puttar denna tråd

Vart då?

Föreståndaren på boendet har ansvaret, det är inte bara att sluta att mata efter tre år.  

 Föreståndaren  bör kontakta ett katthem och ställa katten på tur att få komma in i värmen, sen självklart ge katten mat i väntan att få komma in.

Människor i stödboende skulle må bra av att ha ett djur omkring sej

Håller med föregående talare. Man kan absolut inte bara sluta att mata en katt när man en gång börjat.

Om nu inte de boende får mata katten så kan ju någon som inte bor där göra det tills katten blir omhändertagen.

En eloge för att du bryr dig!

Om man börjat mata en katt har man tagit på sig ett ansvar för denne. Det går då inte bara att sluta från en dag till en annan. Ansvariga för hemmet bör istället ha en mera långsiktig plan för att komma tillrätta med situationen. Att kontakta ett katthem i närheten - som föreslagits ovan - är t.ex en bra idé.

Vart i landet är det?

Det är jag som ha skickat helming in hit då hon mailade mig och bad om råd och hjälp. Jag önskar så att jag kunde hjälpa henne och har lovat att låna ut fälla den dagen kissen ska fångas in. Jag försöker också leta efter någon som kan tänka sig ta hand om en skyggis!

Kissen finns i Linköping och då är vi tillbaka till vilka som tar hand om skygga kissar i Östergötland, inte katthemmen i alla fall :(

Som ni vet så har jag häcken full och kan inte (även om jag skulle önska) ta hand om en misse till :(

Någon som kan ta emot kissen? Östgötakatterna kan stå för kastrering, vaccinering id-märkning om bara någon kan vara stödhem.

putt för denna hemlösa kisse.

putt för kissen!

putt

Har tyvärr inget stödhem ledigt just nu men ska hålla ögon och öron öppna.

Pia

9Liv

Tack Pia!

Putt!

Tack för alla kloka råd. Jag håller fullständigt med att man inte bara lämnar en kisse som är van vid att bli matad, man har ett ansvar men jag kommer tyvärr inget vart med den argumentationen. Vi kan inte heller ha katt här på boendet pga allergier bland personalen. Jag är mycket tacksam för allt stöd och alla tips. Stort tack!

låter taskigt, men anmäl i så fall hemmet sör vanvård av djur. eller hota med det. kissen måste ju få mat….

Blir lite svårt. Jag måste ju jobba kvar här…..Jag är väl feg men det är en balansgång hur hårt jag kan gå fram som du förstår men känslomässigt så skulle jag vilja anmäla. Tror tyvärr inte det leder någon vart dock, det här är ju en vildkatt så det är ingen tam som kastats ut i kylan men jag tycker ändå absolut att man måste ta ansvar lika fullt. Det är svårare för andra att förstå det bara….

puttar för katten, hoppas den kommer därifrån snart finns ingen som jobbar där som vill förbarma sig över kissen heller?

Hade det varit Stockholm hade det varit självklart att kontakta Länsstyrelsen (länsveterinären) som förhoppningsvis hade fattat beslut om omhändertagande. Men jag vet ju inte hur det fungerar i Östergötland.

puttar för den stackarn…

Enligt djurskyddslagen har Länsstyrelsen skydighet att omhänderta ett djur som far illa. Ringer man djurskyddinspektör eller länsveterinär och gör en anmälan så måste de enligt lag fatta ett beslut om omhändertagande av katten. Sedan är det tyvärr så att det jobbas olika i olika delar av landet och hur Länsstyrelsen hos dig ser på skygga katter vet jag inte. Men det finns en stor risk att de bedömer att katten ska avlivas om den är skygg. Det kanske finns någon annan här på forumet som bor i dina trakter som vet hur LST resonerar i dina trakter?Kan vara värt att undersöka innan du ringer dit.

Däremot ska du inte förutsätta att katten är skygg bara för att den beter sig så nu. En familjekatt som blir hemlös kan snabbt bli förvildad och mycket skygg för människor. Men det fina i kråksången är att när katten väl blir infångad och kommer inomhus så återkommer gamla minnen igen och med mat, värme och omsorg blir katten  tam och kelig ganska snabbt igen. Innan man väl fångat in en katt kan man aldrig avgöra om det är en äkta skyggis, dvs född ute av en hemlös mamma, eller förvildad, dvs en familjekatt som blivit hemlös. Tyvärr är kunskapen kring detta fenomen ganska dålig hos många  och ofta fattas beslut om avlivning , eller att man undviker att ta hem katten till sig helt i onödan därför att man tror att katten är alltför skygg.

