Ingen som kan hjälpa eller har något svar?

Måste man vara medlem härinne för att få uppmärksamhet?

nej, man måste inte vara medlem här:)

Men det kommer hela tiden så många nya inlägg att man lätt missar någon, framförallt när de kommer under natten.

Hängmage är ganska normalt hos äldre katter. Och tyvärr också hos yngre katter.

vad som är viktigt att vara noga med torrfodret. Vilket märke använder du? Se till att köpa ett kvalitätsfoder utan spanmål. Alla billiga torrfoder innehåller spanmål som billig viktuppfyllare men katten kan inte använder sig av spanmål och blir bara tjock av det.

Sedan ska katter inte ha grädde, framförallt inte katter med viktproblem. Undernärda katter kan man ge laktosfri grädde.

Här är en nytagen bild. Denna lilla dam vill inte bli fotograferad så det gäller att passa på när hon ligger ner.  Inte är hon överviktig men en bulle på magen har hon som kanske inte syns här på denna bilden

# 2 - Jag använder Bilanx, Whiskas eller Friskies som torrfoder.

Normalt får hon inte grädde, det var bara under denna månad som hon fick vispgrädde så gott som varje dag. Mycket dumt av mig!

Hon får alltid friskt vatten att dricka. 

Men visst har hon blivit tyngre! Det märker man när man tar upp henne.

Min pappas svärmor har en katt som ä tjock om buken. Hon är dock kastrerad men det är ju vanligt att de går upp då. Hon har som en säck som hänger men är inget farligt.

Ska se om jag hittar bilden på henne, syns lite i alla fall. Hon är en innekatt men får gå ut i koppel.

I den här tråden finns många tips om överviktiga katter.

Har du provat Orijen för din katt? Helt utan spanmål….

# 5 - Man kan ju ana att hon har en "mage" där under pälsen.

# 6 - Jag har inte provat detta, är det något man måste köpa i djuraffärer? Jag brukar ju köpa kattmaten där jag handlar annan mat.

Ska kolla på tråden!

Orijen finns i djurfoderaffärer eller på foderbilen.

Det är dyrare än Friskies och Whiskas men det går åt mycket mindre.

Måste ställa en liten fråga och det är varför är hon inte kastrerad?

Hur länge har hon fått p-piller?

"Banta" katter är inte lätt. Jag föreslår också sk "kvalitetsfoder".

T ex Royal Canin Indoor 27 som finns i vanliga zoo-affärer. Köp en större förpackning så blir det billigare och så behöver du inte åka dit så ofta. Royal Canin Mature är ett foder som är lämpligt och anpassat för äldre katter. Osäker på om det går att köpa i vanliga zoo-affärer.

Hur mycket väger hon?

ja en sån påse kostar lite gran men om man slår ut priset så är inte skillnaden så stor om jag skulle köpa vanligt torrfoder i affären. Jag har Royal canin sensible 10 kg och den räcker till två katter i 5 månader.

Jag har en extremt överviktig katt som blev rekommendrad medicinsk kost (sån som bara finns hos vet). Light-foder har hos mig bara lett till dålig päls och ingen viktminskning (eller ökning). Nåja, den medicinska kosten fungerade väl sisådär. Han gick ned 5 hg på två månader vilket är okej för en katt på 6kg, det är trots allt nästan 10% av kroppsvikten. Men sedan insåg jag vad som verkligen fungerar. Mjau burkmat. Att bara äta burkmat gör att han blir mätt utan att ha ätit så mycket eftersom det är rätt mycket vätska. Ett stort plus är att den inte innehåller spannmål alls.

Jag begrep inte riktigt vad du menade med en portion och sedan bara torrfoder? Är det fri tillgång på torrfoder? För det är ofta det de äter sig feta av.

