Kommer inte in för att se bilden(min dator).

Framförallt en stor tack från mig att ni räddade livet på de. Annars hade de fått en väldigt plågsam och ensam död. Grymma människor, hoppas de kommer aldrig glömma vad de har gjort.

Innan ni bestämma er hur det fortsätter med katterna låt de vara tillsammans ett tag så att de kan komma över deras upplevelse. Sedan är det viktigt att de snabbt kommer till veterinären för vaccinering, där kan de också bedömma åldern.

Berättar gärna hur det går, kanske med mer bilder. Då har min dator kanske slutat spöka.

Vad kul för din dotter att få två skuddslingar. Hur gammal är hon?

Men snälla nån…hade någon verkligen lämnat dessa små liv ute i skogen att dö!!! Ja…det är ju tyvärr inte första gången det händer, det känns så vidrigt att man inte ens vill tänka sig att sådant hänt tidigare. Men det har hänt. Av totalt oansvariga s.k. kattägare.

 Tackar stjärnorna för att ni kom i deras väg. Utan er kanske dom inte hade levt idag..svårt att se exakt ålder på kort..men som jag kan se det skulle jag tippa på att ungarna är mellan 7-9 veckor gamla..ge dom gärna kattmat på burk..i specialhandel finns också torrfoder gjord för kattungar..

 Än en gång..jag är så oerhört glad över att ni fanns där som en räddning för dom små liven…

Vilken tur att ni hittade kattungarna.

Hur grym får man vara? Jättesöta!

Inte nu igen!  Grymma människor!  Tur att just NI gick ut för att plocka svamp……  TACK!

Polisanmäl detta. För det ska synas i polisregistret att det återigen är någon som dumpat kissarna i skogen. Så även om det inte blev svamp, så räddade ni livet på dessa.

De ser i mina ögon ut som ca 9 veckor. Men det är inte lätt at bedöma.

Tack för att ni räddade dem. Vaccinera, id-märk och ge dem bra kattungefoder så att att de växer på bästa sätt. /Vanessa

tack att du tar hand om dom Sten!!!

Gissar att dom är rund 12 veckor gamla.

/Miranda

de ser deffinitivt ädlre ut än 9 veckor. runt 12 skulle jag tippa på:)

tänk vad ödet kan leda oss till saker o ting, att ni var just DÄR o plockade svamp och var djurvänner!

Om det kan vara till någon hjälp i åldersidentifieringen så bifogar jag en bild på en liknande blå katt, han är 13 veckor.

Mycket bättre än svamp! Vilken Tur att ni skulle plocka svamp jusst då,, Ja polisanmäl!! roligt att ni vill behålla dem, de är jättesöta, stackars kissar…Ålder svårt att säga, gissar på 12-13 veckor, kanske de som blev över efter en blocket annonns….två kissungar är väll kanska ovanligt att det bara blir i en kull,,, oj, hoppas inte det är fler burar i skogen..

som sagt, polisanmäl, och jag tror också ungarna är runt 12 veckor, finns som sagt bra kattungefoder, Mjau torrfoder för kattungar finns, och blötmat för kattungar finns också, när dom acklimatiserat sig, ta dom till veterinär för vaccination m.m

välkommen med flera bilder, ser fram emot uppdatering om dessa små, samtidigt som jag inte förstår hur människor är funtade, är det hål i huvudet på vissa, där man förmodar hjärnan skulle vara, eller  förbannad Maggan47

Ja ödet ville att ni skulle hitta katterna i stället för svamp.

Kissarna är ju så söta.

Tack för att ni gick just där, där katterna fanns. Att ni tog hem dem så de slapp frysa ute i skogen.

Kram Jenna

Vilken tur att ni skulle plocka svamp, så ni hittade dessa stackars kattungar!

Usch vilka vidriga människor det finns! Ingen respekt för levande varelser!

Tack o lov för såna som dej Sten! Tusen tack! Jag skulle också tippa på att dom är mellan 10-12 veckor.

Vilken lycka förde arma små! Ja, jag tippar som Miranda, ca 12 veckor……Goda råd har du fått i legio här, så jag behöver inte komma med fler. Tjatar bara om kastrering, när det blir så dags…..

