Ni som har årets kalender från Sth Katthem har säkert sett månadens kalenderkissar Gilbert och Gwynneth. Två riktiga fräsisar som synes.

Vi var tveksamma om vi skulle våga använda bilden, men tyckte  att den var så häftig så vi kunde inte låta bli. Och det är ju såhär skyggisar kan se ut ibland.

Både Gilbert och Gwynneth hamnade hos underbara familjer som berättar så här om sina kissar:

GWYNNETH
Gwynneth kom till oss tillsammans med Björnar i november-07. Till en början var hon mkt avvaktande o fräsig, men det visste vi då hon visat en minst sagt fräsig attityd redan när vi hälsade på henne på katthemmet, verkade inte så rädd men misstänksam!

Efter några veckor vände det och hon tillät oss kela med henne, men INTE bära eller ta upp i knät. Idag räknar vi henne som fullständigt tam o kelig som gärna sitter i famnen ffa. på lillmatte som var den som fastnade för Gwynneth på katthemmet. Hon fräser aldrig numer utan står ut med det vi tvåbeningar hittar på. Det händer att hon "försvinner", d.v.s. kommer inte fram hur man än lockar. Till slut hittar vi henne på de mest konstiga ställen, i en skokartong i garderoben eller hukande djupt ner i en blomkruka… Hon har fungerat som ett stort stöd för Björnar som är en mer osäker kisse, men han går framåt han med fast med mindre steg i taget.

GILBERT:
Jag kom till en familj med 2 barn och en katt, Hassel, som nu är min kompis. Första månaden var jag jätte rädd för det var lite läskigt att komma in i denna okända värld. Jag bodde i ungarnas rum bakom en byrå och kom fram på natten när alla sov. Så småningom märkta jag att dom som bodde här inte var så läskiga. Nu busar jag mycket med
Hassel och gosar med människorna. Jag tycker om att vara på balkongen där jag ligger i solen och jagar insekter och fåglar. Det är också spännande och titta på allt som händer utanför. Nu kan jag sitta i knät på människorna. Det var läskigt i början, jag ville bara där ifrån, men nu är det helt okey. Jag och Hassel brukar ha en liten busstund med pappa innan han går och lägger sej. Jag har det bra här i min familj och lever livets glada dagar.

Visst är det underbart att läsa? Båda kissarna var riktiga surpuppor som hade bott länge på Katthemmet innan de hittade "sina människor"