Men jag undrar också över livmoderinflammationen. Ni tog inte bort livmodern när hon haft den? Det är väl annars den normala behandlingen… Men om livmodern finns kvar är risken stor att hon återfår inflammationen och då blir rund om magen men ofta också smal över ryggen när det gått långt. Under en pågående inflammation kan man ofta inte operera utan måste antibiotikabehandla först för att inte öppna en stor inflammationshärd och riskera hela buken (livmodern är ju sas en sluten behållare och ska man bli sjuk är där en god idé då det går att ta bort den och så bota bekymret). Katthonor ska inte ha några som helst flytningar, om de inte löper då de kan ha det. Flytningar = inflammation (ofta vit/gul-aktiga). Så ett veterinärbesök kan nog vara gott. Jag opererade en katta med inflammation när hon var 16 år. Hon levde sedan till hon var 19 så det ångrade jag inte ett ögonblick

Om djur plötsligt får stor mage (speciellt om den är hård) skull jag nog ta dem till veterinären. Det kan vara tecken på tumörer eller vätska med mera. Vill inte skrämma upp dig, men jag skulle nog komma upp det om det kom ganska plötsligt.

Friskies och Whiskas är inte bra mat för katter. Om du vill köpa maten där du själv handlar är MJAU blötmat ett mycket bättre allternativ.

# 9 -Hon väger 6 kg för ögonblicket.

Det har inte blivit av med steriliseringen, dels för att jag flyttat till annan del av Sverige och inte kände till någon veterinär, och att jag kanske inte tänkte på det.

Jag har mina tankar om livmoderinflammationen att det inte är fett utan att det är svullen livmoder. Men jag låter inte henne opereras igen. Hon gick igenom en stor operation av en juvertumör hösten 2006 och var mycket sjuk precis efteråt. Jag trodde inte hon skulle klara sig, men hon repade sig och låta henne gå igenom ytterligare en operation det gör jag inte. Dessutom har jag inte råd. Operationen med återbesök och taxipengar kostade mig 9000 kronor, som jag fick låna till.

Jag misstänker att det är livmodern som har svullnat, även om hon kanske har ökat i vikt pga den där grädden hon fick i höstas. Jag måste ju försöka vara saklig här och inte låta henne gå och må dåligt. Hon verkar dock inte må dåligt utan hon äter, hon dricker och hon är precis som vanligt även om hon inte är så rörlig och busig som när hon var yngre.

Först och främst måste jag säga att jag är förvånad att veterinären inte rekomendera dig att kastrera katten på en gång istället för att driva ut grejset ur livmodern.

Hade en katt själv som fick livmodersinfl. och det var aldrig snack om saken att hon skulle medicineras eller.

Har tyvärr inga bra råd om vad som kan vara fel, men jag tänkte om det kanske kan vara en sån här vattenreserv?

Men, operationen behöver faktiskt inte vara så dyr som det. Jag betalade i princip vanlig steriliseringskostnad med tillägg för annan sövning, iom att det är det det är - en kastraktion. Behandling för juvertumörer är mycket mycket dyrare. Förmodligen var även abortsprutorna och allt annat lika dyrt. Mirran repade sig oerhört fort, och var faktiskt mer lekfull samma kväll än hon var innan - och måste ha haft ont trots att jag inte såg det. Samtidigt har du rätt i att det någonstans finns en gräns. Min 15-åring slipper vidare behandling för sina njurar nu. Å andra sidan har jag behandlat honom för det i 3 år och han har sett alldeles för många nålar och mår alldeles för dåligt av att stickas… Den bortre gränsen handlar både om katten och om ekonomi. Men har du bestämt dig för att inte behandla tycker jag att du ska kontakta veterinär i alla fall för att diskutera hennes tillstånd. Har hon en inflammation kan hon må rätt dåligt utan att visa det och att vänta för länge skadar oss själva när vi ser tillbaka. Och alldeles i onödan när vi tagit hand om och älskat våra katter väl i över 15 år.

Jag tycker inte att du ska anklaga dig själv för grädden. Det spelar säkert ingen roll i det stora hela. Vissa katter äter upp sig och vi får svårt att kontrollera det (jag vet det bättre än de flesta då min kastrat är bland det fetaste världen skådat, fast jag jobbar som en gnu med att få det under kontroll). Dessutom kan det hjälpa att tänka att ingenting kan ge mer fett än det själv väger. Några teskedar grädde varje kväll i en månad kan om jag räknar på det kanske ge 300 gram. Ok, en del för en katt men absolut inget hysteriskt. Våra katter är olika, jag har en 15-åring som är mager som en skrika (njursjuk) och en som är päronformad (hjärtsjuk) och hur jag än gör blir det inte helt rätt.

