nej men gud så skönt att hon är infångad! :D bra jobbat amlis!

Härligt att hon är inne.

vilken härlig läsning, och hoppas Amlis har stelkramp som gäller, kan bli illa annars, men superkul att lillan har landat, blommor till Amlis  vilken förtidig julklapp

Maggan47

Tack :-) jag är såååå glad själv.

Åkte dit idag total pessimistiskt kan jag säga er. Sedan var det typiskt nog folk där men de åkte efter ett tag och sa att de hade sett den lilla, högt uppflygen på de ny påfyllda stora halmbålarna vilket är lika med onåbar. Fick även veta att en av stalltjejerna hade försökt att ta henne häromkvällen men blev riven och fick aldrig ordentig grepp.. så nu räknade jag med att hon skulle vara ännumer uppskrämd och rädd.

MEN helt osannoligt.. så lyckades jag "prata fram" henen igen. Precis som i onsdags kom hon allt närmare, åt knappt 30 cm ifrån mig balancerande på boxväggen. Tittade och smög närmare, backade, tittade och kom fram igen och gjorde till och med en ansats att nosa på mina utsträckta fingrar. Stack emellan men kom till slut fram igen… Sedan gjorde hon "misstaget" att vända huvudet mot en av de andra ungkatterna som kom bakom henne, också lockat av matdoften… och jag fick min chans! Men oj vad rädd och sur hur var och hur mycket motstånd hon visade!

Gick inte så bra för min hand, då jag medveten valde att inte har vantar på mig för att kunna hålla henne ordentilg. Men nu är hon i alla fall inne och resten ordnar sig.

Ser fram emot att höra hur det går för lilla vildkatten och vad veterinären sa mer om Kosmos. Tack snälla Lo-katt att hon nu fick komma till sin syster!

#3 Jag är vaccinerad mot stelkramp och håller noga koll på såren, flera bett och rivsår. Tog mig även tid att desinficera innan jag åkte för att möta Lo-kat och Pia. Inte första gången, jag var väl medveten om risken men ville inte chansa. Det ordnar sig. Bara glad att den lilla nu fick komma in i värmen.

Vad fint att lilla tjejen är inne! Hoppas det går bra med allt - skador hit och dit

Jag låser den andra tråden nu innan folk börjar skriva i två trådar samtidigt.

amlis - veterinären sa att Kosmos var en prima liten sötsak:) Förutom lite öronskabb som jag missat, så är hon nu frisk som en nötkärna. Han droppade även i henes öga för att kolla om där fanns ev rispor kvar, men det såg superrfint ut. Allt bara bra med andra ord:)

Jag tror det kommer ta längre tid för lilla syster yster att bli lika tam, men vi tar den tid det tar. Vill få henne någorlunda handtam inom närmaste tiden, så jag kan ge även henne droppar för öronskabb - för hon borde rimligsvis ha det även hon.

Fast nu ska hon få vara ifred helt tills imorgon, så hon får komma ifatt sig själv lite. Hon har fått mat och vatten, en toalåda och en skön filt hos sig - och så har Kosmos varit framme och kikat in lite då och då och sniffat i luften. Om det är för syrran eller pga av maten som står inne i buren är oklart - för Kosmos är ett matvrak

Underbart att den lilla är inne  

Bra jobbat Amlis…hoppas handen läker fint nu.

Jag fortsätter väl på samma tema och eftersom Kosmos fått sitt namn efter Kosmoskatten i Dr Snuggels - så får denna nya lilla rädda tjej heta Norpan efter den lilla skrajsna musen i samma tecknade serie:) Jag har visserligen haft en egen Norpan en gång i tiden, men spela roll - namnet passar henne.

Tyvärr så känner Kosmos ännu inte igen sin syster, men det ska väl släppa framöver så fort Norpan inte är lika rädd. Norpan har i alla fall ätit upp maten jag gav henne, under tiden jag var ute med hunden - så nu har magen förutom maten även fått lite Trevis. Säkert välbehövligt då jag misstänker även denna lilla tjeja har diarre.

Önska mig lycka till nu med Norpan, så jag kan få henne lika mysig och gosig som Kosmos.

massor av lycka till och en stor eloge för det du och amlis gör för dessa små liv!!!! ingen tvekan om att du kommer lyckas med Norpan (underbart namn) oxå, följt utvecklingen av Kosmos o kan knappt förstå hur du gör på så kort tid- fantastiskt!!

Stor kram till dig Lo. Du kommer säkert klara även denna lilla, räddda vildkatten galant! Jag är helt övertygat om det. Visst kan det ta lite längre tid, men den lilla-lilla tilliten hon började visa mig i stallet visar att hon inte alls är helt skraj för människor - även om jag just nu säkert ha skrämt henne jättemycket i och med att jag tog henne just när hon närmade sig *suck* Tyckte så synd om kissen. Men det är ändå för hennes bästa och hon kommer nog snart vara glad för värmen och maten!

Det var knappt under noll grad därinne när jag tog henne (-16 ute) hästerna är ju ute under dagen och då sjunker temperaturen även i stallet.

Snyggt jobbat amlis se nu till att ta hand om såren.

Nu hoppas vi att lilla Norpan landar och att syrran och brorsan snart känner igen varandra :)

Tack Lo-katt för att du tar hand om kissarna

Kraaaaaaam

lillmymlan - syrran och syrran menar du. Kosmos är en tjej - båda är paddor. Kosmos en mörk padda och Norpan en ljus padda med mycket vitt.

Underbart amlis

Amlis, du är en stjärna! Vad skönt att hon ändligen är inne lillkissen!

#10 susdus - anledningen till att det gått så snabbt med Kosmos är helt och håller hennes egen förtjänst. Dels så kände hon sig nog enormt ensam när hon kom hit  - liten som hon var. Dels så sprang inte hon i panik, utan lade sig oftast platt som en pannkaka när man närmde sig. Det gjorde att man lätt kunde gosa med henne och få henne förstå att jag inte var farligt:)

Det viktigaste av allt var Kosmos aptit - hon har haft en såda otrolig hunger att maten har varit vägen direkt till hennes hjärta. Jag kände jag var helt och håller accepterad den dagen hon bytte sin favioritkudde mot mina kläder att ligga på vid elementet. Hon vill gärna ligga och sova på någon som har antingen min doft eller hundens:)

Menar syrrorna totalt hjärnsläpp… hoppas att det bara var tillfälligt bara

En sån underbar läsning att syrran är inne hos syrran och Lokatten.

Tack tjejer för allt ni gör för de hemlösa katterna.

Jag kan bara bidraga med pengar men om jag bodde själv skulle jag vara akut/jourhem men men det är som det är med karl som tycker det räcker med 2 katter.

Jag kanske skulle ta och sälja honom.   

ja, det är ju en bra idé anebit! du får mer plats och pengar att ge till hemlösa katter. det är ju bara positivt!

anebit - det är ju det som är bra, att man kan göra olika saker. Jag kan inte bidraga med pengar, men däremot med tid och lite plats:)

Oj så rädd hon är Kosmos lilla syster Norpan. Det kommer ta mycket längre tid att få henne lika trygg som Kosmos. Visst tycker Kosmos fortfarande det är kusligt när det kommer främmande människor hit, men även det brukar gå över eftre ett tag om jag lyfter ner henne och folk sitter på golvet.

