Efter en dag som jag inte vill ha tillbaka (skriver om den på min blogg och till Gunilla)så inser jag att det finns fler marodörer än mina men byta….aldrig! Sitter här och inser att: Vad vore mitt liv utan dessa odågor?

De vet om mina vanor och alla mina olater och nyttjar det!

D.v.s. Går jag upp fem på morgonen. Då tolkas det att jag går upp fem VARJE DAG!  Alltså mjauas det, buffas och knuffas i all välmening mån-sön . Att jag ser medvetslös ut ibland spelar ingen roll. Frukost väntar:). Lite kurr o murr o djäklar, vatten, hon duschar…..inte ??? Vart gick hon? Utestängda, va?

Jag undrar: När skall detta gå in?

JAG e faktiskt ledig ibland. Då hörs….jauuuu, VARFÖR FÅR VI INTE KOMMA IN????

Vem e jag? Trött medelålders kvinna som vill sova men… som aldrig nekar två ynglingar. Tolka det rätt:)

Olater har jag gott om. Förutom att ha svårt att säga nej!. Mitt sömnbehov har minskat (tack-o-lov) med åldern. Ibland vaknar jag, tänder lampan,vill läsa. Dessutom e jag hungrig!

Vad passar bättre för två huliganer? Mat och en spännande bok.( Fast helst vill jag vara ensam). Vi delar "som en familj", en macka och en deckare. Bill o Bull höjer stämningen genom att i obevakade ögonblick vända sidor och jag ger upp. Att sedan få dem att förstå att: Sluta gossar, vi ska nana. Det e ett helt annat kapitel.