Att hon väger 6 kg är på ett sätt gott, en katt som väger mycket har oftast inte så stora problem av sin pyometra (inflammationen) då den brukar få dem att tappa i vikt samtidigt som livmodervolymen ökar. Sedan är det som för oss, hög vikt innebär att vi äter mer än vi rör oss och riskerar både tilltäppta blodkärl, högt blodtryck och annat med ökande ålder. Sett ur ett akut NU-perspektiv är hög vikt oftast bättre 'än låg vikt. Ur det långa perspektivet ungefär lika förödande.

# 14 - Jag kan ju inte ifrågasätta veterinärens beslut. Metoden fungerade och hennes flytningar upphörde. De flytningar hon hade då var väldigt tjocka som var. Där kom ut en hel del grejs under dessa veckor som behandlingen pågick.

Detta om vattenreserv har jag också hört talas om, men vet inte tillräckligt om detta. Jag har klämt henne på buken för att känna ordentligt och om hon är öm, men hon spinner bara och tycker det är jättemysigt när jag klämmer på henne.

Detta är jättesvårt!

Det är också en ekonomisk fråga. Ringer jag till djursjukhuset och bokar en undersökning så kommer de att dra iväg precis som förra gången och inom fem minuter så har jag en räkning på 7000 kronor.

Katten är ju gammal och hon ska ha ett gott liv så länge hon finns till. Min förra katt blev 17 år men levde på övertid. Det sista året hon levde tror jag inte hon mådde så bra. Hon dog av en hjärnblödning och somnade in lugnt och stilla i min säng.

Vår katthona Matilda blev plötsligt tjock om magen. Det visade sig att hon hade livmodersinflamation med flera bölder. En böld var stor som en knytnäve. Hade hon inte opererats hade bölderna spruckit

Hon var inte dålig eller hade flytningar.

Så kolla henne igen, är mitt råd.

Men kanske räcker det med att ta bort p-piller eller ge penicillin för att hon ska få bort flyttningar?

jag tror  inte  du behöver va  orolig,gamla tanter    brukar  väl va  lite  runda  om magen , jag har en granne   som är ganska    rund   och  hennes katt   är     mycket   rund…  men hon är  gammal    och hon älskar mat…ska  man inte  få va  rund om   magen när man  blir gammal…ska katter  ochså  börja   tänka  på gi    eller…   kram    och    lycka till   , va rädd  om dig och katten

Angående veterinären - jag har efter 10 års rännande fått lära mig att bli extremt tydlig. Jag säger från början att de inte får göra NÅGONTING innan jag fått veta vad detta ska kosta, även undersökningar. Jag vet att det kostar sisådär 700 att ha visat mig där, men fortsättningen ska JAG bestämma om. Och jag frågar hela tiden tydligt om vad katten behöver och måste ha, om vi är i ett läge där katten skulle behöva somna in egentligen - hur stora chanserna egentligen är.

Med Mirran minns jag att hela paketet gick på runt 2000kr, men det var nu ca 5 år sedan…

Det jag ofta gör är att sätta maxgränser. Min Tamlin är hjärtsjuk och det drar inte direkt iväg med honom då det inte finns så mycket att göra, men Wille vill de gärna göra en massa med. Och min nu avlidna hona var vansinnigt dyr i drift. Men jag sa till dem när jag kom in att jag ville veta vad de gjorde och så fort kostnaden för mig skulle överstiga en viss summa var det helt klart för mycket. Och jag måste veta hela behandlingsprogrammets kostnad för att kunna ta ställning. Det fungerade faktiskt. Men man måste nästan byta veterinär om de inte lyssnar. Blå * härnere är rätt hopplösa när det gäller kostnadsupplysning. Och dit kommer jag bara i undantagsfall

när min sotis   blev sjuk  så   betalade jag  30 tusen  kronor  , och jag hade ingen försäkring,,,jag ville  göra  allt   för  min  lille   pojke. sen va han  frisk  några  år    och sen blev han sjuk igen och  då  lät jag han  få somna  in,,,,,

Det är nog alltför vanligt att man är beredd på att lägga ut väldigt mycket pengar, även de man inte har, för att ens käraste vän ska bli frisk igen.

