Jag har ofta tänkt tanken, hur skulle det bli om jag inte kunde bo kvar i mitt hus.

Jo hundarna skulle vi dela på, men katterna tog jag bannemej med mej.  Men nu har jag katter som är inne och är vana att bo lite trångt, de har rastgårdar som de kan gå in och ut i som de vill ,men den här årstiden skulle dom inte sätta sin fot ute.  

Kanske du kan ta dem med dej eller är det helt omöjligt

Nej, vad ledsen jag blir Sofia  trodde det skulle ordna upp sig.

En liten tröst är att ni kommer att bo nära och att du kan hälsa på katterna.

Vet inte vad jag ska säga….är så himla ledsen för er skull….

Men så ledsen jag blir för din skull Sofia förstår att det är hemskt att vara tvungen att välja kissar, såklart att du vill ha alla kissarna med dig

Skickar massor med kramar

/Malin

mycket trisst att höra, alltid jobbigt med separation, både av katter och sambo. kan du inte hitta dej en egen lägenhet så du kan ha katterna med dig då?

Det är alltid sorgligt med seperationer. Hoppas du klarar dig och mår bättre snart!

Alltid några som lider under en seperation, de vuxna, barn och djur:(

Jag har inget bra att skriva, men förstår dina känslor…Svårt att bryta upp, å sen skiljas från sina älskade djur….Men jag är säker på att ni fixar detta till det bästa för er å katterna…Sänder en strykekram från oss hos Catfoot

Tack för era omtankar…

#3 nej eftersom ja pluggar har ja inte pengar… och kön här ute e på över 2 år för att få lägenhet så det känns hopplöst

Skickar dig stykekramar ! Du ska se att det ordnar sig till det bästa ändå. Finns kanske inget som säger att du inte kan ta tillbaks katterna sen när du fått ett nytt boende, glöm nu inte att tänka på dig själv också.

åh så tråkigt då det blir så där. Jag vet hur det är å vara fattig student, då har man inte mycket pengar kvar i månaden. Hemskt å behöva dela på katterna det är ju som ens barn. Hemska tanke!

Men vart ska du bo nu då innan sommaren?

Nej katterna är mina sedan men det känns ändå så hemskt de litar ju på mig

Åh usch vad jobbigt för dig!
Men ni måste inte omplacera någon utav katterna iaf? Jag menar till främlingar så att säga… Det måste vara ännu värre. Men jag förstår att det känns hemskt att behöva Välja bland sina vänner! usch.

Mina föräldrar har världens kris just nu och ska förmodligen skiljas :(

Jag vet inte ens om en utav dem kommer kunna ha kvar huset.
Där bor min ena katt sedan 5 år tillbaka, eftersom han Kräver utemöjligheter. Där bor också 2 katter till, familjens, som inskaffades när jag ännu bodde hemma så dem älskar jag ju också. Likadant med de 2 hundarna. Mamma vill inte ha dem, pappa kan inte ha dem (jobbar 5 mil bort, kan inte ta ut dem på lunchen).

Här sitter jag i min tvåa med mina 4 katter, trångt som det är.

Jag önskar så innerligt att jag hade mitt drömhus på landet nu!
Då kunde jag tagit hand om hundarna.
Då kunde jag tagit de 2 katterna som Kräver utemöjligheter. Den tredje är ändå mest inne, hon kan säkert bli innekatt i lägenhet om det behövs.

Det är ju jobbigt nog med separationer (ens egen, som för dig, eller ens föräldrars) och ännu värre när djuren hamnar i kläm.

Fy.
Ta hand om dig och tänk på att du iaf kan hälsa på dem.
Kram!

Nje inte än… men det kanske kommer dag man måste hitta nya hem… ibland tänekr ja nästan att ja hellre avlivar dom ta inte dte fel nu men ja vill att de ska få lika bra som de har det hos mig. Och är SÅ rädd att de inte ska få det. Jag skulle nog inte kalla dom vänner utan barn. Att välja sina barn… Usch

Sofia, jag förstår dig til fullo. Så himla tråkigt. Hoppas ni skiljs som vänner i alla fall. Det verkar ju så, eftersom ni  i alla fall kan samsas om katterna. MEn ta och kolla om du kan hyra något billigt hus? Du kanske kan få jobb till hösten och körkort har du ju, så du är ju inte ställd så.

Å, så jobbigt att både gå isär och dela på kissarna(era barn).

Det bästa är att allting brukar ordna sig till det bästa så småningom fast man inte tror det just nu.

skönt i allafall att ni inte behöver placera om dem till okända. hoppas att allt löser sig, och att du inte går och gräver ned dig fullständigt, kämpa på sofia,kram,

Sofia och Onikan! Skickar er styrkekramar. Ta bara inte ut det värsta i förskott ,det kan se mycket värre ut innan man börjar röra i det. Kraften brukar också finnas där sen fast man inte tror det just då när det känns som värst.

Ush vilka hemska situationer. Kan verkligen inte komma med några goda råd i såna här situationer…. Hoppas innerligt att jag inte behöver hamna i en sån.

Skickar mängder med styrekramar till både sofia-85 och onikan.