Norpan däremot har inte ens vågat sig ut ur buren - jag gav henne chansen förut. Så hon ska nog vara kvar i buren några dagar till, så hon får en trygghet i den och förstår att inget ont händer.

Jag har lyckats smeka henne lite, lite på huvudet med ett finger - men inte mer. Jag kommer gå väldigt långsamt fram och göra lite annorlunda än jag gjorde med Kosmos. Kosmos gick ju att lyfta ut och visa med kel att inget var farligt - men hon gjorde heller aldrig motstånd. Kosmos lade sig platt för att göra sig oslynlig - Norpan däremot flyr eller slåss och det ska vi inte framkalla i onödan.

Vi tar en dag i taget och idag fick jag henne att gå in i transportburen, så jag kunde bädda rent hos henne utan att ta i henne. Jag misstänkte nämligen hon gjort lika som syrran gjorde först - nämligen kissade där hon låg. Nu får hon ha kvar transportburen hos sig, så jag kan ge mat i den så den förknippas med bra saker. Då kan jag enklare lyfta ut henne och göra fint hos henne och samtidigt prata med henne lite närmare utan att ta i henne.

Oj det blev långt det här. Det har varit en jobbig dag idag och mycket annat har hänt - men nu börjar allt lugna lugna ner sig.

Lycka till med Norpan, det kommer nog gå bra så småningom. Du är toppen som har låtit dessa kattungar flytta till dig.

#21 Tack för uppdateringen! Vi tänkte mycket på er idag, både jag och barnen. Tittade just på de underbara bilder av en lekande Kosmos igen :-)

Stackars rädda Norpan! Jag skrämde ju henne så fruktansvärd igår när jag tog henne just då hon hade närmat sig. Hon var så nyfiken och modig lilla tjejen… och så kom elaka jag och fångade in henne *suck* Men du ska se, hon kommer att förstå och uppskatta situationen till slut. Det är det jag försöka trösta mig med. Och det är jättebara att hon kan ta det i lugn och ro och i sin egen takt, tror nog att Kosmos kommer att hjäpa henne när hon väl vågar sig fram lite mer.

Hur mår din hand amlis ? Hoppas den inte är allt för ila däran:(

Kosmos har inte riktigt fattat att det är syrran som kommit (eller om hon reagerar på att syrran utsöndrar så mycket rädsla), men ligger ofta i hundbädden vid sidan om och snackar lite med henne - eller knorrar som gör ibland. Ett mycket märkligt läte hon gör ibland när hon verkar lite konfunderad. Lite sisådär osäkert läte.

Däremot så vill hon inte gå in till Norpan, utan stannar med två tassar in och vänder - men jag tror dom kommer lära känna varandar igen snart.

klart det kan ta tid, men tid finns det eller hur, så lilla Norpan kan bli trygg igen, roligt med uppdatering

Maggan47

#24 Hon känner nog hennes rädsla :-( Vad jag håller tummarna att de två hittar varandra igen!

Det där lite morrande /knorrande ljudet  - det gav Kosmot alltid ifrån sig i stallet medan hon åt! Från första gången jag såg henne äta, då fortfarande uppe på höloftet där vi serverade henne och Norpan extramat redan innan de hade tagit sig ner. Jättekonstig ljud och inte i samband med att det var konkurrens om maten eller så. Hon kunde sitta alldeles själv och äta och "låta" - fast så klart: det kanske var vi tvåbenta som irriterade henne då… 

Inget större problem med handen. Såren/bitmärken är lite ömma förståss, främst där hon kom lite djupare. Jag grep henne ju framifrån så hon kom prima åt tummen och nedre delen av handflaten… Men inget är i dagsläget svullen eller synlig infekterat. Brukar ha bra läkehud :-) men visst håller jag koll på det.

maggan - tid har jag gott om så vi ska nog få lilla Norpan trygg även hon.

amlis - va roligt att även du hört det lustiga knorrandet. Just osäkerhet förknippar jag det med, alternativt missnöje. Hon lät så den kvällen/natten då hon bestämt sig för att inte sova i buren längre. Hon gick runt och knorade tills jag släppte ut henne - då blev hon nöjd och glad.

Hon har även knorrat när hon gått upptäcksfärd här hemma. T ex gått en egen liten sväng och sedan kommit tillbaka till mig, strukit sig runt mina ben  och knorrat. Väldigt speciellt läte, som låter lite roligt. Har aldrig hört det lätet hos någon katt tidigare.

Ikväll blev jag jätteglad - jag blir glad för minsta lilla framsteg:) Lilla Norpan sträckte fram huvudet och nosade efter maten jag ställde in till henne. det är första gången jag sett en annan reaktion än bara rädsla hos henne. Hon kommer nog bli lika "gräsligt" knubbig som sin syster (Kosmos ser ut som en liten boll just nu !)

Inatt ska jag fixa ryggont - jag ska sova på soffan. Min hund Puma fick en enorm mjölkstockning imorse, så hon får inte sova i samma rum som Kosmos inatt. Jag tror nämligen Kosmos sov hos Puma inatt, då hon lade sig hos henne igår kväll - och det fick nog mjölken att rinna till ordentligt på skendräktiga Puma - men då ingen diade så blev det mjölkstockning istället:(

Efter många våtvarma omslag, försiktigt masserande och urmjölkning lyckades jag får bort det onda eländet efter några timmar- men nu får hon medicin för att stoppa mjölkproduktionen. Dock tar det några dagar innan det verkar, så jag får vara försiktig med Puma och Kosmos umgänge tills dess.

Inte alltid lätt när djur fastnar för varandra

ja. kära nån, som det kan gå. verkar besvärligt det där med skendräktighet. vår hund är aldrig sån.

katterna har det så bra hos dig lo-katt. och krya på dig amlis med handen. :)

Ikväll har jag suttit med en rädd liten Norpan i famnen och bara smekt henne försiktigt. Hon hade så mycket intorkat klet under/runt ögat så jag tänkte göra ett försök att ta henne och se om jag kunde tvätta lite försiktigt - det såg ont ut i pälsen/huden runt ögat.

Givetvis var hon rädd, men efter en stunds smekande i buren så lyfte jag jätteförsiktigt ut henne och sen så låg hon i min famn med huvudet gömt under armen. Efter en stund kunde jag tvätta rent runt ögat och mjuka upp den hårda skorpan som satt där och få bort lite av det kletiga - utan att hon försökte rusa iväg i panik. Jätte-jätterädd men det blev ingen panik när jag lyfte tillbaka henne i buren - utan jag kunde fortsätta smeka henne en liten stund även efteråt - lycka:)

Kosmos däremot tycker syrran är läskig än så länge och vill inte ha närmare bekantskap - men jag är övertygad om att det kommer när Norpan inte längre är så rädd. Jag har gott hopp:)

Oh så underbart!!! Helt fantastisk att läsa, blir jätteglad!

Heja Malin och kissarna  Fortsätt så!

