jag har haft tilda sedan okt-07 skygg o komer inte fram så mycket men det lilla framsteg hon gör räcker för mig. jag tycker att låt katten bestämma själv när den vill komma

bara för att en katt inte är tam betyder väl inte per automatik att den vantrivs inomhus?

Jag tyckte det med. Köpte en feliway idag hos veterinären (billigare än på apoteket) eftersom han är "frisk" nu för att kunna släppa ut honom från toan. Tänkte sätta upp kompostgalelr imorgon när doften hunnit sprida sig.

Ja jösses 4 månader är ju ingenting. Det är ju så himla individuellt. En del katter går snabbt framåt en del behöver mer tid. Sen givetvis så behöver det ju inte vara en skygg katt som är bångstyrig hos vetrinären, det kan lika gärna vara en tam. Vad vet den vetrinären om hur katten är hemma egentligen och vilka framstegs som gjorts. Det är ju inte så att de beter sig likadant hos vetrinären som hemma.

En arbetskollega har två stycken sedan över ett år tillbaka. Den ena är hur social som helst mot alla. den andra blir skygg när de får besök så hon behöver mycket mer tid. Men givetvis är hon hur go som helst mot min kollega som hon är van vid.

Hur gammal är katten?? Han gillade nog inte veterinären.

När jag var med min gamla katt så sa vet, att hon var en vildkatt och borde avlivas. Men hon gillade inte honom. När vi bytte till animalen så gick allt mycket bättre.

Veterinären uppskattade hans ålder till ca. 5 år. Vad vi vet har han levt utomhus hela den tiden.

vi har haft lasse i 6 mån,o han är fortfarande lite skygg. men han gör framsteg. skulle någon vet säga så till mig, då skulle jag be vet dra dit det är varmare. knäpp vet.

#0 Hm, var anledningen till veterinärens uttalande att inte Melvin ville komma ut ur buren exempelvis.

Ingen av mina katter kommer frivilligt ut ur buren hos veterinären. I synnerhet inte Rasmus som är en liten osäker man (som visserligen är 6 1/2 år och varit hos oss sedan 9 veckors ålder). Med honom får man alltid ta av locket på buren för att han skall visa sig.

Jag tycker veterinären inte har rikigt torrt på fötterna när han säger så. Han vet ju inte alls hur katten beter sig i hemmiljö som katten oftast upplever mycket tryggare än på ett undersökningsbord.

Ge inte upp och ge din Melvin tiden han behöver.

#8 Dels det, dels att han frågade om vi behövde ge honom lugnande, och jag sa ja.

Han ansåg att efter 4 månader borde katten vara tamare än så…

Inte tänker jag ge upp! Men tänkte att jag kanske inte kunde sa saker och ting klart när veterinären började prata om djurplågeri och sådant. Funderade på om han kanske hade rätt osv. Skönt att höra att ni kunniga är av samma åsikt som jag själv 

då borde ju min tama hankatt oxå avlivas för han hatar verkligen veterinärer o ser alla chanser att skade dem.. men seriöst vilken dumbom till veterinär

Byt veterinär, när Maggan47 var med Lucas till veterinären så var det handskar på och skydd. De var 3 stycken. När hon bytte veterinär så gick det mycket bättre. Då var han snäll och de tog det lugnt med honom. Han blev portförbjuden hos första veterinären. Han var en pittbullkatt.Mycket beror på veterinären. Gillar han katter??

Han har varit hur bra som helst med våra andra djur. Lugn och trevlig. Fyller i papper osv medan han väntar på att katten själv ska få komma ut ur buren osv. Antar att han är negativ till att alltid behöva ge honom lugnande. Men vad vet jag?

De flesta veterinärer har ju fått sig itutade att skyggisar inte går att få tama och att det är djurplågeri att försöka ens. Ska avlivas direkt. Kan jämföras med diskussionen om vad som står på Djurskyddets hemsida. Man ska också komma ihåg att de flesta veterinärer har själva ingen erfarenhet på det området. Det är vi som tar hand om katterna som får bevisa för dom att det går. De ser bara katterna när de kommer till dom på mottagningen och är givetvis rädda då i en ny miljö. Stå på dej eller byt veterinär.

