Bra frågeställning!

Har tänkt mycket på det här på den sista tiden då jag märkt att många inom hittekattvärlden anser att man endast ska hjälpa just hittekatter som är helt ägarlösa.

Jag tycker att katthem och eldsjälar skulle kunna hjälpa även ägarägda katter som akut behöver hjälp. Men då jag också tycker att det i första hand är ägarens ansvar att hitta nytt hem till sin katt så tycker jag absolut att katthem (om de nu har plats) kan ta ut en avgift om 1000kr per ägarägd katt som de tar över ansvaret för.

Tycker att det borde gälla även om katten redan är kastrerad, id-märkt samt regelbundet vaccinerad. Skulle gärna se att alla ägarägda katter som kommer in i omplaceringsverksamhet först kastreras, id-märks och dubbelvaccineras av ägaren.

På så vis skulle dessa ägarägda katter hjälpa till med omkostnader för katter som inga ägare har.

Tror detta skulle gynna kattägare som verkligen behöver hjälp akut pga sjukdom, kraftig allergi eller dödsfall i familjen osv medans oansvariga ägare skulle få sig en tankeställare innan de bara tänker att de kan dumpa sin katt på första bästa katthem.

Angående fall som katterna i Motala så bör det finnas undantag till vad jag skrev ovan, de stackrarna ser jag i stort sett som ägarlösa pga ägarens bristande omdöme när det gäller deras skötsel.

Dock med straffpåföljd för människor som uppenbart missköter sina djur. Men här kommer vi in på ett annat problem vi har här i landet…

#1 Tycker precis som du. En omplaceringsavgift låter jättebra men risken är väl att just katter från oansvariga kattägare då hamnar ute.

Katter som i Motala finns det många av. Ska man anmäla kattägaren då? Jag är inte insatt i Motalakatterna men om en ägare nu inte sköter om sina katter längre pga fysisk eller psykisk sjukdom hjälper det ju inte att anmäla ägaren.

Jag personligen tycker att man alltid ska kräva att en katt är kastrerad innan man ta hand om den, alternativ att ägaren betala kastreringen.

#3 Kan inte ge något bra svar angående när man ska eller inte ska anmäla. Blir lätt fel när man vill göra rätt och djuren hamnar i kläm.

Mer information innan folk tar på sig ansvaret för ett djur skulle hjälpa till jättemycket tror jag. Många av dem som senare visar sig vara olämpliga djurägare, var förmodligen inte de bästa från början heller.

Man kan försäkra sig mot ganska många av dessa "akuta" situationer som folk hamnar i. Tex kolla upp allergier i förväg så långt det är möjligt, se till att försäkra sitt djur samt kastrera, id-märka och vaccinera regelbundet osv. (Har sett många annonser där det står "Hjälp vi har fått för många katter".)

Och framför allt, tänka efter före! Tar man på sig ansvaret för ett djur så gör man det på livstid oavsett om man i framtiden skaffar barn, skiljer sig eller flyttar etc. (Och då menar jag inte att man avlivar djuret när man inte känner för att ta ansvar längre).

När man köper hund får man ofta frågan om det finns vänner eller bekanta som kan hoppa in som hundvakt om det skulle behövas, dvs att det ska finnas ett skyddsnät. Samma sak borde gälla katter.

Många verkar se djurägande som en rättighet, de mår bättre av att ha djur runt sig osv. Men hur bra mår djuren av att bo hos någon som inte mår bra och kan ta hand om sig själv? Någon som helt plötsligt kan bli så sjuk att han/hon inte kan ta ansvar för sitt djur alls…

I fall som ovan tror det är extra viktigt att det finns ett skyddsnät runt katten i form av vänner och bekanta som kan hjälpa till. Ungefär på samma sätt som det brukar gå till vid adoption av katt till äldre personer, det bör finnas någon som tar över när matte eller husse inte finns eller kan ta hand om djuret längre.

Kort sagt att djurens rättigheter ska sättas före människans.

Kom lite på sidospår här känner jag. Men många gånger tror jag att folk tar alldeles för lätt på sitt ansvar som djurägare och i de fallen tycker jag det är helt fel att dumpa ansvaret på första bästa katthem.

När jag omplacerade smådjur förr tog jag betalt av privatpersoner som dumpade sitt djur hos mig. Jag hade samma tariff som lokala veterinären hade för avlivning!

Sen ringde olika vettar hela tiden och frågade om jag kunde ta ett friskt djur som dom fått inlämnat för avlivning, och det var svårt att säga nej till sådana fall. Vetten fick hälsobesiktiga o åtgärda vad som behövdes innan jag tog djuret.

Gällde det ett större el knepigare djur krävde jag även bur och tillbehör.

Jag anser att vill man inte ha kvar sitt djur av olika andledningar så får man betala en person som tar sig tid till att hitta nytt hem. Då räknar jag givetvis in djurhem som tar in omplaceringar. Att sen ställa krav kan vara lite dumt typ kastrerad bättre ha okastread katt=det priset som kostar att kastrera den ofta har djurhemen bra kontakt med en vetrinär. Kastrerad billigare att lämna in  typ kastrerad 300kr okastrerad 600kr

bara en tanke,kan man inte införa att man ber ägaren att den kastrerar och vaccinerar INNAN ni tar emot den för omplacering?

lixom,vaccinera och kastrera så tar vi hand om katten om du inte har möjlighet att ha den kvar?

typ nåt sånt? bara en tanke som sagt…

Alla katthem väljer hur de vill arbeta och därutifrån får man som person välja vilket sätt och ställningstagande man stödjer MEN om katthem skall ta in omplaceringskatter torde det väl vara rimligt då med en marknadsmässig kostnad för den före detta ägaren.

Alla katthem som jag känner till är idag privatpersoner eller ideella föreningar som överlever tack vara generösa gåvor så jag kan inte se att de skall bistå med gratis omplacering för privatpersoner.

Även om man som katthem/förening har bra avtal med veterinärer så kostar en omplaceringskatt mer än bara det, mat, lokal, sand etc.

Jag tror att Livlinan tog bort avgiften då de märkte en minskning av människor som hörde av sig ang omplacering. Var som hände dessa djur är frågan…