Vet att för några år sedan pratade vi om här i stan att man skulle åka runt i skolor och på dagis och "missionera" lite om katter och katthållning. Det var då det var så mycket elände (ja det är det väl fortfarande) i en del områden i nordöstra göteborg. Särskilt i områden och skolor där det finns många olika kulturer skulle det vara extra viktigt. Många fall av djurmisshandel har förekommit utfört av barn och ungdomar och det beror ju på stor del att dessa barn är uppfostrade med att katter är "trash".

Men även i skolor och områden där katter gillas är detta särskilt viktigt och då kanske just fokus på kastrering, ID-märkning och hur man gör när ens katt springer bort mm.

Någon som är lite barnpedagogisk kanske har lust att sätta ihop en sån verksamhet?

Så mycket skit som Djurskyddet står för (ej skygga katter, ej TNR, anslutna avlivningshem) har de ett bra projekt - REDE.

Det skulle jag önskar att alla skolor hade det i undervisningen. http://www.rede.se/

Jag har slutat hålla tyst när jag hör om okastrerade katter osv. Bättre att säga direkt nånting än att mår dåligt senare.

# 1. Vet man om att det är mer akuta problem i ett visst område vid en viss tidpunkt kan man prata med förskole- och skolpersonal direkt och be dem ta upp det här på ett bra sätt med barnen. Min erfarenhet är att många anställda inom barnomsorg/skola själva har katt, är måna om att lära barn vad som är rätt och fel, och är vana vid att prata med barn på bra sätt.

Ofta pratar man ju redan i förskolan om djuren på förskolans gård: om nyckelpigorna, snäckorna, om alla andra småkryp och om att man måste vara rädda om dem, att de bor här, att man inte får förstöra dem och deras hus och så vidare. Så ambitionen att få barn att visa omtanke och hänsyn mot djur finns oftast med redan från start i skolsystemet.

Kulturella skillnader i synen på djur förekommer tyvärr - där skulle förskola/skola kunna bli en viktig "mot-kraft".

Jag skulle absolut gå till skolan och prata med pedagogerna och be dem hjälpa till om det var akuta problem i t ex ett visst bostadsområde. Men man får nog hinta pedagogerna om vad som pågår, det är inte säkert att de bor i närområdet och själva märkt av problemet.

Man har ju också ofta diskussioner i skolan om etiska och moraliska frågor (med lite äldre barn), och där skulle de här frågor passa utmärkt att diskutera.

#1+#3 ja frågan är mycket större än "min" flicka på gården och era tänkanden och projekt är superviktiga! - bäst för folk med barn i för+skolåldern att engagera sig i detta.

Tänkte just i denna tråden på det akuta problemet, med en flicka som sägs "älska katter" men med en mamma och pappa som accepterar att hennes älskade katt lagt kattungar "ute någonstans", just nu - jisses, kyla och regn på intågande! - och flera i grannskapet som ser det som helt naturligt. Det är alltså inte flickebarnet som är problemet, tvärtom. Tror att jag kan nå de vuxna, och hjälpa kattmamma med ungar, genom henne. Om jag hittar ett sätt. Inget "problembostadområde" här heller. Väldigt ordnat medelklassigt skulle jag säga, och kulturellt homogent. Samt kattvänligt (typ = kattinformerat) trodde jag. Men detta är ett av flera liknande exempel under bara de senare månaderna. (En mamma skaffade t ex en katt, gratis, till sin son, för det ville han ha, i början av sommaren - underbar misse. Sonen tröttnade snart, vill ha en valp istället. Nu är katten försvunnen, sägs ha blivit sjuk på ngt vis, och är avlivad.) Kan hoppas att området är överrepresenterat vad gäller idioter, men börjar frukta att så inte alls är fallet.

#2 TAck för tipset REDE! Ja håller med, har också slutat hålla tyst. Men detta var ett kort möte, hade inte tid att stanna, och jag VET att det var viktigt att inte explodera i det läget. Flickan lyste av gjädje över att hennes katt skulle ha/hade fått ungar. Trots att försvunnen. Och så idioterna runt omkring. Hade inte en rimlig chans att göra ett vettigt jobb där och då. Nu gäller det att försöka rädda kattmamma med ungar (de finns tydligen i ett villasamhälle strax utanför Borås, fick jag veta idag - fast ingen vet exakt var, som sagt) - och flickstackarn.

Numera får man en DVD då man registrerar en id-märkt katt på SKK. Den heter "Min Katt: En film med TIPS OCH RÅD om din katt". Gått igenom den. Verkar vara gjord för barn/ungdomar. Det är visserligen reklam för Whiskas kattmat, och en del andra egendomligheter, men inte helt fel. Har ni sett den? Betonar betydelsen av kastrering, vaccinering och id-märkning bl a. Tänkte jag kunde ge henne den, till en början. Blev bara orolig att bilder fr kastreringsoperation kunde förskräcka en tioåring? Finns visserligen från kejsarsnitt också, men mer anonymt. Och sådant tror ju ingen händer "min" katt. Hur som inbillar jag mig att DVD och internetmaterial går fram bättre än en (ilsken el inte) föreläsning av en "tant" på gården. Vad tror ni?

#4 Tror du har helt rätt. Ilskna tanter stänger man av öronen för, men någon som tar sig tid och förklarar utan att skuldbelägga lyssnar man på. Visst kan op-bilderna förskräcka, men om du tror att du kan få några vuxna att titta på den tillsammans med barn så är det absolut värt det. Kanske kan man ta upp det med personalen i skolan?

har i flera år försökt få min dotters skola att överväga att använda isg av REDE men de sitter o låtsas vara intreserade på mötet o sen skiter de i det….

#6 Tråkigt när de inte inser att de skulle kunna nå långt i undervisningen både när det gäller kunskap men inte minst förståelse/empati.

En bra idé Sarasvati att ge flickan informations-DVD från SKK. Förklara att den innehåller operationsbilder, men att katten inte känner något. Vi får informera där vi har chansen.

Tror annars att den mest effektiva metoden för förebyggande arbete är informationskampanjer i TV och tidningar.

Ta ansvar för din katt, kastrera den, id-märk och registrera den!

Behöver inte bli dyrt alls, bara de tre punkterna trummas ut, med förklaringar förstås, under några veckor i folks vardagsrum. Då kan barnen fråga sina föräldrar "Våran Missan är väl kastrerad och id-märkt??"

Om det vore något ruter i Djurens Vänner och Djurskyddet skulle de använda någon av alla sina miljoner kronor på banken till en sådan kampanj.

I väntan på att det ska ske får man väl hoppas att staten/kommunerna kan bekosta en kampanj. De har ju faktiskt ekonomiska vinster att hämta av att hemlösa katters antal minskar. Om de nu inte har den empati som behövs, men det kanske de har…

Jag har för mig att jag har läst om några andra som jobbade på liknande sätt som Rede.Jag tror det var här på hittekatter jag läste det, men jag minns ej var de jobbade

#2 Nu är tyvärr "mina" ungar nog lite gamla för materialet men ska ta en titt, kan ju inspireras. Kan behövas här, såg annons där 10-veckors kattunge bortskänktes.