Det var ödes nyck som slog till där tror jag bestämt. Vilken tur att ni var ute och plockade svamp just då och på det stället! Fint gjort av er att ge kissarna ett hem. Skulle tippa att skyggheten går över snart i och med att de är så unga. Det handlar om tid och tålamod. Veterinärbesök är aldrig fel. Hur är de i magen?

//Lena

Hej alla! Tack för alla snälla svar. Med ledning av alla svar gissar jag att de är ca 12-14 veckor (tack för bilden DavidE). Ja, det är inte utan att man undrar hur folk är funtade. Om de ville att katterna skulle bli hittade väljer man väl en annan metod än att placera ut dem i ett av Sthlms största naturreservat (Tyresta) undangömda bakom träd och buskar. Visserligen 15 meter från en föga trafikerad grusväg, men kilometrar från närmsta hus. Vi hittade dem ca kl 19.00 på söndagen, så sannolikheten för att någon annan skulle ha hitta dem var nog rätt liten.

Lena - det är inte utan att man börjar tro på ödet lite. Dottern som är 11 har tjatat i något år. Min största invändning har varit att vi bor i lägenhet. En ensam innekatt har jag svårt att tro blir lycklig, eftersom den måste vara ensam långa stunder. Och att skaffa två innekatter, som förmodligen är en bättre lösning eftersom de håller varandra sällskap, har kännts som ett för stort steg.  Men att ta hand om två stycken kattungar som annars hade dött…

Vaccinering och veterinär fixar vi, men avvaktar en vecka tills de är lite mindre skygga (går långsamt framåt). Den ena är lite lös i magen, men visar inga andra symptom. Fler rapporter och bilder kommer senare. 

Torrfoder vill de inte veta av, men kattmat och köttfärs går bra. Rumsrena är de, undantaget någon olycka i början. Tålamod har vi massor av, så jag tror att det ska gå bra.

 Hälsn

 Sten & Amelia

Åh, så underbart! Människor med hjärtat på rätta stället. Lycka till och här får du alltid hjälp och råd, jag lovar!

vad glad man blir när man läser att det finns människor som du Sten!!!

Tack för att ni finns!! :) Säger som Gunilla. vi hjälper gärna till med frågor och funderingar. Många kramar/Modell_flickan

En ros till Sten och Amelia! Dagens änglar i Tyrestaskogen! Det kommer att gå så bra för er!! Och det finns massor med trevligt folk härinne som med glädje ger er goda råd…så häng kvar!

Två katter i lägenhet går alldeles utmärkt. De har sällskap av varandra. Speciellt när de är kullsyskon. De kommer att få det alldeles underbart som askungen sa om balen.

Återkom och berätta mer. Speciellt om vad de skall heta. Vad är det? Killar eller tjejer?

Massor med kramar och lyckatill-hälsningar till er, Sten och Amelie..nu är underbara som ställer upp så för missarna!!

Vi är så nyfikna på att höra fortsättningen..o dra er inte för att fråga om det blir något ni undrar över!

Ja du Simson, killar eller tjejer, det är frågan. Jag kommer inte närmare än en halvmeter ifrån innan de börjar fräsa. Enda sättet att få svar på frågan är att ta fast dem med våld, men då misstänker jag att jag skulle förbruka deras förtroende…

Någon som har några tips?

#22 Tja, det är ju inte så viktigt att bestämma kön egentligen. Åtminstone inte nu. Ta det lugnt och försök få dem trygga först. Jättefint att ni tagit hand om dem. Vilken tur i oturen de hade, små pälsbollarna!

vad arg jag blir på hur man kan komma på att göra denna grymhet…..lika glad som jag blev arg är jag för att du Sten var där… snacka om att vara på rätt plats…..lycka till med dom….låt dom landa först efter sin traumatiska upplevelse….lycka till och håll oss jättegärna informerade över hur det går….

#22 små kattungar SKA du tvångsgosa med sålänge de inte gör ritkigt utfall och hugger genom tummen lr ngt. småttingar somd essa blir snabbt tama men bara om ni vänjer dom vid era händer och röster. ta dom med "våld" lägg dom tätt intill er vid bröstet lr liknande, sätt er vid en lugn plats. klappa dom försiktigt och prata tyst. försök klappa dom när de t.ex äter ngn god mat osv.

