Har ingen statistik, men min känsla är att hankatter oftare drabbas än honkatter. Varför vet jag inte.

Hankatter drabbas oftare pga att hanar och honor har olika utformning på urinröret. Hanens urinrör är smalare än honans och samlar således lättare kristaller.

Precis tvärtom mot hos människa då, där urinvägsbesvär oftare uppstrå hos kvinnor än män pga att våra urinrör är kortare. Tack för ny kunskap, Kattassen!

märks ju mer på hanar med då de för större problem, mildare uv kan ju gå över av sig själv och då kanske man aldrig ens märker det .

Det är vanligast hos katter som äter torrfoder då dom ofta inte får i sig tillräckligt med vätska.

mistänkte detta, nu är det inget problem med Tarzan, och jag hoppas att han inte drabbas men jag tänkte på den 3årige katten som fick avlivas pga besvär i urinvägarna.

förutom kvalitets toorfoder för Tarzan även blötmat, i små portioner, 2-3gånger daglig och jag tillsätter alltid lite extra vatten i blötmaten. Koker vatnet också i blötmaten. så får hoppas att han eller någon annan kisse drabbas.

Ett bra kvalitetsfoder (torrt) är helt ok för katten att äta. Det innehåller nämligen ämnen som håller kristallerna "i schack". Däremot att ge torrfoder av dålig och billig sort ex. Friskies kan ge kristaller i urinen pga att natriumhalten i fodret är för hög samt att kristall-upplösande ämnen inte finns i de sämre fodersorterna.

Det finns även ett bra foder hos veterinären som heter Royal Canin Urinary vilket har en kristallösande effekt hos katter som haft problem med urinvägarna.

Att katter ändå drabbas av detta går naturligvis inte att undvika men man kan göra mycket med hjälp av ett bra kvalitetsfoder samt bjuda på vatten och mjukmat vid sidan om. Man skall inte rädas att ge torrfoder till en för övrigt frisk katt.

Att den 3-årige katten som fick avlivas pga akut urinsten (som gått för långt) var tragiskt och hade verkligen gått att förhindra om de som haft hand om katten varit uppmärksamma på kissproblemet och att han kommit till veterinären betydligt tidigare. Det hade gått för långt och han kom att hamna utom räddning. Sånt skall inte behöva hända om man har koll och uppmärksammar sin katts ev problem i god tid.

Du gör helt rätt med Tarzan - fortsätt så! :-)

skriv fel i mitt inlägg ovan, ska vara " får hoppas att han eller någon annan kisse inte drabbas" jag hoppas att ni endå fattade vad jag menade.

Efter att ha läst lite i den här tråden så vill jag bara dela med mig av mina erfarenheter kring hankatter med urinvägsproblem.

Det hela började med att jag upptäckte att "någon" hade kissat på våran soffa, och att den som hade kissat, hade blod i urinen. Misstänkte först hunden, men efter att ha gjort ett "luktprov", så förstod jag att det var någon av katterna. Svårt att säga vem, då vi har mer än en, men jag tillämpade uteslutningsmetoden och kom fram till vem det var.

Stackars Bobcat och jag åkte till veterinären dagen efter, och fick där bekräftat att han hade akut urinvägsinfektion, stackarn! För att se att det inte var något annat så skulle de analysera hans urinprover lite mer noggrant och återkomma inom några dagar, så Bob och jag åkte hem igen med specialfoder, smärtstillande och antibiotika.

Efter några dagar fick jag beskedet att han hade kristaller i urinen, blod i urinen, men även e-colibakterier. Och inte ens veterinären hade en bra förklaring till hur de hade kunnat hamna i hans urinvägar. Så, det var bara att byta till starkare antibiotika och försöka driva ut alla bakterier som inte hörde hemma där.

Efter två månader var det dags för Bob att lämna ett sista urinprov, och det visade då att han var frisk! Wohooo, lycka! Men… lyckan varade inte särskillt länge, då det bara tog en vecka innan stackarn började gå och småskvätta hemma och se plågad ut varje gång han behövde kissa. Så, det vara bara att åka till veterinären igen. De hittade inte någonting, mer än att det var blod i urinen och ytterst lite grus, men ingenting annat var konstigt. Därför bestämde jag mig för att göra ett ultraljud på honom för att kunna utesluta att det var defekter i urinvägarna som orsakade problemen.

Ultraljudet visade inte på några som helst konstigheter. Bob hade inget grus kvar i urinblåsan tack vare sin nya specialkost, och inte heller fanns det några "fickor" eller andra abnormaliteter i urinvägarna. Det enda som veterinären såg var att hans urinblåsa var för tunn. Den är alltså mycket känsligare än vad urinblåsan på en "normal" katt är. Fick tipset av veterinären att köpa ett receptfritt läkemedel "Cystease". Detta kan katten äta livet ut utan risk för komplikationer.

Jag vill verkligen lovprisa detta! Tack vare torrfoder för katter med urinvägsproblem, burkmat utblandad med vatten (1ggr/dag) och Cystease, har Bob fått nytt liv! Så mitt råd till Er därute som har katter med svårbehandlade urinvägsproblem - GE INTE UPP!! Kämpa in i det sista, och testa verkligen medicinen om ni inte gjort det, för min lilla Bob fungerade kombinationen av de tre ovanstående sakerna klockrent! Vill också påpeka att det tog FEM månader innan veterinären tipsade om medicinen… Kanske hade Bob blivit bättre snabbare om jag hade vetat om att den fanns lite tidigare…

(Oj, det här blev långt, hoppas ni orkade läsa… ) Varma kramar/ Linda

#9 Så har vi också haft det med vår Ludde. Stressbetingad urinblåseinflammation med grus urinvägarna. Cystease ger vi regelbundet och håller honom grusfri med bra kost. Cystease löser inte kristaller men mjukar upp och förstärker väggarna i urinblåsan vilket gör att den inte är så mottaglig för inflammationer. Bakteriella UVI måste dock ha antibiotika men finns inga bakterier så är det lite smärstillande (Metacam) och Cystease som gäller en vecka.

huff, så tråkigt. men det som är jobbigt är jo att det inte verkar gå över med engång. ledsamt för kisserna som drabbas.

tack för info spamex