Vad är det för veterinär!? Fy för att säga så! Tänk ifall det var någon där som gjorde allt som veterinären sa för att de litade så på den.! Då skulle inte katten varit i livet! Fy! Dte är klart att du inte gör fel. Vad lan han veta om hur Melvin är annars hemma?

Jag berättade om vilka framsteg han har gjort, men tror inte veterinären ändrade uppfattning för det Men han ska allt få se! *skrattande jävul*

Tror det största problemet är att han har för lite kunskap om vildkatter. Är väldigt nöjd med honom som veterinär annars.

Skriv ut någon solskenshistoria härifrån och stick under ögonen på den  

Byt vet

Jenna

allså det kan ju ta flera år för vissa katter att bli tama å vad är det som säger att det e plågsamt att vara inne å få mat å vatten än att vara ute i kylan utan vatten? Hade det vart mig vetrinären antytt något sådan så skulle jag byta vetrinär får då är vetrinären mycket snabb på avliva djur även dom som kan bli helt friska allså avlivar hällre än gör dom friska. Och 4 månade är väll ingen tid tycker inte jag iaf :)

Men har du haft honom på toaletten i 4 månader?

#18 Enbart pga av öronskabb och loppor.

#19 Oj tar det så lång tid att bota sådana saker. Katt med öronskabb brukar väl vara smittfri på max ett par veckor och likaså loppor väl? Men det kanske var något annat också?

Men öronskabb och skabb blir man snabbt av med. Jag fattar inte riktigt, jag kan inte föreställa mig att låsa in en katt i 4 månader på en toalett pga skabb och loppor.

Kanske jag har fel eller felbedöma situationen men det låter inte bra med en katt inlåst i 4 månader i ett litet rum.

När min stödis tussi kom tog det jätte lång tid att ta bort skabben trots en del olika medel + att veterinären ocskå gav henne. Vet sa att vissa katter som har skabb har jätte svårt att bli av med det. Ja släppte ju ihop henne med mina för snabbt med. Och då fick 4 av 5 det. Så det där med skabb kan vara jätte jobbigt men 4 månader då har man otur. Har ingen aning hur det är med loppor..

Tog in en utefödd. Hon var inlåst på toa i några veckor pga smittrisk och kastrering. Sen öppnade jag dörren en kväll och katterna fick bekanta sig utan min inblandning. Det gick utmärkt. Den här katten blev tam på två månader men var endast ca sex månader när hon kom in, då är det enklare. Men hon lärde sig av mina äldre katter, kroppsspråk mm. Har också hört att katter som levt ute är väldigt ödmjuka mot "tamkatter". Någon som vet om det stämmer?

En normal karantäntid på katthem är 2 veckor tills de kommer till större utrymme och sällskap. Och många katter kommer in med loppor och skabb. Det är därför jag undrar.

Dels bodde han i mitt badrum 3 veckor innan han blev kastrerad. Sen åkte vi in till veterinären. Där konstaterades det både öronskabb och loppor. På apoteket sa de att man skulle behandla flera gånger med stronghold för att bli av med både lopporna och öronskabben. Därför trodde jag att det smittade hela behandlingstiden. En pipett räcker i 4 veckor. Gav två pipetter (alltså 8 veckor). Sen åkte jag in till veterinären igen för att kolla så att han var lopp- och öronskabbsfri. Där inne var han fin i ena örat, men sordentligt smutsig i det andra. Då sa veterinären att jag skulle ge honom sista pipetten med stronghold med, utifall att. Det gick inte att se om det var öronskabb eller smuts, eftersom han inte hade ett microskop där. Det är på den andra praktiken som jag inte kan ta mig till (går 3 bussar/dag). Annars hade jag tänkt sätta upp kompostgaller redan då. Hade jag vetat att han inte smittade tidigare, hade jag också satt upp kompostgallerna tidigare! Vi har 3 katter till och en hund + att de var här och sanerade för loppor i höstas. Jag har gjort mitt bästa, utifrån den information och kunskap jag hade. Om alla turer till veterinären och vad resultatet av dessa har blivit, finns att läsa om i hans egna tråd vildkatt. Eftersom han är så pass skygg fortfarande, försöker jag slussa ut honom så gott det går. Har en hund som är väldigt "på" innan hon har accepterat den nya individen i flocken. Så det är mycket därför också som jag sätter upp kompostgaller i dörren till toaletten innan jag släpper ut honom i mitt rum. Har läst de kattböcker jag har kommit över, och där står det att det kan bli bråk mellan gamla och nya katter eftersom de inte känner igen lukten på varandra. Därför tänkte jag att de kunde lära känna varandra genom kompostgallret. Har även satt en feliway precis utanför dörren för att försöka hjälpa till.

