Djurskyddslagen misstolkas (med uppsåt?) av både myndigheten och de som matar katter under längre tid vad gäller ansvaret för hemlösa katter.

I förarbetena till djurskyddslagen står att man har ett ansvar att sköta de sällskapsdjur man har tagit "i sin vård" enligt djurskyddslagens samtliga krav. Att mata katter under en längre tid tolkas därmed oftast så som att man har tagit djuret i sin vård (djuret vet ju inte bättre än att den får mat av dig). I juridisk mening anses man mht detta inte bokstavligen vara "ägare" till katten men man anser att man har tagit på sig ett ansvar som inte stannar vid enbart matning av djuret. Man har helt enkelt blivit djurhållare.

Det är inte alls konstigt att lagstiftningen ser ut så och jag tycker det är bra. Jag tänker då främst på de s.k. "katttanter" som matar kolonier med katter som bara blir större och större och som t.o.m. motarbetar när det finns folk/föreningar som vill omplacera/TNRa katterna.

Skulle lagstiftaren acceptera beteendet med att enbart mata så skulle man acceptera att katter som man aktivt har valt att hålla som sällskapsdjur ska skötas enligt djurskyddslagens samtliga krav, och de katterna man på ett eller annat sätt stöttar på och som man väljer mata får gå utan veterinärvård nä de är sjuka, de får lämnas kvar utan mat och tillsyn när man åker på semester, de för man sluta ge mat och tillsyn när man förlorar sitt jobb.

Låter det rimligt? Inte i mina öron. Även dessa djur ska skyddas mot lidande och sjukdom så som djurskyddslagens portalparagraf stadgar. När en katt, av vilken anledning som helst, har kommit utanför ägarens besittning och det finns någon annan som har matat djuret under längre tid utan att anmäld djuret hos lst eller polis så ligger det ju i sakens natur att det då är den som matar som ska ta åtgärder när djuret visar tecken på sjukdom.

Naturligtvis är hemlösa katter i första hand ett djurskyddsärende som ska handläggas av länsstyrelsen eller polis och ska man anmäla den. Men den som matar månad efter månad, t.o.m år efter år utan att på något sätt har för avsikt att ge katten ett bättre liv (genom t ex omplacering eller TNR) tycker jag har definitivt ett större ansvar än att bara mata.

Jag menar alltså inte att det är "dumt" att mata en katt/katter när man under tiden söker efter andra lösningar (t ex omplacering eller TNR) men att enbart mata utan att ha något plan gynnar verkligen inte katterna… jag har sett alldeles för många exempel av vad det resulterar i. Och jag är som sagt glad att lagstiftaren inte gör någon skillnad.

Samtidigt så missbrukar myndigheterna gärna förarbetena och tolkar den så att så fort man har lagt ut lite mat åt en katt att man då är djurhållare vid första sekund och att länsstyrelsen eller polisen då inte har någon skyldighet att handlägga ärendet. Naturligtvis är det inte så.

Jag kopierar ur vårt remissvar till utredningen av djurskyddslagstiftningen vad gäller just detta:

"Ännu oftare sker det att inspektörer lägger ansvaret för hemlösa katter på den som har börjat mata den hemlösa katten. Detta genom att hänvisa till att regeringen i propositionen om djurskyddslag mm. anger att ansvaret för att djuren behandlas väl och skyddas mot lidande primärt åvilar varje enskild människa som har djuret i sin vård.

I 9 § djurskyddslagen anges det inte vem det åligger att sörja för att ett sjukt djur får nödvändig vård. I förarbetena yttrar departementschefen som sin mening att det ligger i sakens natur att det är ägaren till djuret och den som på annan grund innehar eller förfogar över djuret som är ansvarig för att bestämmelserna i djurskyddslagen åtlyds. Vidare anser departementschefen att skyldigheterna enligt lagen inte kan sträcka sig utöver den kretsen.

Vi anser det som en omvänd rättsordning att en tillsynsmyndighet lägger ansvaret för katter som har kommit ur ägarens besittning på den som matar det herrelösa djuret, utomhus, under en begränsad tid. Man förfogar ju inte självvald över djuret genom avtalat övertagande av vård från djurägaren. I praktiken kan det mycket väl hända att katten påträffas en helgdag medan djurskyddsinspektören inte går att nå. Polisen brukar inte prioritera hemlösa katter särskilt högt och vägrar ibland att befatta sig med sådana ärenden överhuvudtaget, vilket betyder att man skulle lämna ett djur utan mat i ett antal dagar för att undvika att en myndighet lägger ansvaret för den hemlösa katten på den enskilde."

puttar upp för fler åsikter om denna intressanta fråga :)

Men är det så alltså att förarbete till djurskyddslagen ang. tex matning  inte har blivit bestämt som ny lag ännu? När ska det bestämmas?

Det är förarbeten till den nuvarande djurskyddslagen som det hänvisas till.

Just nu pågår en utredning av djurskyddslagstiftningen, utredningen ska vara klar maj 2011. Därefter blir det dock en hel del turer innan en ny djurskyddslag träder i kraft.

Den som matar en katt har ett moralisk ansvar som innebär att

• letar ägaren

• anmälar katten hos polisen

• kastrerar katten och

• matar den

Det skulle underlätta katthemmets arbete och minska antalet hemlösa katter.

Djurskyddet är lite vilseledande. Det finns Djurskyddet Sverige med säte i Stockholm och som har ca 60 anslutna djurskyddsföreningar med eller utan katthem. men många katthem/kattföreningar har valt att inte ansluta sig till Djurskyddet sverige.

Intressant och viktig fråga!