Tack ska ni ha:) Vi får väl se om det var en engångsföreteelse eller om jag kan fortsätta två gånger per dag och ta henne i knät - jag behöver det för att kunna göra rent hennes lilla söta men lite såriga ansikte och för att ge henne lite gos så hon ska förstå jag inte är farlig. Hoppas hon inte tyckte det var så otäckt att jag inte kan ta henne imorgon. Håll en tumme är ni snälla:)

Norpan är i alla fall avmaskad nu och idag hade det kommit lite äckliga döda maskar i toalådan, så det var välbehövligt. Magen har varit bra på henne hela tiden och det troligtvis för att jag dels gett Trevis från start, samt att maten består av det som fick ordning på Kosmos mage - färskfoder + lammkött:)

grattis! :D duktig rädd liten norpan. :)

vilken lycka att lill Norpan lär sig attt det kan vara skönt med lite kel, vilket avmaskningsmedel använder du

Maggan47

maggan - dom har fått drontal.

Ett litet kärleksinlägg - Puma och Kosmos pussas. Alltid efter Pumas promenader, så måste hon direkt in och kolla att Kosmos mår bra:)

så fint!

vilken söt bild på det omaka paret

Maggan47

Ja dom är verkligen omaka. Hela Kosmos är ungefär lika stor som halva Pumas huvud.

Gullig de två! Blir så glad över allt du berättar. Vad jag önskar att jag kunde följa de två själv!

Hur fungerar det med att gå på lådan för systrarna nu? *håller tummarna*

Kom på en till fråga ångende Kosmos veterinärbesök: Vägde ni henne? Och kollade han tänderna/sa något om åldern? …är bara nyfiken :-)

amlis - nej hon vägdes inte, men veterinären trodde som jag att hon/dom är runt 11 veckor ungefär nu. Alla små fina mjölktänder sitter där dom ska:)

ps: du får komma hit och hälsa på dom sen när du får tid över:)

Roligt Lo-katt att det går framår med små missarna.

Jag har inte tittat runt är så mycket i trådarna den senaste veckan så därför undrar jag lite hur det har gått med Axel?

Vill även hälsa alla en riktigt God Jul

maruska

amlis - glömde ju. Angående toalådan, så har Kosmos blivit en jätteduktig liten kisse. Jag har en matta på golvet, hundbädden framme och sängen som vanligt - och gör bara i lådan.

Nu får jag dock täcka över sängen när syster Norpasn är ute, för jag är inte helt säker på henne ännu. Första dygnet kissade hon där hon låg - förmodligen av rädsla. Sedan har hon gått duktigt på lådan i tygburen - men vet inte hur hon är utanför. Hon får vara ute på kvällarna i rummet, när jag är ute med hunden och det är lite mörkt - då vågar hon sig ut. När jag kommer in så pysslat jag med annat en stund och sen går jag in och tar jag fram henne från gömslet och gosar med henne. Hon är så rädd:(

Fast ikväll var hon lite extra söt Norpan. Jag hade henne i knät och hon rör sig knappt alls då - bara stirrar framför sig med enorma ögon och vågar knappt blinka. Efter en stund så blundade jag själv och kikade bara med en liten springa och då lyfte hon upp huvudet och stirrade på mig - det har hon inte vågat förut. Då släppte jag sakta armarna runt henne och hon fick chansen att själv fösiktigt gå sin väg och hon gick in i buren. Hade jag släppt så igår, så hade hon rusat iväg och mina ben säkerligen varit randiga, men idag smög hon:)
Jag kunde även lyfta fram henne när hon var i rummet och gömt sig bakom kistan - igår kväll fick hon panik och klättrade på väggarna när jag närmade mig - så det går sakta framåt:)

Lo-katt det låter som om det går rätt så bra framåt redan tycker jag! Man kan ju inte riktig jämföra med Kosmos eftersom hon var så pass mycket tryggare i sig redan innan hon kom till dig. Hoppas de två hittar varandra igen!

Jag kommer gärna och hälsar på vid tillfälle.

Ha en underbar jul nu allihopa!

Nu har jag fått min allra bästa julklapp.

Jag satt utanför tygburen och lekte lite med Kosmos med hennes favoritleksak - nämligen skosnöret på pinnen:) När vi lekte så såg jag att öronen på Norpan visade sig lite inne i buren, i hennes kartonghus. Jag fortsatte leka och tills slut kom Norpan fram och satt och kikade ut ur buren - jösses vilket framsteg:) Hon brukar alltid krypa ihop när jag går in i rummet. Till slut så kom hon ända fram till buröppningen och en liten tass sträcktes ut efter snöret - och ingen kamera hade jag då.

Jag gick och hämtade kameran och då försvann hon in i buren igen givetvis - men började sen bli lite nyfiken och smög efter en stund fram igen. Självklart så slocknade elljusstaken (som går på timer) precis då, så det blev kolsvart i rummet - men några bilder kunde jag ta ändå. Pga mörkret och blixten, så ser ögonen sämre ut än dom är - det är bara ena ögat som rinner lite. Ögonen hålls vidöppna i vanliga fall. Hon blinkar pga ljuset från kameran. Det är bara såret under/runt ögar som fortfarande syns, men det är fin hud där nu.

Så vassegod - låt mig presentera Kosmos syrra Norpan:)

Vågar sig ett steg utanför buren:)

Lite till och sitter och kikar när jag svingar snöret fram och tillbaka:)

Här ligger hon ca 1 meter framför mig och kikar på Kosmos som leker (Kosmos är ur bild).

vilken härlig Norpan, sötpadda, när hon vågar titta ut så där, vad är det som händer, nyfikna lilla hon, så fina bilder

Maggan47

Tack maggan. Norpan gör sig inte alls på dessa bilder. Hon är otroligt söt med sina stora fina ögon, som inte syns här på bilderna. Här ser hon sur ut då hon kniper. Dock är det ju mörkret som fått henne våga sig fram. Dagtid är det svårare.

Hoppas kunna fånga henne på bild när det är ljust i rummet - och likaså Kosmos, så även hennes enorma ögon kan visas:) Är bara så lycklig att Norpan vågade sig fram för första gången självmant:)

Nu är jag ännu gladare här mitt i natten och vill inte gå och lägga mig. Jag sitter här vid datorn och ser in i mitt sovrum - och där springer nämligen Kosmos OCH Norpan omkring och leker.

Hur ska jag kunna gå in dit och sätta in Norpan i buren för att kunna gå och lägga mig - får nog sova på soffan inatt, så dom får busa runt inatt:)

Kosmos kan nämligen vara lös nattetid då hon är van vid oss alla, men Norpan törs jag inte ha lös än då hon blir så rädd om någon rör sig - och dörren till sovrummet är öppen nattetid.

Nä, det får bli soffan för mig inatt, för att inte störa den nyfunna syskonkärleken:)

Malin du gör underverk med dessa kissar

Jag får nog också tillverka en sådan leksak. Vår äldsta kisse älskar snören och grässtrån :-) Alla världens finaste leksaker är totalt ointressanta för honom, men en blomma med skaft väcker rovdjur i honom, eller ska jag kanske säga florist?

Men oj vilken julklapp! Tack snälla, snälla Lo-katt för allt du gör för de här små. Vilka fantastiska framsteg! Blir sååå glad och sitter här tårögt när jag ser lilla Norpan. Och att läsa att hon börja springa runt med syrran sin är helt otroligt.

