Jag tror nog, att bara de får hålla sitt revir, så går det nog bra. Personligen så tror jag, att de aldrig kan bli kompisar, men väl acceptera varandras områden. Vad jag fått lära mig, är att en katts revir ser ut som en liten blomma, du vet de där man sitter och kluddar när man ringer…. Mitten är HEMMET. Dit får ingen gå. Sedan så har vi kronbladen, som kan variera i storlek. En kastrerad hankatts revir är inte större än ca 1,5 km i diameter. sedan så finns det frizoner i "kronbladen" där alla får gå. Så det är ju inte så konstigt att deras revir krockar med varandra. Någon mer, som känner till den förklaringen? Tycker den är så vacker, dessutom. En liten blomma……

Som du skriver måste något ha hänt som gjort att de blivit ovänner. Ofta uppträder sådan här saker när något förändras i hemmet. T.ex. en ny katt, en katt eller flera blir könsmogna, en katt försvinner eller att man flyttar. Det handlar då om att rangordningen mellan katterna rubbas. Man ska alltid låta katterna reda ut det hela själva. Går man som matte/husse emellan kan man istället förvärra konflikten. Det kan bli bättre om de bara får ordning på rangordningen sinsemellan och accepterar situationen. Det verkar här som att de strider om vem av dem som är högsta hönset. Det brukar normalt vara äldsta katten som är högsta hönset.

Kan bråket ha börjat när de blev könsmogna?

//Lena

Jobbig situation. Jag skulle försöker muta de med mat. Kattgodis osv. Så gör jag med mina. Ingen 100% lösning, men om de är jättesugen (girig) på nåt speciellt, då sitter de som bästa vänner tillsammans och glömmer bort ovänskapet.

jag har en trupp på 5 kissar med en enda hankatt… o han kan verkligen konsten att vara sur.. men eftersom han har ensamrätt på att ha dåligt humör så funkar det bättre än hos dej…innan han kom till mej så hade jag en fin o lugn trejtrio som verkligen hade harmoni.. sen kom Bruno…allt lugn försvann och jag fattade inte ett dugg varför han var som han var… trodde faktiskt ett tag att han hade ett ton skruvar lös…sen läste jag rasbeskrivningen på abessinier och eftersom Bruno har speciellt utseende så är jag övertygad om att han abessinierblod i sej…så här har det varit strider som gjort mej galen mellan katterna… men sen kom Julia för 1½ år sedan.. en liten kattunge som inte fattade att dom ser ut som David o Goliat… dom är idag bästa vänner även fast det inte alltid syns… Bruno har fortfarande sitt dåliga humör kvar…han måste ha blodsockernivån jämn och sen ska det daltas o fjäskas… men annars så har lugnet lagt sej… om det kan göra det med dessa två busare som far runt och brottas….

Nej, könsmognaden har inte med detta att göra. När de började avsky varandra var de båda kastrerade sedan ca ett år tillbaka. Killarna kommer inte från samma kull, men är ungefär jämgamla (de är 2 år nu). Tack för era förslag. Matförslaget har jag tänkt prova. Om de är riktigt hungriga kanske de kan tänka sig att äta något gott i samma rum. Först på avstånd och sedan närmre och närmre. Just nu har jag mat på två ställen i huset, fast ibland äter de varandras mat när den andre inte är närvarande. Jag har också kattlådor på olika ställen för herrarna vill inte beblanda sig där heller. En lite trist sak just nu är att bara en av dem går ut i vår kattgård (och vi planerar inte att bygga en till.)  Antagligen har de rykt ihop någon gång vid kattluckan. Den senaste veckan har jag faktiskt mer eller mindre tryckt ut den katt som inte vågar gå ut genom luckan, sedan jag kollat att kusten är klar. Han måste ju bli av med den obehagskänsla som denna lucka just nu är förknippad med. I och för sig är det väl inte så behagligt att bli utpressad genom väggen av en tant heller, men han tycker ju om att vara ute. Ute håller de sig lugna, var och en har sin plats.  De senaste dagarna har "luckvägraren" självmant gått ut genom luckan om jag lyft dit honom, ett framsteg. Jag tycker faktiskt att de är ganska löjliga, men tycker ju om dem ändå. På skämt kallar vi dem för amerikanen (stor och bekväm) och ryssen (röd och ettrig). Kalla kriget är inte över.

jaja, sura gubbar,. känner man väl till….Men tänk på dem som två revirblommor, då är det ganska enkelt att fatta varför de blir osams och varför de håller sams ibland

#6 Vilken härlig förklaring detta om blommorna, hade jag aldrig tänkt på tidigare…den ska jag ta mej en närmare fundera på nu när man kommit upp i slafen…

När det gäller osämja mellan katter…kan det också bottna i något som hänt, det kan räcka med att någon av katterna blivit skrämd av, eller kommit i närheten av en främmande katt.