Jag har ju lagt ut pengar som jag fick ta lån på, på min lilla dam som egentligen var en liten hittekatt.

Min förra katt som jag fick välja vid födseln och fick till mig när hon var åtta veckor, dog annandag påsk 1998, så ville jag inte ha någon ny katt igen. Jag sörjde henne något så fruktansvärt och tänkte att det där får inte hända igen, att jag ska fästa mig så mycket vid ett djur.

Men så gick det några månader och jag började så smått bli sugen på katt igen. Överallt jag såg tyckte jag det fanns katter……… Och så en dag när jag kom till en ICA affär som jag inte besökte så ofta, såg jag att där satt en snygg bild av en katt på ett A4 papper på anslagstavlan. En kattflicka på fem år ville ha ett nytt hem - och jag ringde. Katten fanns bara en liten bit från där jag bodde, så jag cyklade dit för att träffa katten - och så var det färdigt! Det blev kärlek från första ögonkastet.

Mannen som hon bodde hos berättade att både han och katten hade blivit "utslängda" eftersom frun hade träffat en annan man och han tyckte inte om katter. Så den nya mannen flyttade in i huset och mannen med Trixi fick flytta in i ny lägenhet. Nu var det så att mannen arbetade på sjön och var borta långa perioder och kunde inte ha någon katt. Katten hade de egentligen skaffat till sonen men nu hade sonen blivit stor och upptäckt flickor och mopeder så han hade gått med på att katten skulle nog må bäst av att få ett nytt hem och det skulle vara en pensionär så att katten fick sällskap hela dagen. Jag hade precis blivit förtidspensionär då sommaren 1998. Så det var ju ingenting att resonera om - katten flyttade hem till mig. Och sedan dess har vi varit bästa kompisar. Hon har rest med mig till Östersund fram och tillbaka några gånger. Hon flyttade med mig till Jämtland och bodde där med mig i tre år, och så flyttade vi tillbaka igen till Malmö. Vi körde bil ner - 110 min - på en dag!

Och nu sitter vi här vi två - lätt överviktiga båda med bukfett.

Och jag lovar att den dag jag märker att katten inte mår bra, att där är något problem, då ska hon få vila. Jag är mentalt förberedd på detta, fast jag vet ju att jag kommer sörja denna lilla prinsessa också väldigt mycket.

Om bölderna hade brustit, hade det då blivit blodförgiftning?

De sa att hon skulle fått bukhinneinflammation och dött ganska fort.Jag trodde inte det var så farligt när jag åkte till veterinären. Undrade om hon kunde vara dräktig trots att hon åt p-piller och knappt var ute. Veterinären trodde att det var p-pillrena som kunde orsakat det. Chockartat var det i alla fall!

Jag hade åkt till en vett och gjort en undersökning , hon får ju inte må dåligt, som nån anna redan skrivit så visar de inte att de mår dåligt förren de mår riktigt dåligt, Sen om du väljer att inte operera om det nu rekomenderas är en annan sak, ta ställning till det då, Skulle det bara vara övervikt så hadde jag låtit henne må gott med sin övervikt då hon ändå är ganska många år, njuta lite av livet, RC Mature kan köpas i vanlig djuraffär, det ger jag mina,

Oj vad det blev stora bokstäver i inlägg 24!!

Kanske jag ska sluta med p-pillerna och se vad som händer. Och jag ska fundera på om det inte ska bli ett vet besök. Jag antar att jag är lite feg där, för om det skulle visa sig att det är något allvarligt och inte bara fett, så måste jag avliva henne.

Oj vad detta är svårt!

Men jag ska lyssna på era råd om kost i alla fall.

jag skulle också sluta med p-piller. Hon löper nog knappast längre. Och det kan vara en anledning till flytningar.

Jättefin berättelse du skrev! Det känns hur mycket du älskar henne:)

Här tar jag upp tråden igen.

Min katt är inte fet, hon är mycket mager. Buken är inte så stor nu men där är något som inte ska vara där.