Så skönt att såren under hennes öga läker bra. Är pälsen där helt borta? Såg ju så otäckt ut dagerna innan hon fångades.. Jag är så tacksam att vi fick in henne innan det blir riktig kall nu igen.

amlis - det är lite päls som är borta, men det börjar se jättefint ut. Inte röd hud under, utan ljust rosa bara. Pälsen växer nog snart ut. Ser värre ut på bildern än i verkligheten:)

Alldeles nyssens så kunde jag gå fram till henne, där hon låg på kudden ovanpå kistan (Kosmos gamla favoritplats), där hon låg och myste - och lyfta upp henne bära henne till kvällsmaten - sååå glad:)

Ibland hittar jag båda två ihopkurade bakom kistan under elementet - där är riktigt varmt och sköntfast jag blir gladare om Norpan nu istället vågar fortsätta ligga på kistan istället - lättare få tag i henne då:) och det borde vara mjukare och skönare där.

Nu får Norpan även vara ute på heltid i rummet på dagarna, för efter bara två dygn har hon varit jätteduktig med lådan vad jag märkt. Ingen misstänkt kisslukt någonstans trots min säng, hundbädd och mattor:) Jag får ju även tag i henne lika lätt i rummet, som i buren nu så den får hon bara vara i på natten som jag inte sover i soffan !) eller ibland när hon äter så inte Kosmos ska sno hennes mat:)

Dom är väldigt olika i sättet. Kosmos är en kelgris och buse i vanliga fall, men hatar att bäras och sprattlar som en fisk då. Norpan däremot gör sig som en liten trasdocka när man bär henne och är alldeles stilla - men är skygg för övrigt.

Dom är farligt underbara båda två, på olika sätt

Tjoho - julen blev inte så ensamt hemsk ändå tyckte Kosmos. hon snodde nämligen mina gamla utslita (och väldigt sköna) fårskinnstofflor. Det roligaste som finns, är att anfalla dessa döda ting (och döda dom igen) och helst få matmatte slänga i en leksak så hon kan fiska upp den - om och om igen:)

fiskar…

Jag har den…

döda toffeln…

ps: på vissa av bilderna syns hennes roliga pälsrand längs ryggen:)

Så gullig hon är!

Och så glad jag blev över det du skrev sent igår kväll, att även lilla Norpan nu är ute så mycket och njuter av värmen vid elementet!

lilla Kosmos så fin!! det är så roligt att läsa om dina o din systers framsteg,ändå är det inte längesedan ni flyttade in.

Här kommer ett kvällsfoto av Norpan - som vågade ligga kvar på fönsterbrädan när jag kom för att vattna blommorna - hon låg kvar när jag gick och hämtade kameran, för att sedan dra undan gardinen lite för att fota

Underbara bilder Malin  Dina kissar gör enorma framsteg för varje dag som går ju :-)

Tack tervmatte - jag är jätteglad för det som händer med dom:) Norpan kan ibland visa sig öppet i rummet när jag går in, fast bara på kvällen när det är lite mörkare. Lite mindre försiktig för var kväll blir hon och det känns kanon:)

Puma (hunden) gick idag rätt in och nosade för första gången på henne och Norpan satt still och lät sig nosas på:) Norpan har alltid varit gömd tidigare, så hunden knappt sett henne utan bara känt lukten av henne nattetid då dom legat "vägg-i-vägg" med sina bäddar.

Jag har haft lite dåligt samvete över dom, då det varit mycket annat senaste dagarna med julbak, mat mm - och hade 10 personer hemma igår på julafton. Fullt i min lilla lägenhet alltså med släkten. Dörren stängd till kissarna, men jag märkte att dom inte gillade alla röster från främmande människor - men det släppte efter en stund när alla åkt hem och det blev tyst här hemma.

Vilken glädje:) Inatt satt jag och lekte med Kosmos och efter ca 45 minuter kom Norpan fram (som suttit och kika väldigt nära) och började leka även hon - och det ordentligt. Ibörjan tittade hon ofta på mig för att försäkra sig om attt jag inte rörde mig, men efter en stund så släppte det och hon for som en tok efter skosnöret.

Dock fick jag ett problem - Kosmos visade sig vara en riktig översittare. Så fort jag fick Norpan närmare mig i leken, så flög Kosmos på henne och tog ett rejält bett i nacken på henne och verkligen skakade henne som en hund (eller försökte åtminstone !). Norpan pep varje gång och la öronen bakåt och sprang iväg och tryckte i hundbädden - det gjorde ont ju .

Vet inte om jag gjorde rätt som lade mig i, men jag kunde inte bara låta det vara när jag äntligen fått lite kontakt med skygga Norpan. Jag gick helt enklet emellan och puttade bort Kosmos med ett "nej" var gång hon flög på systern sin och till slut så verkade hon fatta piken och lade sig och surade en stund en bit bort - för att sedan komma och vilja kela med mig istället. Sen gick det bra att leka med Norpan en stund till. När jag inte är med verkar dom leka bra tillsammans.

Några reflektioner ?

Jag vet inte om det är "rätt eller fel" men jag hade nog gjort samma sak. Nu känns det ju som väldigt viktigt att Norpan tyr sig till dig och inte blir bortjagad av systern.

Kosmos kanske har börjat se dig som sin. Och vill inte att Norpan ska få samma utrymme? Jag tyckte det var bra att du lade dig i, speciellt om de leker bra annars. Det blev ju ett positivt resultat. Säkert kan hon visa sin rang på andra sätt i andra sammanhang, gör nog inget om hon inte får chansen just när de leker med dig. Utöver det som Thiah menar.

Här hemma får alla djur lära sig att "nej" betyder ett klart "låt bli" - men att de inte är mindre älskad för det. Det beror ju så mycket på hur man gör. Vissa gränser är helt enkelt nödvändigt för mig och en kattmamma uppfostra ju också sina små.

Kosmos lär sig nog att du har tid och ork för alla fyrbenta hos er även om hon just nu kanske anser sig ha mer rätt på dig än syrran sin ;-) Men underbart att de tycks ha glädje av varandra vissa tider i alla fall!

Tack för svar. Kosmos blev nästan lite "fjäskig" mot mig efter jag puttat bort henne, så jag tror och hoppas metoden fungerade. Kosmos är lite tafflig av sig och vill gärna använda tänderna när hon leker, men kommer Lokatten in så vill hon inte vara med och leka för då är hon själv i underläge. Hon vill istället utöva sin makt på systern, men gör det väldigt hårdhänt.  En liten pitbullkisse såg hon ut som när hon "mobbade" syrran

Vi får se hur det går senare, för långa lekstunden brukar bli rätt så sent - Norpan brukar vara mest till sin fördel framåt tolvslaget . Jag hoppas hon inom snar framtid kommer tuffa till sig och våga visa sig mer även dagtid.

Jag skulle gärna vilja ha ett annat tips om någon har.

Hittills så har Kosmos och Norpan fått mat 4 gånger per dag, Skulle vilja inför fri tillgång på torrfoder så jag kan dra ner färskmålen till 2-3 gånger per dag - men det går bara inte än. Nu får de både färsk mat och torrfoder på samma tallrik vid alla mål, så inget är "nyhetens behag" för dom.

Jag provade häromdagen att ställa in en skål med ca 1/2 dl torrisar samtidigt som dom fick mat - och alltså hann dom bli mätta innan dom såg torrisskålen. Norpan brydde sig inte, men Kosmos är totalt matgalen och vräkte i sig allt på en gång. Hon blev så stinn om magen att hon såg ut som en boll !!! Norpan kan ibland lämna lite torrisar i sin skål, men Kosmos äter alltid upp allt till sista smulan.

