vi väntar med spänning!

Ena missen, väldigt gosig liten kille. Men så mager, man känner varje kota när man stryker honom över ryggen.

Han missförstod dock vad ena toalådan var till för.. Här ligger han och myser i den

Sötnos nummer två ligger fortfarande under fåtöljen och trycker. Vill inte skrämma honom med blixten så bild på honom kommer senare. Hoppas att han vågar komma ut inatt och titta lite.

Men så fin han är….önskar allt lycka till med dom små liven!:-)

Vad fina dom är, får börja med att göda upp dom lite.

#5 Tackar

#6 Ja, absolut, de får kattungemat ett tag framöver tills de fått tillbaka hullet.

De är så himla fina, men ser så små ut. Speciellt om man jämför med jättekatten som bodde hos oss tidigare Hoppas på att den lite skyggare lockas fram från sitt gömställe av ett fat mjau kalkon inatt.

Så söta . Hur gamla är dom? Mjau kalkon är mums mums. Lockar fram vilken katt som helst.

Lycka till.

Mvh Anette

Jättefin och vackert grön i örat

Imorse var fatet med mjau nästan helt länsat, och båda lådorna har använts. Tror att det är skyggisen som har ätit, han har också varit ute och undersökt under natten och bytt "gömställe".

Minstingen (på bilderna) var riktigt svårmatad, han har bara nosat i skålarna och ätit en liten, liten bit skinka som jag bjöd på tidigare imorse. Han ligger helst i ett hörn och vilar. Men när jag satte mig på en filt i närheten och läste tidningen imorse kom han och lade sig bredvid. Kan inte vara skönt att ligga på hårt golv när man är så benig. Honom får man klappa, men man får ta kontakt själv.

Katterna är mellan tre och fyra år gamla, och har haft en riktigt dålig start i livet med en uppväxt i total misär enligt djurskyddspersonalen.

Bjussa på lite kyckling vet ja..

Nu har lilla minstingen spytt ett par gånger här. Bara vätska, eftersom han bara ätit en liten smakbit. Stackarn, men han dricker ganska mycket.

Den lite skyggare har börjat blinka till oss från sin plats under tv:n och förhoppningsvis blir han nyfiken och tittar ut snart.

Vi gnuggar geniknölarna för fullt för att hitta på namn till killarna, men det går inget vidare

Nu har lillpyret inte spytt på ett tag, jag har varit taskig och nypt honom i nackskinnet för att känna om han är uttorkad… Ringde veterinären också för säkerhets skull, han är ju så mager och behöver verkligen få näring! Men han får fasta tills imorgon, då blir det skonkost i pytteportioner och förhoppningsvis inga fler spyor.

Skyggis har mumsat mat och vågade sig ut från sitt gömställe under tv-bänken en liten stund. Han har inte fräst något, trots att jag kom ganska nära med handen. Förhoppningsvis hittar vi vägen till hans hjärta via magen.

spännande, väntar på uppdateringar om kissarna, toalådan är ofta en sovplats i början, eftersom det är deras egen doft i den, som dom känner sig trygg med , bland andra oebekanta dofter, byter plats sedan ska du se

Maggan47

Stackars kissar de har nog varit med om mycket hemska saker. Nu har de haft tur som hamnat i ett bra stödhem med hjärtat på rätta stället.

Det kan ta ett tag innan man får ordning på kissars magar när de är undernärda och haft det svårt. Att de kräks och har diarré är inte ovanligt. Många ggr tål de inte mat alls efter lång tid av svält och vanvård. De kan även ha fått skador på njurar och lever av svälten. Man frå därför ta det väldigt försiktigt. Fortsätter han att kräkas efter fastan och dietkosten i microportioner behöver han kollas upp hos veterinären.

Lille Sixten är fortfarande väldigt hängig och matvägrar, så vi har inget annat val än att tvångsmata vilket vi båda finner ganska obehagligt. Men han behåller det lilla han får i sig och dricker fortfarande. Men har är inte alls i form, och tvättar sig inte ens, vilket gör mig väldigt orolig.

Ska höra med min kontaktperson på djurskyddet vad hon tycker att vi ska göra.

Sigge går det bättre för, tack och lov. Han äter, dricker och smyger sig fram ibland när vi har suttit tillräckligt stilla tillräckligt länge. Men oftast ligger han under soffbordet och spanar. Vi får komma nära och klappa utan att han drar sig undan, men han uppskattar det inte.

Om det är klabb med levern så kan det ta några veckor innan matlusten kommer igång igen. Så ge inte upp med tvångsmatningen.

