Han behöver mest av allt tid. OCh kanske en kattkompis. Det vore väldigt bra om du tog chansen om du fick, att se om han blev mindre rädd då. OCh titta aldrig en kisse stint i ögonen. Blinka ofta, det är ett vänligt tecken. Vi tog in en skyggis här förut, en vuxen kisse, och den tog över en månad att få social med oss. Andra folk är hon livrädd för. MEn det struntar vi i för det är vår katt. Tvångsgosning ska vara bra, var bara noga med att inte tappa ner honom från knät, utan sätt lugnt och sakta ner på golvet, så märker hana tt det är varken otrevligt att sitta i famnen eller att komma ner.

okej, tack för svaret! antar att jag är lite otålig eftersom jag vill att han ska trivas… men vissa tar ju längre tid än andra..

har köpt feliway spray och sprejat i lite hörn för att få honom att känna sig lite tryggare, finns det nåt mer sätt man kan använda sprejen på (den är helt ny för mig, köpte igår)

spraya dina händer lite lätt…. när du vil gosa. Men som sagt det kan ta tid. Du har redan tagit jättekliv i och med att kisse inte gör naturbehov på  fel ställen längre. Var beredd på att det kan gå med myrfart nu.

Följ rådet du fick inne på katter iFokus. Köp en kattkompis.

Ibland så kanske det inte funkar med två katter. Det kan faktiskt bli väldigt fel om de två inte funkar ihop. Då är väl den ultimata lösningen att du blir jourhem för en kattunge? Det är ju inte fel!

Eftersom kissen bara är så liten som 14 vackor kan det gå rätt fort att socialisera den lille, för det tar oftare längre tid för dessa ju äldre dom är har jag märkt och speciellt då helt förvildade. Dra snören med något smått på toppen med en mus då och då, plus kasta en eller ett par pingisbollar på golvet gör att det losnar och helt plötsligt så glömmer han bort sin blyghet. Jag själv har aldrig tvångsgosat med någon av mina halvdussin katter som jag har eller haft, för detta gosande kommer från deras sida när dom tycker att det är dags. Tålamod bara.

ja jag tycker att det har gått väldigt mycket framåt redan om man läser TS första inlägg….Bara det att den börjar bli så trygg att den går på lådan fint är ju ett jättekliv.

ja det är jag verkligen jätteglad för, han äter, sover och går på lådan iaf, samt springer runt en del och sitter i fönstret och tittar… är bara människor som är lite läskiga nu… så det går ju framåt absolut, har hänt mycket senaste dygnet

Låt kissen bestämma takten, var lugn själv, stressa inte. Pröva med att servera extra god mat ur handen.

ja om vi tar ett värde på 100, så har du kommit 75. Nu kommer nog allt så smått ska du se!!!! lycka till!!!

Det låter som om det går ganska bra, tycker jag. Även fullt sociala katter kan gömma sig en vecka (eller flera) när de byter bostad. :)

Jag skulle annars föreslå att du lockar honom med mat. Kasta små godisbitar och försök få honom att komma lite närmare för varje gång. En del katter är tokiga i räkor (går ju att dela i småbitar), andra föredrar annat, du får prova dig fram. Så småningom kommer han att äta ur handen och då kan du börja röra vid honom osv. Likaså är en laserpekare en jättebra leksak, för den kopplar inte katten ihop med dig på samma sätt, och du behöver inte röra dig när du använder den. Kostar bara några tior, och du kan få katten att komma närmare och närmare med den.

åh ja, jag är jätteglad! det går bättre och bättre! nu när jag sitter här vid datorn så sitter han nån meter bakom mig i bokhyllan och tittar, vilket han gjort i säkert en halvtimme. har varit och kliat och klappat honom ett par gånger och han verkar tycka om det:)

har också köpt en laserpekare som han sitter i bokhyllan och följer med blicken, har inte vågat hoppa eller jaga efter den ännu men den fångar hans fulla uppmärksamhet:D

snart så!

jippi!!!!!! men var beredd på små backslag ibland. sånt kan hända!

men tycker i alla fall att en kattkompis ska finnas, finns så många hemlösingar som behöver ett hem, ingen människa kan leka som en annan kisse, och finns en mening i att katt hemmen säljer kattungar i par, om ingen annan katt finns i hemmet, lycka till i alla fall, tycker det går fort framåt för den lille

