då vill vi se hur det ser ut sen

Japp! Ni sa få se både låda och troll när de anländer!

Kommer inte mamman med?

Nej, det verkar inte så. Har ingen aning om varför, blev uppringd av Akutgruppen i gårkväll och de visste knappt någonting heller. Men snart ska jag och killen min åka och hämta de små på centralen i Stockholm och då får jag förhoppningsvis veta mer. Har ingen aning om hur gamla de är ens en gång!

Skönt att det finns folk som inte frågar efter färg och ålder när de ska hjälpa katter…Lycka till:)

Ptja, ålder hade ju varit lite bra att veta i alla fall - så man kan förbereda lite för ankomsten. Men det ordnar sig.

Vad som däremot bekymrar mig lite är att det hade strulat till sig med bil för akutgruppen, de skulle först ha skjutsat hem missarna till mig. Så nu får de åka kollektivt. Men en till halvtimme kanske kvittar när de redan har suttit på tåg sen 13:30 idag.

Spännande;)

Jag har just nu fyra kattungar från akutgruppen och två vuxna

Hur har det gått här då?

ja hur har det gått här?…

Puh! Nu ska jag berätta.

Badrummet är numera befolkat av tre små kattungar. De är ungefär 8 veckor skulle jag tro.  Som jag fattat det har de vuxit upp i en stuga. Ägaren försvann och då fortsatte en granne mata katterna. Det är två honkatter som fick varsin kull som har uppfostrats tillsammans.  Kattmammorna har fått gå ut och in, det är därför de små bor i badrummet tills de har kommit iväg till en veterinär.

De små är inte helt och hållet skygga, men otroligt vaksamma och tycker att jag är en riktigt läskig figur.  De betraktar mig med stooooora ögon när jag knallar omkring i badrummet. Och kommer en hand för nära väser de som små ormar.

Jag vet inte riktigt hur man på bästa sätt närmar sig skygga kattungar, jag har bara haft vuxna skygga. Är det bättre att bara lämna dem ifred eller ska man försöka vara mer proaktiv redan från början? Skulle ju behöva titta lite på dem och se att allt är bra med dem, men det kanske kan vänta.  Vad tror ni, experter? De kom sent i torsdagskväll och har fått vara för sig själva större delen av fredagen. Jag tänkte att de behövde lite tid att landa och omgruppera efter vad de varit med om. Att bli tagen från mamma och syskon, för att sedan åka tåg i 8 timmar i sin egen avföring och förmodligen utan mat och vatten är ju ett rätt stort trauma i en liten misses liv.

Tvångsgosa är det som gäller

Jag är ingen expert men jag brukar låta katterna vara ifred en dag eller två så dom hinner landa och se att man inte är så farlig som dom tror. Sen är det nog tvångsgos som gäller.

Jag är sugen på en bild

Ja, det var min taktik hittills. De har fått vara själva torsdagnatt -lördagmorgon, med undantag matpåfyllning och kattlådetagning. Jag surrar med dem hela tiden och har suttit på golvet och försökt se lite snäll ut.. Mest för att de ska se att det inte händer läskiga saker när jag är där.

Det blir nog som sagt bättre när de får se hur Grynet och Alice beter sig. Då kanske de förstår att jag inte äter små kattungar…

Ha igång en radio i badrummet så dem vänjer sig vid ljud och människopratare. När jag hade stödkattungar. Så i början satt jag mest på golvet och pratade med dem. Jag lekte även med dem med leksaks spö och efter ett tag så tog jag spöet närmare kroppen och efter ett tag vågade dem närma sig min kropp när dem lekte. Så det kan vara en bra början att börja med att man leker med dem med saker nära ens kropp så dem kopplar ihopa att det var inte så farligt att närma sig dig. Lycka till :)

Är de bara 8 veckor gamla så är det tvångsgos som gäller. Men varför kom inte mammorna med?

Här kan du få lite tips!

#17

Jag har faktiskt ingen aning. Det var inte akutgruppen som åkte upp och hämtade katterna, hon som ägde stugan åkte tåg ned med kattungarna och lämnade dem till katthemmet. Det var ingen som visste någonting om katterna, bara att de skulle komma. Ägaren var inte i den bästa psykiska hälsan, så det gick inte att få ur henne någonting tydligen.

De ungarna som jag har verkar komma från två kullar - två stycken är från en lite äldre kull tror jag, det är dom som fräser åt mig.. Skrattande Men så är det den tredje..Den verkar vara lite yngre. Den är helt passiv, reagerar inte när jag kommer nära, den bara tittar på mig från hörnet längst in i transportburen.

Men det går faktiskt redan framåt! Har suttit på badrumsgolvet utrustad med en hög skinka och placerat ut framför missarna. Av misse 1 fick jag fräs de 6 första gångerna jag lade fram en skinkbit - och den rörde den heller inte på säkert 4 minuter varje gång. Men sista bitarna blev det vare sig fräs eller någon särskilt lång tid innan skinkan åts upp. Det måste ju ses som ett framsteg! Misse 2 fick sin bit serverad i buren, lade in en bit försiktigt så fort den hade ätit upp den föregående. Sista bitarna ryggade den knappt tillbaka från min hand, very good!

Några fjäsksessioner till bara, sen ska det tvångsmysas lite försiktigt.

#18 Tack för tipset! Ska läsas!

Och nu har vi både busat och ätit ur handen på akutmatte!

å vad härligt att höra… du är inne på rätt spår….

Jamen lite bilder då!

Här kommer den äldsta, har listat ut att den kommer från en äldre kull, de andra två från en lite yngre.

Inte var det väl så otäckt med människor trots allt!

Här kommer två små Blyger!

Snuttisar, vilka goingar. Det är såååå skönt att bli kliad.

Det är ena riktiga sötnosar!

Hörni, en fråga. När de har varit hos veterinären ska de ju presenteras för mina andra två katter. Hade en idé om att sätta upp ett kompostgaller för badrumsdörren och låta dem bekanta sig med varandra genom gallret först. Eller är det bättre att bara få allt fräsande gjort på en gång?

Brukar inte vara någon fara när det är kattungar. Mina egna katter har hunnit med att träffa ca:120 jourkattungar och det har ALDRIG varit några problem.

Nej, mina katter är nog iofs inget problem.. De är otroligt nyfikna på vad som pågår i badrummet.

Kika i öronen efter skabb och avmask dom med milbemax, släpp ut dom sen. Dom ser varken snorig ut eller ha rinniga ögon. Dina är väl vaccinerade så det är ju lugnt. Låt dom små springa runt och busa.

Vad fint att missarna får bo hos dej..och så gläjdande att få höra om framstegen också!:-) Dom är hur söööta som helst juh;:-)

Ja, vi är definitivt på rätt väg! Paralyseringen har släppt verkar det som, i alla fall av ljuden från badrummet att döma, det pinglar och skrapar och grejas för fullt!

jättefina…….

Efter en tur till veterinären kan nu konstateras att det är tre tjejer: Selma, Smilla och Izzie.