Nej fy!?
Herregud! SÅnt säger man absolut INTE!! Katter är levande varelser och ska minst behandlas lika väl som sina barn! Jag förstår att du blev ledsen, men strunta i det! Jag vet att det är svårt att göra det men hallå det är ju inte du som gör fel!! Du älskar dina katter precis som de (om de har några) älskar sina barn! Måna för mycket för de!? Man kan ALDRIG måna en katt för mycket!!
Å nu är jag arg här i Oskarshamn! Jag fattar inte hur man kan säga så!? Jag förstår att du är ledsen…
Det skulle jag också vara! Väldigt ledsen! Men jag skulle ställa mig på mina ben och inte bry mig om det sen, jag skulle tänka, det är mina katter och jag gör sköter de väl för jag älskar de och det ska ingen annan komma och hacka på!

Ärligt talat, de kan du stryka från din vänskapslista. Eller nedgradera från bästa kompis till polare om du förstår vad jag menar. Förstår verkligen att du är ledsen. /Vanessa

Det där råkar jag ut för hela tiden - 28 år och inga barn och lägger det mesta av ekonomin på djuren. Jag bara tänker "det är synd om er som har så j*vla lite att bry er i". Säg det till dom, att om dom lade lika mycket energi på er vänskap som på att tracka ner dig så skulle du vilja umgås mer med dom. Och så hittar du någon ny att umgås med.

skriver som jag gjorde på katter.ifokus.
Jag får höra samma sak hela tiden men det gör mig stolt. Mina kissar är mina bäbisar och det är klart att jag vill prata om dom hela tiden! Jag har fått dra ner mycket på kattsnacket utanför datorn då alla bara himlar med ögonen då jag säger "Trötter gjorde… eller Toker somnade…"
Men det är det som gör att iFokus är så bra. Här får vi snacka av oss utan att någon protesterar!

Var stolt över att det märks att du älskar dina kissar!

Försök att inte bry dig om det,det är inte värt det.

Själv har jag både barn,barnbarn och katter och pratar om alla förstås.Om man har endast katter pratar man självklart endast om dom.Man följer deras utveckling,fotar dom,servar dom,pjoskar med dom…precis som med barn,för mig är det ingen större skillnad (tills barnen klarar sig själva alltså).

Det är så otroligt jobbigt! Men snälla du, bry dig inte! Jag har ju flera kaniner och folk tycker det ju är otroligt kul att göra sig lustig över att vi ska göra kaninstek av mina små älsklingar. Suck alltså -.-

Jag vet att folk tänker så om mig också. Fick höra: Du och dina kattkräk…Fast jag pratar inte mycket om mina katter ute eller med kompisar. Det gör jag här. Kan acceptera att folk inte är intresserad av mina katter. Men att säger att du behöver en kille istället är rätt dumt sagt, men typisk killsnack. De känner sig lätt hotad i sin roll och är rädda att det kan händer deras tjej också och då är de inte nr.1 längre. Och att din kompis håller med är också typisk för yngre tjejer. De är ofta okritiska vad deras killar säger och håller därför med. Bryr dig inte, pratar lite mindre om katter i deras närvara och lev och njut av ditt liv!

Jag är galen… i vissa människors ögon… men d struntar ja´i!!!!
Jag som ensamstående mamma till 2 barn skaffar mig huset fullt av djur är inte helt acceptabelt för alla men som sagt, jag bryr mig inte i vad andra tycker, jag är vuxen o inte omyndighetsförklarad så jag kan med gott samvete ha 1 stor hund samt 3 egna katter o 4 stödisar!
Så byt kompis är mitt råd; dvs du behöver inte umgås med henne så ofta om hon nu retar sig på ditt prat om dina kissar, själv pratar jag nog alldeles för mkt m mina djur enl. vissa i min bekantskapskrets. … (de tycker att jag borde UT o träffa folk som de uttrycker sig, det kan väl inte vara roligt att sitta hemma jämt… hm, jag har ju både mina barn o djur o prata med, samt att jag inte tycker om att åka bort när jag kommer hem om kvällarna, helgerna gör vi mkt gemensamt barnen o jag o hunden, t ex skogsutflykter o titta på folkrace lr rally etc. Träffa folk gör man endast på typ pubar etc enl. vissa),

Känner oxå igen mig. För mig och Stefan är våra katter våra barn och det är väl lite mer accepterat av vissa för att jag inte kan få barn. Vi struntar i det och försöker att inte bry oss men jag vet att det kan vara svårt ibland.

Min fd bästa vän började skratta hånande när hon hörde att Stefan kallade sig pappa till en av våra katter. Behöver jag säga att vi aldrig träffas utan bara smsar ibland….

Ja..du ska inte känna dej ensam…tror de flesta av oss ser våra katter som om dom vore barn..man pratar om dom..det kan man inte helt enkelt undgå att göra - katterna är ju våra familjemedlemmar, med päls!

Sen pratar man med dom..du skulle höra så jag går o larvar med dom…hussarna i ´huset tycker jag går för långt ibland o skrattar..men jag svarar bara med att det "inte kostar nåt extra!