Kosmos är väldigt mattokig och skulle äta upp allt jag gav henne och börjar redan bli lite väl rund för att bara vara en liten kattunge. Jag måste alltid sära på syskonen när dom får mat, för annars skulle inte Norpan få något alls. Minsta lilla antydan till skål så går Kosmos igång. Byter jag vatten så tror hon jag kommer med mat och cirkulerar som en galning runt mig.

Tips någon att få en liten skrutt mindre matfixerad ?

Hej Lokatt! Du kan kanske köpa en sådan där "matboll", där man stoppar in torrfoder som sedan katterna får "rulla ut" ur små hål… Då får de kämpa lite med att få tag i maten samtidigt som det kan bli en del kul hjärngympa för dem.. de äter långsammare.. bra för kosmosskrutten särskilt : ).. och mättnaden kommer med mindre mat i magen eftersom det får ta längre tid. Vet inte om det kan vara något att pröva vid någon måltid?

Om du vill ha en sådan Lo-katt, som Kusten skriver om så kan du ta den jag har, den fungerade inte här hemma, men kan komma till nytta på annat håll istället :)

Kusten - vilken smart idé. Tack för tipset:)

lillmymlan - jag skulle bli jätteglad för den. Tack snälla du:)

amlis - jag har vägt lilla (nåja) Kosmos idag och jag kan meddela att den tegelstenen till liten fnutt väger lite över 1,5 kg. Hon är tung som tusan för att vara så liten.

Norpan väger säker bara runt 1 kg, men vill inte skrämma henne med att väga henne. är glad över att hon igår kväll käkade ost från min hand när hon låg i knät. Prova ge henne efter hon fått ögondropparna, så hon förknippar det med nåt gott.

#75 Låter som om Kosmos redan har gått upp fint i vikt  sedan hon kom till dig - men det verkar ju också som om hon har en väldigt matlust ;-)

Angående de här "matbollar" har jag märkt att de fugerar väldigt olika bra beroende på fodret man lägar i. BabyCat (små bitar) rullar ut alldeles för snabbt/många på en gång i den varianten jag har - och de som inte är helt runda har en förmåga att helt enkelt stanna därinne istället - till kattens förtrett… så det krävdes lite testande här hemma innan vi hittade något som funkar. Gamla hanen struntar dock helt i bollarna, tokiga ettårstjejen däremot blir helt galen och jagar bollen genom hela rummet - Fodret flyger åt alla håll *suck och skratt* och bollerna har en tendens att försvinna spårlöst.. hmmmm

Finns en low-budget variant som fungerar bra (läste jag någonstans och testade själv)  blir inte lika snabbt rullande: lägg lite torrfoder/godis i en tom toapappersrulle och vik kanterna lite lös inåt så att springan förbli tillräcklig stor att fodret kan rulla ut. Beroende på hur du viker blir det lite mer eller mindre jobb för kissen.

Lite busbilder på Norpan:)

mer bus

en till

och så båda fröna

Men ooooj ;-) Vilken lycka att se de två ihop igen!!!

fy attan så fina de är *kattnapparvarning*

aaaaah!!  dom är så SÖTA! *blir vansinnig* sluta med sånna bilder, man får inte lägga ut sånna här bilder.  :P

Får man visst. Kan trösta med att Kosmos är en sådan som numera gärna hänger i strumporna - när dom sitter på mina fötter… det kanske avskräcker

Jag tycker att du ska ge dem fri tillgång till torrfoder, häll upp mycket mat så att den inte tar slut någon gång, det brukar ta någon/några dagar sedan har de slutat hetsäta. Jag gör alltid så med mina vildisar (om de inte är extremt utmärglade så att man måste portionera ut maten)

Jag har inte någon katt som hetsäter mat. Jag skulle omplacera en katt till en tjej som hade en mattokig katt som hetsåt (ingen fd hittis utan vanlig huskatt som hon portionerade ut maten till ) jag bad henne att börja ha fri tillgång eftersom det inte är bra för en fd kämpe att behöva börja slåss om maten igen. Hon ringde mig efter 3 dagar med fri mat och var överlycklig det gick över så fort.

Härligt att se de små busungarna.

Det är nog väldigt gulligt när de hänger på dina strumpor. Och jag är så långt borta att de kommer inte åt mina. Så jag ska vara lite skadeglad istället, åt att du har söta katter hängandes i strumporna :P Så går det när man lägger ut bilder som man inte får lägga ut! Då är folk skadeglada, minsann!

*kär*

hennum - jag är lite väl överförtjust i Kosmos, så jag är glad om hon försöker "förstöra" det lite för mig.

Misan - tanken har funnits där, men eftersom torrfoder sväller ordentligt i magen är jag lite rädd för vad som ev kan hända denna lilla tös - hon hetsäter verkligen och det rejält.
Systern är jag inte orolig för, men just Kosmos kan äta tills hon knappt kan andas - och vad kan då inte torrfoder ställa till med. Svårt ställningstagande - jag får fundera lite, för det finns inte ekonomi för tillfället om något skulle hända pga överätning av torrisar.

Skulle däremot kunna tänka mig prova ge uppblötta torrisar i större mängd och byta ut med jämna mellanrum så det inte blir äckligt och se hur mycket hon kan tänkas klämma i sig - just för att minska riskerna lite. Hon har väldigt lätt se ut som en väl uppblåst boll på fyra pinna när hon ätit för mycket. Jag tycker hennes hetsätning borde lugna ner sigh lite snart, då hon knappt hinner bli hungrig här då ho får ordentligt med mat.

hetsätning har inget med hungern idag att göra utan den tidigare hungern. Om jag inte kommer ihåg helt fel så hade de svårt att hävda sig mot de vuxna katterna och ni satte mat uppe bland höt för att de skulle få mat?

Där är problemet, hon vet hur jobbigt det är att vara hungrig och hon vill aldrig dit igen.

Det är en bra ide att blöta upp torrisarna så att de inte kan svälla i magen och se till att hon inte kan äta upp allt utan att det finns kvar. Snart kommer hon då att lugna ner sig med maten.

Jag har full förståelse för att du är orolig för hennes mage men din ide var smart.

Håller tummarna för de små liven.

tack Misan:)

Jag ska börja under morgondagen och servera uppblötta torrisar så det finns hela tiden.

Kosmos skrämde mig då hon hade käkat upp alla torrisar, som ändå inte var så mycket (bara 0,5 dl) men efter sin måltid före så blev magen helt enorm och hård som en trumma - hon är ju inte stor lillungen. Kan tänka mig vad som skulle kunna hända efter en hel skål full . Men uppblötta är ju en helt annan sak, så det ska jag absolut köra igång med:) Då borde jag kunnna gå över snart till torra så fort hon vant sig vid att det hela tiden finns.

#88 Du minns alldeles rätt angående hennes tidigare matvånor. Kosmos kom till slut ner till matplatsen men var alltid lite "undanknuffad" medan Norpan aldrig ens vågade sig dit (åtminstone när vi var där) därför försökte vi alltid mata de extra.

