Djurförsök på hög nivå.

Oj det var väldigt vad det går att göra. Kissen ser ju riktigt nöjd ut med sina nya ben.

Det var bra att det gick att göra tycker jag!

# 1 - är benägen att hålla med dig. Här går min gräns. Ett ben kan jag gå med på att amputera på en katt, men inte två - och en öppen benprotes där det riskerar bli infektion i "skarven".

Är detta för kattens bästa eller reklam för läkaren som gjorde ingreppet?

Hur ska denna katt kunna leva ett normal liv?

#5 Katten kan enligt artikeln leva ett normalt liv nu. Det man undrar över är processen innan protesen var på plats och fungerade. Hur kattens liv tedde sig under tiden. Hur lång tid tog det innan den kunde gå igen? Det framkommer inte i artikeln.

Normalt liv? Den har inga klor att klia sig med/riva "byten" med/klättra i träd med/försvara sig med…

Och visst…katten ser välmående ut NU…men tidigare? Sen kan man ha i åtanke att katterna lever i nuet, hela tiden, de kan inte under en konvalecens tänka "det blir bättre om några månader". Katter är ju dessutom svåra att smärtstilla under längre tid så man kan ju undra hur den mått.

Jag kan tycka att detta (kanske, har inte riktigt tänkt färdigt) är snäppet bättre än de katter i USA som får hjul när de blir förlamade…denna katt har i alla fall ett lite mer normalt liv. Men min gräns går LÅNGT, LÅNGT tidigare!

Sen står det ju i princip i artikeln att det är djurförsök det handlar om, på kattens bekostnad (och för ägarnas pengar?). För att metoden kanske ska kunna användas på människor…jag blir gråtfärdig. Testa proteser på människor som kan berätta hur de känns!

Katten Oscar stod på bakbenen dagen efter operationen och verkade förvånansvärt pigg och smärtfri men det tog 4 månader innan benen/tassarna var färdigutvecklade samt balanserade och bar hans vikt till 100% men han kan idag springa och hoppa. 2½ årige Oscar fick tassarna avklippta av en skördetröska i slutet av oktober förra året. Totalt har man alltså jobbat med detta i nästan åtta månader?!

Jag är kluven till detta "experiment" utifrån vilket lidande det kan ha inneburit INNAN Oscar fick sina "bionic legs" men ser man till slutresultatet  kanske Oscar själv tycker att det är helt ok.

Kalaset kostade 4 000 £… och här sitter alltså Oscars nya bakben inte löst som "proteser" utan har borrats och skruvats in i det avklippta benpiporna som "implantat" dvs dagens ersättning för höftleder och knäleder som annars ligger dolda invärtes. Det är gjort med ett material som hud och päls med tiden kommer att växa ned naturligt kring, tror teamet som utförde operationen.

Tekniken kommer troligen att bana väg för nya modeller av fasta proteser och det "experimenteras" redan med sådana armar på människor. Här finns en videofilm från Oscars första steg och filmen slutar med kirurgens ord "He's just the best cat in the world. I can't tell you how good it feels - to keep him alive!"

Vi människor ser oss som Gud i de flesta avseenden. Vi ska styra och råda över allt, tror vi. Vi inser inte heller att det är skillnad på människor och djur. Vi ser djuren som små människor, som våra barn.

Om man gör ett sådant övergrepp på ett djur, som är gjort här, så finns där inget alternativ för katten. Katten måste bara gilla läget. Den kan inte säga ifrån att "så här vill jag inte ha det".

Likadant med hundar som får benen amputerade och sätts i rullstol. Fruktansvärt!!!!!

Det värsta är att detta sker inför öppna ridåer, helt utan respekt.

Fy Fy

#7 Fundera också på hur det varit för Oscar under den långa tiden innan benen fungerade. Som du skriver lever katter i nuet och sett ur det perspektivet blir man ganska kluven. Skulle behöva veta mera för att ta ordentlig ställning för eller emot.

#8 Kostnaden - ca 40.000 kr - gör det till en omöjlighet för de flesta.

Visst blir man lite kluven! 

Speciellt när man inte varit med och sett hur katten reagerat och mått under tiden, men nu ser han iaf ut att må bra, jag tror nog att dom tycker att det varit värt detta för sin älskling.

#7  Jag kan inte tänka mig att denna katt ska vara utekatt så han behöver varken riva byten, försvara sig eller klättra i träd. Klia/borsta honom kan matte/husse gör. Klösa kan han iaf.

