Bra länk! Då vet man vad det är att gå efter!

Blir lite fundersam när jag läste den här riktlinjen på Djurhemsföreningens hemsida:

"Inga djur ska stanna längre än tre månader på ett djurhem. Inom denna tid ska djuren antingen omplaceras eller avlivas."

Jag antar att det är vad som brukar kallas 90-dagarsregeln. Inte precis något som jag personligen sympatiserar med efter att ha bott i Nederländerna där man inte avlivar friska sällskapsdjur över huvudataget. Jag blir så trött på att det finns en så stor iver att avliva katter i Sverige……………….

//Lena

Jag vet att det låter hemskt, men så länge vi inte har stöd från det allmänna så är det tyvärr pengarna som styr. Det är ett val mellan två onda ting och ibland, NOTA BENE ibland, så måste man kanske välja det minst onda. I detta sammanhang så vill jag tala om, att i Norge så skulle det vara förbjudet att avliva friska djur, läste jag på någon kattsida. Tyvärr helt fel. Jag frågade min vet om detta och han har aldrig hört talas om att det skulle vara förbjudet.

 I 90-dagarsregeln så får man ställa sig den klassiska frågan, vem kom först, hönan eller ägget. Hade folk haft vett att kastrera sina katter, så hade problemet aldrig uppkommit. Med detta vill jag ABSOLUT inte säga att jag är FÖR avlivning. Bara att det tyvärr måste bli en utväg, där inget annat finns.

#3 Det är dock att långt ifrån alla katthem som arbetar efter den här regeln. För mig personligen är det en viktig fråga om det/de katthem jag väljer att stödja arbetar efter denna regel eller inte…

I Norge är det en del lagändringar på gång som förstärker djurskyddet. Undrar om det inte är på gång att det ska bli en sådan lag…

Sedan åter till Kastrering - håller med dig Gunilla om folk ändå kunde ha vett att göra detta istället…. Så mycket bättre och enklare allt skulle bli för katterna.

/Lena

Jag tycker djurhemsföreningens 90-dagarsregel är helt sanslös.
Jag funderar ofta hur de människorna som myntade en sådan regel är funtade innanför pannbenet.

Om det är meningen att det är pengar som ska styra förnuftet så… varför inte jobba för omedelbar avlivning av samtliga hemlösa katter direkt på ort ställe i så fall? Vore billigare, dessutom nästan litet humanare och mer förståeligt. Istället fångar man in stressade och utsvultna missar. Kurerar, rehabiliterar, socialiserar, gosar… och precis när missen börjar bli tillitsfull och redo för bokning och ev flytt till ett eget hem framöver så avlivar man henne - och börjar om med nästa misse.

Sen undrar man ju även hur man ska vara funtad som kattvän för att kunna arbeta på sådana djurhem? Själv kan jag inte ens tänka tanken ut utan att få frossa, typ grav!

/Pelusa

90-dagars regeln är vidrig och anledningen tíll att Stockholms Katthem inte är ansluten till Djurhemsföreningen.

Som Pelusa skriver, det är sanslöst att lägga ned tid, arbete och pengar på veterinärvård, kastrering id-märkning samt socialisering för att sedan avliva en frisk katt. Ska vi prata ekonomi så är det verkligen att kasta pengarna i sjön.

Förstår inte hur man med gott samvete kan driva ett katthem enligt 90-dagarsregeln. Personligen skulle jag gå under.

Det var en chock första gången jag fick veta att den här reglen förekom. Blev smärtsamt medveten om den sedan jag själv legat i buskarna och infångat en hittekattshona som fick plats på ett katthem. När jag sedan ringde och hörde mig för om hur det gick fick jag veta att hon skulle avlivas eftersom hon på 4 veckor inte gjort några framsteg. De jobbade efter 90 dagarsregeln. Systern till nämnda honkatt fick istället komma direkt till en privatperson som med tiden fick henne lugn, fin och trygg. (Flyttade till Amsterdam i denna vevan annars hade jag hämtat ut kissen från katthemmet).

//Lena

JAg tycker också i grund och botten att regeln är vidrig, men hur ska vi göra med alla kissar som hamnar på alla djurhem? Jag vet att många djurhem inte tillämpar denna regel, heder åt dem. Men en del måste ju bara….Det är trots allt pengar som styr, tyvärr. Att sedan hoppas och tro att det finns goda hem till alla kissar, tyvärr, det stämmer inte. Skulle, Gud förbjude något hända mig, så att jag skulle bli tvungen att skiljas från mina katter, så skulle nog avlivning tyvärr finnas med som sista utväg. Litar inte på en enda jäkel utom mig själv.