<glömde tillägga-det är flera dgr sedan de kom in så de har haft tid att "landa". vuxna ska man låta komma i sin egen takt men kattungar är lätta att få tama om man bara vet hur man ska göra:)

Tack Naquita, jag hittade en amerikansk hemsida som beskriver tekniken.  Problemet är att de inte är så små längre. Jag gjorde ett försök med den minst rädda/agressiva. Hon (?) slåss för livet. Fick tag i henne efter något försök, men lyckades inte hålla henne. Hon klöste mig rätt ordenligt ovanför handskarna och lyckades smita, trots att hon var inlindad i en handduk. Det gjorde givetvis inte saken bättre.

Jag tror jag ska ge dem minst en vecka i lung och ro och därefter se om jag kan lura in dem i en väska eller i en tygpåse. Kanske går det att hantera dem då och låta dem vänja sig vid att man rör vid dem.

Stackars katter, de måste vara totalt skrämnda. Vem vet vad de har upplevt!

En bra sak med kattungar är att man om man har tur kan leka sig till deras tillit. För även de skygga kattungarna om än inte de allra skyggaste vill gärna leka och mitt i leken kan man klappa dem lite i smyg. Det var en liten kattunge på katthemmet som tyckte det var rätt mysigt när man klappade henne/honom, men bara om man lekte först, annars var man dunderläskig och lilla tussen for iväg.

Den har vi det där tricket med fjäderpinne… Det har väl funkat för många?

Jag säger som resten här Tack Gode Gud att det var just ni som hittade dem. Jag föreslår att ni förutom att polisanmäla det hela också ber Mitt i Haninge att komma och ta kort på buren där ungarna var inlåsta och berätta historien så kanske någon känner igen dem och kan tipsa om vem som ska polisanmälas. Det skadar i alla fall inte att försöka. Om inte annat så kanske det skrämmer djurplågaren lite i alla fall.

Att den är lös i magen kan nog bero på att de förmodligen inte är avmaskade så det kan du göra, lämpligen innan du tar dem till veterinären för vaccinering.

Enig med gubben….

Fick nu upp bilden med lådan. Fruktansvärd, hur tänkte de när de inredde lådan?

§33 Att de skulle dö långsamt och plågsamt i mörker?

vilken tur att ni hittade dessa fina kattungar dagens ros till er!!!!

-jag hoppas ärligt talat att de gräsliga människor som gjort detta drömmer mardrömmar iallafall. Polisanmäl händelsen, det  behövs verkligen synas att sådant sker…

Dag 5 med kattungarna. Det går långsamt framåt.

#33 Nu missförstod du. Det var vi som gav kattungarna flyttkartongen att bo i första kvällen, eftersom jag inte hade något annat att ha kattungarna i. Men kattugnarna började klättra i lådan och ena sida vek sig. Då kom de själva på att de kunde bo i två våningar. De bor fortfarande kvar i flyttkartongen, men nu i markplan. De verkar trivas väldigt bra i den, så de får bo kvar tills vidare, men nu har vi inrett den lite mysigare med dörr och fönster och mjuka handdukar. När vi hittade dem låg de i en trasig, nerkissad kattransportbur, som de inte vill veta av längre.

#29 & 30 Jo, leka fungerar delvis. Det går att komma nära, men inte röra dem. Den svarta är modigast och har till och med nosat på handen några gånger. Den grå kommer inte ut ur lådan när vi är i rummet, om vi inte först börjar leka med den svarta. De äter endast blöt kattmat och kattmjölk. Kattgodis luktar de bara på, så det går inte locka med det heller. Det som funkat bäst hitintills är att hälla upp kattmjölk medan man sitter brevid fatet och låtsas slicka sig på handen eller axeln som en katt (grannarna måste tycka att vi är rätt märkliga om de får syn på oss genom något fönster ;-)

# 31 De är bra i magen nu. Förmodligen var det laktosen i grädden de fick första kvällen. Kattmjölk funkar bättre. Avvaktar med avmaskning och veterinär.

# 31,32,35 m fl. Har efter långt övervägande kommit fram till att inte polisanmäla. Jag tror inte att det leder till något annat än att uppta en polismans tid till att skriva rapporten. Men ska jag vara ärlig är huvudorsaken att det tar tillräckligt med kraft att bara ta hand om kattungarna, varför polis, lokaltidning etc får vara.