Ser det inte som en "påhopp" från min sidan. Jag förstår att du är försiktigt. Jag är nog lite mer härdat genom katthemsarbete och mina egna utekatter som gärna släpper med sig loppor i min säng. Jag tänkte framförallt på katten att det inte kan ha varit så bra med att vara instängt i ett rum så länge. De behöver ju sällskap och stimulans.

Nu när han kommer ut från toan, först med galler och sedan utan, kommer han snart vara mindre skygg. Berätta hur det går och lycka till!

Nä, men vad spännande att han nu ska få lära känna resten av sällskapet! Hoppas att det går bra! När han ändå har bott i ditt badrum finns ju chansen att han ändå antagit litegranna "hemmalukt" och att transistionen kan underlättas något av det!

Ja, nu kommer det säkert att bli jättebra!

#26 Jag har försökt göra det mer stimulerande för honom. Jag har köpt olika leksaker och lagt in till honom. Jag har virkat en myntamus. Jag köpte senast en fjädervippa när jag var i Sthlm. Jag har försökt leka med honom. Både med musen och med fjädervippan, men har han bara varit som en staty. Band ett snöre i mussvansen så jag inte skulle behöva sitta så nära. Sen har jag försiktigt kastat den mot honom och sakta dragit den mot mig. Har även lirkat in den vid toalettstolen så han inte skulle se mig lite bra (när han satt och gömde sig där). Har lagt ut leverpastej och räkor i badrummet som han har fått gå runt och hitta. Lagt någon på golvet, vid matskålen, i handfatet, "bakom" toalettstolen osv. Ett tag band jag även upp myntamusen i ett snöre som jag band fast i kranen i badkaret. Han verkar inte direkt intresserad av den heller. Har även sparat tomma hylslådor som jag har tänkt stoppa något gott i. Men när jag kom på den idéen, så blev jag vrålförkyld med feber. Då blev det inte mycket sådant gjort :S Är nästan frisk från det nu.

 
#28 Jag hoppas på det med. Det som kommer att ta längst tid, är hunden. Hon vill ju såååå gärna leka med dem (=jaga dem som galningar genom lägenheten och skälla gällt på dem när de sätter sig i "säkerhet"). Hon brukar inte göra så mycket. Nafsa försiktigt i pälsen för att få dem att springa mer. Men hon brukar backa om de fräser/slår med tassen, och fräsa kan han iaf *haha*

duktig veterinär… att förordna öronskabbbehandling i 3 gånger medan han inte ens har ställt diagnosen öronskabb… :/

#31 Nu har det blivit en missuppfattning. Första gången vi var där, var det så pass mycket skabb att han kunde se det med blotta ögat mot en lampa. De är vita små saker (ca. 1 mm som vuxna) som ska sitta i det bruna kletet. Gav honom två behandlingar mot öronskabb, eftersom ingen kunde säga hur länge han skulle behandlas. Var där på återbesök, och DÅ hade han behövt microskop för att 100 kunna avgöra om det var öronskabb eller inte. Egentligen hade han velat sätta in örondroppar, med eftersom jag sa att jag inte klarar av att ge honom dem, så sa han till mig att ge sista tuben med stronghold för säkerhets skull. Han sa att det lika gärna kunde ha varit smuts som hade suttit långt ner i örat och kommit fram först nu. Men känns bättre att behandla en tub extra, än att problemet kommer tillbaka för att man är osäker.