Men om han dricker ovanligt mycket så kan det också vara problem med njurarna. Då blir de också illamående.

Jag hade en intagen kattunge som var dålig på att äta, mutorna var inte särskilt populära tills jag bjöd på kycklinghjärtan.Rå mat kanske kan vara nåt för Sixten.Kanske går det att spruta in lite druvsocker upplöst i vatten i munnen .

Sixten dricker inte ovanligt mycket, men han tar sig en liten skvätt då och då. Men inte så mycket att han måste springa och kissa ofta, han har bara varit på lådan en gång idag.

Nu har vi även varit till apoteket och fått en doseringsspruta som gör tvångsmatningen mycket lättare, och han slipper få kladd runt munnen.

Druvsocker har jag faktiskt redan smugit ner i det vanliga dricksvattnet, för att han ska få lite energi.

Lille Sixten har äntligen varit och gjort "nummer 2" på lådan, och han fightar emot ganska hårt mot att bli hållen vid tvångsmatningen, kanske börjar han få lite energi tillbaka?

De är så himla söta, killarna vi tror att de är bröder, de har nästan på pricken samma teckning och ligger alltid på samma sätt. Det är så synd att Sixten mår dåligt, annars hade de kanske kunnat finna någon trygghet i varandra. Nu vill Sixten mest hålla sig undan.

Har du provar att stå på huk bakom honom och hålla fast honom mellan knäna? Och ge honom med spruta när du står bakom honom. Håll honom i nackskinnet med ena handen och huvudet lite bakåtlutat.

hoppas han repar sig den lille fine Sixten!!!

#21 Det går bra om jag sitter bredvid honom och har honom "inklämd" intill kroppen under högerarmen, då kan jag hålla om hans huvud med högerhanden och mata med vänstern (är vänsterhänt). Det enda han kan göra då är att sätta lite klor i min ganska mjuka sida

Men nu har han upptäckt att laktosfri grädde blandat med vatten är ganska mumsigt att få insprutat i munnen så han är väldigt samarbetsvillig.

Här ligger Sigge och myser färgkoordinerat

Anderssons välling kanske kan vara nåt för Sixten

#24 Där sade du något! Det skulle nog kunna gå.

Sixten är riktigt hängig och har kräkts igen. Det får bli akuttid hos veterinären, håll alla tassar för att han blir bra nu, är ni snälla

Stackars killen. Hoppas det går bra.

Han fick bli kvar över natten med dropp, och under dagen kommer han få en grundlig undersökning. Det känns skönt att han är i professionella händer nu i alla fall och får den vätska han behöver.

Håller tummar för kisse.

Håller tummar jag med och hoppas på det bästa.

En liten undran. Kastrerar man en katt i så dåligt skick

#31 När han kom till djurskyddet i förra veckan var han inte sjuk, bara väldigt mager. Det var först efter att han kom hit till akuthemmet som han blev dålig och började spy.

Nu ringde de precis från djursjukhuset, Sixten är uttorkad, men får dropp, han har en infektion i kroppen och för låg halt av kalium i blodet, vilket kunde bero på mer eller mindre allvarliga orsaker

Han kommer att bli kvar på djursjukhuset, tills de (förhoppningsvis) får ordning på det och han börjar äta igen. Stackars lillpyret, det är inte rättvist att livet ska krångla så för en oskyldig liten kisse!

Oj…. hoppas det vänder……

Låg kaliumhalt kan väl bero på att han inte har ätit på ett tag?

Kan han ha fått en infektion av kastreringen? Eller har kastreringen fått en vilande infektion att blossa upp?

Stackars kissen, har han inte varit med om tillräckligt nu? Hoppas han kryar på sig snabbt.

Han har väl inte ätit sen han kom till dig den 19 och nu är det den 25, det är många dagar med bara lite mat.

Hoppas han kryar på sig stackars mise, som har haft oturen att ha varit i ett j*vla vanvårdshem, hoppas det blir bra med resten av kissarna också

Sixten har fått somna in.

Sov i ro, lille söte Sixten…….

Ja, det var tråkigt att höra. Men det är ju tack vare att han blev misskött då och hjälpen kom lite för sent.

Det känns fruktansvärt ledsamt. Sixten tvingades lida alldeles för mycket under sitt korta liv. Men jag är glad att han fick komma ifrån misären i sitt gamla "hem" och somna in lugnt under ompyssling i alla fall

Men lille misse, Sänder en kram till dig

Sov gott lille pojken.

Så sorgligt, när han nu kom ifrån eländet. 

Tröstkram till dig IngvarIsbjörn.

