Sörjer med dig

Fruktansvärt tråkigt och ledsamt Soulway att Bosse inte finns mer. Sörjer och lider med dig. Bosse var ju så fin och jag vet ju hur mycket du älskade honom. Det är alltid så svårt att finna de rätta orden för att trösta en vän i sorg. Men jag tänker mycket på dig i denna stund.

Kram Lena

stor tröstkram till dej!

Jag vill bara gråta. Tänker på er!

Jag har er i mina tankar hela tiden Soulway, och Bosse finns i mitt hjärta i all evighet.

Kramar om er…

Cammo

Tänker på er Soulway..igår brann ett ljus för din älskade Bosse..nu har Bosse blivit omhändertagen av andra små kattänglar..

Varm kram..

Sidentass

Tröstekramar till dej och familjen

Jenna

Tack för era tankar och trösteord! Det är väldigt tungt.

Jag har satt upp en stång med en katt på vid vägrenen och en marschall som fladdrar. Det ser fint ut.

Kanske någon bildåre får sig en tankeställare. Alla i byn sörjer med mig. Det vet ju hur nära mina katter står mig.

Bosses syskon sköts ju av en sådan där familj som vanvårdade katter. När han hittade hit (därifrån) för två år sedan så har han varje dag visat hur mycket han trivs här och hur högt han värdesatt allt här. Men han blev ledsen när hans syskon försvann så där plötsligt. Han brukade kuta över och leka med dem ibland.Plötsligt försvann alla katter från gården.

Nu leker han säkert med sina syskon igen.Jag glömmer aldrig den tidiga sommarmorgonen när jag såg Bosse tre gånger. Det var hans vildare syskon som drog med honom på äventyr. Då ville han ut och jamade och jamade. Sedan såg ju matte tre Bossar på språng!

Hälsningar mycket ledsen Soulway

En till Bossebild. (Hans minspel och olika poser var outstanding.)

En liten till!

Det är så sorgligt Soulway när något som detta händer. Jag var oxå med om det i somras och smärtan och sorgen är hemsk. Jag har inte kommit över det ännu. Det var en mycket fin katt din Bosse. Jag lider så med din sorg, jag vet att det smärtar och gör ont i hjärtat. Gråt mycket och få ut din smärta!!

tröste kramar Ankie

o vad jag lider med dig, han ser så fin och ståtlig ut din Bosse

Vi tänker på er och skickar tröstkramar.

Distanströst.

Vanessa

Lider med dig. Vet hur det känns att mista en katt och särskilt då på ett så tragiskt sätt. Vi fick också en katt påkörd här utanför vårt hus, och ändå går här bara en smal grusväg förbi. Den som körde på vår katt stannade inte ens och talade om det. Min man, som var ute med hunden, hittade katten när han kom tillbaka. Katten levde och jämrade sig. Jag ringde omedelbart till Falu djursjukhus dit vi åkte i ilfart. Dock var det redan för sent när vi kom fram. Vår älskade Molly var död. Hon hade inga skador på utsidan, men inre blödningar. Det hade runnit blod ur näsa och mun på henne. Det var en av de hemskaste bilfärder jag upplevt, för Molly jämrade sig och ångesten slet mitt inre i bitar. Till slut blev det tyst i buren och jag befarade det värsta.

Nu har jag satt upp skyltar som jag beställt av en firma som tillverkar skyltar. Det sitter en stor skylt från vardera hållet som är gjord i reflex precis som vanliga trafikskyltar. Den är gul med en röd triangel i mitten. Inuti triangeln finns en siluett av en katt. Under står det AKTA KÖR SAKTA. Somliga sänker farten, men andra struntar i den och låtsas att den lilla grusvägen är en sådan som man kör rally på. Men ingen mer katt har blivit påkörd i alla fall. Molly blev fem år.