Det är totalt odugligt när veterinären inte har tillgång till ett microskop.Tog själv in en liten svart kattunge och misstänkte snabbt öronskabb, gick därför till veterinär för att få det bekräftat och behandlat. Veterinären tog då bara en topz och drog runt i kattungens öra och tittade med blotta ögat på topzen och sa sedan"Nej det är bara smuts han har ingen öronskabb" och det fick jag nöja mej med.Men det gjorde jag förstås inte utan gick till en annan veterinär som hade microskop och kattungen var full av skabb i öronen samt fick förstås adekvat behandling mot detta.Jag har själv 5 egna katter så det kunde ha slutat illa, men de behandlade jag också med Stronghold för säkerhetens skull och ingen blev smittad men en dyrköpt erfarenhet av den veterinären fick jag och ingen ersättning hellerför felaktig diagnos. Aldrig mer en koll på någon katt utan microskop.

När jag började läsa tråden var min första tanke att du hade fel veterinär som inte tror på arbetet med skyggisar. Jag har ju själv många katter varav 3 skyggisar och även 2 hundar.

Kan ändå förstå veterinären och som Alexej säger att 4 månader i badrummet är inte alls bra. Tror nog att du gjort ditt bästa för att ta hand om katten så ta inte detta som ett påhopp för det är inte min mening. En katt behöver mer utrymme och det är nog därför den inte visar något intresse för de olika saker du erbjuder. Jag ser ju själv här hur alla katterna gillar att springa runt och få upp farten riktigt och det gäller alla från yngsta till äldsta även skyggisarna.

Det du skriver om din hund och katterna skulle jag heller ALDRIG acceptera för katterna måste känna sig trygga även om en hund finns i hemmet. Vi bodde tidigare på landet och då skaffade vi vår första omplaceringshund en Schäfer som var mer vild än tam. Vi fick då dela av huset i två delar och det tog oss 7 månader av blod svett och tårar innan vi fick hund och katter att mötas på fredlig väg. Vill man ha både hund och katt så är min åsikt att det måste fungera för alla eller så får man välja hund eller katt.

för att återgå till veten och skygga katter så har vi en liten donna från kks här. vi ville ta in just en skygg jouris och för ett år sedan så kom stina. vi hade nog inte riktigt fattat hur skygg en skygg katt kan vara ;) men efter ett halvår så såg vi henne ibland i alla fall och efter några månader till så kunde hon försiktigt stryka sig mot våra händer om allt var väldigt lugnt och harmoniskt. nu, ett år efter att hon kom, är hon nästan som våra andra katter bortsett från att vi inte kan lyfta henne (eller snarare inte har velat pröva än).

hur som, jag hade min mamma på besök igår och helt plötsligt kom stina fram och luktade på hennes hand. min mamma blev helt paff och sa att det hade hon aldrig trott, för den katten trodde hon minsann bara att det var avlivning som kunde hjälpa.

jag tror att när folk är tillräckligt inne i uppfattningen att en skygg katt inte kan bli tam så är det bara att se motsatsen bevisas som hjälper.

#34 Varför förutsätter du att jag tycker att det är ok? Jag VET hur hon är, därför försöker jag förebygga det. Det tog 3-4 veckor med kattungarna innan hon hade accepterat dem i flocken. Sen var det lugnt. Hon lämnade sin mat till dem.

Kommer hon springandes och katten står kvar på samma ställe som innan, slutar det med att hon luktar på den och kanske slickar den lite i pälsen.

