Det finns inte djurskyddet i sig utan det finns en del katthem som är anslutna till Djurskyddet Sverige i Stockholm. De måste betala medlemsavgifter och får ibland pengar tillbaka…

Samma med Djurhemsföreningen och Djurens Vänner. En del är ansluten hos en föreningar ibland hos alla tre.

Men alla katthem har sina egna stadgar och regler. Lite ovanligt att de gör hembesök innan. De flesta har ett frågeformulär som köparen ska fylla i framförallt för att matcha rätt katt till rätt hem. Efteråt gör en del hembesök eller kommer själva med katten.

Det viktigaste när man förmedla en katt är ju att man vill att det bli rätt för katten men också för kattköparen. Bor man i innestan och tycker att en katt ska vara utekatt får man nog räkna med ett nej men annars är det bara lite för att kolla att katten inte hamnar i någon misär tex.

#1 Ok tack.

Vad jag fått förklarat för mig från en som har adopterat en katt därifrån jag funderar på att ta katt någon gång så skickar man intresseanmälan på den katt man är intresserad av, sen gör dem hembesök där man också får svara på frågor kors och tvärs. Hon upplevde det som ett korsförhör för det var tydligen ingående och väldigt många frågor. Inget jag har emot dock beroende på vad de ska. Henne hade de tydligen gått djupgående på ekonomisk situation, förhållandet hon hade osv och det låter lite väl privat.

Det låter lite som föreningen jag adopterade min hund genom. Fast jag upplevde det som positivt, att förmedlarna faktiskt brydde sig om var hunden skulle hamna och inte bara räknade statistik på hur många hundar de omsatte.

Det kanske är lite väl privat med förhållande frågor, men jag läser allt för ofta om folk som försöker dumpa sina djur för att deras partner inte tycker om djur eller är allergiska

Tanken är, som Alexej skriver, att man ska få en bild av hur kissen kommer att få det. Att det verkar seriöst från den nya ägaren osv. De flesta katterna på katthemmet har ju haft det svårt innan och då vill den som förmedlar förvissa sig om att allt blir rätt för dem i det nya hemmet. Både familjeförhållanden och eknomi kan ju spela in här. T.ex att alla i familjen ställer sig bakom samt att det finns ekonomi för att hålla en katt. Typ att man pratar om hur mycket det kosta att ha katt. Sedan är det naturligtvis en balansgång så att det inte blir för närgånget heller.

Lite nyfiken, vilket katthem gäller det?

Jag tycker det är bra att fråga om förhållandet man har, dock har jag aldrig gjort det när jag adopterat ut katter.

Det är faktiskt jättevanligt att par som adopterar katt hör av sig om att de ska separera och ingen vill/kan ta katten/katterna. En gång gick det bara en vecka från kattadoption till separation och återlämning av katten - vad hände egentligen?! Detta gör att katterna far fram och tillbaka och blir en slit-och-släng-vara när ingen vill ta ansvar för den om de separerar………

#2 Då har du säkert en bättre källa hos din vän som har varit med om detta hembesök tidigare av samma förening.

Jag tycker det är en otroligt bra förening som gör hembesök, jag vet endast ett par privata personer som omplacerar som har den rutinen. Oftast brister ju sådant pga tidsbrist och som #1 säger så sker det undersökning via brev och telefon innan och så kommer föreningen med katten vid första besöket.

Att man undrar om ekonomisk status kan vara avgörande om man låter kissen få en försäkring/veterinärbesök osv. Många har inte råd och då blir sådant eftersatt.

Personligt förhållande till sambo/make ex är bra för att ev förebygga problem som uppstår när sambon plötsligt kommer på att "oj jag är ju allergisk - tänkte inte på det".

Bostadssituation - ex. har man redan 8 katter på 20 kvm vill man som förening kanske inte sätta in en till om förutsättningarna för kattens utveckling inte är de bästa.

Sedan kan jag väl föreställa mig att man frågar lite om hur man tänker förhålla sig till ev uteliv för katten. Så man inte släpper ut kisse i trafikerat område.

#7 Lite så har jag nog också tänkte att det kan vara. Men min vän hade redan en katt när de fråga om förhållandet mellan henne och hennes man. Vi har redan katt, så någon allergi finns inte.

Vad gäller ekonomiskk situation så frågade dem vilka utgifter man har, hur mycket man får i lön osv. För mig kändes det mer som att man måste slänga upp alla räkningar på bordet och visa dem och jag hoppas att så inte är fallet då det om något är privat.

Jag tycker med att det låter seriöst men när min vännina nämnde orden "korsförhör" och "ingående"  blev jag bara lite smårädd.

Har inga problem att berätta allt de vill veta men jag vill ju inte gå djupt in på privata saker om ni förstår mig rätt, det är nog för alla lite känsligt.

Om de jag hade tänkt adoptera en katt ifrån hade frågat en massa om mig och min relation med min sambo + min penga situation så hade jag ärligt talat blivit sur..

Inget dom har med att göra.

#7 En sak skall du veta, man har ingen som helst skyldighet att uppge några personliga och privata saker som känns obekväma. Har du "torrt på fötterna" när det gäller att kunna ta hand om katten behöver du inte oroa dig. Man bör kunna ha ekonomi att kunna försäkra katten, ge fullgott foder, kunna gå till veterinären osv. Det är nog det som de vill ha bekrätelse på. Samt att katten inte kommer att bli utsläppt eller runtflyttad som en vandringspokal. Det är väl iofs inga stora krav tycker jag.

Gällande den ekonomiska biten tycker jag nog att det räcker att man talar om att man har  någon form av fast inkomst eller åtminstone någon inkomst alls, har man inga höga lån kan man väl nämna det. Har man endast en hyresrätt dras man åtminstone inte med bolån. Helt enkelt att man har en hyfsad ekonomi.

Du skall inte alls slänga upp några räkningar på bordet. Är de tramsiga och vill ha en massa ingående ekonomiska rapporter får du be att de tar en kreditupplysning på dig istället. (Men det gör de inte för det kostar pengar…)

Som sagt - de skall se det utifrån kattens perspektiv och inte ditt.

Jag tycker att det är BRA att föreningarna frågar så mycket. Tyvärr frågas det nog för lite många gånger, vilket resuterar i att många katter kommer åter till föreningen efter ett tag pga att ekonomin inte gick ihop sig, de fick en bäbis, flyttat och katten trivs inte längre, separerat och ingen vill/kan ha katten längre, osv… Det är som sagt jättevanligt! Katten blir en slit-och-slängvara..

Däremot så skulle det kännas väldigt personligt och påträngande för mig om en förening frågade så mycket som om ekonomi, förhållanden, framtidsplaner osv, men samtidigt så vet jag VARFÖR, att det är för kattens skull.

För tänk själv om man som kattköpare vill adoptera en katt och väljer en som blev omplacerad pga att den kissade i sängen när familjen fått barn, och man själv planerar att skaffa barn inom några år. Då går det inte ihop sig - det måste ju vara rätt katt till rätt hem, och det ska vara ett hem med goda förutsätningar för katten. Samma gäller med ekonomi - man ska kunna betala veterinärvård.