Men vad har hänt Linda-Lou!? Eftersom din släkt lämnat dej…

Men, vad har hänt?

Ja, det kan jag ej gå in på…men så känns det iaf=(

Men jösses vad jobbigt. Stackare

tänker på dej…låter inte roligt detta..usch..

Stackars dig :(

Blir ledsen över att du känner så och jag vet inte alls vad som hänt men kan det inte bero på missförstånd. Det låter så drastiskt och jag vil gärna tro att det är något som kan klaras upp.

Sänder tröstekram till dig för styrka……………..

oj då, jag förstår om du är besviken o lessen på släkt. Jag är oxå lite som du min släkt umgås jag inte med tycker inte dom ger mig så mycket men detta har jag valt lite själv fast ändå inte. Det är svårt o förklara, vi är en stora syskonskara där vi var ett gott gäng som umgicks mycket å festa o gick ut.  Men så träffa jag min kärlek å jag vart med barn jag valde att säga farväl till fester å då va man inte så himmla rolig längre, vi dricker nästan aldrig här jag tycker att sprit o barn hör inte ihopp alls. Inte så att man kan festa till men inte med barn i närheten detta har jag yppat mig om å vissa uppfatta det lite väl som en pekpinne :) men hur roligt är det å se sin mamma lite rund om fötterna? ursh ne itne alls, lika så om en pappa blir rundare om fötterna. Ja, så är jag väll lite udda med itne knäppudda men mera jag gör som jag själv vill o skiter i vad ni tycker det passar väll inte riktigt in, men så är jag ju inte 15år längre utan tar mina egna beslut med min man. Men om du saknar din släkt så tycker jag att du ska ringa o höra var ärlig å säg hur du känner det. Prata med din man om detta å vad han tror kan hjälpa. Att du känner dig ensamen är ju inte alls roligt. Jag har inte så himmla många bra råd at ge men jag är duktig lyssnare.

Så tråkigt när det blir så…

Nej som sagt jag kan inte gå in på detaljer men man kan säga att jag har försökt ringa/messa/msn:a till dom närmaste men det är utfrysningsmetoden som gäller och det är ej befogat…enligt mig iaf.

Jag tycker att det är ett grymt sätt att göra mot någon utan att man har sagt adjö…

Med tanke på att jag har 3 barn som undrar var släkten tog vägen. det är en sak att man gör så mot en vuxen men mot 3 barn?

Blir verkligen ledsen för din och dina barn skull. För egen del har jag svårt att förstå hur man kan bära sig åt på de viset.

Det minsta man kan begära är en förklaring till dig varför de säger upp bekantskapen. I mina ögon är det mycket fegt. Vad det än är så är det alltid bättre att prata ut om vad som är "fel". Det är inte alltid man tycker lika eller har samma värderingar och det står alla fritt at välja. Utfrysningsmetoden tycker jag är mycket dålig och som sagt fegt.

I en släkt kan man råka ut för bråk osämja och delade uppfattningarn, men steget är långt till att säga upp bekantskapen. Tycker verkligen synd om dig och din familj och hoppas allt kommer lösa sig med tiden.

Ja när det handlar om barn så är det ju ett väldigt elakt sätt…

Mina barn tror ju att det är deras fel…jag får intyga dom daglihen att så är inte fallet. Tur att dom har en hel familj här hemma och att vi älskar dom och visar det helhjärtat.

Jag är bara förstummad hur vuxna människor kan göra. Jag hade uppskattat att få höra det direkt ist för att bara klippa banden.

Ja, alla har en åsikt och gör olika val i livet men man får respektera det och inte ta någons parti. Samt att man kan ju inte sitta och tycka saker och sedan göra tvärtom…

Jag står för saker jag gör till 100% och det kan inte vissa ta.

Jag hoppas på att de löser sig mellen er allihopa snart

Vad jobbigt att du känner dig övergiven. Ofta brukar det ändå gå att ordna upp den här typen av situationer. Försök att få till ett samtal på neutral mark. Det bästa är alltid att ta det när känslorna har lagt sig lite. Kan släkten inte alls acceptera att man är den man är och gjort de val man har gjort kan det trots allt vara bättre att inte ha så stor kontakt. Det är inte alltid släktbanden är av den kvaliteen att de klarar av att man går sina egna vägar. 

//Lena

#14: Det gör det inte…men tack ändå vännen=)

Linda-Lou… Det finns en stor skillnad mellan vänner och släkt. MAn väljer sina vänner. Så ta vara på de vänner du har och sålla dem noga! En bra vän är bättre än en släkting, oavsett hur nära den relationen än är fysiskt set om det inte funkar. Vissst, blod är tjockare än vatten, Men ditt val är viktigare. I egnskap av att vara helt ensam, dvs jag har inga släktingar alls, så är jag egentligen inte ledsen över det. De få vänner jag har, är noga utvalda och tar mig för vad jag är med hull och hår.

 KRam på dig!

Gunilla

Ja, jag har en allra bästa vän, hon vet vem hon är utan att jag behöver säga ett namn. Jag är så otroligt tacksam för att jag har henne…

Även om vi skulle bli osams vilket är vääääldigt sällan så är vi båda så förlåtande. Och vi vet varandras tankar, känslor och behov utan att säga det i ord.

Det är en sann vän det=)

Kram!

De tycker jag med

=) Love U…