Nu har jag ändrat min presentation från att vara "akuthem" till "permanent hem"…

Hade inga som helst planer på att bli kattmamma på heltid, men det blir ju inte alltid som man har tänkt sig. Har ju blivit totalt kär i mina små vackra pantrar. Visst, de förstör mycket ( ), men istället ger de kärlek i massor!

Fick en intressent på kissarna och bröt ihop totalt. Grät floder och insåg att jag inte kan skiljas från dem.

Är visserligen orolig för hur det ska gå -reser ju en del tex. Men flera av mina vänner har lovat att hjälpa till genom att bo hos mig när jag är borta. Sen har jag min granne mittemot som har nycklar hem till mig. Ska köpa sele och transportbur och ska försöka vänja den tama först och förhoppningsvis den andra så småningom. Ska även försöka vänja dem mer vid andra människor så lilltjejen slipper ligga tryckt under sängen så fort jag får besök. Det får helt enkelt ta den tiden som hon behöver.

Känns underbart även om det är lite skrämmande… När Desiré väcker mig, ligger på mitt bröst, tittar djupt i mina ögon med sina vackra - som verkligen lyser kärlek - är jag helt säker på att jag gjort rätt val.