en lag som förbjuder avlivning av friska sällskapsdjur. Så helt omöjligt är det inte även om dessa länder har kommit bra mycket längre än vad Sverige har gjort. Vi ligger tyvärr på efterkälken här uppe i norr. Men det ska vi inte nöjja oss med tycker jag.

#106: Naturligtvis är det inte omöjligt, det är bara en hel del jobb att komma dit! Så det är bara att jobba på, här och på andra ställen.

#106

Jag anser att det är dubbelmoral att införa en sådan lag så länge det fortfarande är lagligt och fullt acceptabelt att slakta djur för mat.

Lagar bör vara logiska och konsekventa. Det finns ingen logik i att diskriminera mellan arter på det viset.

#108 fast avlivning av nötkreatur mm som ska gå till mat kan man ändå inte jämföra med avlivning av friska katter.

#109

Vad skulle skillnaden vara? Det handlar om friska djur i båda fallen. Kossor är dessutom väldigt trevliga djur även de, om man tar sig tid att lära känna en ko.

Säg till min make, som är uppvuxen med en minigris i huset, att det råder en principiell skillnad i att avliva friska grisar och friska katter.

Hur ska kaniner definieras? En del föder upp matkaniner, andra har kaniner som sällskapsdjur. Vilka kaninägare skulle ges tolkningsföreträde?

#108: Jag anser att köttdjurshållning är helt moralisk, så länge vi säkerställer djuren ett gott liv och en god död. Att avliva ett djur för att äta det är inte det samma som att avliva ett djur för att man inte har plats för det i sitt liv. Man kan anlägga moraliska synpunkter på och ha invändningar mot båda sakerna, men det är inte samma sak. Men detta är en mycket laddad fråga, så ta upp den i en OT-tråd, så att den inte drar iväg den här tråden.

Håller fullständigt med #111

Så det är syftet med dödandet som är viktigt? Och som sagt det finns inga tydliga gränser mellan sällskapsdjur och livsmedelsdjur. Hur ska sådana luddigheter överbryggas?

#113. Var snäll och starta en OT-tråd om du vill diskutera detta.

#114

Nej, lagen om att förbjuda avlivning av friska katter togs upp i den här tråden så jag vill gärna ha den logiska och konsekventa motiveringen till den här.

Jag väntar mig dock inget svar för jag tror inte att någon har ett rationellt svar på frågan.

Det är lika egoistiskt att döda djur för att äta dem (vilket vi inte måste göra för att överleva) som att döda dem för att bara inte vill ha dem eller för att de bara inte har ett hem.

#115 Dock tror jag att du måste respektera att inte alla som bryr sig om katters välmående är militanta vegetarianer.

#115: Av mig får du inga argument här, eftersom det är fel plats för den diskussionen. Jag har tyvärr deltagit i hetsiga diskussioner förr här, vilka dragit fokus från HKiF:s viktiga syfte och målsättning, och jag tänker försöka låta blir att göra om det i första taget.

Jag gillar inte att några friska djur dödas. Men att argumentera att ett lag som förbjuder avlivning av friska katter är dubbelmoral är fel. För nånstans måste vi börja och fortsätta. Bättre lite än inget!

Jag vet inte om jag verkligen inte tycker att den hör hemma här. Kan man hellre jämföra katter med barn än nötkreatur med katter? Om det ena är On Topic kan väl inte det andra vara off?

108 skriver: Jag anser att det är dubbelmoral att införa en sådan lag så länge det fortfarande är lagligt och fullt acceptabelt att slakta djur för mat.

Visst är det dubbelmoral i det! Jag ser det dock som ett steg i rätt riktning att förbjuda avlivning av friska sällskapsdjur.

Tyvärr är de flesta människor inte "mogna" att inse att djur inte är "produktionsenheter" som får hållas instängda i djurfabriker för att förvandla de till mat och kläder.