Har inga självklara råd på rak arm mer än en förmaning om att inte förutsätta att katten är äkta skyggis.

Tack, ska försöka kolla upp detta med Länsstyrelsen. Jag har varit i kontakt med dom förut angående en annan katt som jag bedömmde for illa. Tyvärr så ska det till VÄLDIGT mycket för att de ska omhänderta en katt här i Linköping, men jag vet inte hur de bedömmer skyggisar. Jag är också mycket rädd för att de skulle avliva den i så fall. Vem ska annars ta hand om den? Det finns inget sådant djurhem här tyvärr. Ja det är sant det du skriver, det är ju inte säkert att det är en äkta skyggis. Tyvärr har kvinnan som matat katten inte sett den på 2 - 3 veckor nu så jag vet inte riktigt vad jag ska göra?

helming… har du fått mail? Kommer ett till senare under kvällen!

En av personalen såg katten för ett par dagar sedan :) :) så den lilla ängeln lever som väl är fortfarande. Ska hålla mer koll när jag jobbar. Ska se om vi kan få till att ge den mat tillfälligt för att kunna fånga in den men som sagt jag vet inte hur jag ska göra för att hitta ett hem åt den? Jag hoppas och ber att det ska lösa sig.

Åhh..putt för denna stackars misse…nog måste man ta sitt ansvar när man börjat mata och i och med det fått katten att regelbundet komma tillbaka..har som bekant så fullt här med min katt-septett..och kan tyvärr inte göra mycket mer än att ta in en katt som akut-boende i väntan på nästa…

puttar för kissen

Hur går det? Får kissen mat?

Ni får kanske mata en bit ifrån och i hemlighet

Min kollega(hon har varit på semester under den här perioden) försökte prata med min chef och få honom att ta sitt ansvar. Men det gick inte. Och han kallar sig djurvän också !!!  Jag kommer att försöka smygmata den ändå om jag lyckas se den. Nu har jag min kollega med mig och vi bestämde att vi får ta saken i egna händer. Jag får inte vara en sådan fegis.  Lillmymlan - den nya katten jag pratade om har fått ett nytt hem, en underbar kollega öppnade sin dörr för den. Nu får vi hoppas det går bra. Hon har en katt sedan förut och bor kanske inte på världens kattvänligaste ställe men den får mat, omsorg och kärlek i alla fall   Nu kan vi bara ägna oss att försöka hjälpa skyggisen.

helming… underbart med den andra missen!

Den här skyggisen söker ett hem, permanent eller stödhem, gärna i Östergötland.

Den som tar hand om missen ska ha vanlig kännedom om skyggisar och sunt förnuft och massor med tid & tålamod för att kissen ska få tillit till oss människor!

Kan någon öppna dörren för kissen innan det blir för kallt. Östgötakatterna står för vetkostnaderna såklart om du kan stå för mat och sand och allt det sociala en skyggis behöver. En varm soffa och god mat och låda att gå på.

Att det helst ska vara i Östergötland är för att stödhemmet ska få det stöd och hjälp så snabbt det går om något tillstöter.

NÅGON?

Putt!

Tack alla.  Jobbar igen efter 4 dagars ledighet och ska smyga mig ut och leta efter kissen. Måste tyvärr smyga så inga boende ser mig. Tänkte lägga ut lite tonfisk som väl luktar gott på lite håll, eller finns det något annat som är bättre? Rökt mat kanske?

tonfisk är bra och grillad kyckling är också bra. Likaså makrill i tomat….Rökt luktar ju väldigt gott men var fösiktig, för det är ju så salt…..

Hur har det gått helming?

Fick du syn på kissen inatt?

