?

Hur är det med Tyringekatten?  Du har inte skrivit så mycke Sagolika…..

Vad handlar det om..Tyringe-katten Michelle?

#3 Tyringe katten Michelle finns i tråden Högdräktig hemlös hona i Skåne, som jag puttade upp nu.    Men nu undrar nog många vad som hänt. det står ju inte så mycke i inlägget här?

 Förb…. dator till att krångla Hoppas det funkar nu då! Hela inlägget försvann innan.

Tack Karin! Ja, det stämmer. Det är samma katt det rör sig om. Min bror har fortsatt att mata henne. Dock får han skäll av tanterna där han bor för att han matar henne! Eftersom många i området är katthatare så lever Michelle och kattungarna ett farligt liv.

Kattungarna är väl några veckor nu (om de har klarat sig). När Michelle har fått mat av min bror Fredrik, så har hon försiktigt strukit sig mot honom och han kan ibland försiktigt klappa henne. Hon har i alla fall lite förtroende för honom och en annan människa. Övriga är hon rädd för.

Är det fortfarande ingen som vet någon som skulle kunna vara stödhem åt dem?

Jag ska ev. hälsa på min bror snart och då tänkte jag ta med min kamera, utifall jag skulle ha sån tur att jag ser kattmamman och bebbarna. Dock är det ju ingen vits att göra infångningsförsök eftersom jag inte har någonstans att göra av dem.

Åå din bror kan klappa henne lite nu! Finns det inte någon som kan förbarma sig över Michelle och hennes ungar!! Någon?

Kan inte din bror vara stödhem åt kattmamman och ungarna, Sagolika? Mamman har ju förtroende för honom nu.
Annars kan ingen vara stödhem?

Alltid bra med bilder på katterna det gör det lättare att hitta nya hem! Tänk vilka hemska levnadsöden många katter har och lever under. Och sedan alla dessa katthatare! Blir så ledsen. Hoppas vid gud att någon har en vrå där mamman och hennes små kan få komma in.

//Lena

Nej tyvärr. Min bror har ADHD-problematik och bor på ett särkilt boende i Tyringe. Där är det förbjudet att ha djur och dessutom är det några i personalen som skäller ut honom då han matar katten Stackars Fredrik! Han vill så gärna hjälpa katten men blir mest motarbetad. Jag hoppas att någon kan förbarma sig över den lilla kattfamiljen, för jag vet att min bror kommer att ta det hårt om de måste avlivas.

Idag känns allting så motigt! Jag har varit och avlivat en sjuk gammal katt idag. Det är verkligen jobbigt att vara med om, men fastän jag tycker det är obehagligt (inte minst med tanke på den jättestora sprutan rakt in i buken & jag är själv spruträdd) så skulle jag aldrig drömma om att överge ett djur i den stunden. Det finns ju de som bara lämnar in dem till vetten och lämnar dem åt sitt öde, men jag går ingenstans förrän jag garanterat vet att allt är över. Jag har gråtit så mycket idag att jag fick migrän. Jag skulle egentligen gå på personalfest idag, men jag kände verkligen inte för det. Min enda tröst är att den lilla tösen inte lider mer nu.

Tröstekramar till dig Sagolika.  Att låta ett djur somna in är ett av de värsta saker som finns även fast man vet att djuret har det bättre nu.

#9 Jag tycler det är dåligt att man inte får ha djur på såna boende!  Personer blir ju lugnare och trivs bättre ifall de har en katt där.. Nee fy så dumt!! Han vill ju bara hjälpa till! Åh vad jag kan inte tycka om såna människor som motarbetar kattvänner!!

#10 Vad synd, men du gjorde det rätta!
Tröstkramar till dig.

Tröstekramar till dej

Jenna

Hatar när en katt blir avlivad! Känns som ett personligt misslyckande. Fast jag vet att det är nödvändigt ibland, men ändå..

Läste på katter.nu att en tjej ställer upp som stödhem. Blir det så? Vore fantastiskt om kattfamiljen kommer in.

#10 mina varmaste tröstkramar till dej…du gör rätt som skriver här, du ska inte bära all smärta själv..vi finns här för dej när du behöver prata..

Sidentass

Tack för tröstande ord!

Ja, nu finns det två olika stödhem på gång Det ena är nära men med ont om plats, det andra ligger längre bort men har mer plats och kan troligen ha dem lite längre tid. Så det lutar väl mest åt det senare.

Återstår att ordna transportbur/fälla, folk som hjälper till med själva infångandet samt transport till stödhemmet. Jag har ringt runt och mailat och försöker ordna dessa saker. 

Min bror har inte sett kattungarna, men har matat mamman. De brukar ju inte ta fram kattungarna förrän de är lite äldre, så antingen ligger de väl gömda eller också har de inte klarat sig. Just nu har jag mycket att göra, men om jag kan så ska jag åka dit o titta, fota och hjälpa till.

Skönt i alla fall att det börjar lösa sig. Erfarenheten har dock lärt mig att inte tro nå´t  förrän jag ser det. Folk kan backa ur och så, men vi hoppas på det bästa nu.

Inte roligt att behöva avliva en katt, förstår att det var jobbigt. Hoppas nu att allt ordnar sig för Michelle, och så bra att det finns någon som kan ta in henne. Vi får hoppas på det bästa. Kram!