#89 Angående det där med uppsvällande av torrissar så fick jag höra av en bekant som är uppfödare att  just de små bitar i kattunge-maten inte ska vara lika "illa" i stora mängder för magen som vånliga torrissar. Hon rekommenderade "stegvis" fri tillgång (inte helt obegränsad första dagen redan utan ökande med varje dag) men alltså med åldersanpassad mat. Vet ej vad du ger för tillfället?

Att blöta upp är väl ok som övergång kanske (omdiskuterad fråga, inget direkt rekommenderat ju) - bara det inte står framme/varm för länge.. du får väl testa om det blir alltförmycket att kasta då…

Håller tummarna att lilla Kosmos lär sig snart att hon inte behöver konkurrera om maten längre!

amlis - jag ger Advance kitten.

Visst, uppblött torrfoder bör inte stå länge, men jag kan alltid ge det några dagar med att blöta upp liten mängd och servera typ 10 gånger åer dag. Jag vill egentligen inte låta det stå framme mer än max 30 minuter, men här känns det som jag måste göra det en kort period i alla fall.

När jag sopade av golvet från utsprätt kattsand förut, så åkte en liten smula torrfoder (typ en halv kula) med i sanden som jag lade tillbaka i en låda. Gissa vem som gick ner i sanden och började böka runt för att kunna käka smulan… Här får man se sig för !

Kan inte låta bli att småskratta åt den lilla kissen…

Lillan här, som ju tillbringade första levnadsåret "vild" med sina kattsläktningar, innan hon kom hit i april, har i stort sett fri tillgång till mat nu och visar inget mat-konkurrens-beteende mot vår galma hane MEN ser hon en torris liggande någonstans (utslängd från de där bollarna och för ett tag bortglömt  t.ex. ) så blir hon helt tokig: Kastar sig över den och skjuter den hit och dit med tassen som om det vore en mus… och råka den hamnar halvt under en matta..ojojoj… vildkatt blir hon då..morrar och nafsar och "gräver" tills hon lyckas komma åt… Vi gjorde en lek av det, kastar ibland med avsikt någon torrfoderbit… hur roligt som helst för henne tycks :-)

Äsch - det får nog bli torra torrisar i alla fall - för det verkar ta hundra år för dessa att mjuka upp sig. Ikväll  har Kosmos lämta en hel torrfoderkula i sin skål (Norpan har 5 kvar !) - så dom kanske börjar lära sig.

Kanske ska jag våga prova ställa in en skål inatt… börjar nog med 0,5 dl igen och ökar sedan på så sakta, så kanske inget farligt händer.

hahaha. en hel bit?! oj.. hur ändrar man detta? :S kan någon ändra åt mig?

ja du hennum, inte illla för att vara Kosmos.

Nä, jag tog en chansning och hällde skålen full - och av någon anledning verkar dom tro det är förgiftat för INGEN har käkat inatt av torrisarna. Kanke var det bara roligt när det låg bredvid färskmaten, så nu får torrfoderskålen stå hos dom på heltid. Ni ska se att det istället inte kommer ätas alls nu…

:-) det visar väl bara att igen av de är alltför hungrig längre? De tar nog det de behöver… Eller så förväntar sig de två helt enkelt att maten blir serverad av dig - med prat och klapp och beröm förståss!

;-) Lite bortskämnd får man väl vara?

amlis - vad tror du. Ungskruttarna har knappt rört skålen med torrfoder som står inne hos dom. Dom har blivit bortskämda och vill ha maten serverad vid bestämda tiden i sina speciella skålar - inte en särskild för torrisar. Knäppungar.

För övrigt så har jag nu tagit bort grinden in till dom - Lokatten klättrar över och Kosmos vill ändå vara ute i resten av hemmet och busa runt. Norpan går runt nattetid, men dagtid stannar hon snällt i sovrummet ändå utan grind. Ibland leker dom alla tre med samma skosnöre, när jag busar med dom:)

Lokatten och Kosmos har nu blivit lite mer vänner och Kosmos tycker inte Lo är lika kuslig längre - och dom kutar järnet runt här emellanåt:) Jag ser i Los toalåda att det är småskitar där, så Kosmos har även hittat hennes toa:) Älskade busungen sitter ibland tillsammans med Lo innanför dörren när Puma och jag kommer hem från promenaderna och hälsar välkommen hem:)

Det är så underbart att läsa om de två! Det går säkert ingen nöd på de även om de inte rör torrissarna än. 

Undrar vad Puma tycker om att det blir allt fler småttningar som erövrar lägnheten? ;-) Hon tycks ju vara helt fantastisk med de små.

amlis - Lokatten tog flera veckor att introducera här, för Puma vill jaga hela tiden och var även lite "svartsjuk". Kosmos och Norpan var mycket mindre och kom dessutom när Puma var ordentligt skendräktig - på gott och ont (det var mest Puma som fick ont !)

Puma har full koll på kissarna och busar med Lo ibland, men dom små ska hon in och pussa på så fort vi varit ute - måste kolla så inget hänt dom:) Dom två små är hennes bebisar fortfarande och fullt accepterade här hemma.

När Puma väl accepterat en katt är jag inte det minsta orolig, men ju större en ny katt är när den kommer hit desto mer är Puma på den och vill jaga- hon van jaga bort "stora pissekatter" från trädgården.

Jo, läste om Pumas besvär på bloggen. Hoppas hon mår inte alltför dålig nu av medicinen. Men annars låter det som om hon trivs jättebra med de små - och de med henne! :-)

medicineringen av Puma är slutförd och tuttarna har krymt nästan helt nu - tack och lov - och kräksdagarna är över för hennes del:) Man medicinerar i fem dagar "bara, som tur är.

Puma trivs som fisken i vattnet med sina mjauande vänner:)

Jag har äntligen kunnat få med Kosmos stora fina ögon på bild.

Jag fångade henne i yucca-palmen i vardagsrummet och eftersom solen sken in, så behövdes ingen blixt:)

en till…

och en sista…

hon e ju så söt att man blir alldeles tokig! vilken tur att hon o Norpan fick komma till dig, ni uträttar ju underverk tillsammans, läste att du börjar bli kär- tänker du behålla henne…?

susdus - man vet aldrig

nä just det…..hi hi -vad är det som är så speciellt med dessa små paddor? har själv bara haft killar…

Deras speciella humör kanske och vackra utseende:)

Komsos har väldigt mycket humör har jag märkt - hon kan vara ett riktigt rivjärn och går omkring och morrar som en ilsken hund när något inte passar damen. En stor personlighet

Konstigt nog har jag alltid gått bäst ihop med djur av honkön - även när det gäller hundar och hästar. Vet inte varför, men vi passar bättre tillsammans.

lustigt att du nämner det, när jag tänker på det har jag bara haft hankatter o när jag köpte hund vart det oxå en hane…hmmmm undrar varför?

hur som helst Kosmos verkar ljuvlig o din Lo katt oxå, dom e dessutom väldigt vackra tycker jag. skönt med stora personligheter, det är ju därför dom berikar ens liv så mkt.

nästa gång är jag inne på att det blir en liten honkatt här i huset..

Vilka otroliga ögon! Ser nästan ut som direkt från en tecknad film. Att en katt kunde ha sånna ögon trodde jag inte. Jättegulligt!