Maggan47

Maggan47

Med yngre katter brukar det vara lättast att linda in dem i något och tvångsgosa. Det brukar då släppa efter några dagar. Ju äldre dem är ju svårare att linda in då dem är starkare och väldigt musklade och kan skada en svårt.  Jag är för tvångsgosning när katterna är yngre. Alla har olika tillvägagångsätt. Och du bör välja det som känns bäst för dig.

nu verkar det ju gå väldigt bra ändå. Så då hade jag nog avstått från det för att inte skrämma.

#14

Håller fullständigt med. Den största tjänst man kan göra sin kattunge är att ge den en kompis av sin egen sort. Det finns ingen liten kattunge som väljer att vara ensamkatt framför att ha en kompis.

Skygg kattunge hemma-och nu? Del 1

Lycka till men om man älskar sin katt skaffar man ett kompis. 2 katter gör inte mer arbete än en katt men betyder allt för en katt. Katter som växer upp utan kattkompis kan lätt bli problemkatter sedan.

vad är det för typ av katt du fått hem? en utefödd? en vanlig tamkatt från något hem?

Jag tycker att du ska locka fram katten och sedan kela med den, sätt den i knät eller lägg den mot bröstet och bara mys. Du måste visa för kattungen att du är snäll och betyder trygghet, om du lämnar den ifred så kommer det ta onödigt lång tid.  Så ta komandot du.

Lycka till och kela mycket med ungen.

tack så mycket för alla goda råd!

det är en "vanlig" tamkatt jag har fått hem, fast han har bott hos en gammal kvinna som dessutom var sjuk och jag tror inte alls han farit illa men har fått väldigt lite uppmäsrksamhet (vilket hon också sa själv…).

vad skönt att flera svarar att det är okej att ta upp han och gosa även om han inte kommer fram själv. det är ju det jag mest av allt vill, det är så svårt att bara "låta honom va"… vill ju att han ska förstå att jag är snäll och att han är trygg. har dock varit rädd för att det ska få motsatt effekt innan, att hans ska tycka att jag är hotfull som "bara kommer och tar honom"

men nu känns det mycket bättre än innan, han äter, går på låda, och visar nyfikenhet så länge man inte tittar på honom ;) då gömmer han sig igen. tog upp honom nu precis för lite gos och han protesterar inte direkt och satt i mitt knä nån minut innan han stack iväg. då blundade han och verkade tycka det var skönt

Vad härligt att höra, då är du på rätt väg

gör gärna så att du tar upp honom och lägger han mot ditt bröst så att han kan höra ditt hjärtslag och lägg honom gärna innanför en tröjja så kommer han snart att följa med dig överallt där du går :-))

Han kanske protesterar lite först men släpp inte efter utan fortsätt, då slappnar han snart av.

Många kramar till er bägge, detta kommer bli utmärkt, fast sedan när han är tryggare kanske du ska ta och ge honom en kompis att leka med.

ja, jag har inte släppt tanken på att skaffa en till… men känner mig lite mer på god väg med honom nu, samtidigt som han är jättekänslig för allt som kan vara stressande, så vill vänta lite tills han är trygg här…

ja, känner mig som sagt på rätt väg, tror jag, men det går ju inte snabbt direkt. tålamod tålamod… :)

Eftersom en tam kattkompisen troligtvis kommer att göra honom trygg snabbare så varför vänta. Ju snabbare du introducerar en ny katt desto lättare brukar det gå då dom är små.

som sagt, när hon är trygg med dig kan du fundera på en till.

Men prova med att ha henne under tröjjan mot kroppen, kanske inte direkt hud mot hud en tunnare tröjja mellan bara så att hon hör ditt hjärta, för ju mer du håller på med honom desto snabbare kommer det att gå.

#20 Det låter skönt att den lille verkar bli mer och mer van vid din kontakt.