§36 Det är lite synd att du har bestämt dig för att inte anmäla för jag tror att det är viktigt att man gör både polisen och allmänheten uppmärksam på alla slags djurplågeri. Chansen att någon skulle känna igen kattungarna och buren är faktiskt ganska stor eftersom grannar ofta känner till om någon har kattungar och barn är ofta goda iakttagare. Förhoppningsvis tänker du om eftersom de här personerna förtjänar att bli anmälda. Du kan ju kanske föreställa dig hur lång tid det skulle ha tagit för dessa kattungar att dö i buren :( För några år sedan så hittades en kattbur med en vuxen katt i i västerhaningeskogarna, d.v.s det var bara skelett och päls kvar + söndertrasade tassar efter kattens fruktlösa försök att ta sig ur buren. Gissningsvis så tar det några månader minst för en katt att dö på det här viset.

Jag tycker du ska anmäla det här,för katternas skull..

Anmälan går snabbt och om det är bara för statistikens skull. Alla dessa anmälningar hamnar iaf i en statistik över djurmisshandel och det finns alldeles för många som inte tror på dessa historier. Nån ansvarig hittar de knappast men bara att det finns med i polisens dator är viktigt. Politiker som bestämmer över djurskyddslagar går just efter såna statistiken.

anmäl! det är bara ett telefonsamtal bort och tar max 10 minuter. Även om det inte gör ngt i det här fallet så som andra sagt syns det i statistiken och är kanske en dag finns det tillräckligt med anmälningar för att politiker ska få upp ögonen för hur stort problemet är!

avvakta inte med att avmaska. gör det ändå. lura i dom axilur i ngn god mat t.ex i deras brukmat. men ge dom bara lite o smula ner tabletten. bättre att avmaska i förebyggande syfte än at de ska gå dåliga(mask syns inte alltid i första stadiet)

Lycka till med sötnosarna=)

Vad gäller avmaskning kan ett medel som heter Bantmith vara att föredra då det är mycket mildare för magen och inte farligt om man överdoserar. Finns på apoteket och är en sorts pasta.

//Lena

Dag 6 med kattungarna. Gjorde framsteg med den svarta idag. Den trasiga kattlådan har stått på balkongen sedan första dagen. Nu är den rengjord (två gggr). Tog in den till kattungarna för att se om det blev någon reaktion. Det blev det. Båda kom ut och undersökte den och den svarta valde att lägga sig i den. Då kom jag på idén. Jag tog ett stort påslakan som skulle kasseras och lade hela lådan i den, med katt och allt. Tog bort locket på kattlådan och stängde till påslakanet. Och se - det var inga problem alls att få röra och klappa katten genom lakanet. Höll på i 30 minuter och klappade och småpratade med den. I början gjorde den några små försök att gå iväg, men efter en stund lade den sig ner och lät sig bli klappad. Verkade t.o.m. som om den njöt av att bli kliad i nacken.  När jag så småningom tog bort lakandet var den rätt förvirrad och lät mig fortsätta  klappa den i några sekunder innan den flydde.

Så det ska nog katter som gillar människor av dessa två, även om den grå fortfarande är ordentligt fientlig. Vi tar en i taget.

Mer info om hur man går tillväga med skygga kattungar har jag hittat på denna sida:

http://www.stanford.edu/group/CATNET/articles/infosheet_socialization.pdf 

Tack för tipsen om avmaskning. Vi fixar det. 

/Sten

Sten, för att inte haft katt förut så verkar du väldigt engagerad och duktig.  Skygga kattungar dessutom…..

Lycka till och vi vill följa utvecklingen och se mera bilder senare.

Så roligt att läsa om era framsteg med de små. Tänk vilken tur de hade som hittades av dig.

Här går det framåt ser vi…vilken lycka att missarna fick komma till er!!!!

Så underbara ni är!!!!!

Vad bra det går och vad duktig du är Sten. Snart har ni två riktiga kelgrisar ska ni se. :) Det är så intressant och kul att läsa om småkatternas framgångar.

//Lena

Återupptar tråden om de upphittade kattungarna i Tyresta…

12 veckor har gått sedan kattungarna hittades. De börjar bli stora nu. Är ca 6-7 månader nu. De mår bra och har det bra. Är innekatter på heltid. Tyvärr är de fortfarande inte tama, även om det har gått framåt. Jag skulle behöva lite tips/råd om hur vi ska komma vidare.