Jag slutade med p-piller i lördags, alltså hon skulle haft då men fick inga. Och så gav jag henne healing. På söndagen började hennes livmoder släppa ut en massa goja, precis som hon gjorde när hon fick abortsprutorna. Hon fick sammandragningar och det kom ut, och det håller fortfarande på att komma ut. Hon äter inte så mycket men ibland så slinker det ner lite yoghurt eller grädde eller till och med lite kattmat, speciellt om jag serverar det till henne där hon ligger. För hon ligger mest. När hon sedan reser sig så är det dags att tvätta henne i baken och slänga det hon legat på. Nu har jag fått använda alla gamla lakan och kasserade badhandukar.

Nu dessa senaste dagar så har katten försvunnit säkert halva. Det är nästan bara skinn och ben. Hon har en hård sak i magen som inte ska vara där, den sitter nog i livmodern. På ena sidan sitter den. Det syns tydligare nu när livmodern nästan tömts på vätskan.

Hon har det jobbigt när hon ska gå på toa, hon bajsar utanför och det bajs hon gör i lådan trampar hon på. Hon verkar inte ha kontroll på vad hon gör, eller så känner hon av magen och den är i vägen.

I morgon ska jag ringa och boka tid för avlivning, så att vi kan komma till så fort som möjligt nästa vecka.

Just nu känner jag mig som en bödel, och har fruktansvärt dåligt samvete. Jag mår inte så bra just nu, men nu har jag ialla fall kommit fram till ett beslut.

Hon är den finaste själ man kan tänka sig. Jag brukar kalla henne för ängel eller prinsessa. Hon ger så mycket kärlek och vill gärna ta emot också.

Det värsta är att jag inte riktigt vet hur det ska gå till när jag kommer till djursjukhuset, men det får jag reda på i  morgon.

Och hur ska jag klara detta utan att bryta ihop fullständigt? Jag kommer att åka taxi det och buss hem.

Hur gör man med dessa känslor att man känner sig som en bödel?

Kram Gilla

Sorry, låter kanske hårt, men det är just därför man kastrerar sina katter, för att slippa problem med livmodern.

Och vadå inte kände en veterinär??? De finns i varenda telefonkatalog!

Det finns också en sak som kallas för Försäkring om man inte inte vill betala mycket vid veterinärbesök eller om man inte har lagt upp en buffert till sådana tillfällen.

Sorry, men som man bäddar får man ligga… Tycker bara synd om katten.

Nu lär jag få en massa skit för det jag skrivit men det tar jag.

Ojoj. Vilken historia, såg den först nu.. Stackars kissen och stackars dig.. Det är verkligen inte lätt när man ska ta detta beslutet, men jag tycker det är jättebra att du inser att hon mår jätte dåligt och att hon inte ska behöva plågas mer, Detta är ju trots allt det bästa valet. Och klara det utan att bryta ihop blir nog svårt, har varit med om det flera gånger och jag har inte lyckats med det ännu. Det är ju en kär familjemedlem som varit vid ens sida i så många år. Du får helt enkelt tänka att du har gjort rätt, för det har du, du har gjort det bästa för kissen genom att göra det här valet.

låter inte som att du bör vänta tills i morgon, katten mår ju uppenbarligen skidåligt, hadde det vart min katt så hadde jag åkt i söndags när hon börgade få samanndragningar och flytningar. Vet det känns skitjobigt att ta bort de man älskar men man kan inte titta på när de far illa heller,

# 29   Har du ingen som kan följa dej.  Man behöver ofta ett stöd i ett sånt här svårt beslut.  

 Vänta inte för länge, jag tror inte du vill se din katt i svåra plågor.  Hon har haft juvertumör och ni har efter det haft några fina år tillsammans.  Man måste ta sånna här beslut när man har djur,  jag har 2 hundar 8 katter och jag vet att en dag kommer  även jag får ta många sorger, det är hemskt jobbigt men ett måste.

Du är ingen bödel du tar ansvar över ditt sjuka djur // Kram

Stackars kisse.

Håller med # 30

Till dem som tycker jag är en grym människa som bara tänker på mig själv så vill jag meddela att när jag tog katten till mig så visste jag inte att jag var tvungen att leva på existensminimum pga sjukdom och jag fick aldrig tillfälle att lägga upp någon buffert.

Ni är säkert mycket bra kattägare ni ! Men inte speciellt mänskliga!

Det finns kanske människor som både är mänskliga och tycker om djur.

