Svårt det där när de blir så där oerhört modersbundna. Var hon lika dan innan hon flyttat eller har det tilltagit nu sedan hon varit hemmifrån och kommit tillbaka?

Hon var visserligen mycket med sin mamma innan också, men nu är det hela tiden. Antingen mamma eller jag. Hon är aldrig ensam. Och då har jag ju ändå flera andra katter som hon brukar leka med. Men nu håller hon otroligt hårt i mamma eller mig. Det är verkligen som om hon vill förvissa sig om att vi inte ska försvinna igen.

Ett alternativ är att mamma och dotter flyttar tillsammans. Då har de trygghet i varandra på det nya stället.

Eller så kan hon väl få stanna?

Att mamma flyttar är inget alternativ. Hon är världens gosigaste med mig men så fort det kommer någon främmande så flyger hon all världens väg. Det är ingen som någonsin kommit så nära henne att det går att klappa henne.

Så hon måste stanna. Jag har väl i och för sig inga problem att behålla Lynx också, även om det inte var meningen, men då blir de väldigt många här hemma. Och folk har ju åsikter om det.

#2 Kan blir sådär att de gör bakslag när de varit med om något som rubbat deras trygga cirklar. Hon kommer nog bli sig själv igen efter ett tag. Svårt att säga framöver vad som är det bästa. Om hon blir trygg med någon av de andra jourkatterna kunde de ju flytta tillsammans sedan. Bäst kanske till ett hem som inte har andra katter.

Jo, jag tänkte ge det några veckor och se vad som händer. Problemet är att hon är min sista jouris som behöver hem. Och sällskap behöver hon ju trots allt.

Har ju en kisse-bebis kvar hemma, men han har ett hem som väntar.

Låt henne stanna 

Alla får stanna, problemet löst:)

Även lilla kissekatt-pojken som spinner så han dreglar så fort han ser mig. Som sover så skönt under hakan på mig varje natt och väcker mig genom att slicka mig i hela ansiktet.

Det är tyvärr andra som har problem med antalet katter.

Kissen sover sött bredvid mig:)

Ibland blir det inte så som det skulle bli. Har också fått tillbaka en kille idag som jag kunde klappa utan problem. Han var borta i 2 veckor, låg bara under badkaret eller tryckte i köksfönster, åt inget, hade bajsad på sig och det nya hemmet kunde inte komma nära utan att han fräste och attakerade.

Jag kunde klappa honom direkt igen och han spann. Men han är så mager nu och skitig i pälsen:( (långhårig).

Vi har fått tillbaka en del nu av olika anledningar. Det är så tråkigt för man vet aldrig hur katten kommer att bli i det nya hemmet. Ibland blir det flera försök tills det verkligen stämmer.

Kanske går det ändå att hitta ett nytt hem tillsammans med mamman? Till någon som inte har en katt men som låter katten vara en katt utan att den behöver bli knäkatt efter en vecka.

#9 Låter jättelikt denna tösen. De fick inte komma i närheten av henne och de var rädda att de hade "förstört" henne för all framtid. De var verkligen ett superbra hem, så det var så synd.

Men så fort Lynx kom hem igen så travade hon rakt upp i soffan och la sig tillrätta.

Det har hänt att omplaceringskatter blivit kvar hos mig och när folk frågar hur många katter jag har svarar jag att det ska man inte tala om och så får var och en ha sin uppfattning om hur många det kan vara.

Två av mina katter har varit placerade men jag tog tillbaka dem. Låt du katten stanna för mamman och ungen verkar ju vara väldigt fästa vid varandra vilket är rätt ovanligt så mamman vil nog gärna ha kvar sin kattunge.

Visst var det så att du inners inne redan bestämt dig men behövde få höra det 

Psst..jag känner igen mig 

Problemet är att vill man vara jourhem kan man inte behålla alla katter. Och det vore synd om Ulrika inte kunde hjälpa hemlösa längre.

Men det är ju inte riktigt den första omplaceringen som blir kvar isåfall…om man säger så.

Hade med all säkerhet behållit kissen,är så blödig,och vill att alla katter ska må bra,och känna sej trygga!

Du erbjuder uppenbarligen katterna ett hem där de trivs toppenbra. Gläd dig åt att vara älskad av dem, och om vissa människor har problem med det, låt det förbli deras problem och ta inte åt dig.

Det är ju bara att ge upp. Försökte författa en annons om Lynx, då sitter hon bara bredvid mig, tittar på mig och börjar spinna så fort jag tittar tillbka.

Lägger ner försöket just då. Några timmar senare tänkte jag försöka igen. Då ligger hon på datorn med sin mamma bredvid och tokspinner så fort hon får se mig.

Jag ger upp, Lynx vill stanna här och då kan jag ju inte göra nåt annat. Jag har en katt till helt enkelt. Hoppsan så det blev!

Lynx som liten bebis….jag borde förstått redan då vad hon ville:)

Hurra 

Grattis till en "ny" familjemedlem Ulrika

#17 Du det känner man igen! Har hänt mig också ett par gånger tidigare.

Vad ni är gulliga.

De är så söta ihop mamman och dottern!