Det blir säkert snart bra! Det med din sambo, jag har ofta upplevt att djur reagera på män. Kanske har de gjort dåliga erfarenheter. Min ena tik var livrädd för alla män, omplaceringhund. Då kunde jag gissa hur hon har haft det eller vem som försökte uppfostra henne och hur.

Min Hamlet har blivit illa behandlad av en manlig varelse. Min pappa har fått träna honom sedan januari. Först nu kommer Hamlet fram från under sängen när pappa kommer hit. För ett par veckor sedan nosade han på pappas framsträckta hand för första gången. Hallelujah moment!

: ) Ja det kommer nog bli toppen : ) .

Mmm det är något, med män, såg nyss en lapp från min faster som vart här i helgen och matat och grejer, där det stog att hennes karl inte var poppis bland flickorna i köket, han vågade inte ens vara kvar där inne :S.

Så nån man måste ju ha gjort något, men alla katter älskar ju Fredrik lika mkt som mig, så tar nog inte lång tid innan dom fattar hur underbar han är : )

-Jossan-

Va skönt att höra :  ) … Hoppas mina med vill : O

när jag hade  sotis  och    det  kom hit  en manlig vän  som   var ganska  jobbig  han   va  kär  i  mig    men jag var ej kär  i honom    , och det  märkte  sotis     och sotis  blev  jätte  jobbig   som han  aldrig  brukade va     ,han    jick  runt  mina ben och jamde och   höllpå.  sen   något  år senare   så  kom   det  en    kille   som jag däremot    tyckte  mycket  om och  sotis   blev helt  tll  sig  och    strök  sig  mot  hans   ben     och   höll    på   och  fjäskade  in  sig  hos  honom,  det  va  ganska  konstigt   att  han  visade  så  tydligt…..

Smarta katter! :)

Det kommer att gå bra mellan era katter, det brukar det göra. Har oxå märkt att katter tyr sig mer till matte än husse, helst om dom har varit hemlösa. Ser själv på vår Pontus, jag fick klappa honom ganska fort när han kom hit för 2 månader sen. Men nu först får husse klappa honom och han är inte rädd när husse går förbi honom..

Min erfarenhet är att oftast så hjälper Mojje och numera oxå Busan dom akutkatter som vi har här hemma till rätta dom visar vad som gäller och sedan så tittar dom skygga små katterna på hur Mojje och Busan är med mig. Och sakta men säkert så kommer dom ur sina skal.

Jag tror att dom har en väldig hjälp av mina katter och märker oxå att Mojje och Busan tar på sig rollen som beskyddare.

Men det e klart det funkar inte på alla katter men det funkar oftast. Men lite fräs första dagarna får man räkna med det ska ju etableras rangordning osv. Man hör ju på katterna när det e fara på färde, det är ju då dom får den där djupa otäcka rösten ;-)

Jätte kul att det går så bra för er.

Tassar i massor för att du öppnar ditt hem åt hemlösingar

Mojje, Busan och matte Eva samt akutkatterna Björne och Kisen


Egna katter är absolut en stor hjälp, speciellt med kattungar. Jag har en kattunge-magnet hemma. Han är alltid nyfiken när det kommer nya kattungar och fräser aldrig åt dem. De flockas runt honom och flera kattungar har satt igång och spinna redan första kvällen de kommit in, bara av åsynen av honom. Tack vare honom har jag fått börja klappa flera stycken småmissar, de stryker sig mot honom och jag klappar för fulla muggar

Angående sambon, låt alltid honom ge katterna mat så de upplever positiva saker från honom och kan han dessutom förmå sig till att prata med ljusare (falsett, typ) röst, eller i varje fall lite mjukare, så lär det kunna hjälpa också. Annars är det bara tid, tålamod och fjäsk som gäller för att vänja dem vid att hussar är trevliga de med.

Men vad roligt att de gick så fint tillsammans med Svea..hon kanske får om att minnas sin mamma..som får dom att känna sig lite mera trygga i sinnet..sen när de gäller din sambo..funderar jag på om dom kanske har några obehagliga upplevelser sen tidigare som har med män att göra..

Önskar allt lycka till med dom små liven..

Ja, det är alltid han som ger dom mat, : ) morgon och kväll. : )

Men dom blir lika arga varje gång, men inte när jag är där inne.

Nu sitter jag här i köket med dom, oh dom är så nyfikna, känner en av katterna håller på och luktar på mitt ben : )..

ååh, nu sitter en här ifrån forumet inne i köket, och dom är så nyfikna på henne, hon klappar dom med min boll pinne och pratar med dom så fint , dom lyssnar intresserat och ena lill gosan vill så gärna leka, höjer upp tassen lite och petar på den försiktigt sen backar hon… men är framme efter ett tag igen : )

JAG ÄR JU SÅ ÖVERLYCKLIG : )

Här hemma har det gått jättebra med Isolde och våra andra katter. Isolde är en skyggis som kommer från Ronneby. Hon är försiktig med oss människor men med de andra katterna gick det bra med en gång. Har knappt hört en fräsning. I början var Isolde rädd för sambon, men i och med att han är hemma mera (studerar) har det nu vänt. Han är ju den som ger all maten.

//Lena

Har märkt att skyggisarna reagerar på röstlägen. Kvinnor har ju i allmänhet ljusare röst än män. Dom upplever en mörkare röst som mer farlig. Därför är det bra att försöka prata till skyggisarna med så ljus röst som möjligt i början när de ska vänja sig vid människor. Kattspråk brukar jag använda mig av. Locka på dom som en hona lockar på sina ungar.

Jo, sa till min sambo att prata som en bebis, jag har aldrig skrattat så mkt som då : ) . HAHA. NI skulle ha hört, men dom måste ha tyckt att han är sjuk, dom var inte mindre tjuriga dom heller :S

men idag har vi haft flörtkalas……

Sen naffsat lite i NisseHults fötter : )

Hehe stack fram foten så dom kunde lukta lite, de var helt lugna å den ena nosade. Den andra nafsade till inte hårt, bara så där lekfullt sen såg hon så försynt ut. Man kan inte låta bli att bli kär i dem heller *s*

NisseHult : Neeh du får komma imorgon, så får vi ta och laga lite god krubb, typ, curry och ris : ) . Så kan vi sitta med dom : )

LÄÄÄÄNGE, men se till att vara lite pigg : )