Sen är det viss skillnad i sätet på greyhound och schäfer. Schäfern har inte lika stark jaktinstinkt…. Alltså går det inte att behandla dem lika dant, om det ens hade gått med två schäfrar. Alla är individer. HÄR är bilder från oss på hund och katt. Bara att leta upp mina inlägg och titta på bilderna.

Jaha, så många pekfingrar från så många. JAg förstår, att du inte hade annat val. Du har säkert gjort allt för att socialicera kissen och varit med honom så mycket du kan. Nu kommer det att bli bättre. För att trösta dig, så har jag också katter, som man måste hälla ut ur transportburarna hos vetten. OCh det är hur snälla och sociala katter som helst! Så ge inte tappt! Du har gjort allt som du kan med hänsyn till omständigheterna! Inte 17 vill man riskera att smitta ner fler djur eller få loppor i sängen.

Tack Gunilla

hej

vill bara säga att du har gjort ett bra jobb med katten,vet själv hur det är att ta hand om en vild katt.

maja som hon nu heter va ca 3 år enligt läkaren när vi fick henne.

Maja va född ute o levde i 3 år med ca 6-7 andra katter

tills hon kom till oss :)

Hon bode i badrumet i ca 7-9månader vi lämnade dörren öppen o hade alltid lampan tänd tillbringde mkt tid hos henne hade oxså en radio där inne som va på när jag inte va hemma funkade välldigt bra.

hon valde att gå ut själv från badrumet tillslut kunnde man klappa henne o hon vågade äta mat när man fanns i samma rum osv.men hon är fortfarande "vild".

så du ska se att det kommer gå bra med din vildkatt det tar tid inget som händer på 1 gång

håller tummarna för dig

Har oxå en skyggis här hemma. Har sitt eget krypin i en låda.

Hon fräser om någon annan av katterna kommer för nära.

Men är go mot oss 2beningar.

Men hon kommer inte fram hur som helst. det måste vara på hennes vilkor.

Hon har varit hos oss i 3½år

Jenna

#36 Det beror nog på hur du svarade #28 men jag skrev också till dig att mitt svar inte skulle uppfattas som något påhopp för det var inte min mening.

I ditt första inlägg beskriver du hur det var och frågar vad vi andra tycker och jag sade bara min åsikt om det hela. Jo jag vet också att man inte kan jämföra hundraser och att Greyhound inte är som Schäfer. Vår ena hund är en mix mellan Greyhound & whippet men hon har aldrig haft jaktbeteende efter katterna. Vet också att det finns Greyhound som fungerar bra med katter och somliga inte alls. Det jag skrev om hund och katt var mera allmänt och riktade sig inte speciellt till dig. Jag får helt enkelt tänka lite mera på hur jag uttrycker mig och hur det kan uppfattas.

hos hunder handlar det nog om att de accepterar vissa katter som medlemmar i sin flock. Har själv en hund och  fem katter. Hunden accepterar dessa 5 katter men stöttar hon på en annan katt utomhus så jagar hon upp den :/

#41 Samtidigt tycker jag inte hennes beteende är särskilt farligt. Visst, det är INTE ok att jaga katterna oprovocerat. Men samtidigt gör hon dem inte illa. Vill de inte, räcker det med ett litet *krach* tillsammans med kroppsspråket för att hon ska backa. I början när småkisarna var nyinfkyttade var det alltid någon hemma med dem, eller så var någon av parterna (hund eller nya katter) instängda tills vi såg att de var accepterade. Det ända sättet (som jag har sett fungera här hemma) är att katterna själva får lära sig hur de ska göra om de inte vill ha henne där. Hon kan tolerera det mesta från dem. Vår gamla hankatt (som inte finns längre) bet henne försiktigt över strupen. Mer höll än bet. Inga problem. Hon bara stod stilla och sa inte ett pip. Det ända hon hade gjort var att börja nosa igenom honom när han låg och vilade. Sen var de två aldrig något problem mer. Som du kanske förstår har jag en greyhound som andra ("kännare av rasen") säger har mycket jaktinstinkt. För mig är det inget problem. Det är någon vecka med passande, sen är det för det mesta relativt lugnt.