Hennum - förstår du nu varför direkt blev kallad för Kosmos-katten av mig. Det berodde på hennes stora ögon, som när hon var mindre såg ännu större ut. Enorma ögon till en liten haka med pyttemun - hon såg ut som en liten alien först:)

Ni får ursäkta min bildbombning, men ikväll fick jag världens skratt. Lilla Kosmos har ju börjat itforska lägenheten väldigt mycket och är precis överallt. Idag hade jag haft besök en stund och hunden brukar alltid procka fram ett avgnagt ben då - alltså ett märgben.

Kosmos hittade ikväll detta på mattan och ni skulle sett denna lilla matskadade kissunge - hon var i himlen . Hon gnagde på det, hon kramade det, hon rullade sig på det - helt salig:) Fick fram kameran och fick med lite på bild.

Mmm - luktar gott…

Smakar gott…

Jag måste vara i himlen - det är bara mitt…

Vilka härliga bilder!!! Hon är bara för underbar!

Men men… släng mig i väggen… så himla ljuvligt hon är den lilla tösen! Hon ÄR i himlen

amlis - jo hon är verkligen det:)

Fast även om jag skrattade gott åt hennes beteende med benet, så kände jag samtidigt hur otroligt hungrig hon måste varit när hon kom då hon fortfarande är så matfixerad. Hon är som en spårhund när hon känner lukten av någon form av mat.

Jo stackars små.. så underbart att de fick komma in! De har verkligen landat på rätt ställe ;-)

Omöjligt när många äter på samma gång att verkligen lyckas se till att alla får så mycket det behöver. Men jag kämpar vidare…

Det är helt och hållet din förtjänst att dom är inne amlis - det var du som gjorde jobbet och fick tag i dom

Helt underbara bilder Malin :)

Jag blir alltid så glad när jag läser din tråd med fina bilder och beskrivningar

Dina kissar är ursöta

Inga bilder idag, men tänkte göra en uppdatering om framstegen:)

MIn egen Lo-katt vägrar numera äta på sin vanliga plats. Hon vill äta tillsammans med sina vänner Kosmos och Norpan.

Kosmos är numera precis överallt och busade under tolvslaget runt benen på mig, min dotter och hennes kille när vi satt och spelade spel. Komsos har även stenkoll på var maten tillreds och sitter först i köket när jag börjar skramla med deras skålar:)

Norpan har börjar utforska hemme mer och kan dyka upp som gumman-i-lådan lite här och där. Hon är fortfarande ingen kisse som vill att man ska ta i henne, men kan komma fram och nosa på mig en snabbis ibland och så även på min dotter. Leker gärna nära om jag tar fram hennes favorit - skosnöret på pinnen, men är inte bekväm med att jag ibland har henne i knät och försöker kela med henne - men det kanske kommer framöver. Hon är mer skygg än sin syster och behöver längre tid på sig då hon är mycket mjukare i sinnelaget.

Bestämt är i alla fall att Kosmos stannar här - Lokatten får tårar i ögonen om jag nämner flytt på henne då dom ofta busar som blådårar…
Hur det blir med Norpan får framtiden utvisa. Hon behöver ett lugnt hem och massor med trygghet och hon får vara kvar här så länge som behövs. Hon flyttar inte förrän det perfekta hemmet hittats. I vilket fall så blir hon kvar minst en månad till, då hon ska få sina vaccinationer först som inte kunnat göras än pga att både hon och Kosmos varit förkylda och nysiga.

Jag har förälskat mig i båda töserna men min ekomoni tilltåter tyvärr inte 3 kissar, för jag måste ju tänka på att dom förhoppingsvis kommer leva i 10-15 år. Varför är man inte rik

Oh. framsteg… så underbart!

Håller tummarna för att Norpan med snor ditt hjärta och ekonomin blir aldrig bättre, men jag sponsrar gärna om lilla Norpan med får stanna, det märks att lilla gumman trivs hos dig.

Kram

#122 - tack för dom snälla orden, men det blir dyr månadskostnad med kattsand och mat till 3 katter (jag har en hund oxå så kostar massor). Det är därför jag känner att jag inte kan, hur gärna jag än vill. Jag kan knappast be om hjälp hela deras liv. Det skulle bli katastrof om någon behöver veterinärvård framöver och jag inte klarar det pga att jag går back varje månad pga mat och sand till alla.

Fast jag lovar jag så småningom ska hitta ett superhem för lilla Norpis - och hittas inte det får jag leva på havregrynsgröt - jag kommer bli smal och fin då i alla fall

jag e så glad för er skull, vilka härliga små liv att leva tillsammans med! o man måste väl sätta stopp någonstans vad gäller antalet, även om man älskar dom..grattis till alla framsteg!

Åh jag är salig - salig - salig. Jag har fått höra Norpan spinna för allra första gången. helt underbar lyckokänsla att hon äntligen börjar trivas så pass här:)

Kosmos låg och sov, Lokatten låg bredvid mig i sängen och jag började leka med Norpan som var på golvet. Vi lyckades få lite egentid alltså, med en kort pinne med massor av korta snören i. Helt plötsligt börjar hon spinna och det högt:)

Där låg jag tvärsöver sängen och jag vågade knappt andas och hon spann länge, länge. Hon kom närmare och närmare min hand som av en tillfällighet hängde ner från sängen. Det syntes på henne att hon ville, men inte vågade - hon bara tassade på ett av mina fingrar ibland samtidigt som hon direkt gick tillbaka till lekandet. Så höll hon på och ibland rullade hon över på ena sidan nära mig, men inte så nära att hon rörde mig. Till slut så råkade jag försiktigt peta till henne lite och då slutade hon direkt att spinna- jag mitt dumma nöt. Norpan fortsatte leka lite, men spinnandet upphörde - men nu vet jag att hon kan och törs

Fantastisk!!! Så rädd som hon var tycker jag att hon redan har gjort stora framsteg på kort tid! Du får nog höra mera spinnande av henne inom kort ska du se :-)

amlis  jag hoppas verkligen det.

Hon lät som en liten båtmotor, så först trodde jag det var Lo-katten (hon spinner jämt) och jag blev så häpen när jag upptäckte det var Norpan:)

vilken lycka för lilla Norpan att bli så trygg

Maggan47

Tack maggan. Just nu så busar alla 3 kissarna runt mig när jag sitter vi datorn. Norpan vill inte att jag ska ta i henne, men busar gärna runt mig både med och utan leksaker. Fast om jag rör mig så springer hon gärna iväg, om jag inte är koncentrerad på annat - då kan hon ligga kvar när jag går förbi. Hon är oerhört känslig för ögonkontakt.

Jag brukar försöka mitt under bus att ta henne någon minut för att bara hålla i hene och smeka henne, för att sedan släppa henne och direkt busa igen - så hon inte förknippar hållandet med otrevligheter. Jag har dock inte hört henne spinna fler gånger ännu, men hoppas få göra det igen:)

Hon gör små miniframsteg varje dag tycker jag. Ikväll var första gången hon kunde ligga på en matta inärheten och halvsova - istället för att gå och lägga sig i gömstället för en tupplur:) Hon måste ju hålla reda på syrran som numera är överallt samtidigt

Fast det är ena jäklar att hålla igång. Jag blir väckt numera varje morgon runt 7 snåret av att alla 3 springer gatlopp fram och tillbaka i hela lägenheten - med start och mål i sovrummet ! Dom dundrar runt som minielefanter i drygt en timma tills jag går upp - och då fortsätter dom en timma eller två till. Snacka om energi

haha :D låter helt underbart. Det är sådär katter ska ha det. Kul att norpan gör framsteg hela tiden. Det kommer hon fortsätta med säkert!