Däremot blir vi fler och fler som tycker att friska djur inte ska avlivas. Precis som vi blir fler och fler som tycker att pälsuppfödning inte hör hemma i ett modernt samhälle. Precis som vi för några hundra år kom fram till att svarta människor också är människor och att kvinnor skulle få rösträtt precis som män.

I vår tid börjar sällskapsdjuren få mer och mer rättigheter, det är bara en tidsfråga tills dessa rättigheter även tillfaller alla andra djur.

#119 Inga jämförelser mellan olika arter känns särskilt OnT. Det är kattens status vi diskuterar inga barn eller kor.

#121 Det var väl ungefär min poäng, ja… Men det diskuterades aldrig vid människa/katt att det skulle vara OT

Kanske någon då kan flytta tråden till "OT utanför ämnet" så kan vi i alla fall fortsätta denna högstintressanta diskussion ;)

#122 Se mitt inlägg #85

#124 Sorry jag måste ha missat det inlägget.

#116

Absolut. Det respekterar jag helt och fullt med det är inkonsekvent och ologiskt att arbeta för en lag som förbjuder avlivning av vissa friska djur och inte alla.

Dessutom är som sagt gränsen för sällskapsdjur och produktionsdjur luddig så det blir praktiskt mycket svårt att tillämpa en sådan lag. Är stallkatter som enbart bor och arbetar i stallet sällskapsdjur? Är minigrisen som bor inomhus med sin ägare ett produktionsdjur? Vad är kaniner? Vad är hästar?

Det blir en byråkratisk gegga av ikonsekventa och det blir ofta väldigt lätt att finna kryphål i byråkratiska sörjor.

det är bara det, att förbud mot att avliva friska djur är vad jag hört av en långpendlare från  Tyskland som säsongsjobbar här, en papperstiger. Om man inte får avliva, så släppas djuren ut. Eller avlivas i lönndom, eller då får man väl se till, att djuret är  sjukt då….. Precis samma sak som lås, de är till för snälla folk.

Ett sätt att definerna produktionsdjur är djur som används inom ett företag, ett lätt sätt att skilja från sällskapdjur, fast det skiljer ju inte olika raser åt.

ja och vad som anses vara mat av vissa, är ju sällskapsdjur för andra. Nu tar jag inte hund och katt, utan faktiskt orm. Skulle aldrig äta orm, då de för mig är sällskapsdjur. OCh inte dvärgkanin heller, men vanlig lantras, som är vanlig som föda.

#128

Det är en lösning, som inte diskriminerar mellan arter. Dock fortfarande inkonsekvent. Varför ska vissa djurs liv skyddas mer än andras?

jag tycker inte att vissa djur ska skyddas mer än andra, jag anser alla liv lika mkt värd, därav min filosofi, äter inget där man måste döda djur för att framställa det.

Men ibland måste man se små steg som ett av många mot trappans slut och varje steg måste noga övervägas.

Mitt förslag vara bara ett förslag på att lösa den frågeställning du ställde just då :)

#128, eftersom det nu blev okej att diskutera så kan jag slänga in min åsikt också. Jag anser inte att det är skillnad, därför är jag numera vegetarian. Jag kan inte stå för att jag äter kött när jag inte skulle äta katt eller hund, och tanken på att ett djur slaktas för att jag gillar kött gör mig gråtfärdig. Jag personligen ser inga som helst problem med att ALL avlivning av friska djur förbjuds, gärna världen över. Däremot brukar jag inte försöka pracka på folk mitt levnadssätt och därmed inser jag att det är näst intill omöjligt att få köttindustrin att lägga ner, med tanke på att en överhängande majoritet av befolkningen faktiskt äter kött.

Dock tycker jag inte att det är omöjligt att införa en lag som förbjuder avlivning av friska sällskapsdjur, det är åtminstone ett steg i rätt riktning. För mig är varje djur en individ, och att låta alla dö för att några ändå dör, det känns lite fel. Rädda varje liv som går, säger jag :)

#127 Helt klart finns det idioter i Tyskland också, de finns överallt. Säkert finns det många som dränker sina kattungar eller slå ihjäl de. hemlösa katter finns också. Och att skaffa och slänga sedan-mentaliteten finns också.