#42 Har ungefär samma beteende här. Får hon jaga dem för länge (matte inte sett att det varit en katt där och hunden har sprungit efter) så blir hon för uppe i varv ocg lyssnar inte längre på katten. Men om hon rusar fram, och den sitter still eller gör ett "motangrepp" (tex fräs eller en tass utan klor) så stannar hon upp och undrar vad som hände. Sen försöker hon lukta på den (oftast) väldigt ovilliga katten…

    tanken var nog god ifrån din sida ,men jag lider nog med katten,en sak är ju att vänja in kattungar med hund ,men du har ju en vild rädd katt sittande på toa ,livrädd för människor och antagligen livrädd för hundar och för katten en otrygg miljö. och ska katten när dom träffas bli jagad av hunden är risken stor att katten attackerar hunden och då går den mot hundens ögon i en sån trängd miljö som en lägenhet är .det bästa för katten är nog om du placerar om den till någon med bättre förutsättningar än du har.ledsen men du undrar vad folktycker ,detta är min åsikt ,men hur du än gör lycka till

#45 har själv 2 f.d. förvildade katter som går hur bra som helst med hunden.

#45

Det gick hur bra som helst med våra gamla katter, varav den ena var en fd. vildkatt. Då hade vi 4 vuxna katter i olika åldrar, och en greyhound som ALDRIG hade umgåtts med katter.

Sen har frågan om djurplågeri ALDRIG handlat om vilka förutsättningar den enskilde personen (som aldrig träffat mig) anser mig ha! Den behandlade frågan om det är djurplågeri att behålla en katt som inte är tam/tamare efter 4 månader. Läser man det första inlägget, så står det klart och tydlight!

Jag kan ärligt talat säga att jag håller på att tröttna på attityden här inne! Melvin har hela tiden haft en egen tråd som jag har fyllt på efter hand. Jag har uttryckligen bett om hjälp i den, men det är ingen som har velat hjälpa till! Kan man inte ens svara på en enkel fråga i den tråden (som jag har puttat upp flertalet gånger på olika sätt) så har man enligt min förlorat sin rätt att sitta här och kritisera mig för att jag inte har gjort allt enligt konstens alla regler!

Vem är ni som ska vara så mycket bättre än mig? Istället för att hålla hårt i era kunskaper, hade det varit bättre om ni kunde dela med er av den!

/En ordentligt förbaskad Elcyion!

Men om man frågar efter andras åsikt måste man ju acceptera svaret. Annars låter man bli att fråga.

Så tycker jag.

Alla har ju olkia åskiter

om saker o ting

Jenna

    vad jag menar är att din hund beter sig som den gör *jagar den som en galning genom lägenheten*. varför lägger du ut en sådan här tråd och blir arg sedan.sen tycker jag det är kanon att du tagit hand om en fd kapplöpningshund .kommer den från sverige eller irland.sen skriver du ju själv att det största problemet blir nog hunden,men nu skriver du ju att det fungerat kanon förut med 4 st fullvuxna katter ,så då blir det nog jättebra lycka till

Du blir sur när folk svarar "fel" på din fråga??

Alla katter har rätt att leva oavsett hur gamla de är och hur tama eller vilda de är.

Men jag är tveksamt till att ha en katt inspärrat i 4 månader i ett badrum pga av skabb och loppor. Det kan ingen katt mår bra av. Det är min åsikt!

Visst är 4 månader i badrummet länge men det fanns väl ingen annan möjlighet. Gjort är gjort och nu ska kisse få komma ut därifrån.Tror det blir bra  till slut. Det är ju alltid tålamod som gäller.

#48 Jag har accepterat folks svar på MIN fråga utan problem. Men när det sen börjar spåra ur, och folk tappar fokus på vad som EGENTLIGEN var min fråga, och börjar påpeka alla de fel jag har gjort, då lackar jag ur! Hade jag velat veta alla fel jag hade gjort, hade jag väl skapat en tråd som jag hade kallat något i stil med "berätta alla fel jag har gjort".

