Det var mig en fin och trevlig kisse du berättar för oss om. Tänk så fint gjort av henne att adoptera den andra kattmammans kattungar. Sådant blir man väldigt rörd av. Förtår att mycket blir annorlunda när det kommer till förvildade katter. Det går inte att göra som man brukar göra med dessa katter. Då är det ju underbart när en kattmamma träder in på detta hjätemodiga sätt.

//Lena

Tack för dena fina nyårsberättelse. Det värmer. /Vanessa

Vilken tur att hon fanns där och kunde hjälpa de andra småttingarna.
En riktig tiger som mamma blev hon också.

Hurra för Maja.

Bra med snälla kompisar som ställer upp.

Jenna

vilken fin berättelse, min Felicia var också en lågrankingkatt, hon blev infångad som nästan vuxen, och tog hand om alla ungarna som kom in, hade ingen egen kull, men så fort ungarna växte upp, blev hon mobbad, alla gick på henne, så till slut blev omplacering enda möjligheten för henne att överleva, hon hade bott i en transportbox, eftersom alla anföll henne5 år gammal flyttade hon in, låg tre månader under sängen livrädd, smög sig fram på natten, men så vände det, och 4 år senare är hon världens gosigaste, t.o.m mot främlingar, och mina andra två Timjan som bott här två år nu, också utefödd, och Lucas perser som fyller 20 år i år Maggan47

Tar man bara de katter som bedöms som tamast från kolonin, då är det katter som Maja som blir kvar och kanska avlivas.Kanska finns där andra hjältar och hjältinnor men en del ser bara en aggressiv katt som inte ser fin ut i pälsen och så. jag får inte klappa Maja fast hon har bott här i 2,5 år men hon leker och trivs inomhus.Nu kan hon ligga på sängen eller soffan och jag kan sätta mig bredvid henne utan att hon springer.Hon tittar gärna på animal planet och slalom på tv.

#6 Det är mycket tankeväckande det där. Det måster finnas plats för alla kissar på något sätt. Om man möter dem på deras egna villkor blir det naturligtvis allra bäst. Det är fel när människan avlivar friska katter bara för de inte stämmer in på "normalbilden" av hur kissar ska vara. Särskilt när man tänker på att alla förvildade katter i Sverige blivit det pga människor som inte tagit sitt ansvar.

//Lena

vilken sann hjältinna honär eran maja, tänk vad ett sätt kan feltydas,,här hemma kämpar jag på med måns lite framsteg har det nog skett..han har slutat fräsa, han slickar oss på handen och jag har fått kli honomlite på hakan men mer är det inte och nyfiken är han..men fortfarande ärhan och kajsa inte överens. men han leker med de andra katterna så en dag kommer säkert kajsa ge sig

Vilken kisse hon är Maja och jag blir alldeles varm i hjärtat och rörd över din berättelse.

#6 Tycker som du att alla katter måste få en chans och det är ju bara tiden och förståelse som kan visa hur det går. Alla katter är ju enorma personligheter och det är ju en stor del av nöjet att lista ut hur de fungerar. Om man bara tänker på två katter i samma kull som växer upp tillsammans och hur de utvecklas åt olika håll. Det som den ena katten gillar tycker den andra är blaha.

Du verkar uppskatta Maja på samma sätt som jag med Mimmi men jag hoppas att jag inte måste vänta 2,5 år på att få klappa henne då får jag garanterat abstinensbesvär.

När Maja kom till mig fick hon bo i boden med 3 katter från samma koloni. De var snälla mot henne. På hösten fick de andra nya jourhem en i taget och Maja fick flytta ihop med mina 3 egna katter i sommarstugan. De hade alla fått hälsa på i boden.

Jag hade lyckats övertala sonen som bodde i lägenheten i stan att ta emot en kattmamma med 4 ungar fortfarande från samma koloni och hon var fortfarande kvar och 2 av ungarna när det började bli dags att flytta in till stan igen.kattmamman gick att smeka , men bara en gång i taget annars blev det för mycket.kattungarna var tama men livliga och kanske 5-6 veckor när de kom.Kattmamman och en av ungarna som hunnit bli 4.5 mån var kvar när Maja flyttade in.

 Min yngsta katt, kattmamman och kattungen jagade Maja en del och Maja gömde sig under soffan.Katterna var inte elaka men min Ronja tycker om att jaga. Maja verkade acceptera det men en dag hoppade hon upp i soffan-kul tyckte jag, sedan började hon kissa.Det tog ett tag innan jag kom på att hon inte vågade gå på toalådorna i badrummet och det löste sig när jag ställde en låda i vardagsrummet.

Kattungen flyttade och sedan hade jag 5 katter och det hade lugnat sig.Sedan skulle vi ta in en koloni till och då fick jag hem Maj och Muff , sen kom Lovis som satt i fällan och det fanns inget jourhem.En del kattungar har bott hos mig ett tag tills de har fått nya hem och jag har ägnat mycket tid åt kattinfångning och loppisar.När inte andra har tid att fånga katter så måste ju nån göra det.

Jag har ibland undrat hur det hade varit om en av bodkatterna Elsa hade varit kvar hos mig och Maja hade flyttat ihop med den sällskapstörstande hankatten. Eller om jag inte hade tagit emot fler skyggisar.Då hade förmodligen Maja varit mycket tamare vid det här laget .Jag har försökt att ägna mer tid åt mina skygga katter men det har kommit andra kattärenden emellan.

Man kan säga att Maja inte är tam efter så lång tid pga omständigheterna. Framstegen kanske är små men jag ser dom. Vi har ett nytt katthem där mycket behöver ordnas men det får andra sköta .Nu ska jag ägna mig mer åt skyggisarna hos mig.Det har jag visst tänkt tidigare men Maja , Maj och Muff  ska stanna hos mig och vi kan ju ta socialiseringen i vår egen takt.

#10 Tack för din berättelse om hur du haft det med katterna och då förstår jag. Vi har ju 7 katter och 2 hundar och efter inskolningen för Mimmi så ökade vi på antalet succesivt. Så länge jag märkte att Mimmi klarade av de andra katterna så fick närma sig varandra på sitt eget sätt. Våra två yngsta som är 9 månader var ju ibland efter Mimmi och hon kände sig jagad. Då sov jag och de äldre kissarna hos Mimmi och husse med resten av kissarna samt hundarna. Mimmi slappnade då av och rörde sig friare och lekte mycket för sig själv och även med mig.Jag låter helt Mimmi bestämma takten här och hon får närma sig på sitt eget sätt.

Vad skönt för Maja, Maj och Muff att de inte behöver flytta och då kommer det säkert bli jättebra. Skall bli roligt att följa dem här för du berättar väl hur det går hoppas jag.

#10 Skönt att de får stanna i sin trygga miljö. Ser fram emot att få höra vidare om dem här i Hittekatter.

#8 Skönt att höra att du kan se lite framsteg med Måns. Han ser så söt ut där på bilden när han tittar ut från soffan. Ibland kan jag tänka mig att framstegen kan var så små att man själv inte ser dem. En sak som kan vara bra är att föra dagboksanteckningar, för då blir det lättare att gå tillbaka i tiden och jämföra.

//Lena