Kom de fram till vad som felades?

Så sorgligt… skickar mjuka tröstkramar

Vad den katastroflåga kaliumhalten berodde på vet vi inte, veterinären kunde bara spekulera. I och med att hans kropp redan var så försvagad svarade han inte på vården.

Tack för er omtanke, ni är verkligen hjältar här inne på hittekatter som orkar kämpa på i med- och motgång.

#44 Du kämpar också…kram!

Men nej, vad tråkigt att höra.

Men han hade iallafall någon som brydde sig om honom och tog hand om honom sin sista tid.

Lille Sixten

Uppdaterar här lite, vi är fortfarande ganska ledsna efter förlusten av fina Sixten, men glada att Sigge mår bra och gör små framsteg. Han är en riktig blygis som fräser till ibland, men framåt går det. Igår lekte han till och med lite!

Imorgon kommer eventuellt en kompis till Sigge hem till oss. Den tredje hankatten i gänget har äntligen kunnat kastreras, det var ett lite större ingrepp eftersom hans ena testikel inte hade trillat ner.

Jag är jätteglad att vi har fortsatt förtroende från djurskyddet, men ganska nervös också, ifall det skulle bli någon komplikation med operationssåret.

Lycka till, det går nog bättre än du tror…

Vad kul att Sigge får hem en kompis.

Oroa dig inte för ev komplikationer i förskott. Då får du bara oroa dig två gånger, om det verkligen skulle slå in. Jag fick själv en lillkisse som hade båda sina testiklar ute på drift, kastrerad för lite mer än en månad sedan. Och det gick utan komplikationer. Fast de hade får gräva ganska rejält på honom, så han fick gå på både antibiotika och smärtstillande i några dagar efter ingreppet.

Nu har Sigges nya kompis kommit hit. Han heter Picasso, namnet passar utmärkt eftersom han har färg lite här och var (id-märkningen)

Vi fick även veta lite mer om katternas historia, och det var riktigt sorgligt att höra. De hade varit tio katter i en liten etta, och när ägaren vräktes fick de bo i en bod ett tag. Där fick de i stort sett bara mat och vatten, och inget mänskligt sällskap. Länstyrelsen skrev dock ingen rapport om den förre ägarens djurhållning, enda skälet till att katterna omhändertogs var att f.d. ägaren blev bostadslös!

Sigge och Picasso är ranglåga båda två och hade varit riktigt hårt "mobbade" i gruppen. Det hade varit mycket slagsmål och dålig stämning i kattgruppen, som bestod av fertila hanar och honor.

Men nu har Picasso hittat sin plats, på soffryggen i hörnet ligger han och blinkar till oss. Även han åt ganska dåligt, fick vi veta och han är lite skelögd, men så himla fin! Jag är förstås redan störtförälskad i sötnosen och vi hoppas att han ska trivas bra, och kanske läskas av lite mumsig blötmat om torrfodret inte lockar.

snyggt grönt öra…. såna gillar vi!!!

Vi fick med en påse särskilt torrfoder för kräsna katter, eftersom Picasso är liten i maten = Överlycklig Sigge. Jag svär på att jag hörde ett litet "Tjoho!" när han nosade i den matskålen

Så skönt för Sigge att han har fått dit en kompis. Och så skönt att de är någorlunda jämnhöga i rang, så de äntligen kan få lugn och ro och lite självförtroende.

Hm, imorse var skålen med "lyxmat" länsad, och jag hoppas ju att båda har varit där och knaprat, och att det inte är Sigge som har satt i sig alltihop.

Båda lådorna var använda, så nykomlingen har fattat galoppen. Tyvärr fick han en lite traumatisk start på dagen, eftersom vi var tvugna att stöka fram honom från under badkaret.

Ber om ursäkt för att jag puttar upp tråden, men jag måste bara uppdatera: Sigge har blivit som en helt annan katt! Idag satt jag precis bredvid matskålen och han spatserade fram och åt som om det var den enklaste saken i världen! Jag fick till och med klappa honom när han satt alldeles oskyddad på fönsterbrädan, han var alldeles för upptagen med att försöka luta sig fram för att sno min yoghurt…

Även kattkompisen Picasso verkar trivas ganska bra, djurskyddspersonalen beskrev det som att han "ber om ursäkt för att han finns", och det känner vi igen hos honom, men han är kelen och idag fick vi se hans fina gladsvans rätt upp i luften när vi klappade.

Killarna har verkligen funnit varandra, det känns superbra!

så härligt att höra…

Vad kul att höra. Skönt att de kan börja slappna av.