#49 Att gå från att tro till att säga att jag nog ska omplacera honom till någon med bättre möjligheter, är VISS skillnad! Jag VET hur min hund fungerar (till skillnad från dig). Jag visste även om det INNAN jag tog in Melvin i hushållet. Jag VET att hon kommer att jaga honom i början, samtidigt VET jag att jag kan avbryta henne de flesta gånger, samt att hon inte gör katten illa. Jag VET vad situationen kommer att kräva av mig! Melvin fungerarde toppen med tjejkompisens fyra katter. Var aldrig något tjafs eller bråk. Ingen av våra katter är någon tjurkärring/gubbe heller, så det borde inte bli några större problem. I det sammanhanget är hunden det största "problemet". Men det betyder inte att det är ett stort problem.

#50 Som jag skrev innan… Du har väldigt lätt för att tala om för mig att det inte är ok att ha en katt inspärrad i ett badrum i fyra månader. Precis som om jag har velat det! Det har hela tiden funnits en tråd här inne på hittekatter som har uppdaterats med information löpande. Jag är väldigt säker på att jag har tagit upp det här med att släppa ut honom från badrummet i den tråden, och varje gång fått skriva att det får vänta, för han är inte frisk än. Där hade du haft en gyllene chans att berätta att öronskabben inte smittar efter ett tag. Men det gör du inte. Istället sitter du här och ifråga sätter saker och ting. Ska det vara så svårt att dela med sig av information tidigare och ge mig en chans att göra rätt från början? Vad hjälper det sedan att ifråga sätta saker och ting? Skett är skett. Är väl bättre om du kan skriva något som jag har nytta av sen, än att gnälla på det som har varit?!?

katten är både ett bytesdjur o rovdjur,att en hund inte klarar av en katt som sitter med ansiktet mot den är helt klart ,hunden har inte en chans därför stannar den ,däremot springer katten utan att vända sig om klarar hunden av att ta katten.att aceptera att hunden jagar katten vissa gånger när du inte får stopp på hunden är väl att utmana ödet att katten ger sig på hunden ,och då ligger hundens ögon ristigt till.däremot kan du ju träna hunden att sluta jaga katterna inomhus ,då har du ju mycket bättre chans att fixa detta.för ett halvår sedan så satte en granne ihop på 2 st hundar som dom brukar sära på när dom inte var hemma ,dom satte ihop dom i samma hundgård o åkte iväg ,när dom kom hem var en hund ihjälbiten av den andra ,så allt får inga lyckliga slut. att utsätta din rädda katt för en jagande hund tycker inte jag är ok,och det är väl klart att man måste se hela situationen och inte plocka ut enskilda bitar ur ett liv,dom olika förutsättningarna har ju kommit fram under trådens gång.du skriver ju också att du vill ha information tidigare ,detta är min privata information tidigare,min privata åsikt,skit i den om du tycker det,men jag önskar iallafall dig lycka till ,hade inte önskat annat än att du kan trycka till mig med att jag har fel

Nu tycker jag vi tar och dämpar oss lite i den här tråden. Vi kan väl vara överens om att vi inte är överens bara. Jag tror nog Elcyion gör och har gjort sitt allra bästa för både katt och hund. Att pussla ihop liv med både katt och hund är en konst och kan kräva lite kompromisser och förändringar. Speciellt om katten i fråga är skygg.