Nej tyvärr. La ut lite tonfisk i alla fall som var borta på morgonen men vi har ju fåglar och säkert andra djur som äter också så….? Jag lägger ut mat i kväll också innan jag åker hem. Har bett några (djurvänliga kollegeor) hålla utkik. Så jag har i alla fall 2 till med mig i det här. Jag pratade igår med en tjej som är medlem här och hon sa att enligt lag har man ansvar för ett djur man börjat mata och kan inte bara sluta med det, hon var nästan säker på att det var så. Är det någon som vet det? och i så fall - vilken paragraf? Jag behöver det svart på vitt. I så fall har jag vår enhetschef med oss i detta  vilket förändrar mina möjligheter betydligt.

Om det blir aktuellt kan jag givetvis åka långt för att kissen ska få ett hem så det kanske inte behöver vara Östergötland eller lillmymlan?

#33. Jo… när man börjar att mata så åtar man sig också ett ansvar för katten… står i Kattliv i det här numret bland annat :)

Vår vet är ju i Linköping så det som ska göras hos vet bör göras där, men annars, om du kan köra missen, så kan den vara i stödhem var som helst, bara det är ett bra stödhem :)

Paragrafer är jag dålig på, någon annan som vet? :)

/Malin

#34# Jadå jag kör ända upp till Norrland om jag måste:) men precis det ska vara ett bra stödhem. Vilken veterinär har ni? Har inte hittat paragrafen ännu men den finns . Hur går det med Östgötakissarna? Säg till om jag kan göra något! Behövde ni filtar och lådor? /Marie

Fortsätter lägga ut mat men ingen kisse synlig. Har frågat runt lite i trakten men ingen har sett till den. Har blivit lovad hjälp med att hitta paragrafen men inget hört ännu, hoppas verkligen den finns. Jag hittade den inte själv. Så fort jag får den går vi till chefen och lägger den under näsan, sedan sätter vi igång öppet med att försöka få in den om den lilla stackarn finns kvar? Hoppas….. Sedan är jag ju forfarande i ett stor behov av ett stödhem.

Någon kanske undrar när jag erbjöd mig att hjälpa"Jätteakut i Halland" Det gällde en kattfamilj som skulle avlivas annars. Denna familj hade sin framtid ordnad redan. Varför kan jag då inte vara stödfamilj till "min" hemlösa katt? Vi har en liten byggnad härintill som jag hade en misshandlad stallkatt  i under förra vintern. Denna lilla ängel lyckades jag/ vi få frisk och till slut lyckades jag hitta ett hemtill henne. Det var en underbar men mycket jobbig tid och jag blev till slut helt slutkörd eftersom jag försökte tillbringa så mycket tid med henne som möjligt, hade under tiden stora problem med 3 egna sjuka katter. Jag har lovat min man att inte åta mig detta igen hur gärna jag än vill hjälpa så engagerar jag mig alldeles för mycket och det går ut över min familj. Vågar heller inte ta in en ny kisse i vår flock eftersom jag har stora problem med en som urinmarkerar inne för att, som jag tolkar det, flocken är för stor redan idag. Jag måste också ha hjälp av min man eftersom jag jobbar borta hela dygn, så ett sådant projekt kan jag inte göra själv tyvärr. Nu älskar min man djur också och i synnerhet våra katter så tro inget annat men han har egentligen väldigt lite erfarenhet av andra katter än våra. Ville bara förklara ifall någon undrar. Jag vet att många av er andra förmodligen sliter livet ur er under precis sådana premisser och det beundrar jag verkligen av hela mitt hjärta. Jag försöker hjälpa djur/katter efter min bästa förmåga även om den inte är så stor kanske. I framtiden hoppas jag kunna göra mer./Marie

Det är mörkt, kallt och regnigt…stackars lilla kisse där ute någonstans. Har inte sett till den lilla ängeln. Det bästa med snö är att man kan hitta tasspår åtminstone….

 Har pratat med Jordbruksverket och det finns säkert en lag. Allmänt tolkas den som så att matar man ett djur regelbundet en tid så anses man som djuhållare och har därmed ansvar för den.

Det finns ingen lag om det fast myndigheter vill gärna ha det så för att slippa själva ansvaret. Det finns bara ett moralisk ansvar att fortsätta mata en katt och helst kastrera den.

Polisen skriver det gärna på sina hemsidor-tex Örebro.

Börjar du mata en katt blir du, enligt förarbetena till djurskyddslagen, en djurhållare och måste då sköta katten i enlighet med djurskyddslagen.

Men enligt förarbetena….

Här finns lite mer svar.