Hör efter med Göteborgs Katthjälp eller Djurskyddet Göteborg. De kanske kan låna ut fällor.

kolla med göteborgs katthjälp kanske? fy vad hemsk,hoppas ni hittar henne, att leta på natten o i grynnigen innan folk är i rörelse.

Här är länkar till Katthemmen i Göteborg med omnejd:

• Djurens Samarittjänst Göteborg
• Göteborgs Djurskyddsförening Mölnlycke
• Göteborgs Katthjälp
• Kattkedjan Strömstad
• Kattslussen i Trollhättan
• Kattstugan - Horred/Marks kommun
• Råmossens Katthem, Alingsås

Här är en artikel med goda tips när ens katt springer bort. Med tanke på att det handlar om en skygg kisse är nog kattfälla nästan ett måste för att lyckas.

Hur ser hon ut och var i Göteborg kan hon finnas? (Bäst att ha örn-ögonen påslagna)

Svea är brunmaskad och har hon lämnat innergården befinner hon sig på ett av Göteborgs absolut värsta områden för en liten katt att strosa omkring (ändå har grannarna utekatter!!) - södra Gårda, allts mellan Liseberg, Skandinavium och leden (E6, Boråsvägen…) Måtte trollet komma hem. Vi har inte fått tag i fälla, har mailat Göteborgs katthjälp och djurens samarittjänst (försökte i telefon, GK har ingen telefon på hemsidan och ska försöka få tag i dem i Mölnlycke också.

Har precis varit och köpt makrill i tomatsås, som var vad som fick Svea att ens prata med människor för några månader sedan. Och sedan får jag och Wille försöka få fatt i henne när natten kommer. Lilla trasseltös…

#5 En riktig mardröm när sådana här saker händer. Vi får hålla allt vad tummar och tassar heter för er här uppe i Dalsland.

Makrill låter lovande. Hoppas även ni kan få napp vad gäller fälla. Det kan gå att fånga en katt med en filt och en vanlig kattbur också. Fast man måste då komma så nära att det går att slänga  filten över katten. Sedan stoppar man filt och katt i buren. Bästa tiden att fånga in en skygg katt är på natten. Gå även runt och titta i utrymmen, om det finns några bodar, garage, uthus eller andra skrymslen som hon kunnat ta sin tillflykt till. Öppna källarfönster, ja allt sådant. Vettskrämda katter flyr gärna in i vad de kommer åt. Det finns alltid en risk att de sedan blir inlåsta av misstag. Faktiskt vanligare än vad man kan tro.

Puttar lite när jag är inne och dricker kaffe i genomletandet av alla källare och trappuppgångar (har väl lappat 50 portar vid det här laget). Tyvärr har jag inte fått tag i någon fälla än och hoppas att kunna locka in henne i trappuppgång om hon dyker upp (det är portar och trappuppgångar runt hela innergården så helt osannolikt är det inte att lyckas). Jag har jagat upp varenda hundägare att ringa om de över huvud taget noterar att det verkar finnas något kul i någon buske här. Och ett par barn har ägnat dagen åt att stänga portar ut från innergården när de stått öppna, för att om möjligt hålla henne kvar på innergården (det var där hon kom ut, i princip är den stängd och låst dygnet runt). Och grannar har fått gå upp och kolla sina förråd om hon råkat hamna där. Jag får i alla fall motion när jag springer upp och ned för 4 våningar gång på gång…

åh men lilla missen :( hoppas du hittar henne

Håller tummarna stenhårt här. Jag ska hålla ögonen öppna.

Hoppas hon hittar hem till dig igen!

Håller tassarna!