Men man har inte samma självklara inställning till att springa till veterinären för avlivning som här. Det finns inte samma överskott på katter som här och mycket fler katthem.

Vill man "bli av" med sin katt är det bara att annonsera, fråga kompisar eller i nödfall ringa till katthemmet. Men ingen skulle gå och avlivar sina katt.

Under min tid i Nederländerna blev jag positivt överraskad över vilket djurvänligt folk Holländarna var. Jösses vilken skillnad mot i Sverige. Det var ett engagemang utan dess like. Och om någon skulle ha gjort något djur illa hade det blivit folkstorm. Det fanns ett ideellt djurskydd som man kunde ringa till om man såg något djur som for illa. Så visst kan det fungera med en lag som förbjuder avlivning av friska sällskapsdjur. Absolut!

jo kanske… men de döda talar inte………

Är det någon som har tillgång till den tyska eller nederländska lagen som förbjuder avlivning av friska sällskapsdjur? Jag skulle hemskt gärna vilja se hur de har utformat en sådan lag och jag hittar ingenting när jag googlar.

Laut Tierschutzgesetz ist das Einschläfern von Tieren ohne zwingende Notwendigkeit nicht gestattet. Eine zwingende Notwendigkeit ist nur dann gegeben, wenn das Tier nicht ohne schwerwiegende Beeinträchtigung seiner artspezifischen Verhaltensweisen weiterexistieren kann. Häufigster Grund für eine Euthanasie ist folglich eine nicht behebbare gesundheitliche Störung des Tieres. Ein Einschläfern aus Gründen mangelnder Fürsorgebereitschaft des Besitzers ist nicht gestattet und strafbar.

§ 4 des Tierschutzgesetzes sagt aus:

„Ein Wirbeltier darf nur unter Betäubung oder sonst, soweit nach den gegebenen Umständen zumutbar, nur unter Vermeidung von Schmerzen getötet werden. […] Ein Wirbeltier töten darf nur, wer die dazu notwendigen Kenntnisse und Fähigkeiten hat."

Tierschutzgesetz der BR Deutschland in der Fassung v. 25. Mai 1998; in Kraft getreten am 1. Juni 1998

BGBl. Jg. 1998, Teil I, Nr. 30, S. 1105 ff.

Erster Abschnitt

Grundsatz

§ 1 Zweck des Gesetzes

Zweck dieses Gesetzes ist es, aus der Verantwortung des Menschen für das Tier als Mitgeschöpf dessen Leben und Wohlbefinden zu schützen. Niemand darf einem Tier ohne vernünftigen Grund Schmerzen, Leiden oder Schäden zufügen.

Zweiter Abschnitt

Tierhaltung

§ 2 Artgemäße Tierhaltung

Wer ein Tier hält, betreut oder zu betreuen hat,

1. muß das Tier seiner Art und seinen Bedürfnissen entsprechend angemessen ernähren, pflegen und verhaltensgerecht unterbringen,

2. darf die Möglichkeit des Tieres zu artgemäßer Bewegung nicht so einschränken, daß ihm Schmerzen oder vermeidbare Leiden oder Schäden zugefügt werden,

3. muß über die für eine angemessene Ernährung, Pflege und verhaltensgerechte Unterbringung des Tieres erforderlichen Kenntnisse und Fähigkeiten verfügen.

Dritter Abschnitt

Töten von Tieren

§ 4 Tötung von Wirbeltieren

(1) Ein Wirbeltier darf nur unter Betäubung oder sonst, soweit nach den gegebenen Umständen zumutbar, nur unter Vermeidung von Schmerzen getötet werden. Ist die Tötung eines Wirbeltieres ohne Betäubung im Rahmen weidgerechter Ausübung der Jagd oder auf Grund anderer Rechtsvorschriften zulässig oder erfolgt sie im Rahmen zulässiger Schädlingsbekämpfungsmaßnahmen, so darf die Tötung nur vorgenommen werden, wenn hierbei nicht mehr als unvermeidbare Schmerzen entstehen. Ein Wirbeltier töten darf nur, wer die dazu notwendigen Kenntnisse und Fähigkeiten hat.

