Vad söt hon är

My är underbar. Tyvärr verkar det finnas alltför många människor som inte vill ha svartvita katter…

Hon är riktigt söt eran dam.
Jag vet inte vad jag ska svara på den här frågan dock. Ja, jag är stödhem åt Mojje och Missan. Men åt vilken förening? Hmm, hittekatter.ifokus kanske ;-)

Hon är jättefin. Jag har också en svartvit "jänta" som heter Sara. 

Soulway

Vilken tjusig donna du har, Soulway!

jagtycker svartvita katter är ljuvliga!! sötnosar!!! stödhem verkar olit,men som sagt svårt att lämna tillbaka dem sen.. kanske meningen med stödhem är att bra personer som är stödmamma kanske ändrar sig och vill ta hand om katten.

En gång har jag varit stödhem. Det var för ett par år sedan då vår Mari hade en kull med tre små bäbisar..fick ett samtal från kks ang. en liten kattunge som övergiven o ensam upphittats i skogen. Naturligtvis var jag öppen för att prova om vår kattmamma var beredd att ta sig an henne. En kväll kom lilla Maja..hon var något yngre än Maris egen kull, och väldigt mager..började med att gnugga henne emot Maris egna ungar så att de skulle få något av samma doft..Mari tog sig an henne på en gång som om det hade varit hennes egen unge..hon slickade bäbisen..och gav henne di, och var då helt fantastiskt…Maja växte snart till sig till en riktigt stor o tuff tjej och fick efter det flytta till sitt permanenta hem..

För att vara riktig…var det inte jag som var stödhem..överlåter den äran åt vår fantastiska Mari..;-)

Jag har kan man väl säga varit stödhem på frilansbasis. Tidigare har det inte funnits så mycket katthem här i Göteborgsområdet. (Ja det är fortfarande brist men nu finns i alla fall Göteborgs Katthjälp). Det har inte heller funnit något system med jourhem. När det dykt upp katter i nöd har de då bott hos oss tillfälligt. Ibland korta perioder på några dagar ibland några månader. Allt beroende på hur det har varit. Vissa kissar  har precis som Englas My stannat kvar för gott. Så var det med Bellman och Lill-Pelle. Bellman vägrade att flytta och Lill-Pelle kunde vi inte lämna bort. De blev sedan bästa vänner. Underbara katter båda två.

//Lena

Heja Bellman, Lena! Cool katt som vägrade flytta!

Jag funderade tidigare väldigt mycket på att vara stödhem, men tror att jag skulle ha väldigt svårt för att lämna bort de sedan. De skulle nog bli kvar allehop. Och just nu har jag full upp med nytillskottet Cosmo så nu behöver jag inte fundera på att vara stödhem på ett tag.

Den dagen jag flyttar ut på landet, då ska jag i allafall försöka vara stödhem, sen om de blir kvar eller inte återsår att se:)

Jag är stödhem just nu och trivs utomordentligt med det. Tror att jag kommer att göra det även i fortsättningen (dock inte åt sju stycken åt gången), när de här katterna har flyttat. Dawn och Angel som ska stanna behöver lära sig att det finns andra katter ^^

Det kommer dock bli svårt att lämna bort dem…

Jag törs inte vara stödhem. Risk för invasion av katter här hemma då. Vi har ju redan 6 st och två stora hundar, fåglar och hästar.

Jag  började som stödhem i slutet på mars 2004 då jag fick 4 katter från en stor kattkoloni som skulle tas om hand. Jag ville göra en insats för katterna. Jag försökte ta ut en av katterna ur buren genom att sticka in handen och blev naturligtvis biten.Men jag blev inte bara fysiskt biten, utan psykiskt också kan man säga..

Hittills har jag haft 13 vuxna katter och 15 kattungar.  En av de vuxna har varit tam.Det har gått bra att lämna ifrån sig katterna då det har varit så trevliga familjer som har kommit för att titta på dom- innan dess har de också pratat med adoptionsansvarig. När det var dags för mina bodkatter att fortsätta socialiseringen i andra jourhem är det jag som har skjutsat dom till det nya jourhemmet.Men jag är ju aktiv i föreningen också.