Mew2

Jag puttar lite igen när jag är inne för kaffe en gång till… Blir inte något uppackat i nya lägenheten den här helgen… Men jag lever hellre utan kastruller än utan Svea - så är det bara. Har varit och lyst med ficklampa i varenda källare i kvarteret, och tittat i varenda trappuppgång. Men det enda jag hittar är hela grannskapets katter som lite förbryllade tycker att det var en himla service jag bjöd på som kom med mat bara sådär… Ska ta en vända och sätta fler lappar i kvarteren runtomkring, och lysa lite mer nu när mörkret gör att ficklampan kan reflektera hennes ögon. Sedan får jag nog försöka få några timmars sömn för att klara att vara vaken under natten när det är mer sannolikt att hon kan börja röra sig i området igen.

håller tummarna för att du hittar henne

Puttar igen. Inne efter ytterligare sök och lappande. Jag vet inte om det är tröttheten som tar ut sin rätt, men nu känns det så hopplöst. Jag ser mig själv gå där med min lapphög och min ficklampa och allt är så stort och jag har ingen aning om var hon gått… Området så knepigt att lappa med stängda portar till innergårdar och långa sträckor där människor bara är i bilar och inte ser en liten lapp om en bortsprungen katt. Jag vet knappt var jag skulle ställa en fälla om jag hade en längre, för alla buskar och alla trappuppgångar är genomsökta - och om hon har kommit ut kommer hon ju inte in igen för alla stängda portar… Det enda positiva är att alla grannar refererar till lappen när jag frågar om de sett henne, budskapet att hon är borta har i alla fall nått ut. Men vad hjälper det om hon faktiskt inte är kvar här?

Det ligger ett jättelikt parkeringshus mitt emot mig, tänkte lappa alla P-automater därinne… Men jag har redan fått veta att jag inte får lappa dem av P-vakten som uppenbarligen inte var en kattmänniska. Men det är ju enda chansen att bilisterna ska kunna se henne - det är ju det ställe där de måste stanna till i alla fall.

Hej. Fortsätt mata där du lättast kan ha koll och där det är närmast där du bor. Har du spaningsläge från fönstret? Har du satt ut hittelön? Det brukar kunna hjälpa, det har det funnits många bevis för. Spår av tassar går ännu att följa kanske.. vet inte hur det ser ut där du bor, om snön fått ligga kvar. Katterna brukar gärna stanna i närheten, fastän en innan skygg (eller en tam som blir skygg när den hamnar i otrygg miljö) kan upplevas ha stuckit eftersom de blir osäkra när de hamnar mitt bland en massa nya ljud och människor..

Finns det något ställe för katter att krypa under där du bor?

Försök tänka positivt, bara där är hälften vunnet :) Hon har säkert sett dig men vet inte hur hon ska göra för att våga fram.

Jag ska försöka få tag i en fälla till dig.

#14 Tack Kusten.

Jo, det finns gott om gömställen… Det gick åt 50 lappar bara för att lappa portar och trappuppgångar runt innergården, och jag har väl varit nere och lyst i sisådär 10 källare (de flesta är igensatta, någon enda verkade inte vara kattsäkert igensatt så jag ska fråga fastighetsskötaren om det på måndag - han kan ju ta sig in). På gården finns tre "sopskrubbar" som borde vara kattvänliga men där ingen liten Svea synts under sopkärl odyl. Dessutom Rhododendron och lågväxande buskar som det blir hålor under (du må tro jag är blöt efter att ha krupit omkring där). Snön ligger på gräsmattorna och jag kan se en del spår, men hittills har jag bara nosat mig fram till grannarnas utekatter (hur kan någon öht tänka tanken att släppa ut en katt HÄR?? Jag tyckte det var våghalsigt i Biskopsgården men här är det ju verkligen bara bilar i hög fart). De sista lapparna satte jag hittelön på, tänkte inte ens på det först (men flera grannar har ringt under kvällen med goda råd och bekräftelser på att hon INTE befinner sig på just deras vindar där de letat så det verkar i alla fall som att folk uppmärksammat hennes försvinnande)

Jag matar just nu utanför den sopskrubb som finns närmast mig, och som jag kan tänka mig verkar intressant att gömma sig i för en blöt katt. Jag ser matstället från tre av fyra fönster… Tänkte ta med mig Wille ut framåt natten, han gillar inte det blöta och diskuterar högljutt att vi nog ska gå in nu men jag hoppas att Svea ska komma när han ropar på mig typ… Hon är hemskt förälskad i honom.

Säg till om det behövs transporthjälp av fällan.

#13/14 Jag ser att ni fått kontakt. Vad bra. Hoppas lilla kisse-damen vill visa sig med eller utan fälla inblandad.