#8 Att först infånga, sedan sätta på katthem en kort tid och sedan avliva verkar ju rena rama galenskaperna. Bättre då att tillämpa  TNR metoden på de katter som inte alls är vana vid människor:

TNR står för Trap-Neuter-Return, en metod där man fångar in hemlösa katter, ger dem hälsokontroll, kastrerar och vaccinerar dem.  Kattungar och de katter som är vana vid människor går till katthem för omplacering. De vuxna katter som är förvildade går tillbaka till sina revir där de fortsätter att leva sin liv. Volontärer ser till dem med jämna mellanrum så att katterna inte lider någon nöd.

Den här metoden används över hela världen och har visat sig framgångsrik. Norge och Canada är exempel på länder som har goda erfarenheter av TNR.

Måttot är att att "även förvildade katter har rätt att leva".

Informationen hämtad från Göteborgs Katthjälps hemsida:

Göteborgs Katthjälp

Läst om TNR och tycker att det är jättebra. Men hur gör vi med alla sadister, som bara är ute för att plåga djur? Där finns ingen som kan skydda

#10 Dessa finns tyvärr redan idag - oavsett om vi har TNR eller inte. Utan TNR kattkolonier som förökar sig hej vilt och bara växer. Med TNR kattkolonier som succesivt minskar i omfång. Kostnaden för hittekattsproblematiken minskar också med TNR, då det på sikt är en mycket kostnadseffektiv metod.

//Lena

Då är vi där, Lena, i kanske något som vi bör utveckla mera, t ex på mötet 19 augusti. Skulle vi inte kunna se om vi verkligen fick igång ett parti som enbart brydde oss om dessa frågor? Vi får aldrig våra röster hörda om vi bara håller på och ältar frågorna sinsemellan. Vi sitter ju i olika ändar av Sverige, varför inte försöka få igång det hela? Då kommer vi att synas, det lovar jag

#12 Meningen med den här sajten är just detta att samordna våra resurser från Ystad till Haparanda. Här har ju framförts flera bra förslag som Cammos idé med Kattambassadörer och RolfH´s tankar om Nationell Paraplyorganisation. Satsningar runt Hittekattens dag har också varit på tal. Politiskt parti tror jag väl kanske inte, men andra bra former kan vi nog hitta på. Och vi som träffas den 19 augusti kan ju börja smida planer som vi sedan vidareutvecklar här.

//Lena

Jag är så emot denna regel. Alla katter har rätt att leva, även de som på något sätt hanterats felaktigt och därför blivit skygga eler vilda. 

**Jag vet av egen erfarenhet att folk betalar medlemsskap och sådant för at vi just inte går i andras ledband utan behandlar alla katter lika. De pengar som Djurhemsföreninge ger, kan inte på något sätt ta bort det ur bilden. Om folk vil, vilket de gör, och katthemmen vill så är det bara att strunta i Djurhemsföreningens pengar och satsa framåt.

Jag vet också att ni är trötta på att höra om Djurskyddet Sverige, men de ger pengar till saker som behövs, utan att kräva att man gör si eller så. Så länge de gör så är det bra och stämmer mer överrens med verkligheten som är: Ta hand om alla katter, tama, skygga, vilda, gamla, ungar. För den dag man börjar välja bland de som finns ute och behöver hem, den dagen blir man endast omplaceringsverksamhet. Akut i första hand, andra vartefter.**

Som fd aktiv i föreningen så vet jag så klart vad ni gör, Vanessa och att Djurhjälpen på många sätt är ett föredöme - men visst blev jag chockad när jag upptäckte att ni hade sökt och antagits som medlem i Djurhemsföreningen. Det kan inte förnekas!

Därmed var min aktiva tid samt mitt medlemskap hos Djurhjälpen över! Det betyder inte att jag inte känner för föreningen och missarna - och för alla ni, goa eldsjälar som jobbar och sliter för att hjälpa så många hemlösningar som möjligt i den här stan!

/Pelusa

Jag strävar nu att ta upp med styrelsen att vi ska kliva av Djurhemsföreningen. Så jag har full förståelse för dig Pelusa. OCh hoppas att inom en snar framtid du kan återkomma som medlem. Vill dock för alla säga att vi absolut, absolut inte går efter 90-dagars regeln. Inte en för en sekund. Vi låter en katt leva så länge det behövs och den är frisk och lycklig. Sedan om det tar en minut eller ett år innan den får  hem, så får det vara så.

Förresten, tack alla som tagit tag i detta.