Tessi och Ludde (som dottern har döpt dem) har kommit en bit på vägen. Tessie (svart hona) leker nära oss, kan tänka sig att ta mat ur handen, men vill inte bli berörd. Vid sällsynta tillfällen får vi klia henne i nacken med en 15 cm lång pinne, men om man försöker använda handen slutar det i bästa fall med att hon springer och gömmer sig. I sämsta fall slutar det med klössår…

Ludde (grå hane) gillar dottern bäst. Är inte lika förtjust i mig. Ludde kan tänka sig att leka i ens närhet, äta mat ur matskålen, även om vi håller i den, under förutsättning att vi sitter stilla. Vill absolut inte bli berörd, inte ens med en pinne. Om vi står/går springer han oftast och gömmer sig.

Vi blev tvunga att separera dem (det gör ont i hjärtat, för de saknar varandra, men är förmodligen det enda sättet att få dem tama). Har läst att det kan ta 4-6 månader innan de är så tama som det går att få dem. Börjar få ont om tid…

Någon som har några idéer?

Funderade på att låna in en tam innekatt under någon/några veckor, för att visa dem hur mysigt det kan vara att bli klappad. Någon i Stockholmstrakten som tänkte åka bort över jul & nyår och behöver en kattvakt?

Jag är ingen expert på skyggisar men är det så klokt att separera dom?   Deras enda trygghet har dom ju i varann. Det kan ta lång lång tid att få dom handtama. Men det verkar ju gått framåt iaf.

Varför är det ont om tid?   Skall dom säljas eller?

Hoppas att nån mer erfaren svarar…………..

Tycker synd att ni har särat dom åt, dom har ju bara varandra och det är deras trygghet. Tror att dom kommer att bli tama fast dom är tillsammans.

Tycker inte heller att det är särskilt god idé att sära skygga katter åt som har ett band med varandra. Däremot är det bra att sammanföra dem med en tam kisse, då lär dig sig via den kissen att människor inte behöver vara så farliga.

//Lena

Tyvärr är det rätt att separera dem. Gjorde mycket få framsteg under de 6-7 veckor som de fick bo ihop. Så gott som alla framsteg som de har gjort har varit efter det att vi delade på dem. Hade vi separerat dem omgående hade de förmodligen varit helt handtama vid det här laget.

Tessie är trygg. Vill bara inte bli klappad. Ludde är ofta rädd, gör framsteg, men det går sakta. Vi kommer att sammanföra dem så småningom.

jag undrar varför du skrev att det är ont om tid. tycker att det får ta den tid det tar. jag tycker att det inte kanske var så bra att dela på dom. dom hade ju bara varann.

Det är lättast att påverka kattungar. När de är vuxna går det betydligt långsammare att tämja dem. Därför ont om tid. Vi kommer dock att ge dem den tid det tar.

Problemet var att så länge de hade varandra stuntade de fullständigt i oss människor… De har det bra - vi ägnar mycket tid åt dem, var för sig.

Hälsn

Sten

Jättebra att de fick komma till er…! Så söta! Jag vet att på blocket under hund och katt kan det finnas de som vill ha kattskötare under jul/nyår. Du kan ju titta där=)

Här finns tips om arbete med skygga katter. Har ni möjlighet att låna en riktig kelig vuxen katt är det helt klart bra. Kattungar är nyfikna och gör gärna som en vuxen förebild.

http://hittekatter.ifokus.se/Articles/Read.aspx?ArticleId=885e809c-8a52-43e5-b87f-ce35a121c2af

Tycker fortfarande att du har gjort fel. Stackars katter. Det där att det är svårt att tämja vuxna katter det tror jag inte ett dugg på. Har bevis att dom kan oxå bli tama efter ett tag.

jag tror också att det går att tämja vuxna katter.när du sammanför dom sen , så kan det ju hända att det inte funkar alls mellan dom. eftersom dom varit ifrån varandra ett tag.

Tycker inte att de skulle

ha separerats från varandra.