Här håller vi tummarna. Behövs ytterligare hjälp med något får ni hojta.

Nu har jag nyheter som till och med förvånar mig… Svea är hemma. När natten började tystna utanför hördes en liten röst därute som jag trott var inbillning tidigare idag. Jag ropade, Svea svarade - men jag kunde inte begripa mig på var hon var. Och till slut slutade hon svara, måste ju trott jag var korkad. Men då började Wille ge hals och Svean svarade igen. Och så dök hon upp. När jag satte mig på trappen (åter väldigt blött) kom hon fram och jag fick faktiskt lyfta in henne utan vidare protester. Och som om inte dagens äventyr var nog undersöker hon nu om det möjligen går att göra samma sak med vardagsrumsfönstret (men det går faktiskt bara att lura mig en gång!)

Vilken lättnad jag känner, mycket skönt att höra!

Om du inte får lappa p-automaterna kan du väl sätta lappen vid vindrutetorkarna på bilar som redan finns där kanske. Hoppas du hittar lilla kissen snart.

Jag skulle lappa utanför också, har hon smitit ut (hoppas inte) så brukar dem ofta följa väggar, buskar el annat. När dem väl kommer till slutet av det dem följt viker dem oftast av längst med. Nästan aldrig rätt ut o fram över gatar. Sen cirkulerar dem runt runt. Oftast inte längre än 4-500 meter därifrån dem kom ut. Så sätt dig o titta på kartan o gör cirklar o lägg ut mat därikring isf. Och sätt lappar 4-500meter i alla riktningar från där du bor. Ju mer o fler ställen du sätter lappar på desto större chans att någon hör av sig el ser henne. Ha även med dig en bild när du är ute o söker. Försök samla ihop några stycken o ta en del var av det du märkt ut o lappa o fråga människor ni ser.

Lycka till.

#18 Å vilka goda nyheter!!

Tänk att hon kom med hjälp av lite kompis-ylande. Där ser man att de kan ta hjälp av varandra.

Krama lilla livet och ge lite gott ikväll - och spika igen fönstren

Kram!

# 19 Tack Stefan, och även för erbjudandet om transporthjälp. Det hade faktiskt varit ett problem om vi behövt fälla, har utnyttjat exet för flytt i snöoväder, flytt av kvarvarande grejer efteråt och för leverans av lappar bara den senaste veckan så jag misstänker att hans fästmö börjar bli liiite trött på mig…

#20 Jo, det är bara det att parkeringshuset är typ 4 våningar och det skulle varit väldigt många lappar… Jag hade nog smugit upp och hoppats att nästa pvakt varit kattmänniska och annars lappat igen och igen trots att de ju fått mitt telefonnummer. Men så kom hon ju hem alldeles av sig själv.

Den som säger att skygga katter inte ska jobbas med kan definitivt dra något gammalt över sig efter den här historian. Katten som i december fortfarande inte lät sig tas i, kom hem för egen maskin i februari. Och som i höstas var så rädd att hon satt alldeles still när man gjorde något med henne av ren chock. Jag är mäkta stolt över Svean nu även om jag skulle önska att hon var mindre klurig, och själv fick en näsbränna utav gudarna om att dubbelkolla vissa essentiella grejer…

#21 Jag ska krama henne så mycket som hon bara tillåter… Hon är ju fortfarande en aning… egen… Men det blir makrill i tomatsås (det finns ju en del kvar) och förhoppningsvis sängmys ikväll. Och min stackars kropp ska få sig ett bad nu, trots den sena timman. Så mycket trappträning på så lite sömn har jag nog aldrig gjort på en dag (sen ska jag sova, min dag började ju vid 2 inatt)

GRATTIS!! Nu kan ni sova gott i natt - både du och katterna.Hur ska du kunna lämna iväg den här lilla damen, som faktiskt visat att hon valt ut dig (om det inte är Wille som är hennes stora kärlek förstås)?

Men nyfiken och äventyrlig det är verkligen Svea - det har hon gång efter annan bevisat - den som ska leva med henne behöver inte få det långtråkigt iallafall. Skönt att vi slapp åka ner till Gbg för att hjälpa dig leta. Sven och Sam sänder sina lyckönskningar.

