Vad underbart av dig att ta hand om missen. Du får hålla oss uppdaterade om hur det blir när han kommer hem till dig!
Ska du vara permanent hem eller jourhem?

Stackars missen.. =/ Skönt att du tar hem den! Håll oss uppdaterade! =)

Han är tretton år och alltid varit ensamkatt. Men här finns kompisar. Vet inte om han går ihop med mina unga katter, som jämt vill busa. Går det bra, får han stanna hos mig. Jag har gjort i ordning ett eget rum åt honom, där han får vara i fred, ordnat ett litet krypin med mjuk dyna, där han kan gömma sig om han känner för det i början. Ska köpa Feliway i morgon.

Va du är underbar! Hoppas verkligen att han kommer att trivas hos dig! Kan bara ta lite tid om han inte är van med andra kissar.

Massor av rosor till dig!

Men åhh vad underbart att du hjälper stackar kissen som förlorat sin husse…nu håller vi tummarna för att misse kommer att finna sig väl tillrätta hos dej..så fint att han fått ett eget rum..berätta gärna hur det går, vi håller hårt i tummarna!

Håller tummarna, det går säkert bra1 ok, de kanske inte blir de allra bästa vänner, men ändå, Pyssa och Arne gillade aldrig varandra,men respekterade varandra

Vår gamling gillar inte heller ungdomarna. men han har satt sej i respekt så de låter honom vara i fred.

Det kommer nog att gå bra.

Du är för go som tar hand om kissen

Kram Jenna

Rosor till dej!

Åh vad gulligt av dig. Det finns så många dödsbo katter som förlorar sin familj. Och de sörjer ett tag, men sedan accepterar de läget. Kolla gärna med släktingarna vad han åt, om han kan få en tröja eller liknande med husses doft på, om han spelade musik eller något som han kan knyta an till.

Var beredd på att han kommer att protestera mot de andra kissarna, men det är oftast övergående. Sätt till exempel ett kompostgaller i dörren så att de kan nosa på varandra utan att nå varandra. Men låt det gå ett par dagar. Lycka till. /Vanessa

Tack för rosorna, ni är snälla. 

Nu har jag varit och hämtat kissen. Han var rädd i bilen och bajsade på sig. Så jag fick bada honom när vi kom hem.  Men det gick bra, han är mycket snäll, jamade bara, men gjorde inga försök att klösa eller bita.  

När husse låg på lasarettet, åkte jag dagligen till kissen, så han känner mig, och det gör det hela mycket lättare för honom. När jag kommer in i rummet, kommer han fram och spinner. Jag kommer att sätta kompostgaller i dörren efter några dagar, men nu behöver han lung och ro.  Stackars kisse, han har ju fått vara med om så mycket nu, först förlorade han sin husse och sedan fick han lämna sitt hem, som han haft i tretton år. Den gamle mannen älskade sin katt mycket, men han sade till mig ibland:"Ta hand om min katt, du gör det bättre än jag" Då lovade jag honom, att den dagen, han inte kan ta hand om kissen, får han flytta till mig.

Han hör de andra katterna, de är nyfikna, går runt och nosar, mest i badrummet, fast jag städade där mycket noga efter att jag badat honom, De känner lukten av en annan katt ändå.

Bella-Maria, tråkig situation, hoppas tissen kommer accepteras av de andra katterna.

Åh vad underbart att du finns där för kissen och det är bra sätt med ett kompostgaller så de kan kolla in varandra. Det underlättar också att du och kissen känner varandra sedan tidigare. Jag hoppas att allt går bra för er och önskar lycka till med allt.

Det var en fin insats du gjort för denne kisse som miste sin husse. Du ska se att det kommer att gå kanonbra med tidens tand.

//Lena

Så skönt att läsa!

Kissen verkar vara nöjd med sitt nya hem. Han vill gosa och spinner mycket. Han äter bra och kissar i sin nya fina toalåda. Det sägs ofta att man inte kan omplacera så gammal katt, men det stämmer inte. Jag har tagit hand om en 9-åring tidigare och det var inga problem.

vad härligt att du kunde ta hand om denna senior, jag har ju själv en 20 åring, som inte är så förtjust i mina tjejer på 9 och 4, men går undan för dom, när dom rejsar, bilder så småningom, och uppdateringar, tack Maggan47

Du har verkligen gjort något så bra. Rekord omplaceringsåldern vi lyckats med är 16 år! Äldre kissar är många gånger efterfrågade av de som inte vill ha en kattunge, och som kanske själva är äldre och inte vill ta en yngling utan vara mer i samma ålder och åldras tillsammans. Så om ändå fler förstod att katter överlever sorgen att mista någon, samt kan gå vidare lycklig. /Vanessa

Heders, Bella-Maria, ett fång rosor till dig från Pelusa och kissorna

Jag har upptäckt att kissen är lite stel i bakbenen eller höftlederna. Men han verkar inte ha ont. Han kan springa, men har lite svårt att hoppa upp på en stol eller ett bord, men jag har ordnat en trappa för att han ska komma upp på bordet och kunna titta ut. Det började han använda genast. Jag sydde även en liten kudde som jag fyllde med risgryn. Denna kudde värmer jag upp i mikrougnen och lägger under en tjock, mjuk kudde vilken han sover på. Den behåller värmen länge. Verkar vara skönt för honom. Han verkar må bra annars. Men jag kommer att ta honom till veterinären, har läst att det finns bra mediciner mot stela leder.

Men jisses, denna katt har helt klart hamnat rätt! Vilken ängel du är!

Jag har alltid tagit hänsyn till katternas behov, och sett till att de har det bra på alla sätt. Detta är normalt för mig. Många kallar mig för stor djurvän, men gillar inte ordet djurvän. Förstår inte varför kallas man för det när man tar hand om katten, som man normalt ska göra. Om ni förstår vad jag menar.

Åh, så gulligt! Tänk om jag hade haft någon sådan till hands, om något skulle hända mig! Ok, för att sambon är glad i mina katter, men jag litear inte på hans förmåga att sköta mina gullungar, med alla de små egenheterna de har!!!

#21 Bra sagt! Ordet djurvän borde inte existera! Det borde vara en självklarhet att man ömmar för djuren. Denna katt har haft en enorm tur i livet. Ett riktigt guldexempel som visar hur kattvärlden borde vara.

Du är så go som ger denna

kisse en fin tid resten av livet.  En ros till dej  

Kram Jenna