Jag ska ge min Rasmus en puss tänkte jag =)

Grattis alla Ramsusar!!!

Jag skickar extra grattiskramar till Rasmus-nalle som dök upp utanför vårt hus oktober 2005 och var hungrig, vilsen, okastrerad och full av skabb.

Han fick ett hem hos vänner till oss som accepterar Rasmus för den han är. Han är en väldigt speciell katt som jag aldrig kommer att glömma.

Hur många katter stänger av väckarklockan när den ringer?

#2 Söte Rasmus-nallen! Så fint att han fick komma till ett gott hem som vill ha honom som han är.

Grattis Rasmus!

#3 han är en märklig katt Rasmus-nalle. Jag försökte efter en tid hos oss i karantän att sätta ihop honom med våra katter men det gick inte. Han kastade sig på de andra katterna och högg dom över ryggen.

Jag lyckades övertala en granne att vara stödhem. Det gick så där, trots att det var ett stort hus med innätad balkong så var ändå inte Rasmus nöjd. Han ville något mer. Han bet grannen i benen, flög på henne när hon låg och sov så hon övvervägde att sova i hjälm….…men däremellan så var han en knäkatt som ömsint klappade alla på kinden och var supersocial. Hon ville behålla honom men hade ingen möjlighet i längden så han var tvungen att flytta.

Jag annonserade om ett hem till honom och satte upp lappar överallt där jag avböjde hem med barn i huset eftersom Ramus inte var pålitilig.

Ingen hörde av sig och månaderna gick. När grannen skulle åka på semester erbjöd sig en familj som vi känner att passa Rasmus en vecka. Jag var tveksam efter Rasmus var opålitilig och kunde ta sig ett ordentligt bett på barnen. Familjen var villig att chansa. Det handlade om en vecka. De hade dessutom en annan katt genom mig, så det var en chansning om det skulle funka.

Veckan gick och jag skulle hämta tillbaka Rasmus från familjen till garnnen. Familjen frågade försynt om inte Rasmus kunde få stanna några veckor till eftersom alla hade blivit så förtjusta i honom, så även den andra katten, Krokodilen.

Gissa om jag blev glad, men hade ändå en klump i magen, tänk om Rasmus biter någon av barnen eller än värre lekkamraterna?

Familjen har fortfarande Rasmus kvar (sedan 2006) men han biter ifrån ibland, men väldigt sällan på barnen. Han har blivit deras bästa lekkamrat och är med och kör bilbana och leker med dockor.

Är ungarna sjuka går han ronden och turas om att ligga på deras bröst för att trösta.

Jag tycker det är viktigt att lyfta fram att man inte ska "döma katten efter håren". Det gjorde jag med Rasmus och trodde att han skulle må bättre i ett lugnt hem, medan han i stället stortrivs i en stporfamilj där det är lite kaos varje dag. Det var det Rasmus behövde för att må bra. Så fel jag hade.

Grattis Rasmus och förlåt att jag inte förstod ditt eget bästa från början.

Puh, mitt inlägg om Rasmus blev långt, men jag har så mycket känslor angående den grabben. Läs den som orkar. Alltid lär man sig något, det gjorde jag.

#5

Orkade läsa, jättefint skrivit. Det måste finnas mycket känslor med, när man ömmar för djur.

Grattis också till alla Rasmus, min vännina har också en Rasmus

Vilken tur att lille Ramus hittade rätt hem tillslut.

Ibland tror man en sak så visar sig en annan vara den rätta de lär oss hela tiden något nytt dessa uderbara djur.

Grattis alla Rasmusar

Tack #6, Jag saknar Rasmus något enormt för jag önskade att han skulle samsas med mina katter men vet att han blir ompysslad     och får allt han önskar och mer därtill i sittt nya hem.

Grattis till din vänninas Rasmus!

Min Rasmus fick en sockerkaka som namnsdagspressent och en puss då så klart.. Firar inte namnsdagar sådär, men kaka är alltid fin fint =)

På bilden mina pojkar, Rasmus och Ruu =)

Grattis alla Rasmusar så här innan er dag är slut.

#4 Vilken fin berättelse, man börjar nästan att gråta…

Grattis alla Rasmusar.

Jag skäms för jag missade att det var Rasmus i går för jag var på 10 års kalas hos mitt barnbarn och hade inte en tanke på det.  

Grattis min egen lille (store) Rasmus. Puss! 

Jag visste väl att vi hade några Rasmusar här på forumet