Jag är inte ute efter att få någon klapp på axeln här, ville bara berätta och det sista jag behöver nu är hur dålig kattägare jag är. Jag älskar min katt och har tagit väl hand om henne hela tiden under dessa 10,5 år hon varit hos mig.

Tråkig vad som hänt. Ledsen för er skull. Jag tycker att du ska åka in akut och avliva henne. Om hon inte mår bra så kommer det vara en veckas lidande för henne.

Ett djur som är fet är även fet över ryggen. Man kan inte känna revbenen etc. Bara mage är ett dåligt tecken precis som jag sa i #12

 #35   Du är ingen hemsk människa, du älskar din katt det tror jag alla här är införstådd med.   Att få styrkan att ringa veterinären en sån här gång är så man vill kräkas.  Jag ger dej härmed lite styrka.

Du behöver inte beställa tid för avlivning men tala om hur läget ligger till, så kan du å veterenären diskutera kanske en behandlingmetod, man vet ju aldrig en kraftig behandling med antibiotica kanske kan rädda din kisse. 

 Ring idag så slipper du jourkostnaderna

Håller med #37. Ring och prata med veterinären! Det är alltid svårt att ta beslutet när man ska låta sin kisse gå .

Skickar massor med styrka och en kram och hoppas att du får tag i veterinären inom det snaraste.

/Malin

Men om man lever på minimala pengar . Är det viktigt att ta en försäkring på djuret så att kostnaden inte blir så stor om det händer nått. Lever på förtidspension och har inte mycket pengar. Men försäkringar på katterna har jag inte råd att vara utan.

Sedan är man lite synisk numera. Här inne ser man så mycket elände som folk ställer till med att man tycker katten är mera värd än människan.

Menar inte dej nu, så ta inte vid dej.

Kram.

Nospuss till kissen

Jag tycker precis som de andra att du borde ringa och åka in idag, inte boka tid till nästa vecka. Det går oerhört fort med katter, och snabbare ju sämre det är. Nästa vecka kommer det att ha blivit ännu sämre, och idag är hon fortfarande sig själv och med.

Nr 30 och påhejare - jag kan bara fundera över varför ni känner att ni måste säga detta. Vad ska det tillföra? På vilket sätt blir TS en bättre kattägare och på vilket sätt ska besluten kunna ändras i efterhand? Jag antar att jag är det grymmaste som går i ett par skor, men jag sträcker det så långt att jag inte kan se något annat skäl än att ni pratar för att prata, för att visa upp er. När ni lika gärna kunde ha nöjt er med att tänka. Om man inget kan förändra (=resa 10 år bakåt och försäkra katten) varför då skälla och skada när det bara återstår dagar för en kattägare med sin katt. Ta det i en separat hypotetisk diskussion i en annan tråd. Diskussionen är fine och relevant, då de flesta väntar för länge - men inte som retrospektiva anklagelser.

TS, jag tror jag förstår din fråga om att du inte vet hur det går till som att du inte vet hur det går till praktiskt?

Du kan ringa idag och berätta att ni behöver en tid under dagen för avlivning. När du kommer till kliniken anmäler du dig i receptionen som vanligt och i värsta fall kommer du att tvingas vänta i väntrummet som vanligt om det är en stor klinik. Ofta kan man betala innan, och det är ett hett tips för det är lätt att glömma i villervallan efteråt. Du kommer att få skriva på papper om att du godkänner att katten avlivas och om det ska göras separat eller vanlig kremering.

När ni kommit till undersökningsrummet kommer antingen en kanyl sättas i benet eller i nacken. I benet är det direkt en överdos sömnmedel och inom sekunder sjunker katten ihop och avlider. Jag upplever den sekunden efteråt, när jag vet och inte katten, som den allra värsta. Vissa veterinärer föredrar att ge lugnande först, och då får den det i nacken. Katten somnar inom någon minut, och kan må illa först. När den är medvetslös får den kanylen i benet. Den här metoden används om blodkärlen av någon anledning är svåra att finna, så att man slipper bråka med en vaken katt. Det är lugnt och stilla och katten kan om du ber om det få somna i ditt knä. Men precis när kanylen sätts brukar katten reagera negativt, precis som när man vaccinerar.