(1a) Personen, die berufs- oder gewerbsmäßig regelmäßig Wirbeltiere betäuben oder töten, haben gegenüber der zuständigen Behörde einen Sachkundenachweis zu erbringen. Wird im Rahmen einer Tätigkeit nach Satz 1 Geflügel in Anwesenheit einer Aufsichtsperson betäubt oder getötet, so hat außer der Person, die die Tiere betäubt oder tötet, auch die Aufsichtsperson den Sachkundenachweis zu erbringen. Werden im Rahmen einer Tätigkeit nach Satz 1 Fische in Anwesenheit einer Aufsichtsperson betäubt oder getötet, so genügt es, wenn diese den Sachkundenachweis erbringt.

Strafen:

Wer ein Wirbeltier ohne vernünftigen Grund tötet oder einem Wirbeltier aus Rohheit erhebliche Schmerzen zufügt, wird mit einer Freiheitsstrafe bis zu zwei Jahren bestraft oder mit Geldstrafe belegt.

Andere Verstöße gegen das Tierschutzgesetz gelten als Ordnungswidrigkeit, die mit einer Geldbuße bis zu 25.000 Euro belegt werden können.

Die Verfolgung der Straftaten obliegt den jeweils nach Landesrecht zuständigen Behörden.

--------------------------------------

Det står typ att bara veterinärer få avliva och bara när det är nödvändigt, typ obotlig sjukdom/skador. Men det är straffbart att avliva pga brist av intresse tex. Det blir böter eller fängelse upp till 2 år.

OK, så om jag får det rätt specificerar de inte vilka djur som lyder under denna lag, annat än vertebrater eller definieras det av någon annan lag?

# 135 lagstiftning mot avlivning av friska djur skulle helt klart ställa en nationell norm av vad som inte anses acceptabelt.

Att de ändå skulle finnas folk som ända avlivar friska djur på egen hand är klart. Precis som det finns folk som dödar andra människor, som man ju inte heller får enligt svensk lagstfiftning. Ska vi ta bort detta förbud då det ju ändå finns folk som inte håller sig till det?

Problemet är att en lagstiftning måste ha förankring i samhällets rättsmedvetande för att fungera. Det är inte bara att skriva en lag så blir allt bra i ett trollslag. Opinion och regelverk måste gå hand i hand, en lag kan inte bli verkligt verksam innan samhället börjar bli moget för den. För att en lag ska kunna fungera måste omgivningen anmäla, polisen utreda, domstolana döma, pressen rapportera. Alla dessa instanser består av individuella människor och om inte dessa individer anser att lagen är viktig och värdefull så går alla dessa steg trögt eller inte alls. En regel på ett papper ändrar inte på det.

De flesta människor anser, till följd av många årtusendens sedvänja, att det är fel att döda andra människor och lagen som förbjuder det har god efterlevnad. Även de som bryter mot denna lag är oftast medvetna om att de för något fel. Lagen som förbjuder husaga har inte alls samma efterlevnad, därför att många, på alla nivåer i samhället och av alla kön, anser att lagen är felaktig eller att frågan inte är speciellt viktig.

Det skulle gå mycket trögt att hävda en lag mot avlivning av friska katter med samhällets nuvarande rättsmedvetande i frågan. Det politiska lobbyarbetet för lagstiftning och opinionsbildningsarbetet i samhället i stort måste därför gå hand i hand för att åstadkomma verklig förändring.

#138 Tyska lagen handlar om alla ryggradsdjur? vad som gäller djurhållning och avlivning. Sedan kommer en massa en massa extra uppdelningar. Fiskar är ju ryggradsdjur och avlivas hela tiden. Men där gör lagen skillnader…

#140 varför skulle det vara svårt med ett förbud? Veterinären vet att det är olagligt.Rökförbudet på krogen tog inte heller många år att lära sig fast man var van att röka där.