Jag måste säga att Kosmos är lite tvärt-emot. Jag började ju för några dagar sedan (på veterinärens inrådan) ge henne antibiotika, då hon en tid nu nyst som tusan och haft väsig och ansträngd andning.

Antibiotikan började verka redan efter ett dygn och hon piggnade på sig avsevärt (nästan väl mycket !) - men tyckte medicinpastan var superäcklig och spottade som en lama efter varje dos.

Idag däremot så blev hon helt till sig när hon fick se sprutan och sa "ge mig - bums" och åt sin medicin direkt från sprutpipen - och blev supersur när morgondosen var slut. Hon försökte tugga sig igenom sprutan för att få mer. Så resterande dagar verkar bli lättmedicinerade:)

ps: alla katterna och då främst Kosmos med sin ryggkam, ser bedrövligt kul ut just nu - dom är sååå statiska att pälsen spretar åt alla håll. Kosmos, som röjer mest i soffan mm, är ständigt punk-frillad och det fullkomligt sprakar om henne !!!

varje gång du kommer med en uppdatering så är det lika kul.  

En sprakande liten punkflicka minsann. ^^ Lustigt att hon helt plötsligt bestämde sig för att medicinen var god.

Hennum - jag måste nog skaffa antistat-spray till kissarna, för jag får ibland stötar när jag tar i dom. Plus att dom drar åt sig damm som tusan pga att dom är så statiska, så dom ser ut som vadrande dammråttor - trots daglig dammsugning !!! Det är nackdelen med vinterns heta element, som torkar ut luften inomhus.

Knäppkatter

Sitter här och skrattar. Lo, de är bara för underbart dina kissar! Hoppas jag får se de snart igen ;-)

Blir lite avundjuk - våra två här tittar bara sur på varandra när de möts på golvet och ligger sedan på var sin plats så långt ifrån varnadra som möjligt - om inte lilla fröken envis får för sig att spåna på gamlingen *suck* och gör ena ufall efter den andra tills han morrande sätter hennen på plats. Tänk om de kunde ha glädje av varandra istället?

Idag va det inga söta små kissungar som busade runt på morgonen - idag var det gräsliga huliganer. Att dom lyckats vippa ner den enda icke förankrade växten jag har är förståeligt i deras framfart - men dom behöver ju inte kuta runt och jaga varandra med växten i hela vardagsrummet efteråt !!!

Jodå, min avokado som började växa under hösten fick dom tag i och har bokstavligt talat kutat runt med hela växten - precis överallt. Hela golvet, hela bordet, hela soffan, på mattor, under mattor etc var täckt med jord, jord och åter jord när jag klev upp i morse. Dom har haft redigt roligt med andra ord. Att jag inte blev riktigt lika glad kanske ni förstår - så det är en himla tur dom är så söta i vanliga fall.

Malin - som nu är helt slut efter städning pga huligankissar

ojojoj, stackars dig med din avokado! :( sickna buskissar! att de vågar göra sådär. det är ju du som kommer med maten. ^^

;-) förlåt om jag ler.. kan så väl föreställa mig hur de små busade omkring och hade roligt!

Men förstår också att man ibland kan blir rätt sur över sina fyrbenta vänner.. som här, när "vildkatterna" envisas med att jaga fåglar *grmbl*

Åh, igår kväll fick jag nästan "stelkramp" i kroppen pga lilla skygga Norpan. Jag busade lite "slut" på huligankissarna före sovdax, så det skulle bli lite lugnt för mig då och när jag la mig så kom Lo-katten och la sig framför mig för att gosa och sova. Lilla Kosmos kom upp och busade med mina fötter under täcket, för att sedan somna på min ena fot.

Helt plötsligt så känner jag en kisse komma upp bakom mig i sängen - Norpan:) Lite försiktigt klev hon runt, för att sedan börja fånga mina fötter under täcket. Hon va tom uppe vid mitt huvud och smög omkring lite, innan även hon lade sig nere vid fotänden av sängen. Hur länge de låg där vet jag inte, för jag lyckades somna - för att vakna imorse av att det var busiga huligankissar som rejsade i min säng:)

Gosungarna

Liten bildbomb från idag:)

Kosmos gillar hundens leksakslåda - mjuk att ligga i:)

Syrran ska alltid förstöra allt…

Glädjebilden - Norpan leker i fullt dagsljus precis framför mig:) Här hopp efter pälsfluffen

Så fina dom är, Norpan och Kosmos, och som synes två lyckliga kisar som kommit in från kylan

Tack Gullimat:) Dom är helt underbara (oftast i alla fall !!!).

problemet är att jag börjar få världens ångest över att det snart är dax att börja leta efter ett hem åt Norpan . Hon ska få det perfekta hemmet, annars flyttar hon inte…

perfekt hem, det fixar du säkert, annars får hon ju stanna

Så fina de är…  Och vad bra Norpans ögon har blivit.

Taskiga Kosmos som ger syster en höger  Känner igen det där med att man aldrig kan leka ifred med en katt. Här så fort man tar fram någon leksak så har man snart fem katter som trängs vid fötterna och en som kikar runt hörnet… Och så förstås vår hund som tycker inte om att bli åsidosatt!

tervmatte - jag brukar försöka köra slut på Lo-katten och Kosmos innan jag leker med Norpan, för annars så "förstör" dom för henne. Norpan flyttar alltid på sig när dom andra blir för busiga och trängs…

Norpans ögon har blivit jättefina och hon är hälsan själv nu:) Fick ju sin första vaccination förra helgen, så om 3 veckor är hon redo…kanske… .

Oooh vilka underbara bilder :-) Blir alltid så glad när jag ser de två!

amlis - jösses så tajta dom börjar bli med min Lo-katt:) Jag hinner knapps kela med Lo själv, för hon ska vara hos dom små hela tiden.

Dagtid ligger Lo och Kosmos i hundbädden och sover ihop Det dröjer nog inte länge innan även Norpan ligger där, för hon är väldigt förtjust i Lo-katten och vill gärna stryka sig mot henne och spinna. Dock vill Norpan än så länge ligga nära sitt gömsle (kistan) när hon ska sova under dagens ljusa timmar, men snart så…

Lite rolig ordning här. Lo-katten älskar Kosmos, som i sin tur vill vara lite mer ifred för egna hyss. Norpan älskar Lo-katten och vill vara nära henne

Hihi, kärleken tar sina egna vägar - även hos katter tydligen.

De har det så underbart hos dig alla tre! Hur det än blir i framtiden så har de nu i alla fall hamnat på ett perfekt ställe för att bli trygg - det syns med varje bild du visar. Och visst är det trevligt även för Lo-katt  själv att hon fick lite bus-sällskap ;-)

Ja du amlis - jag tror aldrig Lo-katten någonsin skulle förlåta mig om jag lät båda småbusarna flytta. Hon skulle bli alldeles ifrån sig - trots att hon var så gräsligt sur i början

Kan ni låsa denna långa tråd - jag har fixat en ny med uppdateringar.

Länk till den andra vore kul! :D

Oj - glömde det:)

Som sagt, lås denns tråd - ny är fixad:

Kosmos & Norpan