Ville bara så här mitt i natten lägga in en bild på min Smulan. Hon var min första hittekatt så att säga.

För snart 13 år sedan fick jag reda på att någon dumpat kattungar på en parkeringsplats inte långt från mig. De var bara ca 5 veckor gamla och ingen visste var mamman var eller vilka ägarna var heller.

Några var snabba på att hämta upp kattungarna och jag var med och letade jättelänge efter deras mamma men hittade henne aldrig.

Denna lilla tjejen var minst och svårmatad och de familjerna som tog in ungarna orkade inte kämpa med henne. De ansåg att hon skulle få somna in. Jag var inte alls av samma åsikt och fastän jag inte skulle ha någon katt överhuvudtaget (jag är allergisk) så sa jag att jag kunde ta henne "ett tag" tills hon kunde äta själv. Hon var så svag.

Och det vet vi ju alla hur det går. Jag insåg snabbt att jag inte kunde ge henne allt vad hon ville ha, så jag skaffade raskt en katt till, Tufsan. Hoppsan så det blev. Och de växte upp tillsammans och höll ihop i vått och torrt. Den katten dog 13 år gammal nu i juli.

Kan jag tillägga att jag införskaffade en del allergimedicin också….

Smulan är inte så liten längre, och fastän hon är en gammal dam på 13 år så kan ingen tro det och hon är lekfull som en kattunge. Hon är också hur snäll som helst mot andra katter och verkar känna på sig ifall de behöver lite tröst och hjälp.

Hon var så söt när hon låg bredvid mig på soffan precis nu så jag var tvungen att ta en bild.

Så här är Smulan, hela anledningen till att jag nu är "ägd" av fyra katter (alla utkastade och dumpade) samt är jourhem i perioder.