#142: Det är inte svårt att förbjuda, det är svårt att få folk att bry sig om att det är förbjudet. Det behöver inte vara svårt och inte ta lång tid att åstadkomma en opinionsändring, men ändringen måste till för att en lagstiftning ska efterlevas och kunna hävdas smidigt. Rökförbudet hade stark förankring i rättsmedvetandet, när det kom efter några års kraftig informations- och lobbyverksamhet. Man kan jämföra med när klorblekt papper förbjöds. Det gick något år från att miljörörelsen började sprida information till att allmänheten slutade köpa klorblekt och började protestera mot pappersbrukens kemikaliehantering, och sedan var det enkelt att införa förbudet.

I inlägg ovan har vi kunnat läsa att i de länder där förbudet mot avlivning av friska katter finns, finns också betydligt bättre system för att hantera katter vars ägare av något skäl inte kan ha kvar dem, att det blir folkstorm när djurplågeri uppdagas och att det finns betydligt mindre "överskott" på katter. Båda sakerna måste samverka för att åstadkomma varaktig förändring.

#137

Jag har inte orkat översätta texten, men jag har ändå en liten fråga.

Finns det någon statistik på hur många som brutit emot reglerna och blivit straffade för det?

# 139 att ett förbud mot avlivning av friska djur skulle ställa en nationell norm mht vad som accepteras och inte accepteras av samhället är jag helt övertygat om. Att en sådan lag skulle medföra svårigheter att efterleva kan jag hålla med om och även att det behövs ett bättre utvecklad system som skulle klara av omhändertagande av de djur som inte kan/får vara kvar hos ägaren. Däremot skulle just en lag om förbud av avlivning av friska sällskapsdjur kunna sätta fart på utvecklingen av djurhemsarbetet.

Tyvärr är dock Sverige inte mogen för en sådan lag och kommer vi nog ha kvar kattens (glöm inte smådjuren, som är lika mycket slit och slängvaror) låga status i minst tio år gissar jag….

Imasy, jag läser mycket på tyska kattsajter. och helt klart finns det veterinärer som avlivar ändå.  Obotlig lidande kan tolkas på många sätt. Men de är inte populära hos människor. Folk vet att det är förbjudet. Katter som är hemlösa finns det gott om. Men tyska katthem har alltmer införd tidig kastrering och TNR, betalt av kommunen.

Österrike har sedan 2005 ett förbud att avliva friska sällskapsdjur och katter som vistas ute måste vara kastrerade.

#141

Då handlar det alltså om ganska godtyckliga bedömningar om när det är nödvändigt att avliva och inte. Tex. verkar de ju bedöma att det är nödvändigt att avliva nötkreatur och grisar så att de kan äta dem.

Tyvärr, en lag som tillåter så hög grad av godtycke når ingen respekt hos mig. Det ser snyggt ut men i praktiken blir det inte så annorlunda relativt hur vi har det i Sverige (eftersom veterinärer tydligen är ganska fria att tolka när det är nödvändigt att avliva tex. en katt).

#145 Undrar om inte Schweitz också har lag mot avlivning av friska sällskapsdjur. Är nästan säker. Italien också tror jag. Det kan säkert vara flera länder som har följt efter.  

#146 Sällskapsdjur är det Silvertris. Och hållå - lagen har visst vunnit respekt både i Tyskland och Nederländerna. Det är här i Sverige vi inte vill respektera och acceptera att andra länder har kommit längre i det här avseendet.

Om du jämför med Sverige där avlivning sker mer eller mindre på löpande band är det oerhört stor skillnad. Gemene man ser det inte som en självklar lösning eftersom det inte är tillåtet. Det blir som #139 skriver en norm. Precis som att det inte är tillåtet att aga sina barn längre i Sverige. Även om det fortfarande förekommer barnaga i Sverige är det inte något som anses okey längre. Ta vilken lag du vill - lagbryterar kommer det alltid att finnas.