Jenna:(

men hallå, måste fråga, eftersom du hela tiden skriver ont om tid, tid till vad? Har en katt som låg 4 månader under sängen, hon flyttade in som 5 årig vuxen katt, utefödd, mobbad, och nu har hon bott hos mig i 4 år, och i 3 av dom varit urkelig, alla katter måste få tid på sig, var och en i sin takt, dessa kattungars trauma, vet vi ju ingenting om, men dom kan inte haft det bra, eftersom dom hittades som dom gjorde, och tvåbeningar står säkert inte högt i kurs, och nu har ni ju separerat dom, och tagit bort tryggheten, i att ha varandra Maggan47

undrar om du pratat med någon som kan mycke om det här med katter. o hur dom ställer sig till att separera dom åt. för om jag förstått rätt så  kan du inte mycke om katter. ursäkta om jag låter hård. men jag tänker på dom små ungarna.

Kan bara hålla med om att det är inte rätt mot katterna att separera dom. Det var fint av dig att rädda dem när ni  hittade dem men du verkar inte villa ge dem rätt chans. De behöver absolut varandra för det är den enda trygghet de har. Att separera dem är bara egoistiskt tänkande.

Katter som inte föds i trygghet måste man ha stort tålamod med och låta de ta den tid det tar. Mina erfarenheter med skygga katter visar det oavsett ålder på katten.

#57 58 59 60 61 62,  Kan bara hålla med er!!!

Även om det kan tyckas vara fel kan vi väl låta något mer positiv i denna tråd. Detta är en människa som gjort vad han trott var rätt och som ber oss om råd. Det finns ingen anledning att låta så burdus även om ni tycker att det är fel att sära på katterna. Vi om några vet väl att kattvärlden är full av myter och felaktiga antaganden. Dessa tvättar vi inte bort genom att låta bitska utan genom att upplysa i vänlig ton.

Min kattunge Grynet tog dom ifrån syskonen för att dom helt stannat i utvecklingen. Efter att hon introducerades med mina vuxna katter blev hon tam så jag tycker att ni ska försöka låna in en vuxen och kelig katt som får lära småkissarna!

Det är aldrig fel att dela på två skygga katter när de tyr sig mer till varandra än till människor. Frågan är snarare hur är de delade? Är de delade i eran lägenhet? Att skaffa en tamkatt är det allra bästa i detta läge, kolla gärna med katthemmen om de behöver ett jourhem för en tamkatt som behöver extra omvårdnad, då slipper du även eventuella kostnader runt katten.

Det enda jag kan se att ni har gjort "fel" (är kanske inte fel men svårt att veta) det är att ni har låtit katterna ta komandot, ni ska bestämma när det ska kelas inte de. Att ge tvångsgos i detta läge är nog det enda sättet att få hål på dödläget, de vågar inte ta steget och ni gör det inte.

Har de någon favoritplats där de brukar ligga? Gärna något krypin så att de inte kommer undan, transportbur, bakom något? När de är där så ska ni ge något som de gillar, exempel skinka, ta gärna handskar på så att de kan slå utan att ni får ont, stryk sakta runt mungipan, kinden, hakan m.m men gå inte längre bak i början.

Använd gärna något på en pinne (för mig att jag läste att du hade något) och kela med den, prata med lugn röst.

Jag förstår vad det är du menar med att det är bråttom med att det går fortare när de är små men skillnaden är inte så stor om de är 7 månader eller 15 månader jobbet är lika stort. Det är när de är så små som upp till 15-16 veckor de är lätthanterliga och man kan ta upp dem i famnen och de har svårt att kunna göra motstånd. Men tama blir de i alla fall förr eller senare, allt handlar om hur många timmar per dag man orkar hålla på.

Lycka till med de "små"

Lisa

Hej, vill bara säga att jag tycker du gör ett toppenjobb och har ett bra engagemang och man lär sig längs vägen. Jag har två (av 4) katter från ett sommarstugeområde, de var runt 5-6 månader när de kom och fräste bara när man kom nära. Killen vände efter 2 veckor och tjejen tog lite längre 5 veckor. Mitt starkaste tips är också som ovan "tvångsgos" varje dag. De två andra av de 4 gick det än fortare med de hade hjälp av en jätte hjälpsam kisse som jag förstått. Så en annan tamkatt kan nog visa vägen. Lura dem till lek och om du inte kan försöka klappa dem när de får mat, muta med nåt gott och försök smek lite försiktigt på dem. Blinka blinka blinka massor när du tittar på den, då signalerar du att du är snäll. Lycka till och håll humöret upp…förr eller senare vänder det.