Oj, medans jag skrev mitt tidigare inlägg hann du både höra o få in henne vilken lycka.   Tur att hon inte kommit utanför gården iaf.

#25 Japp, lyckan är total :-) Faktiskt tittar jag nu bara roat på medan hon tydligen bestämt sig för att hjälpa mig packa upp allt det där som inte blev uppackat medan jag letade efter henne. Älskade knaskatt… Men jag tror min själ att Wille visste vart hon var hela tiden. När Tamlin dog var han otröstlig, idag har han varit som vanligt till dess jag började gasta efter Svea…

Vilket bra slut på dagen att läsa att Svea har återkommit! Har tänkt så mycket på er. Wille har säkert haft någon form av kontakt med Svea. Katter både hör ju och känner lukter på långt håll. Nu kan ni andas ut ordentligt. Vilken rysare. Skönt när det blir ett lyckligt slut ändå!

Så underbar läsning mitt i natten.  GRATTIS till er alla tre!

Grattis.

Nu kan du och Svea packa upp i morron´när ni fått sova ut ordentligt.

Visst är dom underbara dom små liven, dom får oss att göra saker som vi aldrig tänkt oss göra ifall vi inte haft dom. Som tex krypa i rabatter fulla med snö.

Men--- vad glada vi blir när vi hittar dom. Varför för att vi älskar dom så klart.

Visst får hon stanna hos dig?

Pussa mycket på henne.

 Nalle

härligt :)

underbart:D antar att det var du som ringde igår kväll?:)

#31 Jop, i princip stående i hallen med Svea under armen (nåja  det hade hon väl inte tillåtit, liiite mackel med att bära in henne men en katt som inte bits är en snäll katt i en värld där ålar med klor bara är kärleksfullt)

Och förresten - någon som vet varför jag skriker?? Jag försöker inte göra texten sånhär…

#29 Vet du, jag önskar att jag på rak arm kunde säga att hon fick stanna här. När jag gick med min lilla hög lappar och grät och kände mig alldeles för liten och att hon var ännu mindre - då insåg jag hur mycket min lilla Fean blivit. Hon pratar med en enda människa, sover hos en enda människa, kommer till en enda människa till och med utomhus. Tänk om hennes hem bara vill ha henne för att hon ser så speciell ut, tänk om de inte förstår hennes behov? Tänk om de inte vill älska en katt som kanske inte blir fullt social förrän om några år (min Geisha förvandlades till välkomstkommitée först efter 5 års ålder)? Tänk om… Fean är så himla bra, bara lite blyg. Bara lite annorlunda än alla andra katter. Så ja, jag skulle vilja kunna säga att hon får stanna här.

Men så kommer vi till ett kapitel jag inte alls vill kännas vid. Jag är allergisk. Jag har Wille, för att han är en udda katt som inte vill bo någon annanstans. Han har nu levt med mig ett decennium, och halva den tiden har jag tampats med denna eländiga allergi. På ett vis har jag känt en lättnad i att så småningom kunna skapa en allergifri zon hemma, även om det i sig skulle innebära att min älskade, trasiga och knasiga katt faktiskt fått vandra vidare - vilket jag hoppas kan ta ännu ett tag (men han är minst 16 år och dras med hälsoproblem). Men så var det Fea. Hon har vunnit mitt hjärta, helt klart… Och jag överblickar lite förskräckt 20 år till av allergi, tänker att det ju kan gå det med, precis som det faktiskt går att få det att fungera nu. Om jag bara visste att Fea skulle få ett hem där någon älskade henne som jag, där någon tolererade hennes blyghet som jag, där någon visste precis vad de gav sig in på… Men det går ju inte att veta…

Tamlins matte, det är lite

trollkonster det……

Så underbart att misse är hemma igen!!! Gläds verkligen med dej!!

#33 svårt att säga vad du ska göra:( Vad säger ditt hjärta? Orksr du 20 år till?

Hade jag fått välja mellan att käka tabletter och behålla min älkslingskise eller tvärtom hade valet varit enkelt, men det är jag det:)