När någon har velat köpa någon av kattungarna eller vara jourhem åt någon av de vuxna har jag släppt dom .Det är ju bättre för skyggisarna om de inte är så många på ett ställe. jag släppte min älskling från boden Elsa och på våren efteråt tog vi hand om en ny  kattkoloni och efter den kastreringsdagen kom jag hem med Maj och Muff.De var ju bara 5-6 månader och sen var de svarta med lite vitt på bröstet.Precis som Elsa.

Nu är det så att hos mig har det varit katter som ingen har frågat efter, skygga svarta med lite vitt och dom har jag adopterat.Som jag skrev tidigare är det inte optimalt att ha många skyggisar men det har blivit fel för en del andra katter i föreningen som har flyttat runt för mycket. Jag har varit ganska aktiv med att fånga katter,loppisar och annat så socialiseringen har blivit lidande men de verkar trivas.

En kattunge har fått stanna.Hon bröt benet när hon hoppade ner från en blomkruka och det var ju jag som oroade mig när jag såg den lilla skruttan med tassen hopvikt under sig.Det var vi två som satt på Ultuna och hörde att det kan ha blivit en bestående förlamning i tassen.Sen var det jag som hämtade henne på Ultuna efter operationen, och oroade mig för att hon satt på fönsterbrädan när hon kom hem fast hon borde hålla sig på golvet.Inte kunde jag släppa henne då.

Nu har jag 9 egna katter men i somras var jag stödhem åt en dumpad kattunge och sedan blev jag stödhem till Bamse och Brumma för att jag inte ville att de skulle avlivas.Bamse kissade överallt och han var också utredd hos veterinär som inte hittat något större fel.Hos mig har han skött lådan trots att det är många katter och att jag använder bränslepellets.Brumma kräktes blod och hade allergibesvär. Men hon har också fått flytta för mycket.Hon fick någon magmedicin innan jag tog henne och sedan har hon varit bra. Men så har hon varit hos mig i 4 månadet utan att behöva flytta till en annan familj.

Intressant att höra från er andra om era erfarenheter kring stödhem!

#14 Instämmer, det är mycket intressant att få ta del av alla dessa erfarenehter som ni har.

#13 Du har gjort ett jättejobb Majvi! Du är värd all beundran!

//Lena

Det behövs verkligen fler stödhem!

jag har varit akuthem till 3 omgångar missar för Stockholms Katthem

första gången förra sommaren till en uuunderbar katt som jag fortfarande saknar megamycket…. hon födde en levande kattunge….enormt bra början på akuthemskarriären för detta var en väldans mysig misse….första veckan trodde vi nog att hon inte var tam alls… men min dumsnälla misse etablerade kontakt som sedan visade att det var en utomordentligt genomtrevlig misse….hon och hennes dotter fick sedan sällis av en ensam upphittad kattunge som sedan RÅKADE stanna kvar…. min Julia….dessa katter fick när ungen var tillräckligt stor vara i hela huset

andra gången var det verkligen en mindre tam kattmamma… hon hade 4 barn och mamman visade sina ungar att människan inte är något att ha i julgranen.. denna gång var betydligt värre… ungarna var rätt stora…..jag misströstade ofta… men ungarna har idag fått egna hem… men mamman finns kvar….hon behöver säkert en massa mer tid på sej för att inse vad hon kan utnyttja människan till…dessa katter hade eget rum men ungarna var ute för att jag skulle försöka bryta barriären…

tredje gången skulle det åxå vara en liten kattfamilj men planerna omändrades och det kom hit en kattkille istället som hade brutit benet….denna katt var ett stort charmknippe redan från början…jag hade sjåpat mej helt i onödan för att min egen hankatt skulle göra mos av denna lilla stackare….men det blev helt annorlunda…min egen machokille krympte olyckligtvis så när dagen D kom och akutmissen åkte till katthemmet jublade Bruno högt… han fick sin husse och matte tillbaka, sin kattkompis Julia och hela huset som domän…vet inte om det gick mera snett för att det var en hankatt?

just nu så vilar vi från akutmissar… mitt mål är att återigen kunna ställa upp men just för tillfället så behöver min Bruno lite lugn och ro igen…..

men jag rekommenderar det verkligen….jag känner mej mer stolt när jag nu känner att jag NOG nått mitt eget maxiantal katter:5

så jag har på 3 försökt hjälpt 3+5+1=9 katter…. och en av dessa behöll jag alltså själv…