Då det är flera som har frågat efter bilder på Felix, så tänkte jag att han och "lillasyster" Ylva kunde få en egen tråd.

(Jag satte denna tråd under "Solskens- och molnhistorier", då jag tycker att Felix har fått sig en liten solskenshistoria)  ^.^

Felix (tidigare Smilo) kommer från Örebro Katthem. Han är en röd hankatt, lite drygt ett år gammal. Han har bott hos oss i snart fyra veckor nu.

När vi fick hem honom var han jätteskygg, men jag lyckades locka fram honom från sitt lilla gömställe bakom datorn. Han rullade då över på rygg och började spinna! <3  Sedan satt jag och kliade honom på magen i ca fem minuter (han älskar det!), men sen blev jag tvungen att springa iväg och ringa hans kontaktperson på katthemmet och berätta om det fantastiska (hon blev så glad så att hon nästan började gråta) och då gömde han sig igen. Men sedan fick jag lov att lyfta upp honom, och då gick jag och lade honom i min säng där han stannade hos mig nästan hela natten!

Åh, kärlek, Felix! Han valde mig! 

Första veckan bodde han under sängen på dagarna och kom fram och kelade, busade, gick på lådan och åt mat och drack vatten på nätterna.

Efter två veckor fick vår hund nosa på honom och ligga och sova bredvid honom. Han gick omkring och strök sig mot henne, och hon lät honom äta av hennes mat

Allt var som i en dröm! Tills vi hämtade hem kattungen…

Ylva (som hon fick heta) visade sig vara en riktig b*tch!

Hon tydde sig till oss människor och var jättego´ och snäll med alla som kom och hälsade på henne. Det räcker med att man tittar på henne så börjar hon spinna, lyfter man upp henne börjar hon spinna, knäpper man kort på henne börjar hon spinna…! Urmysig!

Men de andra djuren tyckte hon var äckliga. Hon spottade och fräste. De första dagarna var det liksom okej, då hon nyss kommit ifrån sin mamma och syskonen och allt det. Sedan hade hon nog heller aldrig träffat någon utomstående katt förut, eller någon hund för den delen. Men hon är en riktig tuffing!

Efter ett tag så lade hon sig och lurade på dem, sedan när Lyra (hunden) eller Felix gick förbi, utan att ens titta åt hennes håll, så hoppade hon fram och fräste och spottade. Till slut vågade ingen av de andra djuren röra sig i rummet!

Felix, stackarn, flyttade tillbaka ner under sängen och Lyra flyttade med honom

Och Felix som blev så glad när vi tog hem henne… Han sken upp och försökte närma sig henne och prata med henne. Han var så himla go´ och snäll! Alltså, ni skulle ha sett honom…! Så himla älskvärd!

Så till sist fick plockade jag fram sprayflaskan och duschade lite vatten på henne när hon skulle till att ge sig på dem. Det funkade jättebra! Hon kom liksom av sig och blev väldigt snopen, men det blev inte för mycket för henne heller.

Sedan när hon slutade göra utfall mot dem, så började Felix och Lyra röra sig i rummet igen. Försiktigt. Och de ignorerade henne hela tiden. Ibland glömde då Ylva bort sig, och kunde gå fram till Felix och stryka sig mot hans kind, för att sedan komma på sig själv med vad hon gjorde och helt plötsligt bara fräsa av honom.

Taskig tös!

Och en dag låg båda och sov på klösmöbeln, då lyfte jag upp Ylva och skulle försöka ge henne vatten (hon hade urinvägsinfektion), så jag lyfte henne liksom förbi Felix och då vaknar han och sträcker sig ut och… tvättar henne! Detta är alltså första gången som han får röra vid henne :D Och han bara tvättar och tvättar, sötgubben! Så jag satte henne där hos honom och han tvättade henne från topp till tå - när han ansåg sig färdig så passade han på att tvätta sig själv också. Älskade Felix!

Sedan den dagen så började Ylva acceptera Felix, och hon har nu även börjat acceptera Lyra också. Och jag är så glad!

Ylva blir för övrigt 13 veckor på söndag, och är en sköldpaddsfärgad liten skönhet.

Och nu följer några foton