Det hände oss här för en tid sedan..vi fick besök av en okastrerad hankatt när dörren stod öppen..efter det förändrades vår Michelle, hon gav sig på våra hanar…vilket resulterade i att hanarna blev rädda för henne, det hela blev till en ond cirkel…nu med tiden..när inte den främmande varit här på ett tag  har familjen stabiliserats igen…men det behövs så lite för att vänskapen ska kunna få sig en knäck…hoppas att det hela löser sig så att dom inte ska behöva vara alltför arga eller rädda för varandra…det är svårt när man har det så i kattfamiljen..

Sidentass

Jag måste berätta hur glad jag är över att stämningen mellan de båda surisarna har förbättrats. Igår låg de och sov på samma klösträd, på varsin nivå ca en halv meter från varandra. De möts fortfarande inte utan att gå omvägar, men de vistas åtminstone i samma rum och bägge går in och ut ur kattgården. Detta är kanske så bra det kan bli. De har ju andra katter här som de kan sova med och gosa med, de behöver ju inte gosa med varandra. Jag är överlycklig över dessa framsteg.  Jag var riktigt orolig för de båda surisarna ett tag.  En engelsk kvinna som heter Vickie Halls har skrivit tre böcker om katter. Hon jobbar som kattpsykolog. Jag har läst dem alla tre och fått inspiration genom dem. Hon skriver om hur viktigt det är med flera matplatser, flera lådplatser, flera klösplatser osv om man har många katter. Annars uppstår lätt konkurrens . En katt kan terrorisera en annan genom att bevaka lådan eller matplatsen så att den andre inte vågar gå dit. Finns det flera lådor t ex blir bevakningen omöjlig och då faller hela terrorn. Jag tror det var så hos oss. Visserligen hade vi flera lådor, men de stod i samma rum. När bråket var som värst gick t o m en av de sura hankatterna och bajsade på den andres favoritsovplats. Det var egentligen en riktigt raffinerad hämnd, om den andre nu bevakat  eller skrämt honom vid ett lådbesök, men inte så uppskattat av oss. Numera har vi flera lådställen och flera matplatser. Lite krångligare, men det är det värt. Katter är egentligen otroligt smarta. De är verkligen fascinerande djur. Man lär sig hela tiden nya saker och ingen katt är den andre lik.

   En fråga från en som inte förstår riktigt, har tittat på sidorna på katter, bedriver de flesta av er avel på katter? Jag förstår om man en eller två katter, men ett kompani av katter. Har även varit ut i min kommun o sett ganska hemska sener på sistone. Nu frågar jag inte detta för att reta upp kattägare på något sätt, jag förstår att ni tycker om era djur, men är det inte besväligt att ha så många,jag har två hundar, men vill inte ha tre för det blir för mycke att ta hand om. Har hane o tik, men det får man passa så det inte blir tjuvparningar, för det vore ett tecken på dålig hundhållning.

Ingen avel här inte! Hittekatter kks katter och dom är kastrerade! Ett kärt besvär man får så mycket kärlek tillbaka! De du Nore!

Nä,ingen avel här heller.

Har två egna katter och en "extrakatt" i nöd.Snart blir det två "extrakatter" här,det blidde så men det löser sig sedan då någon får eget hem.Det får ta den tid det tar,dock - fyra är verkligen det allra mesta vi kan ha hos oss så fler kan inte komma in här.Den som kommer snart är förvildad så det lär ta längre tid att hitta ett hem,Måns däremot vill jag ska vara frisk innan jag försöker hitta hem till honom.

Nej då, jag bedriver heller ingen avel. Det skulle vara svårt med fem killkatter. Jag har dem för att jag älskar dem och för att de behövde ett hem.

Dessutom skulle det vara idiotiskt att avla huskatter när det finns tusentals hemlösa stackare. Sen vill jag också säga att om man har katter som kommer överens är det inte jobbigare att ha flera än en, snarare tvärtom. En katt har man dåligt samvete om man lämnar ensam hemma på dagarna. Har man några stycken som gosar och leker med varandra har de alltid sällskap, och vill de vara i fred går de undan och sover en stund. Det är stor skillnad på att ha katt och hund. Min syster har både hund och katter. Hunden motsvarar enligt mig minst fem katter…

#13 oops, då har jag fn 7+5 katter =12 katter
(Alltså jag har 3 egna, 2 vuxna +2 kattungar som jag är stödhem åt o då vovven då som kan räknas som 5 katter….)

Läste denna tråd nu.

#8 Så härligt att de kan "acceptera" varann nu :)

Ingen avel här heller.

6 kastrater.

   HIHI ni var på bettet, jag gillar er för ni är mån om era vänner. Tänk ett önsketänkande, om alla vore som ni, då skulle det inte finnas driftakatter i vårt sammhälle.         NORE  Jägare