3145, Österrikes variant är bra. MEn vad händer med den katt som påträffas okastrerad? Det skulle jag gärna vilja veta. ÄVen där måste det i början varit en lavin av oansvariga djurägare, som Ok, då skiter jag i det, släpper ut katten  och så är det inte mitt bord längre. Det är ju en sån lag som vore något att få fram här, vilket i sin tur skulle kräva IDmärklning. För då vet man i och med idmärkningen att katten är kastrerad. Vi vet ju alla, att den obligatoriska ID-märkningen av hund här i Sverige inte är värd  ett jota i praktiken. Ingen blir straffad för att hunden är omärkt och om slarvigt folk får igen sin hund, så blir de inte straffade för att den inte är märkt. Allt detta vet jag, då vi är av jägarfamilj här och det ringer både privatpersoner och polis ibland om hundar som är borta/kommit tillrätta. Inte en jäkel frågar om idmärkning på en bortsprungen jakthund, tex….

Att en lag måste ha stöd av samhället tycker inte jag är en självklarhet, det finns många lagar som anses legitimt att bryta mot utan att det ifrågas setts av de som ser brotten, ex gå mot röd gubbe, ingen som ringer polisen direkt bara för de ser nån gå mot rött kanske tänker vilket pucko, men knappast mer än det.

Det är skillnad på vad som lagligt och legitimt(dvs regelverk och opinion), det finns ex inget lag mot otrohet med det anses sällans som legitimt men är fullt lagligt. Så legitimitet och lagar går inte alltid hand i hand.

Sen lag om idmärkning på katter tycker faktiskt rätt många är en dålig ide, så då borde man knappast driva den heller. Och alla argument mot id-märkning som skulle gynna katten så mkt handlar om själviska anledningar, att slippa betala. Och vad, är anledningen till att vi inte borde ha en lag mot att inte avliva friska djur? antaligen vill de som är emot en sån lag ha kvar möjligheten att avliva sitt riska djur när de inte vill ha kvar det längre, en säkerhet att kunna slippa undan ansvar, för knappast är det för katten bästa

Instämmer med #149 här, som sammanfattar mina åsikter väldigt bra. Det finns ingen direkt bra anledning att inte genomföra en lag som skyddar friska djur från att avlivas. Bekvämlighet är inte en åsikt som ska tas hänsyn till när det gäller att sätta lagar.

Tycker heller inte att man kan säga att bara för att matdjur fortfarande kommer att slaktas så kan man inte skydda sällskapsdjur. Som sagt, man kan inte förvänta sig att hela svenska folket ska bli militanta vegetarianer over night, men man kan fortfarande skydda djur som inte behöver dö.

#147

Jag utläser ingen definition av sällskapsdjur i den tyska lagstifningen och utan en tydlig definition av vad sällskapsdjur är faller det rätt platt att förbjuda avlivning av dem.

Jag har ingen aning om huruvda tyskarna har kommit längre än oss så jag varken accepterar eller inte accepterar det. Jag är inte tillräckligt insatt. Jag vet bara att jag i Sverige vill ha konsekventa, tydliga och logiska lagar. Att förbjuda avlivning av vissa slags friska djur och inte andra är inget av det. Fullständigt irrationellt och det är tack och lov inte en lag som kommer gå igenom ens om det motioneras om det.

#151 Vi har helt olika syn förstår jag på den här frågan. Något vi får konstatera och acceptera. Den tyska lagen ska gälla sällskapsdjur det är så den presenterats för mig. (kan dock inte tyska så bra att jag kan översätta lagtexten i # 137 och debattera det som står där.)

Om jag förstår dig rätt anser du att om det ska vara en lag som förbjuder avlivning av sällskapsdjur ska det även vara en lag som föbjuder dödandet av boskapsdjur och alla andra slags djur annars kan det kvitta. (Rätt Tolkat?)

Med andra ord - alla måste bli vegetarianer först. Inte mig emot ioch för sig… ; Fast vi har en mycket, mycket längre väg att gå i så fall……………………..