Man försöker bo så skyddat man kan med tanke på dom katter som är vana utekatter och trivs med att jaga sork i åkrarna dagtid och vara inne nattetid, men helt säker kan man inte vara någonstans. Vi bor på landet med kor i hagarna på somrarna och vägen är så smal att det finns särskilda mötesplatser här och var.

Åhh..så hemskt Yvonne..när man bor som du gör..och även vi för närvarande, känns dessa olyckor så främmande. Man har missarna ute på åkrarna dagtid där dom älskar att ha uppsikt över vad sorkarna har för sig..kommer det en bil på grusvägen är det något av en sensation, man höjer ögonbrynen o tänker *oops en bil!!*..men man har ingen garanti är olyckan där så är den..

Det känns så otäckt, så hemskt att man blir alldeles paralyserad när man mister en så nära, så trogen, så kär vän som du, Soulway, och fler här har gjort, tror inte att någon av våra små vänner är borta, jag har en tro att dom finns bland andra små ängamissar som har tagit så väl hand om dom..och jag tror att alla har ett vakande litet öga över oss..

För ett par år sedan gick en av mina missar bortom regnbågsbron helt plöstsligt..vi stog varandra så oerhört nära..på ett sätt som är lite svårt att beskriva. Jag har tagit över hennes tilltalsnamn. som ett sätt att hedra hennes minne. Vilket tomrum dom lämnar efter sig våra närmaste vänner..men dom är inte borta, på något vis, någonstans är dom med oss. För alltid..

Sidentass

#15 när vi bodde i örebro hade vi många igelkottar som vi ombesörjade med mat m.m…men bredvid fanns en trafikerad bilväg där tyvärr alltför många kottar hamnade. Vi gjorde egna skyltar o satte upp, "igelkottar kör försiktigt", men även om man kan tillverka själv, är jag intresserad av vilken firma du beställde dina skyltar av.?

Siden

Jag lider med dig i din sorg. Och tårarna trillar sakta nerför min kind. Jag hade aldrig glädjen att träffa Bosse, men har sett och hört om honom genom dig. Du har gjort honom verklig. Och jag lider med dig.
Jag har det här året mist tre av mina pälsbeklädda vänner. Två utan att jag kunde göra något åt det och en för att jag måste göra något åt det.
Alltid lika tragiskt att mista en vän.
Jag vill dela med mig av de dikter jag skrev till mina pälsar när de försvann från mig.

Denna skrev jag till Kiara när hon dog av likförgiftning.

"God saw her getting tired and a cure was not to be,

so He put His arms around her and whispered "come to me".

With tearful eyes we watched her, and saw her pass away,

and though we loved her dearly, we could not make her stay.

A golden heart stopped beating, her fuzzy paws were put to rest.

God broke our hearts to prove to us….He only takes the best."

Vi fick hem en vanvårdad sjuk shettis till oss. Som vi tyvärr inte kunde rädda fast vi försökte med alla veterinärer vi kunde. Trotts allt så gick det inte.

Min lilla shettis, du kom till oss sjuk och emlig.
Jag har lidit med dig och verkligen försökt.
Försökt att förstå hur någon kan göra så,
Hur kan man låta en häst bli så sjuk?

Jag hoppas du kände dig älskad hos oss,
och förstår att vi saknar dig.
Jag kommer aldrig glömma dig,
en plats i mitt hjärta finns alltid för dig.

Denna dikt skrev jag när jag jag var tvungen att avliva min bästa vän.

Hur kan man någonsin vara beredd?
Jag fick låna en ängel
som spred sitt ljus i mitt liv
med varje andetag.
Du togs bort från mig alldeles för tidigt.
Du gav mig allt!
Jag fick låna en ängel för en stund

Du lever kvar i mig.
Nu och för alltid kommer jag att minnas dig.
Din mjuka päls, dina vakna pigga ögon.
Ditt sätt att trösta mig när jag är ledsen,
hur du lade dig i mitt knä, slickade bort mina tårar.
Hur du lade din tass i mitt knä, medans ögonen sa att det ordanr sig.
Jag finns ju här!
Till och med när jag beslutade att ta bort dig, tröstade du.
Jag grät, och du tröstade.