Är nog känd för den tossiga kattanten här i området..men jag struntar i det;-)

denna kompis är nu en bekant vilken som helst, bry dig inte om vad hon säger, jag har 3 katter, 1 son, och 2 barnbarn, och eftersom sonen är flyttad sedan länge, och kattterna bor kvar, så är det katterna jag bryr mig, om, det är mina hemmavarande barn, vet att det finns dom som tycker man är knäpp, som i vintras, när jag åkte till Husby lediga dagar, som volontär för infångande av hemlösingar, sovra sin bekantskapskrets får man göra ibland, och umgås med dom som är likasinnade, på www.katter.nu  finns ett ot form, där många unga tjejer träffas privat s.k forumträffar, ger mer att prata med folk som förstår, än ödsla energi, på folk som inte lyssnar eller bryr sig, så du är så bra som du är, som bryr dig om våra minsta och mest utsatta kram Maggan 47 som visar en bild på Leo 3 år yngsta barnbarnet med Lucas snart 20 år

Jag tycker din kompis inte är en riktig kompis. Min Milou är oxå mitt barn. Tänk när vår TUSSE fick somna in för 3 veckor sen, så var jag hemma från jobbet i 3 dagar. Det var ingen som reagerade på det. Jag sa som det var att min katt är död och jag klarar inte av att jobba.

Om någon ifrågasätter varför jag hellre vill vara hemma t.ex svarar jag att det här är mitt liv och det trivs jag med. Jag har valt det själv. Brukar också passa på att tala om för dem att om jag fick leva om mitt liv skulle jag lära mig ännu mer om djur, ha fler djur och ägna ännu mer tid med dem. Då förstår de.( Har ju hunnit bli lite äldre)

#13 Klarar inte heller av att jobba när något av mina djur har dött. Ingen har reagerat. Har en annan chef nu och hon är förvarnad. Jag stannar hemma, det vet hon.

#12 helt underbar bild!

#13 Förstår dej så väl…när man förlorar ett älskat husdjur har man sorg..och sådant måste arbetsgivarna respektera..

ja, jag tror att det är lika för alla oss… Här i byn ibland folk inte kommer ihåg mitt namn men sedan säger nån, ja, hon med katter… och då vet allihopa vem man pratar om. Men jag är stolt för det visar i alla fall att jag har hjärtat på rätt ställe och att jag bryr mig…

Så glöm vad din sk. kompis sa och var istället stolt att du verkligen ger kärlek till de som älskar dig ovillkorligt, aldrig sviker och pratar skit om dig, som ät tacksamma för att du finns - dina katter. De är i många avseende bättre än människor.

kram/ Ladykatt

Hmm,ja det säger de i mitt bostadsområde också - hon med katterna!Det blev så efter att olika katter i nöd började komma hit.

Var dej själv och skit i vad andra tycker! Det är inget fel på dej!

Usch vad tråkigt sagt av din kompis kille! Ganska typiskt i det här landet så fort man har intressen som sticker ut lite från vad Svenssons har. Jantelagen som gör sig gällanden. Nej slätstruket ska det vara minsann. Ingenting att bry sig om tycker jag, även om jag förstår att du blir ledsen. Det gäller att ha modet att leva sitt eget liv på det sätt som man trivs och mår bra av. Varför ska man ge avkall på sitt intresse och engagemang för katter bara för att kompisens pojkvän råkar tycka det? Det är inte han som ska bestämma hur du lever ditt liv.

//Lena

Har aldrig råkat ut för det där, tack och lov. Men mina vänner älskar djur, även om en del är allergiker.

En kollega gillar inte katter, så honom pratar jag aldrig med utanför jobbsaker. Övriga kollegor tycker om djur, även om de inte är gulligulliga när de pratar om dem. Vilket är förklarligt, då de är män, jobbar extra som säkerhetsvakter, och annars väldigt "manliga" jobb och hobbies. Fast en del av dem ringer mig när de har problem med sina stackars katter, eller mött en stackars katt som de är oroade för. Då kommer sanningen fram :-).

Så det viktiga som jag ser det, är att helt enkelt börja stryka henne från din vänskapslista. För där ute finns de massor av människor som älskar katter och andra djur. Och som kommer att förstå och acceptera dig som du är.

För övrigt, barnhistorier för en som inte har barn sälv kan vara mördade tråkiga. 

Så vänd dig till oss här om du vill prata katt, och börja gärna på katthem. Där vill alla prata katt :-). /Vanessa

Jag och min man är nog en visa i byn.

"dom med alla katterna"

Men det struntar vi i.

Jag affischerar och pratar om kastrering av katter så fort jag har chansen.
Folk tror säkert jag är vrickad i roten.
Men jag bryr mej inte.
Har kommit på att katterna är

mer pålitliga än människor.
Så om jag skulle få leva om mitt liv så skulle jag flyttat hit där jag bor nu.
Jag skulle inte byta boende  mot något annat ställe, inte ens för en dag.

Man kan väl inte göra annat än skämma bort sina mjukisar.

Jenna

"21 Då är vi av samma skrot o korn du och jag…är övertygad om att vi också är kända här i området som "dom med katterna",,,har satt upp en stor dekal på ytterdörren  "älskade katter märker man" o kattanten..dvs jag…går o pratar o språkar med varenda misse man träffar p娅ja …man är nog av en art för sig..har man roligt åt det så bjussar jag på skratten;-)

Haha, Kattkärringen i Näsinge, det är jag det! Jag har inga barn heller, men jag sägar att katterna är som mina barn. Dessutom så är de mycket, mycket billigare……Jag är jag och ingen ska försöka ändra på min djursyn. Deleta kompisen från din vänskapskrets. Finns bättre vänner. Förresten, varför har han inte tarmar att säga det till dig själv? Mespropp…… Dumpa!