Har ju själv bott i Nederländerna och vet hur det fungerar där. Därför kan jag uttala mig om att man kommit betydligt längre. Anledningen att jag jag startade Hittekatter iFokus var just detta. Kändes så himla jobbigt att komma tillbaka till Sverige igen när det gäller djurskydd och hemlösa katter. Det blev ändå mera påtagligt hur långt efter vi ligger i Sverige sedan jag varit utomlands och fått lite distans till det hela.

#152

Ja, jag förstår att det handlar om sällskapsdjur men jag förstår inte vad de menar med sällskapsdjur. Det måste ju definieras vad som är sällskapsdjur för att lagen ska ha fungera.

Jag menar att lagar ska vara logiska och konsekventa. Det är inte logiskt eller konsekvent att förbjuda avlivning av vissa friska djur. Det logiska och konsekventa är att förbjuda all avlivning av friska djur (vilket ger exakt de konsekvenser du avser om det inte vore för att det inte förbjuder import av kött) eller tillåta all avlivning av friska sällskapsdjur.

Med en lag som förbjuder avlivning av friska sällskapsdjur följer även som sagt problemet att definiera sällskapsdjur. Kaniner som används som både sällskapsdjur och köttproduktion, är de sällskapsdjur? Minigrisar som bor inomhus med sin ägare, är de sällskapsdjur? Stallkatter i stora trav-stall som aldrig kommer in i ett bostadshur, är de sällskapskatter? Hur definierar man sällskapsdjur helt enkelt (eller precis vad det inte är).

Jag är ganska säker på att det även i de Tyska Djurskyddslagarna finns definerat vad som anses med sällskapsdjur. Precis som det gör i Sverige.

Hur det är i Sverige:

Länk till definition av sällskapsdjur på Wikipedia.

På sjv delar man upp sällskapsdjur i hundar, katter och andra sällskapsdjur. Läs mera här.

#153 Vad vill du? Vill du ha en lag mot att avliva friska djur, iså fall hur skulle du vilja att den var utformad? Vad har du för förslag? Och hur skulle du göra för att få igenom den i förhållande till hur verkligheten ser ut ideg?

#154

Wikis definition tar jag inte för juridiskt bindande.

#155

Nej, jag vill inte ha en lag mot avlivning av friska djur öht. Jag anser dock att om man ens ska försöka få igenom en lag så får den lov att vara konsekvent och logisk.

Jag vill få mer resurser till Länsstyrelserna så att de kan anställa fler djurskyddsinspektörer (under Alliansens tid har antalet heltids-inspektörer gårr från 30 till 28 trots att behovet inte minskat). Jag vill ha åklagare och poliser som specialutbildats på djurrätt så att 1. fall som anmäls till polisen tas på allvar och utreds 2. leder till åtal.

Jag är i det stora hela nöjd med den djurskyddslag vi har och tillhörande föreskrifter. Vad de brister i är att efterleva lagen. Där vill jag ha ändring.

Vad jag saknar är en lag om obligatorisk ID-märkning, obligatorisk registrering av kattägare och en lag som strikt förbjuder övergivande av djur.

#156 Jag går längre, obligatorisk kastrering och förbud mot avlivning av friska sällskapsdjur.

Tillägg till #156. det skulle stå från 38 till 28. 10 heltidstjänster har försvunnit sedan Alliansen steg upp på tronen.

158.Det talar också om denna regerings syn på de svagaste de utan röst djuren.

#153, hur ofta slaktas minigrisar till julskinka?

Minigrisar har blivit ett djurskyddsproblem i Tyskland. Folk tyckte det låter kul med en gris i lägenheten. Nu finns det redan djurhem bara för såna grisar….

#160

Oftare än du tror kan jag tro. Minigrisar är ju inte så mini som många tror, därför slutar en hel del minigrisar sina dagar hos bönder (där de förmodligen inte lever lyckliga tills de dör en naturlig död).