Om katten fått lugnande kan några få veterinärer använda sig av hjärtstick, och sticka giftet direkt i hjärtat istället för i benet. Om man inte hittar blodkärl eller har alltför låg blodcirkulation är detta också en lösning.

Ofta vill man ju hålla sitt djur efteråt, och det som är viktigt att komma ihåg är att allt som finns i urinblåsan kommer att rinna ut efter döden (alltså inte när katten bara är medvetslös av lugnande). Det kan vara klokt att ta med något att lägga i knät (jag kommer att ha med en bit plastad frotté nästa gång) så att man kan stanna utan oro för att lukta kattkiss på bussen hem. Det är de små sakerna som stör de stora ögonblicken…

Efteråt brukar jag säga till i receptionen att jag går, så att de kan ta hand om kroppen. Men har man betalat innan kan man också "smita" om man känner att rösten inte bär.

Jaa till nästa gång.

Blir bara så ledsen när man inte i första hand går till veterinären och får felet avhjälpt. Katten är det viktigaste nu.

Jag är ingen påhejare. men vill katers bästa framför människan.Så är det bara för mej.

Bor du kvar i Malmö?

Jag håller med om att din katt bör få komma till veterinär akut idag. Vilken veterinär var du hos i somras?

Ja det är ett fruktansvärt beslut att ta och jag har varit med om det flera gånger själv. Har alltid varit med och hållit katten i famnen. Tårarna rinner hejdlöst men det tycker jag de ska få göra, det är ju en älskad familjemedlem. De flesta veterinärer och deras sköterskor är vana, mycket förstående och stöttande.

Senaste gången kunde jag dock inte vara med men min goda vän orkade den gången.

Jag har pratat med veterinär och bokat tid för avlivning på måndag klockan 0900.

Jag kan inte annat än beklaga att det finns så dumma och omogna människor som är så snara att döma och fördöma. Att sitta och diskutera huruvida jag skulle kastrera henne 1998 är ju bara så otroligt dumt!

Jag har haft en katt som blev 17 år. Hon var kastrerad men blev krasslig på äldre dagar, precis som de flesta katter blir och även vi människor.

Till alla påhejare vill jag också nämna att katten inte ligger och vrider sig i plågor utan hon går omkring, hon äter, dricker och går på toa.

Skulle det bli något akuttillstånd så kommer jag att åka in med henne på direkten.

Och till alla er påhejare - ni blir säkert mogna som människor också någon dag  - förhoppningsvis.

Nu tackar jag för mig här inne på Hittekatter och kommer inte att skriva mera här i denna tråd och inte i någon annan heller.

# 40 - Tusen tack för supporten!

#36 - 37 - 38 Tack!

//

  Lovar att tänka på dej och din kisse på  måndag morgon.

 Gossa och ta hand om er den här helgen //  Kram Tuska

Har inte dåligt samvete alls.

För det är katten och inget annat som gäller i min tankevärls.

60+ och omogen jag tackar jag.

Dax att se till dagsläget nu. Det är redan konstaterat att katten borde ha blivit kastrerad och försäkrad. Nu är detta inte fallet. Katten är sjuk och ska avlivas så låt oss istället fokusera på nuet.

Gunilla-R, Känner du att katten är ok med att vänta på veterinär till på måndag?

Personligen tycker jag att snarast möjligast är bättre både för katten och dig.

# 45 - Det är inte åldern som avgör om man är mogen eller inte. Det finns mogna 25 åringar och det finns omogna 60 åringar. Jag hoppas att du får chans att mogna som människa och person du också!

# 46 - Bra att här finns folk som kan fokusera på nuläget.

Jag har pratat med veterinär och som läget är nu kan jag vänta tills måndag, men skulle jag märka en minsta försämring så är jag välkommen på akuttid.

Just nu sitter katten och äter och verkar helt lugn.

Ts. jag är ledsen att det finns så många besservissrar här inne som gillar att hacka på sådant som redan har hänt. Framförallt komma med påhopp och pekpinnar, vilket inte hjälper mycket i efterskott.

Alla är inte sådana här inne, de flesta är väldigt trevliga faktiskt och föredrar att komma med förslag istället för påhopp.

Lider med er och vet hur svårt det är när man måste avliva en älskad katt, sorgen är stor men den mildras. Ger dig en tröstkram.

