Pontus alias Maxi, som hittades vid Maxi på Järvafältet, och som Zenitha tog hand om dog i Måndags, fick antagligen stroke, då han knappt kunde hålla balansen, på morgonen, utan vinglade, klarade inte att hålla upp huvudet vid vattenskålen, utan sjönk ihop, då var det bara att se till ett värdigt avslut, och det fick han hos veterinären, i Zenithas famn, Pontus blev 13 år, hans historia var lite märklig, hittades som sagt vid Maxi, på Järvafältet på senhösten 2007, skrevs av upphittaren här på Hittekatter, och han hamnade då hos Zenitha, var kastrerad och öronmärkt, men väldigt otydligt, 2 spridda siffror, så en uteslutningsmetod tillämpades, med * i stället för siffror, och till slut fick vi napp, Pontus hette han, och varit försvunnen från sin ägare i flera år, försvann i samband med flytt från villan dom bodde i, och gamla matte hade letat, och åkt tillbaka till huset, men ingen Pontus, ägarna väldigt gamla också, polisanmält, men så klart ingen dator, så hon kunde ju inte efterlysa så, vi kontaktade henne, och hon kom, helt överväldigad, kom hem med Solweigs hjälp i bil, bodde i Märsta också, men morgonen därpå ringde hon, Pontus, som aldrig varit i nya lägenheten, trivdes inte, satt vid dörren, ville inte äta elller dricka, så hon frågade om Zenitha ville ta hand om honom, hade ju varit där ett tag, och det ville hon, så ännu en bilresa, och Pontus flyttade in, gick direkt till mat och vattenskålarna, samt la sig att sova, hos Zenitha fick han också möjlighet att gå ut, höll sig i närheten, in för att kela och äta, jättekelig kisse, som en kattunge, fast storlek L, men nu var hans tid ute, och han påbörjade den långa vägen över bron, där man bara kan gå åt ett håll, och ingen återvändo finns, men många nosar vibrerar i väntan på Pontus, våra kattänglar finns ju där, och han blir väl omhändertagen, frisk och lycklig, aldrig utan mat, och kan springa på de gröna ängarna, så R.I.P Pontus, hälsa våra kattänglar

När tiden kommer…

När stunden kommer och jag blir skör och svag
Och smärtan gör att jag inte kan sova
Fatta då det beslut som måste ske
Den sista striden kan inte vinnas.

Du kommer att vara ledsen, det förstår jag
Men låt inte sorgen hindra dig
För denna dag, mer än de andra
Måste din kärlek och din vänskap klara prövningen.

Vi har fått så många fina år tillsammans
Du vill inte se mig lida ytterligare
När tiden kommer, snälla låt mig gå.

För mig dit någon tar hand om mig
Och var med mig ända till slutet.

Håll mig hårt och prata med mig
Ända tills mina ögon inte ser mer.

Jag vet att med tiden kommer du vara OK
Och att det är en godhet som du gjort mig

Du har räddat mig från nöd och lidande

Känn ingen sorg
Över att det var du som fick fatta detta beslut

Vi var varandra mycket nära under  dessa år
Låt dig framförallt inte invaderas av sorg.

… din kompis på fyra ben
som tackar dig för att du gett mig ett sådant fint liv!
denna dikt tillägnas alla mattar och hussar ute i stora vida världen