Nu är du borta, och jag har nog aldrig sörjt som jag gör nu.
Men ingen finns här att trösta mig.
Ingen som kommer och slickar bort mina tårar.
Ingen som säger att allt blir bra.
Ingen som lägger sig i mitt knä och kramas.

Jag har mist så mycket mer än en hund i dag.
Jag har mist dig! Du mammas lilla hjära.

Älskar dig nu och förevigt.
Min enda tröst är att du nu får vara med Kiara igen.
Henne älskade du, även om det inte var som din kärlek till mig.
Och jag hoppas vi syns snart.
För jag lovar att jag kommer att hämta dig vid regnbågsbron.
Bara vänta på mig där.

Det var sorgligt att läsa om hur Bosse letade efter sina vänner och inte kunde hitta dom, samt att han själv också har dött.

Skickar tröstkramar

Vad mycket fint ni tar fram. Detta är ju något vi alla här inne har gemensamt: Kärleken till våra katter!

Yvonne W. Så var det nog med Bosse också. Nu i efterhand har vi börjat se mer och mer.

Vid fyratiden i fredags hördes ett sjungande ljud (som människa som sjunger). Jag reagerade och gick ner till stugan från vinden.

Igår natt när jag låg vaken inser jag plötsligt att Bosse brukade "klagosjunga" när han var illamående. Han hade ett speciellt ljud.

Gubben hade också hört ett ljud strax innan jag kom ner.

Inga yttre skador men en rejäl smäll under bilen och som sedan kastat honom utåt mot diket i chockorörligeht och inre blödningar. kanske t o m kräkning som kvävde honom.

Det gör mig outhärdligt ont att jag inte gick ut istället för in till stugan. Att jag åtminstone funnits där med honom de sista ögonblicken. Förstår Ywonne hur svårt det måste ha varit för er med den lilles förtvivlan i bilen.

Åsa F. Så väldigt fina dikter till dina Älskade Vänner.Man känner igen sig och sina egna känslor så bra i diktform.

Siden. Tack för all Din lyhörda medkänsla.

Tack ni andra också. Jag vet att ju att de allra flesta av er också tvingats gå igenom det jag och vi nu måste klara av.

Soulway

Sessan och Sara sörjer på sitt vis. Nyligen såg vi Sessan på vägen och rusade ut båda två, men så hejade jag oss.  (Vi har satt rejäla skärmar i gliporna mellan grind och häck. Men hon hade ändå tagit sig ut och det vet vi ju att de kan.)

Inga bilar hördes. Sessan var och nosade vid pojkens viloplats och sedan gick hon på vägen och nosade och nosade.

Hon "läste" hela den förfärliga berättelsen om vad som hänt hennes lilla vän.

Sara mår dåligt. Hon vill gå ut precis som alltid. Men något "känns" inte bra. Såg att hon gått tillbaka in och kurade vid halltrappan. (Matte tycker det är skönt om katterna klarar att vara inne. DET ska Gudarna veta!)

Själv har vi beslutat att Bosse ska få vila på mattes begagnade påslakan (där han älskat att vila sig och där han upplevt trygghet och harmoni i sin annars oroliga lilla kattekropp.) i källarsvalen tills nästa fredag då gubben kommer tillbaka.

Då ska vi begrava honom på dagen i lugn och ro utan helggrannar.

Matte får då ännu några dagar på sig att riktigt ta in allt och kunna tända ljus och få smeka Bosses kalla men ändå Bosses lilla älskade kropp!

Soulway

P.S. Bild några dagar efter att Bosseliten hittat hit i kalla november. Huttrande, rädd och med öronen fulla av öronskabb. Husse håller Bosse.D.S.

Gråter med dig Soulway. Vet hur jobbigt det är. Du får försöka trösta dig med minnena efter den jättefina katten… han var verkligen fin.

 Kram/Agneta