Lisa

För din egen del känns det ok att gå och vänta på den dagen som det ska ske?

Har själv varit i det här bekymmersamma läget för inte så länge sedan. Kände att när jag väl tagit beslutet om avlivning ville jag inte gå och vänta utan får det gjort så fort som möjligt.

Känner så för dig och ger dig så många styrkekramar i tankarna jag kan.

Jag har varit i din situation Gunilla, och väntade för länge, för att det var såå tufft att släppa taget. Detta felaktiga beslut får jag leva med resten av mitt liv, och de sista dagarna led både jag och hunden alla helvetes kval. Mitt råd till dig, åk till veterinären direkt. Det finns duktiga veterinärer till Skåne och det går att ta taxi dit.

Ett sjukt djur har rätt till snabb vård, och om du ändå tänkt avliva henne på måndag så finns det ingen ekonomisk anledning att vänta med beslutet. Tro mig när jag säger att ett snabbt farväl är bättre än ett långsamt plågsamt adjö som kommer att spöka för dig resten av livet. De sista dagarna är ingen kvalitativ tid, varken för katten eller dig.

Lider med dig och hoppas att du är modigare än vad jag var den gången för så många år sedan…

Hoppas ni får en bra helg tillsammans och som du skrev kommer du att åka in akut med henne om hon försämras. För det är det som jag kallar för kärlek till sina djur. Att i tid känner av när det är dags och när man kan vänta tills måndag.

Vi kan inte se katten härifrån och bedömma hennes tillstånd. Ge henne nu allt du kan ge henne.

Livets gång kan inte begripas. Men jag önskar er all kraft!

Umgås  med din kisse nu i helgen och försök skapa en lugn stämning så att ni får en värdig avslutning på ert liv tillsammans.

Om du och veterinären anser att det går att vänta så ska ju inte vi som inte sett katten komma här och mästra.

ja..det är nånting alldeles fruktansvärt när djuren blir dåliga..de käraste man har…tänk..om det skulle finnas hopp på måndag efter att vet tittat på katten. Kanske är det inte nödvändigt att låta henne somna in..sitter här o önskar i mitt stilla sinne att det finns hjälp att få…Fast det är förstås inte jag rätt person att bedöma,,det är ju veterinärers och ägares sak att ta ställning till….om…misse blir akut sämre i helgen..så skulle jag råda dej att åka akut….

Kan bara instämma med #51. Vänta inte för länge. Jag gjorde det i fjol med min gammelkatta och det är något som jag får leva med resten av livet.

Har arbetat intensivt i veckan och därför missat denna tråd. Jättetråkigt att din kisse blivit så svårt sjuk.

Boven i dramat är nog tyvärr att kissen fått p-piller under lång tid. Det är dessvärre ofta förenat med den här typen av biverkningar - livmodersinflammation som senare kan utvecklas till cancer. Veterinärer borde egentligen inte skriva ut p-piller till katt annat än under korta tidsintervaller. Jag har själv råkat ut för exakt samma händelse med en av mina f.d katter. Då fick jag bittert erfara hur farligt det kan vara med p-piller. Det var länge sedan nu 1990 - men tyvärr har inte p-pillren till katt utvecklats till att bli mindre farliga trots att det gått så många år. Det tycker jag är konstigt eftersom allt annat utvecklat sig så mycket på det vetrinärmedicinska området. Veterinären som skrev ut p-piller till min honkatt Sabina sa ingenting om att det hade dessa biverkningar. Det fick jag veta först på djursjukhuset när kissen redan fått livmodercancer. Efter det har jag alltid kastrerat honkatterna så snabbt som möjligt. Men det är inte lätt att veta att det kan få sådana här följder när inte veterinären upplyser om det.

Som andra redan skrivit - vänta inte för länge med det här jobbiga besöket. Ibland kan veterinärerna istället komma hem i bostaden och låta katten somna in på hemmaplan. Kostar lite mera men kan vara väl värt detta då det inte blir så stressande varken för kissen eller matte/husse. Själva avlivningen behöver du inte oroa dig för. Det brukar gå mycket snabbt och är helt smärtfritt för kissen. Det är ungefär som när ett ljus blåses ut. När kissen är så här svårt sjuk är det det bästa man kan göra för den.