Så härligt! Hur bär du dig åt att hitta rätt hem - eller hem överhuvudtaget?

Har en gudomlig hemlös men heltam, samt nu kastrerad, vaccinerad, id-märkt och försäkrad, kattherre här men "alla" (vänner och vänners vänner samt bekanta och bekantas bekanta) drar sig ur i sista sekunden (oftast beroende på ngn sambo, eller plötsligt uppdykande allergier - ursäkta, vet att allergi KAN vara ett stort problem), och lappar plockas systematiskt ned. Blocket har jag fortfarande inte vågat mig på. Hör om ruskiga erfarenheter där…

All lycka till till Alice!!

#1 Jag har väl slitit mitt hår, förbannat halva mänskligheten och idiotförklarat resten. Så har jag väl gjort.

Jag la ut annonser överallt, blocket, eniro, zoonen, de olika grupperna på facebook.

Hade 6 katter, fick över 50 mail på de två yngsta med "häftigast" teckning.

Sen kanske 20 mail på de andra sammanlagt.

Det blev lite lustigt för denna katten Alice var det verkligen ingen som var intresserad av, sen kom två jättebra hem precis samtidigt.

Då blev det helt plötsligt svårt för båda ville väldigt gärna ha honom.

Men i och med att Alice är 10 mån så valde jag hemmet med katter i hans egen ålder, det andra hemmet hade en katt på 13 år. Visserligen pigg och glad men jag tänkte lite framåt nu.

Jag mailade en massa fram och tillbaka först. Frågade ut dem ordentligt. Många försvann pga att de inte ville svara eller inte hade rätt svar helt enkelt. Jag hade en del krav men de listade jag redan i annonsen men ändå så fick jag mail där de ville ha dessa som ensamkatter.

Det kan funka för andra, men inte för mina som växt upp i stor flock.

Efter att ha skurit ner dessa mailen till färre, då började telefon pratandet. En del fick man kontakt med direkt, några blev man osäker på. Men en del tycker inte om att prata i telefon så det kan man ju inte hålla emot dem heller. Så de jag var tveksam om träffade jag personligen, samt de andra då. Ville ju inte av misstag sålla bort ett bra hem.

Sen valde jag efter i vilken miljö jag tyckte katterna skulle passa bäst i helt enkelt. Katt innan, bra levnadsmiljö, möljighet att gå ute i koppel, rastgård osv. Några saker fick ju företräde där. De som bodde på tredje våningen mitt i stan och sökte utekatt var ju inte särskilt intressanta.

Men jag kan säga att jag svarade på precis alla mail. De som inte hade rätt möjligheter förklade jalg varfölr jag valde som jag gjorde. Förklade att jag inte ville ha utekatter i stan, inte ville ha en ensam katt osv. Förklarade verkligen varför så de inte trodde att jag bara struntade i dem.

Jag är ingen expert på det här, och jag följde ingen mall, utan jag gick enbart efter mitt huvud och hjärta. Jag hoppas att det funkar, men jag vet ju inte.

De två småtöserna är ju bara 12 veckor gamla så där gjorde jag så att jag har deras namn, adress och telefonnummer och när det är dags för kastrering så vill jag se kvitton.

Jag har även erbjudit mig att följa med till veterinären ifall det är någonting de tycker är jobbigt att göra. Men som sagt, jag ska ha kvitto på att det är gjort sen.

Efter tidigare erfarenheter så tror jag faktiskt att man kan hitta lika bra/dåliga hem på blocket som på en kattsida. Det är upp till en själv att sålla ut de dåliga och behålla de bra.

Den största fördelen med blocket är att alla vet att det finns. Det är jättemånga som inte har en aning om kattforum och djursajter. Man hittar ju inte dessa personer annars.

Däremot när man väl har dem på tråden kan man tipsa om alla sajter. Jag hittade en del under tiden som mycket väl kunde tänka sig att ställa upp som jourhem så jag gav dem massa adresser till olika föreningar och hoppas att någon faktiskt kanske menade vad de sa.

Men jag tror att jag hittat rätt med dessa katter. Men jag har också sagt att jag tar tillbaka dem hit ifall det blir några problem. Ifall tidigare katten och den nya inte kommer överens osv.

Jag föder ju inte upp katter utan dessa var ju födda här av ute-katts mamma, men jag tänke behandla det som jag gör med min smådjursuppfödning. Livslång support om de vill helt enkelt. De är ju ändå mina bebisar. Fastän de inte är uppfödda av mig så är de ju ändå det till en viss del.

Nu har jag två töser inneboende, ena dräktig, den andra mycket troligt. Dessa två och deras bebisar ska hitta hem sen när de är gamla nog. Efter det ska jag ta en paus tror jag. Man blir nog gammal i förtid.

Man gråter när man hittar utekatter som mår dåligt, man gråter hos veterinären när man ser sår som ingen har sett till, man gråter när man kommer hem och ser hur de kastar i sig maten, man gråter när de föder bebisar för det är ju trots allt en upplevelse i sig.

Sen gråter man lite under de närmaste veckorna när bebisarna tultar omkring, ramlar omkull och är allmänt bedårande.

Gråter lite när man inser vad lite respekt folk har för djur, de är en ägodel och varför ska jag ens bry mig om vad de hamnar. Jag ska väl vara glad att "bli av med dem" har jag fått många mail som sagt.

Sen gråter man när man hittar det perfekta hemme. Och SOM man gråter den dagen de flyttar!!l

Och sen så blev det en liten tår när man får såna här bilder strax efteråt och en familj som berättar hur glada de är att fått just denna katt.

Inte vilken katt som helst, utan denna katt, just Alice.

Hörs det att jag behöver lite semster.

UlrikaD _ japp det hörs . För att besvara bara sista raden.

Strålande!! Tack! Ska trycka ut och läsa och begrunda samt ta till mig och lära.

Det behöver vi nog alla göra. Gråter och ler om vartannat. Artikel av detta, tack! Kram i natten.

#2 Underbart:)

Vi har också fått en del intressenter genom Blocket. Det gäller att skriva rätt annons och sedan göra som Ulrika gör…

Vad långt jag skrev.

#5 Kanon att du delar med dig av dina erfarenheter. Det är sådant som är så viktigt och bra! Lära av varandra. Just det här är ju ett dilemma att hitta bra familjer åt våra hittekatter när det är dags för dem att flytta hemmifrån. Man vill ju att det ska bli bra. Påminner faktiskt lite om rekryteringsprocessen när man ska anställa någon på en tjänst.

Bilden i #0 blir man så glad över att se! :)

Jag tycker att blocket fungerar bra om man är beredd på att få sålla bland svaren.

Jag hittade en underbar familj till en av mina hittekatter och dom såg inga konstigheter alls med att betala de 1300:- som vaccinering, märkning och kastrering hade kostat. Sen fick jag precis som Ulrika fina bilder där man verkligen kan se att katten trivs.

Är bara så fint det du skriver, bevis på en sann djurvän av stora mått, det tycker jag om.

Puttar upp!