Jag berätta lite om min lille Rasmus som blir 10 år till hösten. Han har alltid varit en liten "räddhare". Ända från barnsben har han varit en orolig själ och vill inte sitta i knät eller bli uppburen. Men trots det så är han världens goaste och mysigaste katt. Han har ex. i hela sitt liv tillbringat alla nätter på mina fötter, men inte längre upp. Hans trygghet stannar vid fotändan på sängen. Han ligger gärna och gosar bredvid i soffan, låter sig alltid klias och klappas MEN blir spänd som en fiolsträng när man lyfter upp honom.

ja, jag har inte släppt tanken på att skaffa en till… men känner mig lite mer på god väg med honom nu, samtidigt som han är jättekänslig för allt som kan vara stressande, så vill vänta lite tills han är trygg här…

ja, känner mig som sagt på rätt väg, tror jag, men det går ju inte snabbt direkt. tålamod tålamod… :)

men alltså han visar ju inte så mycket intresse för lek… har varit hemma nu hela dagen och varit i samma rum som honom och försökt "få igång honom" med ALLT jag kan komma på, möss, bollar med pinglor, fjädervippa m.m. … men han är liksom inte nyfiken på nåt. laserpekaren följer han ca 5 sek, sen ger han upp. tycker mest han ligger och sover. är det liksom normalt eller ska jag vara orolig?

jag får ta upp och gulla med honom, för han protesterar inte. men han kommer inte själv… känns liksom håglös. men han äter och går på låda som han ska.

testa att köpa en sån där liten mus som piper när man rör på den. Kostar runt 40 kr, men det kan bli just det som löser upp leklusten!

och just det, han låter ingenting… jamar aldrig, piper aldrig, spinner inte… bör jag vara orolig för honom?

letade efter en sån men har inte hittat musen, vart sa du att du hade köpt din?

Jag tycker så himla synd om honom. Varför köper du inte en kompis till honom för?

Han är fortfarande chockad över förändringen i sitt liv. Mamman och syskonen är borta. Då blir de så håglösa. Men det går över. Stressar honom inte med för många lek nu. Det räcker om han lär sig att du inte är farligt. Mycket kroppskontakt och ger honom tid. Han är ju bara som ett litet barn. Det kan ta veckor innan han slappnar av.

330 jag hittade min i vår vanliga livsmedelsbutik. Eurocash. De stora  butikerna har  nog dem, det är Vitakrafts. OCh var inte orolig, det kanske är en tystlåten kisse.

det har nu gått två veckor sen jag fick hem kissen och läget är såhär:

han äter och går på lådan som han ska. leker litegrann på egen hand och rör sig ganska mycket i lägenheten.leker med laserpekare och fjädervippa men inte med nåt jag har i handen.

äter skicka ur handen ibland.

men skyggar fortfarande för all fysisk kontakt. om jag närmar mig spärrar han upp ögonen och ser livrädd ut. ibland väser han lite men oftast ser han bara jätterädd ut. om jag tar upp honom behöver det inte direkt vara så att han protesterar hej vilt men han går så fort han har chansen, efter kanske 5 sekunder.

känner mig deppig för att han inte visar något intresse för mig överhuvudtaget. har varit nära honom så mycket jag kan, i samma rum osv. men på den biten går det inte framåt.

och jag kan tänka mig att skaffa en katt till. men vill att att han jag har ska känna sig åtminstone lite trygg med mig först.

kan det vara så att det här är fel hem för honom? jag menar katter är ju också personer, kanske inte trivs överallt? har haft kontakt med kvinnan jag köpte honom av och tänker tanken att han kanske ska få komma tillbaka till henne elt till nåt annat hem där han kanske trivs bättre….

#34 Han verkar så lik min lille Rasmus i beteendet. Vi har ju 4 katter och han leker och är så avslappnad med kompisarna även om han känner sig reserverad för människor (i synnerhet främlingar fortfarande). Det talar för att en kattkompis är nog inte fel. Det kan få dem att tappa fokus på det "farliga" eller otrygga. Om du skaffar en trygg stor hankatt som kan bli den lilles mentor och fadersgestalt tror jag han så småningom även slappnar av inför dig.

Kan likaledes den andra katten visa att människor är trevliga så gör snart den lille likadant.

Det är min teori. Alltså en vuxen go tam katt får bli förebilden.

Men köp en kompis som jag sagt flera gånger, en mycket social kompis som kan vägleda den lille. Du kan aldrig ersätta en kattkopis.