#53 Att skriva ett helt inlägg med fet stil hjälper inte. Som jag skrev innan. Innan hund/katt fungerar ihop som vi vill, är de skilda åt när vi inte är hemma. Även när vi tror att det fungerar, har vi spärrat av ett run för hunden (som katterna fortfarande kommer in i). Hunden slutar jaga katterna när hon förstått att de ingår i flocken. Hon jagar heller inte katter som går. Tror du katterna och hunden skulle ligga som de gör (på bilderna) i tråden som jag länkade till åt dig, om hon konstant jagade dem? Betty bus springer fram till henne och stryker sig spinnandes mot hennes ben (om hon står upp) och huvudet (om hon ligger ner). Jag hör hennes spinnmotor redan i dörröppningen in till rummet där de är (just då). Corris står på Mollys rygg om han tycker hon verkar bra att kliva på. Hon säger ingenting. Hon har lämnat maten (som serveras 3 gånger/dag) för att katterna har varit där. Det slutade med att vi fick stänga in katterna för att hon skulle äta öht. Det "problemet" jag kommer att få, har du i princip med alla vinthundar. Alla djur som ingår i flocken är inga problem! "problemet" ligger i när de inte är accepterade än. För mig inget större "problem" eftersom jag är sjukpensionär och hemma ungefär 20-24h/dygn (förutom när jag och hunden är ute på promenad). Med andra ord inte särskilt ofta vi behöver stänga in varken hund eller nya djur.

    det var inte meningen med fet stil,är ingen hejare på datorer,la inte märke till det själv ,hoppas allt går bra

Haha, här är en som ideligen slinter på Caps Lock…..stumpan, du är med i en fin klubb!

Och jag är småstressad. Om man läser hans egen tråd, står det där att han kan ha fel på njurarna.

Har du fått nått mer besked Elcyion om njurarna?
Hoppas att värderna är bra!

sha :D

hur gåre med katten nu då :D

har feliway lr varen heter funkat bra :)  

komihåg att duhar hjälpt katten från att dö ute o leva ett dåligt liv

han är någ tacksam att han har fått kommiti n ivärmen o sluppit lopporna o skabben :)

snart blir han bästis med molly :P

//karin

Jag har haft fullt upp hela veckan Min veterinär sa att åker jag till en tandspecialist (eller vad nu djurtandläkare kallas) så kommer de samtidigt att ta en röntgenbild över magen, och då ser vi njurarna med. Vill inte beställa tid hos en sådan specialist (som för den delen ligger en bit bort) förrän jag har pratat med Folksam, och vet om de täcker de kostnaderna. Tanden skadade han ju innan jag tog honom. Vet inte om det faller utanför försäkringen då. Vet inte hur fort systor växer. Antar att (har han sådana) så fanns de även innan jag tog emot honom. Har ställt en fråga om det i en separat tråd. Tänkte ringa Folksam på måndag och prata med dem. Har helgen på mig att fundera ut hur jag ska försöka förklara det. Han har varit försäkrad ca. 1-1½ månad nu.

Som jag förstod veterinären var det inte akut akut att kolla upp njurarna, eftersom han äter, dricker och går på lådan bra. Han har tom gått upp 0.5 kg på en månad (ungefär). Vet inte heller hur lång kö det är till specialisten. Tror jag måste på antingen djursjukhuset i Malmö eller Helsingborg. 

Han har svårt för förändringar. Sätter upp grinden samma tid varje dag, och feliway sitter precis utanför. Lite för tidigt att säga om den fungerar än. Fördelen är, att så fort något börjar bli en rutin, och inte går för fort, så brukar han vänja sig rätt snabbt (känns det som iaf). Molly har än så länge inte visat något intresse för badrummet när jag provtestade grinden. Har valt att sätta upp den när vi går på vår långpromenad. Då är det bara katterna hemma = lite lugnare. Än så länge verkar han gömma sig i badkaret hela tiden grinden är uppe, men ligger rätt snabbt (1-2 timmar senare) i handfatet igen. Så helt skeptisk är han inte.

Lille katten…vadskoj att han börjar bli lite mer vågad nu då… Om cystnjurar på katt i det minsta liknar samma tillstånd hos människor, så är det helt ofarligt om det inte är VÄLDIGT mycket cystor. De uppkommer "av sig själva" och eftersom han inte hade några symptom av det innan du försäkrade, och att vetten hittade dem efter, så borde det definitivt täckas av försäkringen. Gör det inte det tycker jag att du ska skälla på dem och ge dem lite bad publicity…

Det ända veterinären direkt sa om dem var att de kunde ge försämrad njurfunktion.