#9  Mina katter är iaf mina små älskade barn.

#11 Ja "dom" tycker säkert det, men vad tycker katten? Det är det som är kärnpunkten enligt min åsikt. Vilket vi aldrig kan veta med säkerhet…jag vet dock var jag står efter att ha sett mer än de flesta.

Även om han inte ska vara ute så kanske han vill "riva" några leksaksmöss och klättra i ett klösträd?

Jag tror säkert att han kan ha ett helt okej liv som innekatt "nu i efterhand" men som sagt…var det värt det FÖR KATTEN? Är det ren egoism som gör att vissa ägare inte kan sätta stopp, för att de inte kan vara utan sina djur? Eller är det något annat? Alla är vi olika!

Min gräns går som sagt långt tidigare. Mina djur är alldeles för mycket älskade för att jag skulle utsätta dem för något liknande i månader, när det dessutom absolut inte ens kan ha funnits några "garantier" för att det skulle bli bra i slutändan.

Ni andra får gärna tycka annorlunda, men jag vet var jag står

Som min dotter sa efter att sett filmen; om katten inte gillat läget hade han säkert inte ens rest sig…

och det är nog så. Katten såg faktiskt både nyfiken och lite taggad ut för att vilja traska runt. Naturligtvis är det svårt att veta vad katten tycker men sånt brukar visa sig på kroppsspråket. Gillar han inte sina nya tassar så tror jag inte att vill gå på dem heller. Vilket det såg ut som han kunde tänka sig. Veterinären verkade ju ha något slags personligt band till katten och ville ju verkligen att han skulle få en chans till. Kan till och med ha varit vettens egen katt.

Skönt att man åtminstone ger kisse en chans. Märker man att katten inte mår bra av detta så kanske han får somna in. Jag antar att man isåfall kan ta tillvara "reservdelarna" kanske?

Har forskat lite kring Oscar av ren nyfikenhet - han ska bli innekatt i fortsättningen, antagligen hos sin ägare på gården i Jersey som han kom i från. Olyckan skedde i oktober, operationen gjordes i november. Sedan framgår det inte tidsmässigt hur lång konvalescensen varit…

Det väcker en hel del känslor - jag miste själv en katt som fick tre ben avklippta i en slåttermaskin… För mer än 30 år sedan, men minnet sitter kvar: Att låta katten slippa chocken, smärtan och befrias från den snarast möjligt. Stackars bruntabbyn Sarah… Hade jag varit i Oscars ägares kläder hade det INTE blivit några proteser…

Ska bli intressant att se om man kan lyckas hitta hela tv-programmet om katten och se det, det ska sändas på BBC på onsdag, och se vad det ger som helhet. Tydligen är det inspelat en hel serie om "The Bionic Vet" Fitzpatrick som fixar reservdelar till även andra djur.

Jag kan förstå att viss forskning är nog så viktig att den behövs, men i somligt känns som att djuren förmänskligas och hanteras på ett sätt som de själva varken önskar eller ber om. Eller är jag kortsynt?

# 14 - Din sista mening är precis så som jag känner.

Hade detta hänt min katt så hade jag fått avlivat den på direkten. Hade detta hänt mig själv så hade jag också velat bli avlivad på direkten.

Som sagt det är svårt att veta var man står i det här utfrån att bara ha läsa om det i tidningen. Men inget är ju svart eller vitt heller. Vad man får hoppas är att sunt förnuft utifrån kattens synvinkel får råda även i sådan här situationer. Djur har en enorm livsvilja. Så länge de visar sin livsvilja brukar de kunna försätta berg bara de slipper dö. Det gäller att som människa tolka rätt.

Ja..jag vet inte vad man ska säga i och med att jag inte känner katten och kan försöka göra en bedömning av hur den trivs med den här situationen…visst är det fint att man kan göra mycket på kirurgisk väg, samtidigt som man också må ha med kattens hälsotillstånd rent mentalt i beräkning..som någon skrev, finns ju inga klor att klättra med t.ex..:-(((

Ja jag hade inte gjort det. Min katt hade fått somna in.

Det har varit en dokumentärfilm om Oscar och hans nya ben på TV runt om i Europa. Det är BBC som har gjort den. Svärmor ringde och berättade att hon hade sett den på TV i Nederländerna.