Hoppas du tar inte illa upp men vi alla vill bara hjälpa och många av oss har mycket erfarenhet just med skygga katter.

Jag har mindre erfarenhet men jag tror att fräsande bero mycket på antigen ren rädsla eller dålig vana. På katthemmet har jag lärt mig att ta det försiktigt med de rädda katter, de måste komma själva, gärna med hjälp av godbitar.

De som fräser av dåligt vana har jag tvångsgosad med oavsett om det var en kattunge eller en vuxen. Får man en säkert grepp, gärna med en handduk och gör det ofta men aldrig för länge, blir också dessa katter bra. Jag har sällan använt handskar utan försökt att hålla de så att det inte blev allför många repor på händerna. Handskar i sig är ju bullriga och man kan inte kela riktigt med de. Viktigt är att du inte visar rädsla själv utan du bestämmer. En av mina katter kommer från katthemmet och hade varningsskylt på dörren. Där jag jobbade blev skygga katter lätt oförmedlingsbara, så jag hårdtränade honom med en filt. Allting går bara man vill.

Tack för alla snälla råd. Har inte tagit illa upp av er som haft lite andra åsikter. Vi har valt en kompromiss. De får vara tillsammans dagtid, när någon av oss är hemma, men inte annars. Tanken är att "lagom är bra", de ska inte ty sig för mycket till varandra, utan även gilla att leka/gosa med oss.

Alexej, D-M-E, Misan m fl, jag är helt övertygad om att ni har rätt. Det är tvångsgosande som gäller. Tyvärr blir det för sällan och för lite, även om vi försöker ta minst en stund med vardera katten varje dag. Nu i jul har vi hunnit öka dosen.

Tessie (svart) är lätthanterligast. Instängd i ett trångt utrymme går det bra att tvångsgosa med henne. Antingen med en pinne (på mycket nära håll) eller t o m med handen, om hon inte ser att man använder fingrarna. Då kan hon klösa, men det verkar som om hon inte längre vill skada, det är mer en markering.

Ludde (grå) går det däremot inte att röra vid utan handskar. Är mycket agressiv i början (varje gång), men lugnar ner sig efter en stund. Även om man klappar med en pinne siktar han in sig på handen. Men vi gosar med honom också 1-2 ggr /dag.

Det går framåt, om än mycket långsamt, och ökar dosen "tvångsgosande".

Hälsn

Sten & Amelia

En riktigt God Jul till er!! Hela familjen! Hoppas att det nya året ger er mycket framgång i "tvångsgosandet"!!! Lycka till!!! Kram och nosgos!

#68 Skönt att höra att det går framåt även om det gör det i små steg. Det är det typiska när det gäller skygga katter att det tar sin tid. Det gäller då att ge sig till tåls och glädja sig åt de små. små framstegen. Ibland kan det vara bra att föra dagbok då det inte alltid är lätt att se framstegen från dag till dag. Om man skriver ner dem blir det dock lättare att upptäcka att det faktiskt har hänt en hel del över tid.

Det är ganska vanligt att kattungar som inte är vana vid mänsklig kontakt blir hårdlekta och liksom anfaller handen. Är de dessutom skygga med obehagliva upplevelser av människor känner dig sig ofta hotade av just händer. Brukar dock ge med sig även det med tidens tand. Här gäller det att få dem att programera om de betingade reflexer de fått som förknippar handen med dåliga upplevelser. Att ge godbitar med handen är en bra metod.

Vi har själva tre skygga katter just nu. Två av dem är bröder och vistas tillsammans. Den ena av dem är lite modigare och jag har nu fått kontakt med den blygare via den lite modigare. Nu börjar båda succesivt blir mer och mer keliga. Den modigare började komma fram och den blygare blev då även nyfiken efter några dagar. Kunde klappa den lite modigare och det gjorde även den blygare mer frimodig.

Den tredje skyggisen går fritt i huset. Henne kan man klappa i samband med maten.

Alla katter är individer därför är det alltid svårt att ge generella råd. Kan bara säga att bröderna här hemma inte hade mått bra av att bli skillda åt. Där har vi haft nytta av deras nära relation till varandra. Det har varit en brygga till kontakt.

God fortsättning på julen och ge en stor julkram till katterna om inte annat så i tanken.

//Lena